Syd James Revue

på tillvaron och vad som hände runtomkring. Duvan som vi kan kalla Sven blickade ut över skogen.  I granen närmast grenen där Sven Duva satt såg han att  en ekorre just skulle skala kottar. När han blickade åt andra hållet såg han ett antal barn som kom, längst bak släntrade en pojke som de andra barnen kallade Olle. De andra barnen retade Olle och sa att "du har nog sjuk för du är ju alldeles blå om läpparna". "Nej", sa Olle "mina läppar små utav bär äro blå". Olle kände sig mobbad och sa "Bara jag slapp att så ensam här gå"

 

Nu hade barnen kommit närmare och nu hörde också ekorren barnen och blev rädd. Sven Duva sa högt till ekorren; "Nu skall du inte ha så brått för då kan du stötta ditt lilla ben när du hoppar från tallegren till tallegren". Men ekorren lyssnade inte och så blev det precis som Sven Duva hade sagt. Envis liten rackare tänkte Sven.

 

Längre bort på den gröna ängen såg Sven något som rörde sig allt närmare, o boy! o boy! ropade han högt det är ju en häst! O boy! ropade Sven igen när hästen kommit närmare. Hur kan du veta att jag heter Boy sa hästen. Det visste jag inte sa Sven, vad heter du mer? Harry, sa hästen som skulle beta från 7 till 5 hela hösten, för han var Ensam hemma eftersom hans bonde var ute och sökte en fru. 

Rätt som det var när Harry gick där och betade kom ekorren springande på väg hem till sin ensamma mamma, "jag har även stukat min ludna svans" snyftade ekorren när han passerade Harry Boy. Med den där stukade svansen ser du ut som ett Mods sa Sven Duva. Jag vill inte att du Kallar oss mods svarade ekorren lika surt som rönnbären.

 

Plötsligt började buskarna knaka. En hund visst det är tänkte Sven, det kanske är Lady och Lufsen som är ute på Den otroliga vandringen. Men det var det inte visade det sig utan en helt främmande hund som berättade att han kom från Lönndahlen och kallades Lassie. Nu hade han dock väldigt bråttom för han hade sett den Stora Stygga Vargen på en skogsföryngringsyta en bit in i skogen. Där hade han också sett en annan individ gåendes med en korg och med en röd luva på huvudet. "Antagligen", sade Lassie, "har hon rödluvan på sig för att inte bli tagen för en älg när nu jaktsäsongen snart skall börja".

 

"Mitt liv som hund har annars inte varit något vidare", berättade Lassie, "jag har nu rymt från min husse som är en riktigt Vedervärdig man från Mallorca. Ibland band han mig med ett rep en hel månad. Dom har Repmånaderna var inget vidare" suckade Lassie.

 

Barnen hade nu kommit väldigt nära och Sven Duva ropade: Var kommer ni ifrån barn? Vi kommer från Frostmofjället! ropade barnen tillbaka, och där har vi snö jämt så till och med en Svan måste åka skidor över Åsarna! I den Verkligheten skulle inte jag vilja vara gäst sa Sven Duva. Jag trivs bättre här  där jag kan sitta och lukta på blommorna. Jag vi förstår det sa barnen. "Här är ditt liv!"

 

Men är vi på rätt väg?" frågade barnen. "På spåret" svarade Sven, det här är ju er första resa för ikväll, ni har fortfarande solsken i blick så det kan ju inte bli Så mycket bättre" och det är inte svårt att hitta för här är Öppna landskap.

 

Ja, sa Harry, Sven och Lassie,  Nära havet vill vi bo. Det är så spännande med allt man ser. Sven Duva som nu satt på en gren högt upp i trädet och spanade ut över havet. O´Boy, O´BOY ropade Sven ivrigt, Vad är det" frågade Harry irriterat, Jag tror jag siktar Engelska flottan!, sa Sven Duva.  Du får kalla mig Harry och jag tror jag inte du kan sikta Engelska flottan här, den är säkert på Gamla Nordsjön sade Harry B. Jag menade inte ditt namn sa Sven, "oboy" är ett uttryck, kommer du inte ihåg den gamla svenska bluessångaren Pepsi Persson, han sjöng ju den. Nej den låten är en total Främling för mig sa Harry och jag är helt ärlig när jag säger det för jag döljer ingenting för dig! Se bara på mina Ärliga blå ögon!