Det ringer det ringer (och Victoria & prins Daniel, tuttinutt)
men inte hann jag svara. Jag satt på tåget häromdagen och lyckades i vanlig ordning slumra till en stund. När min station ropades upp påbörjade jag ett febrilt sökande efter min ena mobiltelefon (man har ju två .......), Hur jag än klämde och kände så var den borta men Syd finner råd och tar sin andra telefon och ringer till den borttappade! Jag hör signalen men hittar inte telefonen trots att det ringer på mig någonstans.
Förstår att telefonen hänger med om jag går av och så sker. Jag ringer den borttappade igen. Jag HÖR signalen men kan inte hitta densamma på mig själv trots att jag tycker mig känna överallt. (Tur att det var på mig själv för annars vete f-n). Tredje uppringningen då HITTAR jag telefonen i rockfordret.
Detta kunde vara illa nog men inte då. När jag en stund senare efter ett kontorsbesök sätter mig i bilen så blinkar displayen upplysande om att jag har tre missade samtal.....(Antagligen är jag väldigt trött) och jag förvånas över att någon varit så idog i att söka mig så jag tänker det är bäst att ringa upp direkt. Numret verkar lite bekant...ja ni förstår själva vilken telefon som ringer.........(Jo jag måste vara väldigt trött). Mörker och förpassas till avdelningen; Glöm snarast!
Chefen för något konstmusuem i Stockholm har enligt DN föreslagit ett antal svenska poeter att skriva kärkleksdikter till Vickans och Dannes bröllop. Dessa dikter skulle sedan tydligen sändas ut en något högtalarsystem någonstans mysigt, trädgårdsaktigt. Poeterna bojkottar och det tycker Syd är synd. Det är klart att vi skall ha lite dikter när de unga tu svär varandra trohet och evig kärlek;
Älskade blivande drönningapar,
Er far är Carl och mor är rar.
Allt började med att Daniel såg Vickan på gym,
för då sa han, den prinsessan är grym
När Vickan sedan såg Dannes biceps spela
tänkte hon, nu vill jag nog se hela
Tveksamheten kom när Danne såg sessan´ i bänkpress,
fasen, det här med kungaoffentlighet blir nog en stress
men knappt hade oron slagit rot i själen hans
förrän sessan´ klarade 100 kg som i trans.
Inget att tveka, gift dig med mig din lilla atlet
fast jag kommer från en liten gästrike-enhet
Någonting sådant skulle man kunna tänka sig men jag vill inte skriva det för det kan kanske missuppfattas som om jag skulle vara kritisk, eller mindre intresserad, eller att jag tycker att det är lite överdådigt och det vill jag ju inte riskera.....
Förstår att telefonen hänger med om jag går av och så sker. Jag ringer den borttappade igen. Jag HÖR signalen men kan inte hitta densamma på mig själv trots att jag tycker mig känna överallt. (Tur att det var på mig själv för annars vete f-n). Tredje uppringningen då HITTAR jag telefonen i rockfordret.
Detta kunde vara illa nog men inte då. När jag en stund senare efter ett kontorsbesök sätter mig i bilen så blinkar displayen upplysande om att jag har tre missade samtal.....(Antagligen är jag väldigt trött) och jag förvånas över att någon varit så idog i att söka mig så jag tänker det är bäst att ringa upp direkt. Numret verkar lite bekant...ja ni förstår själva vilken telefon som ringer.........(Jo jag måste vara väldigt trött). Mörker och förpassas till avdelningen; Glöm snarast!
Chefen för något konstmusuem i Stockholm har enligt DN föreslagit ett antal svenska poeter att skriva kärkleksdikter till Vickans och Dannes bröllop. Dessa dikter skulle sedan tydligen sändas ut en något högtalarsystem någonstans mysigt, trädgårdsaktigt. Poeterna bojkottar och det tycker Syd är synd. Det är klart att vi skall ha lite dikter när de unga tu svär varandra trohet och evig kärlek;
Älskade blivande drönningapar,
Er far är Carl och mor är rar.
Allt började med att Daniel såg Vickan på gym,
för då sa han, den prinsessan är grym
När Vickan sedan såg Dannes biceps spela
tänkte hon, nu vill jag nog se hela
Tveksamheten kom när Danne såg sessan´ i bänkpress,
fasen, det här med kungaoffentlighet blir nog en stress
men knappt hade oron slagit rot i själen hans
förrän sessan´ klarade 100 kg som i trans.
Inget att tveka, gift dig med mig din lilla atlet
fast jag kommer från en liten gästrike-enhet
Någonting sådant skulle man kunna tänka sig men jag vill inte skriva det för det kan kanske missuppfattas som om jag skulle vara kritisk, eller mindre intresserad, eller att jag tycker att det är lite överdådigt och det vill jag ju inte riskera.....
Kommentarer
Postat av: grannen
HAr nu fastslagit att du kan nästan allt, poet?
Jag är imponerad. ;)
Postat av: Syd
Nja, poet och poet.....men Syd tackar. Det påminner om tyska lektionen i skolan där man läste om att Goethe var en stor poet. Pojken uttalade varje bokstav; "G o e t e var en stor poet". Fröken upplyste om att på tyska så uttalas "oe" som "ö" varpå pojken läste om: "Göte var en stor pöt". Så kan det vara för oss diktare.
Postat av: Grannen
;)
Trackback
