En nostalgilöpning i Grängesberg och vidare

Hängde på till Grängesberg lördag morgon där döttrar Syd skulle träna fotboll, jag hade bestämt mig för att springa hem, inte riksvägen dock.
Jag startade vid Parkskolan, som hette Östra när jag kom till Grängesberg, gick bara nian där men hur som helst. Redan i backen ner mot riksvägen och infarten till Folkets Park kom första minnesbilden, av vårarnas löpträning i IFK, där vi körde ryck i backen under Sunes påhejande rop. Kommer också ihåg "ett" tillfälle där mitt eget träningsomdöme, sett nu i efterhand, svek, jag bodde fortfarande hemma och av någon outgrundlig anledning kom jag sent en fredagskväll på att jag borde ut och träna. Sprang en uppvärmande sväng på Öraberget och sedan ner till backen vid skolan. Backryck är väl helt OK, men 23.15 en fredagskväll?? Nåja det är historia.
Jag fortsatte förbi Spendrups in under tunneln, förbi Enhols gamla mack på vänster sida. Mobil Oil, som många uttalade exakt som bokstäverna stod. Mobiiil Oiiil. Där jobbade jag några somrar och någon höst. Första året hade jag 5 kronor timmen, 9 timmar om dagen, 45 kronor per dag, 225 per vecka plus dricks. Midsommarafton med öppet till 20.00 var en perfekt dag att jobba. Mycket dricks när man personligen tankade, putsade fönster och kollade oljan.
Källfallet, denna slumrande bostadsnostalgika under renovering. Första husen klara, kan bli väldigt bra det här.
Upp förbi "Vallen", såg nya skateboardparken, hade nog trott på lite högre ramper. Ut mot Björkås.
Arbetarbacken där nere till vänster. Blodsmak i munnen, som vi slet i den backen. Turpenniemi, var en hård och tydlig bandytränare. Springa, bära uppför denna backe. Fortsatte genom Björkås, mindes andra löpvändar på vintern där jag sprang runt Grängesberg, upp via Bergslagsbyn, upp på Väster, ner på Tjärn så hem igen. Snön piskande i ansiktet, kände sig otroligt nyttig. Lite som "Kil-Helge mot Elementen", Julie Leonardssons målning från Smedjebacken.
Björkås idag, en blandning mellan väl underhållna, fina hus med engagerade boende till andra hus (alltför många) som är rena moraset, ja det faktiska raset är nog nära på många ställen. Bilvrak, trasiga fönster, ett badkar, vedhög, ett bilvrak till, allt i trädgården, där gräset inte klippts, inte i år i alla fall.
Svängde in på Skråssbäcksvägen, den som kallades "promille-vägen", förr i alla fall. Förbi ILT på vänster sida, fortsatte in efter grusvägen, lätt frost, lite snö i skogen, tyst, en skogsfågel skräms upp. Plötsligt slår mig tanken, älgjakt idag?  Jag har ju reflexväst, inte många älgar har det, jägarna borde fatta, Ser ett tomt jakttorn, det är lugnt. Minnesbilder av gamla cykelvändor på denna väg, lite längre än jag minns, har inte varit här på drygt 20 år men det känns ändå bekant, tvekar inte på vägval, men lite längre som sagt.
Kommer ner på den nya cykelvägen, tar av mot Ludvika 11,4 km kvar till Ludvika. Hur långt har jag sprungit? 7,86 km säger appen. Jag har tagit det lugnt, mycket lugnt i början, hade nyss ätit frukost när jag stack iväg, vill gärna ha kvar frukosten I magen. Känner nu att jag kan öka tempot. Bra att springa mot Ludvika, blir rätt lutning så att säga. Närmar mig Blötberget, undrar över gruvans återstart, möter första personen, en jägare med hund och cykel. Närmar mig Gonäs. Ytterligare en hundägare med schäfer. Är inte hundrädd men skickar alltid en mental signal till okända hundar när jag springer. "Tänk inte ens tanken hund......l, anfaller du mig så sp...r jag
hm hm". Enbart mentalt som sagt, jag gillar hundar. Tittar på klockan, ringer dotter som är på väg hem nu, bestämmer mötesplats. Det blev nästan 15 km innan bilen kom.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0