Det gick åt skogen i skogen (igen, suckar vissa)

Trettondagen inbjuder inte till några långa skidturer som vad passar då bättre än att fortsätta vedarbetet ytterligare en dag? Det höjdes ett varningen ord i morse det skall jag erkänna men sådana notiser brukar jag inte ta notis om för nu låg ett antal lockande vitlysande björkar där i backen och väntade på "vedmannen".
 
Den ser inte så speciellt märkvärdig ut den där backen men den är väldigt tungjobbad, dels är den brantare än man kan ana och längre och stenigare - stenblock efter historisk gruvdrift i trakten- och nu när det är blött också väldigt halt bland alla stenar och gamla röjningsstammar som ligger och stör en ärligt arbetande person (där syftar jag på Syd själv ifall ni undrar).
 
Det var många träd och grova konstaterade Syd, och därmed tungt att släpa  de 65-70 meter som krävs. För några år sedan, som kanske minnesgoda läsare minns, så höll det på att gå alldeles åt h....te däruppe i backen när Syd roade sig på samma sätt som idag; dvs  kast av tunga stockar varvid en stock då träffade en annan stock som låg "upptrallad" i bortre ändan varvid träffen fick stockändan närmast Syd att som en katapult slå upp och träffa SJ:s näsa, panna och lite annat. Det var inte så kul så idag var det hjälm på- man lär sig av misstagen.
Vänta! Ett ögonblick - fru Syd säger något. - Vadå INTE lär sig av misstagen?? Comprende nada!
 
Hur som helst så for Syd runt med motorsågen idag och kapade som bäst när benen plötsligt försvann under honom och plötsligt befann sig hans bröstkorg och revben i en vass sten som precis stack upp där förstås. Ni som spräckt och knäckt revben vet att det känns, nu tror jag mer på en spricka eller sprickor för att efter att Syd ha hämtat igen andan - den försvann iväg där en stund nämligen -så tänkte Syd att om jag nu ger upp så ligger ju alla stockar kvar här och lyser vitt och det ser jag från huset och då tycker jag det är för dumt. Så, och det skall också erkännas, det gjorde rätt ont och Syd fick stöna en hel del men efter ett par timmar är allt nere och nu har Syd ännu mer ont och kommer knappt upp ur fåtöljen när han väl satt sig. Och hostbehov har infunnit sig också nu - konstigt att man skall få det på en gång när man knäckt ett eller ett par revben. Det här väl tredje, nej det är nog fjärde gången som revbenen håller på så här. Få se nu; ishockey - klämd mot ribban - två, avkastad av häst på ridningen - tre, körde omkull på mountainbiken två och nu ett eller kanske två. Fyra gånger och  7-9 revben.
 
Nu har Syd dock lärt av misstagen och redan meddelat följande; att nu är det färdigsläpat i backen - nästa gång skall jag ha ett spel så jag dra in träden så jag slipper bli sådär jättetrött som jag uppmanades att inte bli idag (igen). Och sitter jag still och rakt och inte hostar så gör det inte så där väldigt ont men nu skall jag resa mig.
 
Nu är jag tillbaka - nej "plankan" går inte bra, armhävningar helt kört - kollade av det men det fungerade inte, lätt jogg på slätt underlag skall nog fungera men inte idag.
 
 
Det räcker väl att man gjort illa sig lite grann och mina är vare sig tjocka eller honungsglaserade (inte så förtjust i honung men det här med "honug" kanske är något annat) och med svålen på - herregud det blir inte mycket det. Lite fräckt ändå kan man tycka...
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0