Vila i frid T!
I veckan kom beskedet att Mr T gått ur tiden. Jag var uppdaterad på status genom gatans informatörer. T hade drabbats av aggressiv sjukdom och enligt samma informatörer var tiden utmätt. Så blev det också. Alla i Gränges och många i Ludvika har en ”relation” till T. Han hördes och syntes.
Under mina tonår i Grängesberg minns jag T ofta tillsammans med en annan man vars namn jag inte minns. De var starkt uppmuntrande till min målvaktskarriär som då pågick. Ofta framfördes stödet i samband med att man jobbade i garderoben på Folkets Park, som då var ett stort nöjespalats med dans de flesta fredagar under vinterhalvåret.
Många historier tillskrevs T, om alla är sanna och korrekt återgivna vet jag inte: ”T var på väg över Berget och stannade en person och frågade: -Tror du jag hinner till Parken? - När skall du vara där då?, frågade den andra. Svaret blev: NU!!
En annan historia skall ha utspelat sig vid mönstringen där T fick frågan var han jobbade: ”Ja jöbber uppe på backen under Törnkvist” Vilket för er som läser detta och inte är från Grängesberg, dvs de flesta av er, betyder att T var ovanjordsarbetare och hans arbetsledare hette Törnkvist.
Jag träffade också T i en helt annan situation för många år sedan, yrkesmässigt. Då framträdde en helt annan bild, T bodde då hemma hos sina föräldrar, det var perfekt ordning i rummet. Sportböckerna stod prydligt uppradade i bokhyllan, årgång efter årgång. Jag fick också en förklaring till utvecklingen av T:s karakteristiska gång och vokabulär. Kan dock inte återge detta p g a tystnadsplikt.
T blev alltmer högljudd ju mer alkoholkonsumtionen steg, för någon sommar sedan träffade fru S och jag T på gågatan i Ludvika. Det var högljutt, jag sa åt T att - lugna ner dig nu, jag köper kaffe åt dig och så sätter du dig här (på BK:s uteservering) och dricker kaffe i lugn och ro. Så blev det, T var starkt uppskattande vilket han högljutt förmedlade medan frun och jag drog oss vidare:
TACK Syd, TACK för Kaffet! hördes upprepade gånger, högt, när vi drog oss mot södra city.
En vän berättade nyligen att han träffat T utanför systemet: - Men va f-n T har du köpt en hel LÅDA öl? – Ja, ja jag orkade inte bära två blev svaret på T:s speciella uttryckssätt med tillhörande kroppsspråk.
Som sagt, tiden var utmätt, gatans informatörer hade rätt. En profil försvinner, en karaktär på sitt speciella sätt. Det blir en saknad men vi hoppas nu att din oroliga själ får frid.
Kissar i flaskan?
Det kom ett utskick från VA:
Syd James´ talesman för lagerarbetare säger i en kommentar att det skitbra att det här kommer fram inför Amazons planerade etablering på den svenska marknaden. Om saker och ting säljs skitbilligt eller att en tjänst är nästan gratis så ligger ofta en hund begraven. Det låga priset måste betalas någonstans och i exemplet med Amazon är det tydligen så att medarbetarnas kisspauser får stryka på foten. Hur det med övriga behov låter vi vara osagt men egentligen skulle de inte behöva ha så bråttom, inte så länge man skickar med Postnord i alla fall. Där tar det sin lilla tid innan det lilla paketet kommer fram, om det kommer fram överhuvudtaget för nu går massor av paket tillbaka till främst Kina för att man börjat ta betalt för hantering av moms och andra små saker.
Det är svårt att sia, speciellt om framtiden. Vem kunde tro inför helgen att Premier League skulle vara avgjord under förutsättning att Manchester City som gått dåligt ett tag skulle slå ett hemma- och formstarkt Tottenham på Wembley! Jo tjena! Det gjorde man! Och skulle sista laget i ligan West Bromwich, han någon chans alls mot Manchester United på bortaplan. Icke! Jo, tjena! Och skall man efter detta kalla sig för fotbollsexpert? Jo, tjena.
Tjena, är nog inget utryck som Svenska Akademien kör med. Det händer mycket innanför akademiens slutna dörrar men några tjena, tjena är nog inte aktuellt. Där håller man på den s k etiketten. Utanför kan det dock gå vilt till; Kristina Lugn skriker ut att ”jag röker, ni kommer alla att dö” när hon är på väg genom skogen av journalister. Den ödmjuke helyllekillen Horace Engdahl knuffar bryskt undan en journalist som står i vägen. Och nu skall de kvarvarande ledamöterna utse årets nobelpristagare i litteratur och snart läser vi kanske i någon rubrik:
”Svenska Akademiens ledamöter tvingas kissa i flaskor för att hinna uppfylla målet”.
Men de blir säkert osams om detta också och någon hävdar säkert; att skall jag kissa så skall jag vara Allén.
Jag kan redan höra den tillfällige ständige sekreteraren sjunga denna sång
