November
Försvann bokstavligen i en grå dimma. Någon större risk att bländas av morgonsolen har det inte varit. Mörkt och dimmigt, skidspåren lyser inte vita utan enbart med sin frånvaro. Hoppas det hinner slå om till skid-VM i februari. Jag har fortsatt med mina längre lördagslöpningar, en vända till i Grängesberg, en vända i Skåne och en vända i LA. Tror det är bra med de här 13-15 km rundorna en dag i veckan.
November, det har varit fullt upp därav har det mesta av Syds skrivningar varit inställda. Inte brist på ämnen utan i brist på tid. Men nu i december skall väl en del saker kunna klaras ut. Nu tänker jag dels på den kommande budgetomröstningen i riksdagen och jag tänker på årets Jul-CD. Lika klart som valet i september utföll, lika "klar" var min jul -CD, då, i september. Men nu har det mesta gjorts om i novembers sista skälvande timmar. Jag provspelade för familjen igår och ja, godkänt. Så om inget oförutsett dyker upp så kommer CD-pressarna att komma igång under veckan. Hör av er om ni vill ha, ni som brukar få får i år också, vare sig ni vill eller inte.
Jag hoppas att tiden till skrivande kommer att ges i december, den här helgen och kommande dagarna hade jag annars planerat för London, ja ingen nöjesresa men på kvälls- och helgtid hade det varit en perfekt vecka, fyra matcher på fem dagar var målet. Men nu får man nöja sig med lite glögg och spaning på Spurs-Everton. På TV, sedan blir det gymet. Inget London alltså. Tiden igen ni vet...
Vi hörs snart igen kära läsare.
En nostalgilöpning i Grängesberg och vidare
Hängde på till Grängesberg lördag morgon där döttrar Syd skulle träna fotboll, jag hade bestämt mig för att springa hem, inte riksvägen dock.
Jag startade vid Parkskolan, som hette Östra när jag kom till Grängesberg, gick bara nian där men hur som helst. Redan i backen ner mot riksvägen och infarten till Folkets Park kom första minnesbilden, av vårarnas löpträning i IFK, där vi körde ryck i backen under Sunes påhejande rop. Kommer också ihåg "ett" tillfälle där mitt eget träningsomdöme, sett nu i efterhand, svek, jag bodde fortfarande hemma och av någon outgrundlig anledning kom jag sent en fredagskväll på att jag borde ut och träna. Sprang en uppvärmande sväng på Öraberget och sedan ner till backen vid skolan. Backryck är väl helt OK, men 23.15 en fredagskväll?? Nåja det är historia.
Jag fortsatte förbi Spendrups in under tunneln, förbi Enhols gamla mack på vänster sida. Mobil Oil, som många uttalade exakt som bokstäverna stod. Mobiiil Oiiil. Där jobbade jag några somrar och någon höst. Första året hade jag 5 kronor timmen, 9 timmar om dagen, 45 kronor per dag, 225 per vecka plus dricks. Midsommarafton med öppet till 20.00 var en perfekt dag att jobba. Mycket dricks när man personligen tankade, putsade fönster och kollade oljan.
Källfallet, denna slumrande bostadsnostalgika under renovering. Första husen klara, kan bli väldigt bra det här.
Upp förbi "Vallen", såg nya skateboardparken, hade nog trott på lite högre ramper. Ut mot Björkås.
Arbetarbacken där nere till vänster. Blodsmak i munnen, som vi slet i den backen. Turpenniemi, var en hård och tydlig bandytränare. Springa, bära uppför denna backe. Fortsatte genom Björkås, mindes andra löpvändar på vintern där jag sprang runt Grängesberg, upp via Bergslagsbyn, upp på Väster, ner på Tjärn så hem igen. Snön piskande i ansiktet, kände sig otroligt nyttig. Lite som "Kil-Helge mot Elementen", Julie Leonardssons målning från Smedjebacken.
Björkås idag, en blandning mellan väl underhållna, fina hus med engagerade boende till andra hus (alltför många) som är rena moraset, ja det faktiska raset är nog nära på många ställen. Bilvrak, trasiga fönster, ett badkar, vedhög, ett bilvrak till, allt i trädgården, där gräset inte klippts, inte i år i alla fall.
Svängde in på Skråssbäcksvägen, den som kallades "promille-vägen", förr i alla fall. Förbi ILT på vänster sida, fortsatte in efter grusvägen, lätt frost, lite snö i skogen, tyst, en skogsfågel skräms upp. Plötsligt slår mig tanken, älgjakt idag? Jag har ju reflexväst, inte många älgar har det, jägarna borde fatta, Ser ett tomt jakttorn, det är lugnt. Minnesbilder av gamla cykelvändor på denna väg, lite längre än jag minns, har inte varit här på drygt 20 år men det känns ändå bekant, tvekar inte på vägval, men lite längre som sagt.
Kommer ner på den nya cykelvägen, tar av mot Ludvika 11,4 km kvar till Ludvika. Hur långt har jag sprungit? 7,86 km säger appen. Jag har tagit det lugnt, mycket lugnt i början, hade nyss ätit frukost när jag stack iväg, vill gärna ha kvar frukosten I magen. Känner nu att jag kan öka tempot. Bra att springa mot Ludvika, blir rätt lutning så att säga. Närmar mig Blötberget, undrar över gruvans återstart, möter första personen, en jägare med hund och cykel. Närmar mig Gonäs. Ytterligare en hundägare med schäfer. Är inte hundrädd men skickar alltid en mental signal till okända hundar när jag springer. "Tänk inte ens tanken hund......l, anfaller du mig så sp...r jag
hm hm". Enbart mentalt som sagt, jag gillar hundar. Tittar på klockan, ringer dotter som är på väg hem nu, bestämmer mötesplats. Det blev nästan 15 km innan bilen kom.
O-räntan räddar vare sig Sverige eller Europa
Under 15-20 års tid har företagen ägnat sig åt att lyfta arbetsintensiva jobb till så kallade lågkostnadsländer. För att det skall bli dyrare? Nej, naturligtvis för att det skall bli billigare. Nu oroar vi oss för deflation dvs. sjunkande priser, var inte det själva ”grejen” med att outsourca?
De 15 kanske 20 miljoner jobb som flyttats till främst Asien har dessutom lämnat ett antal människor i Europa utanför arbetsmarknaden. Stiger eller sjunker deras konsumtionsmöjligheter? Den sjunker förstås!
Alla teorier, stimulansförsök, analyser, nya stimulanser är konstgjord andning. En 0-ränta pekar på fundamentala fel i ekonomin. Alla borde oroas!
Gå tillbaka till grundläggande ekonomisk teori motsvarande årskurs 1 i Ekonomi på gymnasiet; det handlar på den klassiska utbuds- och efterfrågekurvan. Ingenting annat.
Vi har ingen brist på varor, som för att bli billigare produceras i lågkostnadsländer. Och vi har ett större utbud av varor än vad som efterfrågas, vad händer med priset? Det sjunker!
Om vi har ett större utbud av arbetskraftstimmar än vad som efterfrågas. Vad händer med löneersättningen? Den sjunker! Och då kan man handla mindre dvs. efterfrågan sjunker och vad händer med priserna på varorna och tjänsterna då? Den sjunker givetvis.
Vi skall givetvis stimulera produktion där vi kan skapa verkliga förädlingsvärden – höja produktens/tjänsten faktiska värde. Vi kan givetvis stimulera konsumtion så att vi handlar mer. Lek med tanken att vi stimulerar konsumtionen så att vi köper 10 miljoner nya TV-apparater. Dessa 10 miljoner TV-apparater är producerade i lågkostnadsländer, vi går till Media Markt, för det är dumt att betala för mycket, och köper våra TV-apparater. Hur mycket reellt förädlingsvärde skapar detta i Sverige? Just ingenting.
En verklig förädlingsvärdekedja är till exempel att LKAB bryter malm som man mal ner till slig, som transporteras till stålverket X som omvandlar järnet till olika stålkvaliteter som säljs till maskinbyggare/plåtförbrukare som bygger någonting, fyller på med mjukvara och säljer detta till en brukare. Då har vi skapat verkliga förädlingsvärden. Men produktion är ute! Fel; vi måste börja där igen!
”Gameing” och musikindustrin är svenska fenomen – jättebra och de skapar reella förädlingsvärden men det är ändå marginalföreteelser.
Offentliga sektorn räddar arbetstillfällena? Var kommer pengarna ifrån? Precis, från de faktiska förädlingsvärden som vi inte längre skapar.
Globalt kommer det att tvingas fram en utjämning som innebär att västvärldens konsumtions- och levnadsstandard kommer att gå ner – kostnaderna för att producera i västvärlden måste balanseras mot Asien. USA har börjat återindustrialisera, vi måste göra samma sak och samtidigt inse att välfärdsstaten inte kan betalas utan pengar – oavsett om ladorna är tomma eller fyllda för närvarande.
Avslutningsvis ställer vi några "kontrollfrågor";
- Är Europa mer eller mindre skuldbelastat nu än 2008/2009?
- Är USA mer eller mindre skuldbelastat nu än 2008/2009?
Svaret är i bägge fallen: Mer!
Avslutningsvis nr 2 kan vi ta bostadspriserna i Stockholm som nu räknat per kvadratmeter börjar, kanske redan nått, de högsta i världen. Orsak? Utbuds- och efterfrågekurvan igen!
Jag måste tipsa om
"Vass kvast"?
Dagens Industri hade igår på första sidan en kommentar till Vattenfalls totala förfall som löd: "Sällan har en nytillträdd VD använt en lika vass kvast som Magnus Hall". Spännande tycker Syd. Syd som snart skall inleda en dammsugaraktivitet funderar på detta med en "vass kvast". Kanske inte så mycket för inomhusbruk som för utomhusbruk. Perfekt på vintern när man sopar bort snö och is, tänk att du har en vass kvast som skär igenom isen och blottlägger gruset på en gång, man både sopar och sandar i ett moment.
Endera är det så att Syd missat något nytt ordspråk som en "vass kvast" eller så har artikelförfattaren blandat ihop kvasten med kniven. Eller så har han, Kim, gått i samma "fälla" som fru Syd, tappat ordspråken eftersom Syd själv blandar dem medvetet fel för att utveckla det svenska språket. Men det kanske är helt enkelt så att det är Vattenfall som använder nya språkliga modeller
Vad gäller alla spektakulära köp så hade Vattenfalls gamla ledning kunnat betänka ordspråket:
"Du skall inte gå över ån efter vatten(kraft)" Nu gick man över både Östersjön och Nordsjön för att köpa kolkraftverk och gas via Nuon.
"Borta bra men hemma bäst" borde gamla VD:n ha sagt.
För er, kära återkommande läsare, behöver jag inte förklara sambanden men jag tänker om Vattenfalls ledning läser detta och vill förstå hur Syd menar.
Men det här med "vass kvast" får jag inte ihop. Undrar om de finns att köpa?
Jag ger härmed följande små ordspråkstips till Vattenfalls ledning:
- Har man tagit fan(Noun) i båten får man ro honom i land.
- Man får vad man betalar för.
- Hoppet är det sista som lämnar människan (-orna i Vattenfalls ledning)
- Ingen fara på taket. (Offensiv VD-kommentar till marknaden)
- Lögnaren blir bara trodd en gång.
Nu skall jag åka upp till Coop är fråga efter en riktigt vass kvast!
