Syd James Revue

Det är mycket trevligt att kunna publicera en reflektion och nya minnen från Kolarbyn från en annan Kolarbyunge, låt vara från andra sidan Norbergsvägen men andå. . Nu stod inte de "hårda striderna" oss emellan som vår gäst skriver utan fienden fanns åt andra håll. Syd gör några små inpass på slutet.

Hej Syd!

Jag tappade din blogg när jag bytte dator och arbetsplats…. Kul att läsa den igen och speciellt om Kolarbyn. (Den finns en grupp på Facebook som heter ”Vi som älskar Kolarbyn”, har jag tjuvläst på hustruns inloggning. Men jag känner inte igen nå´n längre – möjligen är de flesta ättlingar till veteranerna från finnligan…?)

För oss som bodde på andra sidan Norbergsvägen var det inte så många krig mot ”er” som jag kommer ihåg. Vi som bodde i den direkta gränszonen mot finnkåkarna var ju tvungna att hålla rent åt det hållet, så att säga.

Men vi (jag i a f) var mest bara rädda för Bastis, Ärtan och nå´n med dubbelnamn och ljus röst..?  Lars-??? Vem var det? Jag bjuder på en fika om du kommer på namnet.

Sedan hade vi respekt för en stor grov finngrabb, som rätt och slätt kallades för ”Finni”! Antagligen – sedd i ett 40-50-årigt perspektiv – var han utvecklingsstörd. Men – om jag ska vara ärlig – så höll jag mig mest borta från de farliga ungarna och försökte att inte synas så mycket…..

Ärtan förresten – bodde dom först på Forsbackavägen och sedan på Hantverksvägen, eller var det tvärtom?

Jag har tänkt mycket på det du skriver –”var fanns de vuxna och polisen?” Jag brukar tänka tillbaka på den frihet(?) som ungarna hade då. Det fanns väl alltid en morsa som stod bakom gardinerna och tittade så ungarna inte gjorde nå´t olämpligt .  Föräldrarna ville ju inte ”skämma ögunu ur sig”. Vi blev väl andra sorts föräldrar…

Dom där tjejerna… vilka var det? Det har jag aldrig hört talas om. Om det nu inte var Mo W och någon mer som sades vara medlemmar i ”Sängklubben”. Om du förstår antydningen?

Skomakaren kommer jag ihåg – det luktade gott därinne. Men han var lynnig – först när du skriver det så förstår jag att han var missbrukare. Sprit eller skokräm?

Och bredvid fanns ju vår hovleverantör av allt från transistorradion ”Monark” till cyklar, mopeder, fiskedon, cykelväskor…, ja, allt. Det var en trevlig affär.

Kommer du ihåg?

Nu blev jag lite upplivad!

Syd kommenterar: Den där "Lars med ljus röst" kommer jag inte ihåg! Bodde han på "vår" sida måntro? Själv hade jag ganska goda förbindelser med "andra sidan Norbergsvägen" eftersom jag hade en tremänning som bodde där, vilket underlättade, till viss del i alla fall.

Du skriver om "rädslan" och det var precis som jag minns det också som du ser i förra delen av Kolarby-story, inte skräck kanske, inte rädsla men det gällde att tänka på var man höll hus och att vara uppmärksam. Annars small det. Ofta och hårt!

De här tjejerna som blev inlåsta var en av systrarna N, möjligen bägge två. Den äldsta gick i min klass och vi bodde grannar. Bra vänner! Sedan avancerade hon snabbt till andra "nöjen" som inte var så hälsosamma och där en fjutt som Syd inte hade tillträde. Och det var nog lika bra det.

Skomakaren tror jag drack brännvin helt enkelt, möjligen spetsad med lite skokräm ibland. Nej det var nog mest grogg som han och hans kompis, taxichauffören, drog i sig.

Trevligt att minnas även om inte alla minnen är så trevliga att minnas så att säga...... to be continued.....