Syd James Revue

Nu tänkte jag inte alls skriva om att jag fortfarande går omkring med ett litet nöjt Bruce Springsteen-leende på mina läppar, men jag blev imponerad, det skall erkännas. Jag skall damma av alla Springsteen plattor och köra på vinyl och CD.

Jag tänkte inte heller skriva om Sveriges förlust mot Danmark där Zlatan återigen gjorde en ganska zlät figur i landslagssammanhang. Nej Zlatan kommer bäst till sin rätt när han har bättre medspelare omkring sig och sämre motspelare emot sig...... Drar man denna slutsats tillräckligt långt skulle till och med Syd kunna bli en fotbollsstjärna (igen..det här med "igen" är en liten överdrift kanske)

Och jag tänkte inte heller med ett ord nämna  "Band of Horses" som är en alldeles förträfflig liten indie-grupp som Syd och yngsta dotter Syd verkligen fastnat för.

Nej inget av ovanstående tänkte jag skriva om utan istället komma med ett avslöjande om den oerhört förljugna TV-reklamen. Ni har säkert hört debatten om att anti-rynk krämer är verkningslösa, att det där hårshampot inte gör det där långa svallande håret eller att även om Gilette rakhyvlar är "the best a man can get" så kommer inte kvinnor springande för att stryka på den välansade hakan. Aramani-doften får inte heller den effekten! Syd vet! Detta mina vänner är ändå bara en susning mot den egentliga bluffen som nu kan avslöjas!

Jag har kommit på att den mest lögnaktiga reklamen av allt är den där när någon hurtig person, oftast man, springer omkring i ett kök -  lagar mat av något härligt halvfabrikat- dricker lite vin-jonglerar med pepparkvarnen-sjunger och dansar och ser fram emot att få se sina 48 vänner komma rusande in i en lägenhet på 22 kvadratmeter. Det mina vänner är den ultimata bluffen.

Syd sjunger inte i samband med matlagning, nej jag är rätt mycket Gunde Svan när jag skall laga mat; Jag mäter tiden på hur lång tid det tar att skala en potatis och sedan försöker jag pressa den tiden på nästa 30 pottisar. Nej jag njuter inte av tillagningsfasen och det är absolut ingen "mullig-mans-grej". Nej det är trist helt enkelt. Jag kan inte se mig själv sippande på ett glas rödvin, med lite soft musik i bakgrunden gnolandes laga till en liten fredagsmysrätt. Det är synd om fru Syd.
När fru Syd på fredagen eller lördagen frågar; "Vad skall vi laga för mat till ikväll?", då möts hon oftast av något av dessa svar:
a) "Jag vet inte - har inte du någon idé" 
b) "Gör inget krångel - ta något enkelt så det går snabbt"
c) "För mig är det OK med en kopp te" - (det svaret brukar dock ifrågasättas och kontras med: Vad har du Syd ätit till lunch då? Och då svarar jag lite mumlande; gröt, alt fil, alt en burgare, alt en banan, alt macka, alt åt i torsdags).
d) "Jag kan göra en pizza" eller
e) "gör något som du brukar".
Svaren a-e brukar inte framkalla överdriven glädje.

Vad jag nu ville komma fram till är att den där hysteriska matlagningsglädjen måste vara en bluff eller sjunger ni i köket?