Den 6 november 1632

var ett tag sedan och det var det även sedan vi gifte oss, fru Syd och jag. Idag är det bröllopsdag och det är ALLTID lätt att minnas eftersom det sammanfaller med Gustav Adolfstårta och bakelser. Det blev nästan en bakelse idag men efter att just han klämt en bit Toscatårta och kaffe så fick caféet vi passerade se sig lurade på ett besök.
 
Att fira bröllopsdagar är ingen stark gren för Syd James och så har det varit ända från början måste erkännas. På den första årsdagen ringde svärfar och gratulerade Syd, som, och det är helt sanningsenligt, inte hade en aning om vad det handlade om. -Har vi vunnit pengar? Blev den spontana frågan. Det hade vi inte gjort för övrigt...
 
Så kallade romantiska överraskningar har inte direkt stått som spön i backen. När jag idag kommunicerade med min närmaste kompis och berättade att jag kommit ihåg bröllopsdagen och även uppvaktat frun så blev den spontana kommentaren. "Va?? Då uppvaktade du antagligen med luktsalt för hon måste väl ha svimmat?".... nåja
 
Ett tillkortakommande kommer sällan ensamt. Fruns kompisgäng hade får några år sedan en omröstning om vem som var gift med den mest Oromantiske mannen. Skönt att lägga på topp ibland... nu skall det sägas att fru Syd själv inte deltog i nämnda omröstning men frågan är väl om ett deltagande hade förändrat bilden med Syd i vinnarcirkeln?
 
Till sitt försvar brukar Syd anföra att han inte är så noga med uppvaktning på egna högtidsdagar heller, inte klagar han om familjen missar Fars Dag till exempel, som är på SÖNDAG, i övermorgon, 8:e november. Tårta.....
Nejdå sånt brukar inte Syd ha några synpunkter på alls, på söndag som sagt.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0