Syd James Revue

är det inte London, så är det Kina, ja visst ja Kinna var det ju, med två n och nu Stockholm  natten som gick. Spatserade runt på de "skumma" gatorna till klockan 07.30, solen trängde fram efter att nattligt regn och efter en stunds promenad fick jag kasta vinterrocken och svida fram i tunnare klädsel Nu funderar ni förstås vad jag gjorde på de skumma gatorna till 07.30 och då skall ju i sanningens namn sägas att jag inte inledde promenaden förrän 07.10. Och det skumma gatorna var inte så mycket skumma de heller egentligen mer än det skummade lite i vattenpölarna när bilarna for omkring, men håll med om att inledningen nästan kändes lite så där scary, vad håller han på med den där Syd?, lite så fundersamma blev ni nog. Ja det blev jag själv också faktiskt.

Det börjar påminna om "förr i tiden" då det var ett fasligt åkande mest hela tiden.

 

Jag gjorde en sann hjälteinsats igår i trafikens tjänst, fickparkering kan vara lite knepigt det vet vi och igår morse gjorde jag en sån` där trång fickparkering som gick bra varefter jag uträttade mitt ärende och åkte iväg igen. En kort stund senare ringde min ena mobil i vilken meddelades att jag glömt min andra mobil där jag precis uträttat mitt ärende. Språng iväg och när jag kommer fram ser jag en kvinna som förtvivlat försöker parkera i den lilla ficka som jag precis lämnat. Dirigera! Hjälp henne! Jag pekar, lite framåt, lite till, visar avståndet, ja backa, vrid höger, nej inte vänster vrid höger, höger!, framåt, framåt, Nu backa lite, vrid höger, nej höger igen. Allt detta sades med teckenspråket. När bilen står halvt uppe på trottoaren så öppnar jag passagerardörren för att försöka få ordning på det här med avstånd och höger-vänster, - Hördu du måste vrida mer höger om du skall parkera här. - Parkera? Jag skall inte parkera, jag är på väg härifrån, tror du jag kommer ut nu då?  Då säger man med låg röst; ja det tror jag går bra.....