Syd James Revue

Jag vaknade i natt och funderade på hur den där drömmen hade poppat upp så där plötsligt men så småningom insåg jag att det inte var plötsligt, det fanns ett samband,

 

Var och inhandlade nödvändiga matvaror i går eftermiddag, antalet nödvändiga matvaror är betydligt mindre när man nu är s k gräsänkling under några veckor. Hur som helt, när jag stod där i brödhyllan så hördes en uppmaning; -Hördu målvakts-Syd nu köper du väl riktigt bröd!? - Jajamensann svarade jag och kände igen rösten från otaliga hockeymatcher. Min favoritback både som spelare och person. Genuint trevlig och bra. Vi pratade lite om att han åkt långfärdskridskor under lördagen och jag kontrade med min Runntur. Lite mer träningsprat och så till kassan.

Lite senare på kvällen så träffade jag en yngre hockeyförmåga, ensiffrig person som var lite oklar över sin egen position i laget, dock var han inte målvakt kunde vi enas om. Tveksamma domslut kunde vi dock snabbt enas om, "när vi puffar med axeln mot dom andra då får dom straff, men när dom puttar på axeln på oss då får vi ingen straff. Tänk att vissa saker är så beständiga, dvs att man ALLTID själv eller laget man hejar på missgynnas av domaren.. Vi kom dock överens om att det är bättre att göra mål än att tackla målvaken, för då får ju dom andra straff.

Vad inte alla Sydläsare känner till så är det så att Syd hade en relativt kort men väldigt intensiv hockeykarriär. Och nu  i natt gjorde jag comeback! Tyckte till och med själv i drömmen att nog borde de väl kunna hitta någon annan målvakt än en som haft ett uppehåll på typ 30 år. Men nejdå, det var bara att klä på sig utrustningen.. vilka höga benskydd de har nuförtiden. Plocken helt annorlunda. Och inte har jag åkt speciellt mycket skridskor heller de sista åren. Spelade ingen roll, in i buren bara. Jag har dock inget minne av att matchen kom igång, enda jag minns är min uppmaning, skjut inte så dj--la hårt nu direkt på uppvärmningen, det är ju länge sedan jag stod!

Den riktiga karriären ligger långt tillbaka men kan sammanfattas ungefär så här (jag relaterar till dagens serieindelning så att ni yngre hänger med), debut i division 3, dvs ett snäpp under dagens Leksand. Precis, debut, i A-laget, utan ansiktsmask, 16 år, säsongens avbröts med avslaget näsben i en match, några matcher senare, puck i huvudet (hjälmen satt inte i i pannan vilket istället pucken gjorde), 8 stygn, hjärnskakning, säsong finito. Säsong två i division tre; säsongen avbruten efter bandyboll i ögat, tre veckor på sjukhus och operation. Säsong tre uppehåll, säsong fyra, åter i division 3, punkterad vad. Säsong fem division 2 En snäpp under elit), kommer inte riktigt ihåg mer än att jag fortfarande har ont efter att mot Surahammar gått ner i spagat (kunde det på den tiden) samtidigt som jag blev påkörd och tänjer man mer an spagat så gör det ont, Sedan en säsong i division 1 (serieomläggning motsvarande dagens allsvenska), spekulation om kontrakt i Leksand, skador av allehanda slag, säsong sex i division 2 (vi åkte ut ettan) och sedan var den karriären över efter att alla ledband i fötterna gått sönder. Och då kunde mor börja andas igen...

Tänk vad en dröm kan få en att minnas!

Hur kunde det bli så här: Jo, jag hade ingen grundskolning som målvakt, självlärd, levde högt på reaktionssnabbhet och total oräddhet. Men så blev det en kort karriär också.....