Snön i Yorkshire ligger djup men skivbutiken är öppen
Syd var till London i veckan, det var en sån där trevlig mystur då man sätter sig i bilen 04.15 torsdag morgon och landar med bilen 03.30 nästa morgon, men man får ju en heldag i London. Det kändes lite spännande att få se England i vinterskrud nu när man på Sky News sett att England har fått "Arctic Climate".
Jo det var ett vitt landskap som syntes när man närmade sig landning. Tunnelbanan, som mest går ovan jord från Heathrow avslöjade ett vinterlandskap. Ja, vinter och vinter, det såg väl mest ut som om det kommit en såndär blöt snödämp som vi kan få i maj. Mycket arktiskt var det inte.
Jag hade lite tid innan mötet skulle starta så jag klev av tåget vid Earls Court, köpte nya MOJO och satte mig på ett kafé en stund. Efter att ha läst DN:s skivrecensioner dagen innan hade jag bestämt mig för att köpa en ny samlingsbox med Kevin Coyne även om jag aldrig lyssnade mycket honom förut. 5 i betyg gör dock intryck. Nu satt jag där med mitt kaffe (och en blåbärsmuffin) och bläddrade i MOJO, Kevin fick tre "stars" och det fanns mycket annat som var spännande. Beslutet blev att- ja till det återkommer jag.
Hur var det nu med Yorkshire? kanske ni undrar; jo på vägen till mötet (promenad till Olympia) fick jag sällskap med en okänd gentleman från just Yorkshire som frågade mig om vägen. Det berättade jag, vi tog sällskap och jag frågade tillbaka om vädret, snön, arktiskt klimat. Jodå i Yorkshire hade man varit insnöad i en hel vecka, massor med snö, jag uppskattar att han visade ca 35 cm. Att ta ut bilen hade inte gått, i Yorkshire hade man tydligen inte plogat utan istället saltat och grusat uppe på snön...Nej, precis och det blev inte bra heller.....
När man nu har begränsad tid så tog jag efter mötet Underground till HMV, det går snabbt, de har bra utbud ,så de mer nördiga ställena får man avstå sådana här gånger. Min gamle polare var på plats. Och han känner basisten i Alberta Cross, en av skivorna jag köpte. Kevin fick anstå; Hugh Cornwell`s "Hooverdam" hittade sin plats liksom "We are only riders" -"The Jeffrey Lee Pierce Sessions Project" och The Band of Heathens och så föll mitt öga på "The Kinks Choral Collection" - Ray Davies and the Crouch End Festival Chorus" Att köpa eller inte köpa det blev frågan: men låten "Celluloid Heroes" är värd hela plattan. Sorry Kevin Coyne - another time maybe.
Stadsfesten i Syds hemmastad har blivit allt tråkigare vad gäller artistutbud - halvdana coverband. Larz-Kristerz och toppnamn som Christer Sjögren lockar inte mig, se Syd juni 2009.
Gatumuskikanter kanske kan var ett nytt grepp; och varför inte Jon Curtis från London?/myspace.com/joncurtismusic verkade ganska duktig tycker jag. Skulle kunna skapa lite atmosfär, lite alternativt utbud. Jag älskar Creedence men efter att ha hört 227 olika coverband spela sönder "Bad Moon Rising" genom åren får mig att längta efter något annat. Rydell & Quick har kanske en sexig saxofonist - men inte ens det får en att höja ögonbrynen det minsta. Jag börjar härmed en kampanj! Ja bara så ni vet alltså!
Inget annat att bli upprörd över denna vecka herr Syd?...........................Brand i elpannan, begravning, en släkting som gått bort, ett dygn i London, träningar, mycket jobb nja, jag sätter nog på Alberta Cross istället. Och tar en kopp kaffe. Det börjar röra sig i huset nämligen och eftersom jag är en försynt människa har jag inte slagit ingång förstärkaren än ¨- men idag skall rutorna skallra - basgången skall få hjärtat att ändra rytm och familjen att skrika: DÄMPA!
OBS! I högerkanten kan ni lägga in prenumeration på Syd!
Jo det var ett vitt landskap som syntes när man närmade sig landning. Tunnelbanan, som mest går ovan jord från Heathrow avslöjade ett vinterlandskap. Ja, vinter och vinter, det såg väl mest ut som om det kommit en såndär blöt snödämp som vi kan få i maj. Mycket arktiskt var det inte.
Jag hade lite tid innan mötet skulle starta så jag klev av tåget vid Earls Court, köpte nya MOJO och satte mig på ett kafé en stund. Efter att ha läst DN:s skivrecensioner dagen innan hade jag bestämt mig för att köpa en ny samlingsbox med Kevin Coyne även om jag aldrig lyssnade mycket honom förut. 5 i betyg gör dock intryck. Nu satt jag där med mitt kaffe (och en blåbärsmuffin) och bläddrade i MOJO, Kevin fick tre "stars" och det fanns mycket annat som var spännande. Beslutet blev att- ja till det återkommer jag.
Hur var det nu med Yorkshire? kanske ni undrar; jo på vägen till mötet (promenad till Olympia) fick jag sällskap med en okänd gentleman från just Yorkshire som frågade mig om vägen. Det berättade jag, vi tog sällskap och jag frågade tillbaka om vädret, snön, arktiskt klimat. Jodå i Yorkshire hade man varit insnöad i en hel vecka, massor med snö, jag uppskattar att han visade ca 35 cm. Att ta ut bilen hade inte gått, i Yorkshire hade man tydligen inte plogat utan istället saltat och grusat uppe på snön...Nej, precis och det blev inte bra heller.....
När man nu har begränsad tid så tog jag efter mötet Underground till HMV, det går snabbt, de har bra utbud ,så de mer nördiga ställena får man avstå sådana här gånger. Min gamle polare var på plats. Och han känner basisten i Alberta Cross, en av skivorna jag köpte. Kevin fick anstå; Hugh Cornwell`s "Hooverdam" hittade sin plats liksom "We are only riders" -"The Jeffrey Lee Pierce Sessions Project" och The Band of Heathens och så föll mitt öga på "The Kinks Choral Collection" - Ray Davies and the Crouch End Festival Chorus" Att köpa eller inte köpa det blev frågan: men låten "Celluloid Heroes" är värd hela plattan. Sorry Kevin Coyne - another time maybe.
Stadsfesten i Syds hemmastad har blivit allt tråkigare vad gäller artistutbud - halvdana coverband. Larz-Kristerz och toppnamn som Christer Sjögren lockar inte mig, se Syd juni 2009.
Gatumuskikanter kanske kan var ett nytt grepp; och varför inte Jon Curtis från London?/myspace.com/joncurtismusic verkade ganska duktig tycker jag. Skulle kunna skapa lite atmosfär, lite alternativt utbud. Jag älskar Creedence men efter att ha hört 227 olika coverband spela sönder "Bad Moon Rising" genom åren får mig att längta efter något annat. Rydell & Quick har kanske en sexig saxofonist - men inte ens det får en att höja ögonbrynen det minsta. Jag börjar härmed en kampanj! Ja bara så ni vet alltså!
Inget annat att bli upprörd över denna vecka herr Syd?...........................Brand i elpannan, begravning, en släkting som gått bort, ett dygn i London, träningar, mycket jobb nja, jag sätter nog på Alberta Cross istället. Och tar en kopp kaffe. Det börjar röra sig i huset nämligen och eftersom jag är en försynt människa har jag inte slagit ingång förstärkaren än ¨- men idag skall rutorna skallra - basgången skall få hjärtat att ändra rytm och familjen att skrika: DÄMPA!
OBS! I högerkanten kan ni lägga in prenumeration på Syd!
Kommentarer
Trackback
