För något år sedan skrev jag en liten berättelse om min musikaliska utveckling ”Every CD has a story”. Nu har jag kommit på att jag skall skriva en 2.0. Av intresse för någon? Av intresse för mig?
När jag började gymnasiet, som jag f ö inte alls tänkte börja på men gjorde det i alla fall och trivdes väldigt bra så småningom, så gick jag i samma klass som bland annat Göran, Didrik och Pekka. Vi hade trevligt tillsammans om än väldigt olika och vi diskuterade musik. Pekka och jag förespråkade hårt att Creedence skulle stå sig över tiden medan Göran och Didrik inte alls trodde det och hävdade något annat, vad minns jag inte. Blev påmind om detta när jag såg ett inlägg på Instagram av John Fogerty, som pratade om en Australienturné, plockar med sin akustiska gitarr och sjunger Bad Moon Rising. Så bra. Deras tredje album ”Cosmos Factory” måste stå som något alldeles utöver det vanliga. Lyssna på den igen, inte en dålig låt.
Varför har jag så många skivor med REM funderade jag sedan på? Har en hel radda i hyllan men kan egentligen inte sätta en enda låt, inte just nu i alla fall.
Är det någon som minns gruppen Ekseption? Holländare som hade en storhetstid, inget megaband men vi var ett gäng som åkte till Örebro och såg dem live. Varvid undertecknad ådrog sig en hörselskada. Jag kommer just ni inte ihåg vad organisten hette men han låg i alla fall kvar på en hög ton på orgeln väldigt länge och väldigt högt och jag minns att det skar till örat och jag fick senare konstaterat att jag fått en hörselnedsättning på ett visst tonläge. F ö var det en skräckfärd till Örebro. Jag hade precis haft en kraftig hjärnskakning (Hockeyskada) och vid dessa tillfällen kan man få en bieffekt; dödsångest. Och det hade jag. Långa mil till Örebro och hem igen...
Jag har varit på Örebro konserthus två gånger, andra gången såg vi Budgie. Ett band som jag sedan återsåg på Kings Cross Cinema i London något år senare. Ni minns Kings Cross Cinema. Öppnade vid midnatt, vansinnigt högt ljud, konstant blinkande ljus och massor med haschrökare. Låg en tjock haschdimma i hela lokalen. Allt var egentligen groteskt... 06.15 slutade sista bandet spela och det var just Budgie med låten ”Breadfan”. Var spyfärdig en hel dag efter denna lilla nattutflykt.
London var ett ständigt besöksmål under många år, Fleetwood Mac, Eagles, massor med pubband som Yellow Bird, Dog Soldier och andra storheter.
Sedan blev det mer USA under åren, släktträffar, skivköp i Seattle. Johnny and the distractions, och vad hette de nu? Jo ”Life in General”. Kanske början på "The Seattle-sound" som inte bara fött Grungeband som Nirvana utan också Band of Horses och Fleet Foxes, några av senare års favoriter. Köpte också Madonna i Seattle men mitt uttal av Madonna ( på dalmål) gjorde att de amerikanska släktingarna först inte alls förstod vad jag köpt innan jag visade vinylplattan och de utropade; ”a MaDonnA”. Där på gatorna om jag också för första gången i kontakt med ”Greenpeace” som värvade medlemmar men undertecknad var skeptisk. Sedan har förstås Randy i Minnesota haft stor påverkan på mina musikval; Jayhawks en absolut topp, Dylan förstås, Ted Benoit och många många fler. So thankful!
Många år senare när döttrarna var födda men fortfarande småbarn har jag ett starkt minne av att vi är på en bok-och skivhandel i Seattle. Damerna ligger på golvet och bläddrar i böcker medan jag hittar en alldeles fantastiskt bra samlingsbox med covers på Rollings Stones. Vilka fortfarande för övrigt håller på och som precis släppt en alldeles lysande bra platta med ny musik, som ni redan vet förstås.
Åren fortsatte liksom skivköpen och när jag jobbade i Stockholm i många år så hann jag bygga en del bra relationer med skivhandlare. Så bra att de till och med ordnade en signerad Ian Hunter-CD åt mig. Detta med signerade skivor gillar jag och tack vare att vår mycket gode vän/väninna ML körar på Sabatons skivor så har vi samtliga deras alster signerade.
Sabaton är från Falun så då går det bra med dalmål, till och Madonna på dalmål förstås i skivbutikerna hemma. Nu köper jag å andra sidan inga skivor med Madonna längre, nej nu är det bluesdamer som gäller.
Jag skall lägga till en spellista till denna text. Håll utkik om man nu kan göra det med öronen...
Nu är det så varmt och soligt att till och med Syd James kan ta det lite lugnt på stranden och tillbringa lite mer tid med att läsa en bok, utan att omedelbart somna! Så då har vi klämt "Bruce" av Peter Ames Carlin och det är fascinerande att följa det otroliga fokus som Bruce Springsteen har och haft redan från mycket unga år. Så fascinerande att jag måste gå tillbaka nu och lyssna om alla Springsteenskivor jag har och även kompletteringsköpa det som saknas. Boken rekommenderas!
Jag tycker jag varit ledig jättelänge nu efter att ha haft semester i åtta dagar. Hur skall det här gå måntro? Ett intensivt arbetspass de första dagarna i Skåne efter ett intensivt arbetspass i Norrland veckan innan motiverar lite sol på stranden, en typisk svensk sommar - varmt och torrt- som det är!
Nu tar vi lite kaffe, cykeln, en bok och möter stranden en stund igen!
Så har man då ånyo fått uppleva att fantastisk kväll med the Boss med det totala höjdarnumret när han på fredagen väljer att spela hela skivan "Born to Run" från första till sista låt. Det händer inte ofta, om någonsin. "Born to Run" kanske den bästa, eller "Darkness.." eller "Human...." eller jag vet inte men det finns en kanon-DVD med "Born to Run live" från sjuttiotalet. Historiskt låtval!
27 låtar Springsteen och det var nästan lika bra som lördagen ifjol i Göteborg och den konserten anses ju vara en av Springsteens absolut bästa alla kategorier, svårt att toppa den varje gång.
Var allt bra? Nja, ljudet i arenen, tveksamt bullrigt och lite dovt gav lite att önska!
Konserten försätter en i ett lyckorus, organisationen och infrastrukturen runt arenan för en närmare katastrofkänslan. Perfekt när drygt 50 000 skall klösa runt i grushögar, återvändsgångbanor, byggnadsställningar och det var ju bara tur att alla var på så bra humör. SL tror jag satte in ett extra tåg, stark planering......
Det är en konsert även kommande lördag och inte vore det så dumt......
Jag hade en fullspäckad fredag men mellan två möten "råkade" jag passera Bengans på Drottninggatan. som den sanna kulturivrare man är så köper man en CD då, ja direkt en kanske det inte blev men mindre än fem i alla fall.
Bra utbud, trevlig personal, centralt läge, sk-t i slott, mat och annat krafs, köp en CD istället. Peta in den i tung HiFi tryck upp volymen och ni kommer att få en hela annan upplevelse än i hårt packade digitala filer i Spotify, något jag inte vill skriva ner, Spotify är en bra sökmotor för låtar, mycket finns, inte allt men "packat" är det.
Efter 40 års sökande har forskare på CERN hittat Higgs partikel, det största som hänt fysiken på 40 år! Och nu pratar man om Nobelprismöjligheter. Higgs partikel verkar vara så liten så liten så frågan är om man ens kan se den med förstoringsglas.
Hur som helst så tror jag fler forskningsområden ligger i samma fas och också kan belönas med nobelpris, Ekonomipriset tror jag kommer att gå till den som hittar en ärlig skattebetalare i Grekland. Det har man också letat efter i 40 år, minst.
jag vet att man inte går på festen för artisternas skull utan för att "ta en öl och träffa folk". Fru Syd har upprepat detta många gånger nu när Syd själv "gnällt" över artistutbudet. (Och flera andra också, när Syd "gnällt" över artistutbudet).
Jag kan köpa det och tycka att det verkligen ÄR trevligt att träffa alla människor och det menar jag ärligt, MEN;
Behöver man verkligen släpa upp Kicki Danielsson som ett toppnummer på finaldagen? Skall man sucka och ge upp eller skall man reagera? Jag vet inte vilken publik Kicki lockar men som någon sa att "det är väl bra att hon nu kan stå på en scen". Ja det är det väl.
Över den där "ölen och träffa folk" så berättade igår en person om en konsert med MC5 för rätt många år sedan som han bevistat, ett gäng från staden bokade in en resa till Amsterdam för att se MC5. MC5* klev upp på scenen, asberusade, spelade två låtar, klev av och återkom inte. Det var den konsertresan det.Det hade Kicki också kunnat göra; kliva av efter två låtar alltså, inga andra likheter.
Som den oerhört öppensinnige och tillåtande musikintressent som Syd ändå är (enbart enligt egen utsago dock) så meddelades fru Syd redan vid anfärden mot festen igår att "jag vägrar att vara i närheten av scenen när Kicki sjunger". "Bra start på en trevlig kväll", suckade fru Syd uppgivet. Nåja.
Sedan blev det precis som Björn Skifs sjöng för ett antal år sedan: "Det blir alltid värre framåt natten". I halvdant coverband "Billy" sjunger Gyllene Tider: och;
"Staden! Vad härligt att vara här igen!!!" "Det är fyra år sedan vi var här och vi har glömt hur VACKRA ni är här i STAAAADEN! Underbart! Vilket tryck! Vi älskar EEER! Nu vill vi se ALLA händer i luften!! Oj vilket tryck! Vi älskar ER! Och nu sjunger vi TILLSAMMANS ojojoj, ojojojoj! Underbart! Vilka röster! Vilken publik VIIIII har här i STAAAADEN IKVÄLL!!!
Alltså, jag får en mental kräkning, typ.
* Fred "Sonic" Smith spelade i MC5, som vi skrev om i tidigare artikel (midsommardagen)
