Nog trodde jag tempot var högre.....
Sen eftermiddag lördag, disigt, +1, ganska folktomt, då kändes det lämpligt att ta en längre löptur. Jag mötte en och annan Lassie men annars var det ganska tomt på folk utan hund. Antagligen satt alla hemma och väntade på att matcherna i Premier League skulle ta sin början, eller nåt annat kanske.
Tempot kändes ganska bra; jag mötte EN annan löpare och vi utbytte några glada tillrop: -Tjena A, bra tempo! -Detsamma Syd, kör hårt! Och det rullade på ganska bra tyckte jag.
Drygt halvvägs möter jag en mamma med c a 1,2 åring, någon som precis lärt sig gå och som kan säga något litet ljud.
Och vad hör jag när jag kommer SPRINGANDES nerför backen, i som jag själv upplever hyfsat tempo? Jo ett "mojmoj" och en mamma som säger; -Nej lilla gubben det där är inte mormor utan en FARBROR som är ute och springer.....
I och för sig hade jag väl senaste formtopp för ganska länge sedan, men mormor?
Nu kan man väl hoppas att mormor möjligen är närmare 1,90 lång, byggd som en atlet, (OK liten smal atlet då), och springer i reflexväst (inte enbart vill jag påpeka). Sannolikheten är väl inte så stor för detta och då måste jag medge att man kan undra över om jag så totalt missbedömt mitt tempo?
Men säg den missbedömning som varar för evigt - redan idag så insåg jag det finns andra konkurrenter. Chelsea-Sunderland 0-3, och Ashley Coles bakåtpassning till egen målvakt, som inte gick dit utan till en Sunderlandspelare den kunde min MORMOR ha slagit bättre.
Och min mormor hade inte 40 miljoner i årslön och trots att hon inte heller fick den där "läderpärlan" som den 4-årige Syd en gång tyckte att hon skulle önska sig i 60-års present så hade hon slagit passningen bättre, I know.
Så eftersom min mormor kunnat slå bättre passningar i Premier League än Ashley Cole och där är det bra tempo så var nog mitt löptempo ändå ganska bra. För 1,2 åringens mojmoj kanske också spelar i Premier League nämligen.
Skönt.
