Way Out Värst

Way Out West hade jag nästan övertygat fru Syd om att åka på SÅ att hon äntligen skulle få se Neil Young & Crazy Horse live. Husguden i musiken som jag ständigt tjatar om. Nu har väl fru Syd aldrig haft någon stor egen längtan att se just denna artist och grupp men kunde nog tänka sig det ändå. Nu är jag själv ingen älskare av festivalkonceptet där tider skall hållas och den där magiska konsertkänslan egentligen aldrig infinner sig. Vare sig vi talar om Reading 1978, Peace & Love 2010 eller Ludvikafesten 2012.
Nu blev det i slutändan ingen resa och tur var väl det för konserten med Neil Young blev inställd! E u har Frank Sampredo brutit armen. Jag hoppas nu att armen snart tillfrisknar och att vi kan få se NY och Crazy Horse, fru Syd och jag.  Att jag sett dem själv några gånger räcker inte. Jag vill se dem igen med fru Syd och andra vänner!
 
Vet inte om ni läst Johan Cronemans krönika i dagens DN " Tre bilder väcker frågan: Vad händer med fotbollen?" Läs den och man förstår Bill Shanklys uttalande en gång i tiden där han sa något i stil med "Att de som säger att fotboll är en kamp mellan liv och död måste vara tokiga. Det är mycket viktigare än så". Med detta vill jag INTE försvara dåliga beteenden hos fansen men nog kunde det väl bland dagens egocentrerade fotbollsspelare kunna finnas en gnutta klubbkänsla, lite mer äkta hjärta. Precis som vi hade när vi spelade på "Vallen".
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0