Snön piskar i ansiktet och det känns som en härlig löptur
Alldeles nyligen skrev jag om särlingen "Kil-Helge" som kämpar mot elementen och det var precis vad Syd gjorde under kvällens löprunda. Härlig motvind (ja inte hela vägen förstås utan i en riktning) och snön som piskar ens lekamen. Man känner sig extra nyttig och då kan tankarna fladdra iväg eftersom tempot inte är det primära.
Då tänkte jag på mitt besök hos Ingemar igår och fortsatt diskussion om att etablera skivaffär. Jag har fortfarande bara 30% bemanning i butiken! Hör ni, finns det inga fler som vill sälja skivor?
Ja givetvis blev det ett par skivor när jag ändå var där; bland annat en "Black America sings Bob Dylan", riktigt bra måste jag säga.
Sedan tänkte jag på att jag hade extremt bra tajming med vinterdäcken i år, däcken på 07.30, snön kom 13.25. Ofta åker man ju tre månader på barmark men nu......så skall jag göra Varje år i fortsättningen- hur det nu skall gå till - tänkte jag.
I långa backen så tänkte jag på att igår fick jag även hem en annan CD; "Enjoy every sandwich", andra artister sjunger Warren Zevons låtar. Kanon! Varenda låt bra! Och, tänk HELA familjen gillar Warrens låtar.
Sedan tog långa backen slut och då tänkte jag att nu tog den långa backen slut, sedan bar det av utför och då tänkte jag på en gammal arbetskamrat och medan jag tänkte på den arbetskamraten började tänka på att jag kände mig lite trött och att det fortfarande var långt kvar hem. MEN då tänkte jag att när jag har duschat när jag kommer hem då skall jag kolla om yngsta dotter Syd behöver hjälp på jobbet men det hade hon redan tänkt på och kallat in stora syster Syd. MEN det kunde jag inte tänka på när jag tänkte.
Och när jag närmade mig hemmet då tänkte jag på att jag tidigare idag tänkte på Frankie Miller och att jag fortfarande inte fått in Viasat och att Fulham-Chelsea möts imorgon.
Man tänker så mycket.
