Richard Ashcroft och Tom Robinson

är två killar som jag blivit riktigt besviken på under åren. Låt vara att det var i helt olika tid men ändå, minnet finns där ännu. Yngsta fröken Syd spelade Verve idag, som fanns på Spotify, och då kom dessa minnen tillbaka. Verve-CD:n tyckte jag en period var det allra bästa och såg fram emot en lång bekantskap med gruppen. Men då kom Ashcroft på att han skulle sluta och "starta eget". Han var den drivande kraften i Verve och nu tänkte jag att något stort skulle komma. Men så blev det inte alls.

Minns ni Tom Robinson Band med låten "2-4-6-8 Motorway". En kanonlåt. Sedan kom Tom Robinson med en LP (förr i tidens CD så att säga). Och hur sammanfattar jag denna emotsedda skiva om inte i annat med en stor besvikelse. Det var inte bra helt enkelt.

John Cale gjorde filmmusik till någon konstig film som jag inte sett och skivan kunde jag också ha avstått insåg jag när den redan var köpt. Inte bra!

Musikmässigt måste jag ha haft en riktig svacka på 80-talet. Rick Astley - hur tusan kunde jag sjunka så lågt? I mitt eget tycke vill säga och slog jag inte också till med en Orupskiva vid samma tidpunkt. Jag måste ha haft en tillfällig sinnesförvirring. Ja ja jag förstår att ni ser "straffsparksläget" och frågar: tillfällig?

Sådana här funderingar kan en enda låt på Spotify ge upphov till!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0