Syd James Revue

Jag besökte Borlänge i fredags och är jag i Borlänge så besöker jag Ingemar och skivbutiken på Borganäsvägen. Ingemar har genom tiderna introducerat många goda band och skivor, en riktig kulturgärning. Jag säger; The Brandos, Loose Diamonds, Eric Amble and the Roscoe Gang, Townes van Zandt och icke att förglömma, Australiens Paul Kelly! Bland annat! Tänk om man missat detta, hur hade då tillvaron gestaltat sig måntro? Ni som åker till Borlänge, vänd Kupolen ryggen och utför en kulturgärning; åk till Ingemar och köp skivor!


Ingemar i Skivbutiken
Photo: Syd James  (RB in USA! remember Gianna Nannini? bought in this store 1988)

Annars har lördagen gått i förkylningens tecken; lomhörd, rinnsnuva, halsont och 0-0 på Stamford Bridge, vad mer kan man begära? Men Count Bishops vart tog de vägen?: jo trots alla skivköp så blev det ett köp till, jag har letat och jag har väntat på att hitta en CD med Count Bishops. I fredags stod den där och nu skall de få läka mina öron, hörde precis att dansbandstävlingen tog slut........

Jag ser just nu ut över Grand´Place från mitt hotellrumsfönster. Klockan är drygt midnatt. Stadshusets upplysta spira sticker upp bakom husen. På Grand P är det ganska tomt, det står tre taxi där i ensamheten. Några få turister strövar omkring i Novemberdiset. En cykel står lutad mot en stolpe, gatlamporna speglas i de små vattensamlingarna. Där skymtar en hemlös som letar i tunnorna efter smulorna. Ett par höga klackar skyndar snabbt över gatstenarna med ett omisskänsligt klapper. Något enstaka löv hänger fortfarande kvar vid grenen, som den sista gästen i baren. Osäker på vart man hamnar om man släpper taget om grenen eller barstolen.

L och jag tog en promenad ikväll, samme L som var i Sapporo, L-san med andra ord. Vi hamnade på Goupil-O-Phone, låter nästan som det skulle kunna vara en stripteasebar men så är det nu inte. Sådant gör nämligen inte Syd. Nej Goupil-O-Phone är en alldeles utmärkt liten skivbutik på Boulevard Anspach 101. Ett alldeles utsökt sortiment, skivor jag aldrig sett förut. Alternativa inspelningar av klassiker, okända live-upptagningar och annat intressant. Jag hade lovat mig själv att nu invänta Lundell till veckan men det blev; Neil Young "Trail of the Buffalo", vem kan motstå; "First known Live Performance, Post Buffalo Springfield", eller "First Live Performance of "Helpless" och andra små godsaker. "Goupil recommends"; Muse "Live from Wembley Stadium 16-17 June 07" och Zita Swoon med "Big bluewill" och sedan hittade jag gruppens Sohias första CD. Och det fanns okända Springsteen, Zappa, Beatles!!, massor med annat, usch det kunde ha blivit dyrt om man inte hade varit så karaktärsfast.
Nu tar vi sikte på sängen. Väckarklockan ringer snart igen.



Goupil-O-Phone staff members. Thanks for your support.

Förresten så kollade jag lite med Maneken Pis därborta i hörnet nu när finanskrisen tagit fart på allvar jmf med föregående besök,  det tyckte jag även att strålen hade gjort, tagit fart alltså. 



Nog är det betydligt kraftfullare än i september......vänta bara om tre månader...


Dear all; I found a lovely record-store, see adress above. A selection of rare och unknown records. It could have been much more expensive, but in Syd we trust.

Jag hoppas ni läste intervjun med Lundell i dagens DN. När han knallar runt på Österlen. Själv tar jag sikte på Bryssel. Känns lite tungt just nu då jag måste gå upp 03.00. Men vi matar CD-spelaren med bra musik och drar!

Swedens Neil Young has a new CD out this coming week, named Omaha. I will send one to R. Syd himself goes to "Hollywood" this week,  almost, Brussels with all politicians is about the same thing.

Jag noterade två andra saker i London förra veckan: Julskyltningen börjar tidigt i år vilket framgår av bilden nedan. Tagen på Selfridges (ja inte torggubben då utan på huset bakom). Det andra var lite mer fascinerande: ambulansförare på MC. Ja nu är det inte så att man kastar upp faster Asta med brutet lårben på bönpallen och drar iväg till Hospitalet eller en gubbe med hjärtinfarkt i 220 knyck genom Londons gator. Herregud han skulle ju kunna få hjärtslag..vilket i och för sig kan vara positivt om man vänder på saken........
Nej skämt åsido så åker ambulansförare MC för att snabbt hinna på plats, akutbehandla och invänta den riktiga ambulansen. Det är trångt på gatorna i London så det är smart. Tjugo år har detta varit igång. Ett foto gick bra, speciellt som jag berättade om Syds vän LS som också är ambulansförare.



Photo: Syd Mobile
Oxford Street, London Nov 2008



Ambulans per MC, London Nov 2008
Photo: Syd Mobile

 A cool cat in London Tube

Jag trodde faktiskt inte att Finansinspektionen skulle återkalla Carnegies banktillstånd och ta över banken. Nej jag trodde FI skulle fega ur igen och hytta lite med fingret och säga;  nejmen så där får ni väl inte göra! Och sedan skulle bonuskillarna gå hem med ett snett leende innan de skulle kasta sig på marmorgolvet och gapskratta. Men så blev det inte denna gång och det tycker Syd är bra. Någon gång måste det bränna till. Nu pratar man förstås om att all intern kompetens som finns på Carnegie måste tillvaratas, jo hejsan, svejsan! Så nu kan vi på bredaste persondialekt ( inte Syd utan ....ja en annan känd person) säga: "Syduu hu hä kan gå!" Egentligen ska det vara "Siduu"! om vi skall vara originalet troget.

Men vänta, vad hör jag i mitt högra öra?; Jayhawks på radion! På radion! Det hör inte till vanligheterna och detta ledar mig osökt in på det intressanta musikaliska området. Jag förstår att ni kära läsare undrar över alla CD jag köpt de senaste veckorna. Hur går det Syd? Hinner du lyssna? Är det bra? Ja detta är några av livets viktiga frågor som måste få sitt svar. Och jag säger; Joe Bonamassa! Jag säger; Susan Tedeschi! Jag säger; Southside Johnny! Jag säger; Northern Songs (Canadas best and Brightest!) Jag säger; detta är kanonbra! Och jag säger; lyssna på Bob Dylan´s Tell Tale Signs och låten "Born in time", sanslöst bra och tidigare outgivet!

Och jag säger; Harry Redknapp som nu måste bli kultförklarad på White Hart Lane, sedan Harry kom på plats har man tagit tre segrar och en oavgjord. Ni vet väl f ö att Harry är morbror till Frank Lampard i Chelsea!?

Hi all,

I´m talking about banknews in Sweden, Carnegie bank now government-owned and Syd says; About time!
I then turn to the important CD information and say as you can see above: Great music! And finally I give a comment about the soccer-coach; Harry Redknapp in UK. Genius for the moment!

Ja, jag vet att jag köpte många CD skivor när vi var i USA, närmare bestämt 14 stycken. Den enda jag så här långt är lite besviken på är Kasey Chambers. Lite för klen, inget riktigt bett i låtarna och lite för mycket familjepysmys.  Annars känns det bra, det jag lyssnat på så här långt. Jag har överfört allt till I-poden som jag också köpte- så nu är man riktigt up-to-date......
Nu föll det sig så att redan denna vecka skulle Syd åka till England på några olika möten. Klarade av Birmingham på torsdagen och anlände till London i tid för att hinna med en liten promenad på kvällskvisten. Från Sussex Gardens, tog jag höger på Edgware Road (den heter säkert något annat också för man kunde lika gärna vandra i någon arabisk stad för alla skyltar är dubbeltextade och det är mycket Halal) ner mot Marble Arch. Där svängde jag vänster ner mot Oxford Circus och vad skådar mitt öga helt plötsligt? Jo HMV-butiken! Öppen, oj då så det kan vara då, ligger den här??? lika förvånad som Mr Bean brukar vara när han skrivit födelsedagskort till sig själv, så förrrrvååånad blev jag. OK då om den nu ändå ligger här så kan man väl kika in. Nu blev det tre CD till så det har blivit sjutton de senaste 14 dagarna. 
Syd du köper alldeles för mycket skivor, säger vän av ordning. Jajjamensann! säger Syd och dessutom fick jag en till med nya MOJO! Dock kan jag glädja oroliga läsare med att det inte var speciellt mycket spännande i detta nummer. Jag skall ligga lågt ett tag nu. I alla fall till imorgon.

En sak skall ni veta, där jag bor nu där skall jag inte bo igen. Först fick jag rum fyra smala trappor upp, upp med bagaget, elektroniska nyckeln fungerar ej. Ner igen med packning. (Hiss finns ej). Hotellchefen (en lite småsur Basil) tror inte detta är möjligt och skickar med receptionisten upp igen med huvudnyckeln som inte heller fungerar. Där står jag med packningen igen men erbjuds nu vänta däruppe tills de ordnat ett annat rum. Jag väntar på ett annat rum och jag väntar. Tröttnar och går ner igen och då kommer Basil med ett nytt rum två våningar ner. Tack för det! Jag byter snabbt om och tar min promenad enligt ovan. Kommer "hem" och känner att det luktar inpyrd cigarettrökare-ligger han/hon kvar under sängen måntro? Stapplar (överdriver lite här) ner igen och erbjuds nu ett rum på första våningen. Basil ännu mer irriterad, magsår? PMS?, knappast för han är ju Basil. Rummer jag hade var rökfritt! Om någon gäst röker ändå kan inte BASIL RÅ FÖR DET , FINNS ASKKOPP? Jag svarar bara; Det luktar och det luktar signifikant! Skit i askkoppen! Nej, nej  förresten, jag tar tillbaka, man vet aldrig....
Rummet luktar OK, jag accepterar, bär ner all packning (igen) och installerar mig. Slår på TV:n, trycker på fjärr, slår på TVn igen, kontakten i?, Yes. Något annat, vet ej. Strunt samma jag har ju datorn att läsa mail på. Jag fasar för frukosten.........

English version: I bought 14 CD:s in US and another three today in London. All of a sudden....As usual, they shouted: Buy me, please buy me. A beutiful Bob Dylan Box on sale, Seasick Steve and ELP. I went to the hotel, not a total catastrophe but pretty close. Third room this night. Had a pizza at Pizza Hut and now I need water..... have to go out once more. Late now. Good night.

Jag gör sådana har Fet-markeringar för om man då på Google skriver London eller USA etc så kommer man direkt till min sida. Va? det funkar inte så. Nehej ni men nu är det nämligen så att det är : It´s possible som gäller!

Det var lite tuffare att ställa om den biologiska klockan efter dessa 10 dagar med tidsförskjutning än vid kortare resor. Man är väldigt "pigg" om kvällarna och väldigt mycket mindre pigg om morgnarna f n. Och armarna: man har blivit en riktig drällputt; Inledde mitt första möte igår med att prata själv, vilket gick ganska bra. När sedan min med/motpart sa att; nu kan du dricka lite kaffe så skall vi presentera oss kändes allting riktigt bra. Men att styra armen i rätt riktning... Endera är det armarna eller också sitter felet någon annanstans. Man kan dricka kaffe och man kan hälla kaffe. Jag gjorde det sistnämnda. Och inte i munnen utan utanför. På nystrukna skjortan. Här anstränger man sig lite för att se "snygg" ut och så dräller man på detta viset. Syd är dock alltid lugn och kommenterade inte saken vidare, men nu gäller det att komma ihåg fläckborttagning innan tvättmaskin. Jag brukar göra tvärtom nämligen och det är aldrig lyckat.
Och jag märker att jag ÄR riktig jet-leggad i armarna, i benen också (trots två löpvändor sedan hemkomsten så är det inget riktig drag i benen - jodå jag hör eran kommentar; "- det är det väl inte annars heller" ...-jodå ibland så) och i hjärnhalvorna, känns lite som en mental mitt-bena.