Inte på de gamla grekernas tid kanske men väl på gymnasiet
Så kom den då; boxen med Creedence alla skivor i remasterad och lite utvidgad utgåva. 40th Anniversary. Det får mig att komma ihåg en diskussion vi hade första året på gymnasiet, alltså väldigt långt tillbaka i tiden, om vilken musik som skulle överleva in i framtiden.
Jag och en som vi kan kalla för ”Pekka” hävdade att Creedence kommer att gå in i framtiden som klassiker. Nej hävdade två som vi kan kalla för ”Goran” och ”Didde”, Creedence kommer snart att förpassas till intigheten medan vi kommer att lyssna på; ??, ja ni ser; Pekka hade rätt, jag kommer inte ens ihåg vilken musik de andra hävdade skulle överleva mer…
Så var det och nu står boxen här i leverans från USA, ”Barnes and Noble”.
Låt nu vara att fru Syds fråga: ”Har du inte alla Creedence skivor förut?” är lite besvärande. ”Jovisst så är det, men inte just den här versionen”. ”Behöver du ha alla versioner då?” Vilka frågor fruar kan ställa ibland….
Creedence är nästan söderspelade som covers och ”after ski”, ”after work”, ”after beach”, ”after eight” osv men ursprungsskivorna är bra. De gav starkt avtryck hos Syd under en period och jag återvänder regelbundet till CCR.
Vissa saker ger ett historiskt avtryck i Syds musiksjäl. ”White Honey” med Graham Parker gjorde ett sådant avtryck och ledde in mig på brittiska pubrock- och post punk scenen. Detta efter att ha botaniserat hej vilt i symfonirockens ”Genesis”, ”Yes” och ”Pink Floyd”. Ni har väl alla hört om påannonsen i svensk radio för många (väldigt många) år sedan: ”Jaha kära lyssnare det här var Pink Floyd och hans grupp som spelade” Så kunde det gå till förr i världen. Och så finns det dom som säger att ”Det var bättre förr”.
”Ju förr dess bättre”….kan man då kontra med om man vill vara lite rolig och det vill man ju.
Savoy Brown var också med i paketet från USA. Dem såg jag och en som vi kan kalla för ”Borg” på Marquee i London påsken 1973, absolut en av de bästa liveframträdanden jag sett. Och under åren har jag köpt återutgivna ”remasterade” Savoy Brown skivor.
Jo jag vet och fru Syd frågade också: ”Har inte du alla Savoy Brown skivor förut”. Och då svarade jag att ”Jovisst så är det men………”
PS: Säg inget, men ett par av skivorna i min samling har jag inte bara i ett par versioner , det finns nog någon i fem sex olika varianter. Men som sagt; låtsas som det regnar. //SJ
PS/PS: Nu kan man ju undra över varför vissa ord markerats med fet stil i texten ovan och det beror på att om någon kastar en snabb blick på sidan så skall de få intrycket av att "det här är nog någonting djupt"; ja kanske inte "Pekka" då men i övrigt skall det vara så: typ klassiker, kontra, versioner, historiskt avtryck; visst låter det lite djupt, nästan lite Nobelprisaktigt så här dagen till ära.. //SJ
