Första gången är något speciellt
Och äntligen har jag hittat klippet från den första matchen jag såg i motsvarande dagens Premier League. I augusti 1972 på Stamford Bridge. Det var en varm dag, det var säsongspremiär, Chelsea skulle möta mitt, på den tiden värsta antilag, Leeds United. Stamford var under rekonstruktion varför en långsida var helt avstängd, dvs ingen publikplats. Den aktuella dagen hade The Bridge fått godkänt att ta in 48 000 årskådare men drygt 53000 fyllde till slut arenan, inklusive Syd James på ståplats. PÅ klippet ser ni läktarsektionen vid 4-0 målet (4:09)- Det var trångt, för trångt och efter att över 40 personer svimmat före matchen (matchen började 3 pm men redan 1 pm var arenan stängd p g a att den redan då var överfylld) så tvingades man släppa in publiken väldigt nära planen, i princip på sidlinjerna. Vilket fansen utnyttjade... Till saken hör att de som svimmade inte kunde bäras ned från läktaren utan man tvingades lyfta upp personerna och åskådarna fick hjälpa till att lyfta personerna på en våg ovanför huvudena innan de nådde Medical Aid nere på planen.
Jag hade hört en historia något år tidigare om en person som varit på ståplats på gamla Highbury (Arsenal), superpackat på läktaren, personen ifråga lyfte ena benet för att klia sig på det andra fick därefter inte ner benet på läkarsektionen igen. Jag tvivlade länge på sanningshalten men bevisligen kunde situationen bli så. För den som tagit ett par pints före matchen var det inte roligt och inte heller för dem som stod närmast...
Lite av den dramatiken kanske framgår av klippet!?
Kommentarer
Trackback
