Syd James Revue

Det här klippet är från dagens upplaga av nätupplagan av Dagens Industri och då kan Syd James avslöja den nedan återgivna interna dialogen på Volkswagen som uppges komma från en helt oskyldig, omedveten och på intet sätt säker källa, dvs samtidigt som vi skriver så dementerar vi allt.

Överhörd dialog i Volkswagen ledningsgrupp 2011 ( dvs innan avslöjandet)

-          Uberingenjör Klaus haben sie die utsläppsgrensen geklart?

-          Ja sehr ärade Dr W (alla är ”Dr” som sitter på höga positioner i Tyskland, dock oklart vilken dr)

-          Kein problem?

-          Kein grosse problem! Men ett litet klein

-          Was ist es du sägen? du kleine klant!

-         Problem und problem wir haben en kleine program ändrat

-          Ich höre nichts, hören sie dass!!

-           Ja,ja herr Dr Director, kein problem

-          Dann kan wir viele bilen mehr in USA gesäljen?

-          Ja das kan wir!

Idag:

-          Uberingenjör Klaus sie sagen att wir den utsläppsrätten geklarat hatte

-          Ja das in richtigt

-          Aber wir haben mitt die kontrollsystemen fuskat

-          Ja sehr ärade Dr W

-          Warum?

-          Wir hade nicht die ustsläppsrätten geklarat annars

-          Und?

-          Ich sade det 2011

-           Zu mich

-          Ja zu er herr Director aber sie wille nicht hören på det ohret

-           Sie sollen lauden has sprechen

-           Dann hatten Sie sehr ARG gebliebt und meine lön hade bist sehr klein für mange jahren

-          Und?

-          In bin ängslig und lyden ihnen alles jämt

 

Ja, att nu cheferna får gå på löpande band är inte så konstigt kanske, produktionen av bilar går ju också på löpande band. Är det resultatet av en rädd organisation vi ser? Lydnad, har enligt uppgift från vanligtvis, (som vanligt med andra ord), välunderrättat håll varit den rådande doktrinen i Volkswagenkoncernen. Alltid farligt,( gör inte fel, gör inte fel) då rädslan att göra fel blir det som råder i en organisation.

 

7 2 2 3

6 1 1 4

7 0 3 4

 

Där har ni tre nummerserier som jag tror kan innebära förändring. Den första kanske "minst" trolig trots allt men blir det 9 2 4 5 eller 9 2 4 3 då vete tusan om inte den allsmäktige åker ändå. Han har inte gjort sig populär i år. "Drygskott" kallar vi denna typ av personer, så tyvärr, jag nästan hoppas första 2:an får stå ett tag till för då får José lämna Stamford Bridge.

 

Leksand som är nummerserie 2 ovan bytte tränare i våras och började satsa långsiktigt redan då tror jag. Slutet på SHL ifjol, kvalserien och inledningen i år säger allt. Eller? Snart är Leksands varumärke helt utraderat. Sorgligt, sorgligt, men för många "egon" har styrt under alldeles för lång tid.

 

10 minuter igår hade räddat McLaren, nu är det tveksamt trots att Newcastle hade en fantastisk inställning igår kväll mot just Chelsea. Hade 2-0 stått sig så hade José suttit ännu lösare och McLaren säkrare, nu får vi se. Gårdagen kan trots allt rädda McLaren.

 

F ö kan jag berätta att hälsan inte tiger still som det brukar heta utan hälsan gör att jag får håll mig lite still f n. Någon halvförkylning ligger och spökar, vi hade en liten avslappningsinledning på förra helgen, fru Syd och jag, och det är inte bra. Jag misstänkte redan när jag simmade runt i en varm bassäng att: Nu blir jag nog förkyld och så blev det som Miranda, i den engelska serien med samma namn, skulle ha sagt.

 

 

 

Efter viss tvekan tog jag bilen till Stockholm tisdag e m för ett nytt försök med U2. Även om de sena nattuerna hem till Dalarna tär på orken så är jag MYCKET NÖJD med besöket.

Det var bra, väldigt bra och den vanliga känslan efter sådana upplevelser är: Jag vill se dem igen!

Det var samma gäng som i söndags som åter möttes på läktaren och mina extra 54 bilmil för konserten var inte mycket att skryta med. Här var det de från Arjeplog som bokat extra hotellnätter, ett par andra hade varit hem till Finland och vänt. Vissa hade stannat hemma. Men vi andra hade visat tålamod och lojalitet vilket Bono visade uppskattning för. Och det blev (B)ono, dos, tres, QUATRO!

 

Jag kände mig lite stressad där på Globen igår kväll när klockan började gå och konserten aldrig kom igång. Jag satt där och förundrades över att det inte var mer än halvbesatt trots att alla biljetter hade sålts. Satt bra, såg bra och förundrades också över att både poliser och vakter hade sådant bestyr med att kolla läktaren där Syd satt. Började fundera om Bono skulle komma ner via läktaren och inta scenen. Kvart i nio, börjar de spela nu och spelar i 2,5 timme då kan jag komma iväg vid 23.30 och vara hemma vid 02.00. Tio i nio: Utrymning!

Halv tio: "Konserten är inte inställd och vi kommer snart att släppa in er igen", upprepas var femte minut. Tills 22.30 då är det inställt. Perfekt för då var jag hemma redan halv 2.

 

Det var nog lite stressat redan när jag gick in för precis efter mig blev det stopp. Ingen som helst säkerhetskontroll, det brukar ju alltid vara visitation, nu var det bara att knalla in.

Jag har fortfarande en bra sittplats imorgon, om jag nu kan, orkar och vill. Inte optimalt att klämma 50 mil mellan 17.00 och 02.00 igen + konsert. Vi får se.

 

Förra gången jag var på en konsert då det blev utrymning var i London när IRA körde på som mest. Konsert med Jack Bruce, bombhot, ut på gatan och in igen efter 10 minuter. Kändes så där...

 

Nej, om det nu var en polis eller annan luring som knatade in med en pistol i fickan (eller var det en banan eller kanske en levande svan? Som det sjöngs en gång i tiden) så blev det lite tokigt. Vi får se om vi kan räkna in U2 imorgon;  Bono, dos, tres, QUATRO!

 

Sommaren är en hektisk tid men nu börjar det lätta. Ja nu tänker jag inte på vädret för där kom ju sommaren först när hösten började närma sig. Nej jag tänker på att hitta tiden att skriva. Nu när man kommer hem på kvällen så blir det inte så lång stund innan det är mörkt. Inga stora projekt kan startas på kvällen, man hinner handla, träna och sedan se på en del fotboll förstås. Gångna veckan blev det en hel del då både Premier League och Champions League körde för fullt. Men jag måste erkänna, igen, att CL inte framkallar några starka känslor, ingenting i närheten av känslorna där man svär för att Manchester City på näst intill övertid vinner mot Crystal Palace, att man spontant jublar när West Ham har slagit samma City på bortaplan. Eller på morgonen öppna DN och i förbifarten se att AIK vann i Allsvenskan men snabbt söka sig ner i resultatdelen för att kolla hur det gick för AFC Wimbledon i div 3 eller Millwall div 2, att försäkra sig om att Milton Keynes förlorar osv. Nördigt? Nej inte då...

 

Det var ju egentligen inte alls fotboll vi skulle skriva om utan att mer tid ges till just skrivning, förhoppningsvis. Nu på morgonen är det lite för blött för gräsklippning (behövs), lite för fuktigt för målning (inte klar), för tidigt både på morgon och säsong för vedarbete. Ja lite, lite mer tid just nu. Träning blir det inte heller idag för jag känner klara förkylningstendenser. Däremot har jag precis anmält mig till Cykelvasan 2016! Så vi får fortsätta att föra lite träningsredovisning.

 

Idag åker jag till huvudstaden. U2 på Globen 19.30. Fick tag på en biljett á 2500:-. Känns sådär men å andra sidan är U2 ett av de band jag inte sett men gärna vill se. Att man missade både Pink Floyd och Beatles är en annan sak. Beatles känns som det aldrig vara nära, Pink Floyd kanske man kunnat fått till där på 80-talet. Men U2 blir det ikväll, blandade recensioner, DN en fyra SvD sämre. Vi får se.

 

Nu blir det tvättsortering och sopsortering sedan kanske det torkat upp så man kan dra igång gräsklipparen. Och mina vänner, jag har börjat fundera på årets Jul-CD, det är bara tre månader kvar......

Blev det skrivkramp efter lårkrampen på Cykelvasan, har läsarna undrat. Ja man kan nästan fundera men saken är att det varit väldigt mycket annat den senaste månaden. Vi har varit på målarturné i Norrland, direkt kastat mig över penslarna i Ludvika Den har varit mer kamp om tiden än kramp i skrivfingrarna.

 

Mycket har hänt sedan sist, Sverige har gjort två rätt usla matcher i EM-kvalet i fotboll även om förbundskaptenen i Sverige, Erik Hamrén,  såg många lovande tendenser speciellt mot Österrike. Hur den synen var möjlig är något för de lärde att tvista om.  Det var inte många som såg samma sak kan man säga.

Det var inte många som såg flyktingkatastrofen under 2013, 2014 eller fram till augusti 2015 heller. Det är jättebra att engagemanget nu är riktat mot att vilja hjälpa men det får inte bli för mycket "selfie" av det hela så man riktar det största intresset mot sig själv. Stötta de som behöver hjälp, Hamrén behöver nog också hjälp men han är så mycket "selfie" själv så där är just den risken borta.

 

Jag har fortsatt med träningen efter Cykelvasan och det har gått ganska bra, till i veckan då något måste ha hakat upp sig i högerhöften- låret. Från obesvärad cykling ena dagen, 7 km löpning nästa dag kl 19.00 till att knappt kunna ta ett steg 20.30, omöjligt att gå i en trappa. Direkt till läkare? Nej, fram med gräsklipparen dagen därpå och successivt blir man bättre för att någon timme senare vara i stort sett besvärfri. Märkligt är det.

 

Jag har bestämt mig för att köra Cykelvasan nästa år men tvivlen kommer när jag får så "jäkla" ont av just cykling. I morgon skall jag lyfta fram rullskidorna..

 

Se nu detta som att nya ambitioner finns för hösten, Minst ett inlägg i veckan. Nu skall jag gå ner och spana in Manchester U -Liverpool.