Minnen från platser jag aldrig varit - the Kolarby story continue

En gästskribent fortsätter att berätta Kolarbyminnen och Syd gör små kommentarer 

// Jag tog en paus och besökte SydJames.

 Jag besökte också Fagersta i lördags – körde skräp till Sänkmossen . Brorsan tog hand om åldringsvården den här helgen, så där sitter man sedan både lättad och med dåligt samvete. Nästa helg blir det nog lite jordgubbstårta med mamma, 9X.

Jag såg också studenterna och regnet. Men jag slapp se ”baksidan”. Men hamnade i Fagerstas längsta bilkö..
Och då tänkte jag på en mycket märklig sysselsättning vi ägnade oss åt som barn i Kolarbyn: Vi skrev bilnummer!? Varför? Ja, det undrar jag också.

Vi satt i korsningen av Norbergsvägen-Forsbackavägen och Hantverksvägen (vi satt förstås på Hantverksvägssidan) och plitade våra små block fulla med bilnummer. Och på Forsbackavägssidan, nedanför statyn ”Arbetaren” satt ofta ett gäng andra Kolarbyungar (kanske du också?) och skrev ner samma bilnummer.
(Jag kan faktiskt inte minnas om jag satt och skrev bilnummer, jag vet att jag roade mig med att identifiera bilmärken med hjälp av hörseln och på den tiden skiljaktiga motorljud - också en kunskap...)

Det kanske var en träning i koncentration…

Jag vet inte vad som var roligt i den sysselsättningen. Men vi var ambitiösa och energiska. Glädjen kanske slog till då och då, när det sällsynta hände att de ständiga U-numren blandades upp med t ex ett A-nummer. ”Öj, fan, det var ju en stockholmare!!” Ibland kommer jag ihåg att vi fick fråga våra föräldrar var dom bodde, som hade D eller T eller någon annan bokstav på registreringsskylten.
Nu rasar det på: Längre ner i backen låg ju IC-macken, som senare döptes om till OK-macken. Där hade Kôrv-Kurt en liten korvkiosk. Betoningen ska ligga på ”liten”. ”Kokt korv 80 m. bröd 1:00” stod det på skylten i fönstret. Villy W var en rolig kompis och han frågade alltid Kurt hur mycket en 80 meters korv kostade.

Det var roligt på den tiden.

Men det som var speciellt med Kôrvkurt var att ibland när man passerade korvkiosken, så kunde Kurt komma i hast utifrån skogen bakom Alfavägshusen.

Där hade han antagligen gjort både det ena och det andra, om du förstår de dunkla antydningarna. Och han hade inget tvättvatten i kiosken. (Den här korvmojjen kommer jag minsann ihåg och även besöken i skogen)

Jag tror att han fick lägga ner verksamheten när IC tog upp egen korvförsäljning.

50 meter åt Norbergshållet, i slutet på backen, låg en radio- och Tv-affär!!! (Utropstecknen finns där eftersom detta var 1957-58, kanske). Precis nu kommer jag inte ihåg vad innehavaren hette. Du minns nog? På lördagkvällarna stod hela Kolarbyn utanför skyltfönstret och tittade på ”Sigges Cirkus”. Där uppstod en koncentration av Kolarbybornas habitualtillstånd: Dom vart gali rålösa! Hur kan det komma sig att man kan se folk som rör sig i en apparat!? (Nej jag är ju lite yngre så det här kommer jag inte ihåg, jag minns dock att i "vårt" hus var det en som hade TV och när det var något stort i rutan så var det nog 10 familjer som trängdes i ett och samma vardagsrum)

Sigge Fürst spelade Sigge och när jag skriver detta så kommer jag på att signaturmelodin var: ”Här är du och här är jag, här är Sigges Cirkus osv”.

Så då kan man ju förstå att dom ”vart rådlösa.”

 Nu tänkte jag fortsätta upp till Kolarbyplan. Den låg ju på Kolarbysidan av Norbergsvägen, medan TV-affärn låg på Bäckens Park-sidan. Men jag gör nog en paus nu, så får du tid att smälta alla tankar och minnen.

(Det är bra att jag påminns för mina minnen från barndomen bleknade ur snabbt och rejält kring 12-årsåldern)

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0