För något år sedan skrev jag en liten berättelse om min musikaliska utveckling ”Every CD has a story”. Nu har jag kommit på att jag skall skriva en 2.0. Av intresse för någon? Av intresse för mig?
När jag började gymnasiet, som jag f ö inte alls tänkte börja på men gjorde det i alla fall och trivdes väldigt bra så småningom, så gick jag i samma klass som bland annat Göran, Didrik och Pekka. Vi hade trevligt tillsammans om än väldigt olika och vi diskuterade musik. Pekka och jag förespråkade hårt att Creedence skulle stå sig över tiden medan Göran och Didrik inte alls trodde det och hävdade något annat, vad minns jag inte. Blev påmind om detta när jag såg ett inlägg på Instagram av John Fogerty, som pratade om en Australienturné, plockar med sin akustiska gitarr och sjunger Bad Moon Rising. Så bra. Deras tredje album ”Cosmos Factory” måste stå som något alldeles utöver det vanliga. Lyssna på den igen, inte en dålig låt.
Varför har jag så många skivor med REM funderade jag sedan på? Har en hel radda i hyllan men kan egentligen inte sätta en enda låt, inte just nu i alla fall.
Är det någon som minns gruppen Ekseption? Holländare som hade en storhetstid, inget megaband men vi var ett gäng som åkte till Örebro och såg dem live. Varvid undertecknad ådrog sig en hörselskada. Jag kommer just ni inte ihåg vad organisten hette men han låg i alla fall kvar på en hög ton på orgeln väldigt länge och väldigt högt och jag minns att det skar till örat och jag fick senare konstaterat att jag fått en hörselnedsättning på ett visst tonläge. F ö var det en skräckfärd till Örebro. Jag hade precis haft en kraftig hjärnskakning (Hockeyskada) och vid dessa tillfällen kan man få en bieffekt; dödsångest. Och det hade jag. Långa mil till Örebro och hem igen...
Jag har varit på Örebro konserthus två gånger, andra gången såg vi Budgie. Ett band som jag sedan återsåg på Kings Cross Cinema i London något år senare. Ni minns Kings Cross Cinema. Öppnade vid midnatt, vansinnigt högt ljud, konstant blinkande ljus och massor med haschrökare. Låg en tjock haschdimma i hela lokalen. Allt var egentligen groteskt... 06.15 slutade sista bandet spela och det var just Budgie med låten ”Breadfan”. Var spyfärdig en hel dag efter denna lilla nattutflykt.
London var ett ständigt besöksmål under många år, Fleetwood Mac, Eagles, massor med pubband som Yellow Bird, Dog Soldier och andra storheter.
Sedan blev det mer USA under åren, släktträffar, skivköp i Seattle. Johnny and the distractions, och vad hette de nu? Jo ”Life in General”. Kanske början på "The Seattle-sound" som inte bara fött Grungeband som Nirvana utan också Band of Horses och Fleet Foxes, några av senare års favoriter. Köpte också Madonna i Seattle men mitt uttal av Madonna ( på dalmål) gjorde att de amerikanska släktingarna först inte alls förstod vad jag köpt innan jag visade vinylplattan och de utropade; ”a MaDonnA”. Där på gatorna om jag också för första gången i kontakt med ”Greenpeace” som värvade medlemmar men undertecknad var skeptisk. Sedan har förstås Randy i Minnesota haft stor påverkan på mina musikval; Jayhawks en absolut topp, Dylan förstås, Ted Benoit och många många fler. So thankful!
Många år senare när döttrarna var födda men fortfarande småbarn har jag ett starkt minne av att vi är på en bok-och skivhandel i Seattle. Damerna ligger på golvet och bläddrar i böcker medan jag hittar en alldeles fantastiskt bra samlingsbox med covers på Rollings Stones. Vilka fortfarande för övrigt håller på och som precis släppt en alldeles lysande bra platta med ny musik, som ni redan vet förstås.
Åren fortsatte liksom skivköpen och när jag jobbade i Stockholm i många år så hann jag bygga en del bra relationer med skivhandlare. Så bra att de till och med ordnade en signerad Ian Hunter-CD åt mig. Detta med signerade skivor gillar jag och tack vare att vår mycket gode vän/väninna ML körar på Sabatons skivor så har vi samtliga deras alster signerade.
Sabaton är från Falun så då går det bra med dalmål, till och Madonna på dalmål förstås i skivbutikerna hemma. Nu köper jag å andra sidan inga skivor med Madonna längre, nej nu är det bluesdamer som gäller.
Jag skall lägga till en spellista till denna text. Håll utkik om man nu kan göra det med öronen...
Läser f n Ulf Lundells svit ”Vardagar”. Är inte i fas utan ligger lite efter, påbörjar ”Vardagar 6” nu. Funderar på om vi skall börja med ”Syds vardagar”?
Kanske blir det för lite variation.
”Det är måndag morgon, den ena mobilen har en skällande hund som vaknasignal den andra har en kväkande anka. Nu när fru Syd är på s k vift går det bra annars är inte just dessa toner direkt uppskattade. Maxvolym, man vet ju aldrig man skulle ju kunna försova sig. Det har ju hänt, kan dock inte riktigt minnas när, men det har hänt. Det är jag rätt säker på,
Sedvanlig frukost. Yoghurt med blåbär, två mjuka mackor och min favoritdryck ProViva och så en kopp te, gärna Earl Grey.
Det är samma imorgon tisdag, onsdag, torsdag och på fredag. Inte bara morgon förresten det kan se lika ut på kvällen, vilket brukar oroa omgivningen, Men då brukar jag säga några lugnande ord, som att lunchen är inte densamma; te och ProViva får det bara blir två gånger per dag.
Man tittar ut, gärna längtansfullt bort mot postlådan och minns när morgontidningen kom varje dag.
Inte nu längre, nu kommer en tunnare variant tre dagar per vecka. Ulf L brukar kolla på fåglar. Jag tittar ut igen, inga fåglar men man kan ana rådjursspår där i snön, och en hare kanske.
Sätter i motorvärmaren, bra för motorn men inte för Sverige elförbrukning peak-hours så här mellan 06.00- 08.00. Har slagit på P1. Allmänt elände.
Jag märker dock att jag blivit med inlyssnade. Förr i tiden kunde jag komma på att en bra rockskiva kunde var trevligt på morgonen. Men nej det har jag valt bort, trumsolon och fasade gitarrer gick inte hem på morgonen. Inte tidigt i alla fall.
Sedvanliga morgonbestyr, ut i bilen iväg. Kommer numer oftast ihåg motorvärmarsladden (peppar peppar) vi har kört bort ett antal genom åren. Sladden brukade hänga med ett tag tills den kom under hjulet och man funderade; Vad var det där som small? – Hel.. det var ju motorvärmaren! Men det slipper man höra sig själv konstatera detta numer.
Jobbar på, hela dagen sent, träna om det inte är för sent. Sedan vet ni det där med yoghurten osv.
Nyheter- mest elände. Fotboll: elände där med, fel lag vinner oftast tycker jag. Är ingen Lutonfantast men kan ändå utbrista i svordomar när något av topplagen gör mål i 90:e minuten och då ha vänt ett hotande nederlag till seger”
Ulf L tittar på fåglar, jag konstaterar att Norwich City kallas för ”Kanariefåglarna” fast på engelska och när jag konstaterat det så har jag redan sovit en stund”.
Så där skulle det kunna bli:
”Tisdag morgon- morgontidning! Sedan är det rätt lika igen. Flaxar till i ett träd, en rödhake måntro? Nej det var något som kom blåsandes ser jag....”
Nej Syd måste hitta ett annat grepp, komma med några avslöjanden? Om sig själv alltså. Vad skulle det nu kunna vara.... ?? Det får ni läsa i ”Vardagar med Syd 1”.
Har inte skrivit på en månad, nu är det januari månad som skall vara årets fattigaste. Nu syftar det på ekonomin efter jul- och nyårsfirande, inte fattigast på skrivinspiration och tid, men så är det i detta fall. Upplevd tidsbrist. Kanske skall överlåta till en AI att skriva? Nej vi kör!
Trots en inledning i varmare trakter kom januari att kännas väldigt lång i år. Period med alldeles för kallt väder, jättemycket snö ( som jag i och för sig gillar) men många kvällar gick till att skotta snö. Hem sent från jobbet. Köpte andningsmask för att kunna åka skidor när det är 12-15 eller kallare. Jag har som elitskidåkarna, känsliga luftrör. Ni som läste mina likheter med Calle Halfvarsson ser nu att det finns fler likheter med skideliten.
1. Som Calle, ungefär vart femte skidpass fungerar
2. Problem med luftrören vid kyla
Det är väl ungefär så nära skifeliten jag kan komma. Men har åkt rätt mycket skidor, senaste gångerna i den södra skidorten Norrbärke. Igår när jag kom fram mötte jag en man som just avslutat sitt skidpass och jag kastade ut min sedvanliga fråga och följande samtal utspann sig.
-- Gick det bra, spåren ok?
Mannen svarade att han hade dålig kondition
- Jaha, säger Syd, hur långt har du åkt?
- 1,8 är svaret.
- Ja men det var väl bra!
- Jag blev bajsnödig!
- Då tänkte jag att det var väl en märklig information att ge till en för honom helt okänd person men det sa jag inte utan istället något i stil med
- Ja det får man väl hantera.
Sedan kom en ny åkare in, tydligen en bekant så den här "sk-tinformationen" kanske var avsedd för honom? Samtidigt förändrades min bedömning av hans prestation. Han hade åkt 1,8 km visade det sig, i min värld hade han åkt 1.8 mil.. Men det kanske berodde på att det blev mer sk-tåkning än skidåkning?
Själv har jag åkt så pass mycket att jag fått ont in min opererade höft, muskulärt. Fru Syd suckar uppgivet.
- Att du ALDRIG lär dig, det ju ALLTID samma sak!
sedan fortsätter hon..
- Och så blir du OROLIG och funderar på VARFÖR?
Jo jag vet!
Nu skall jag hämta sand! Det gamla ordspråket "Vägverket behövs om sandningen skall fram" gäller inte länge. Sanda själv annars blir du väl liggandes i någon ishög.
Sedan blir det skiDåkning tror jag, känns lite bättre i höften tycker jag nog.
Då har du nyårsdagen inträtt och man skall tänka igenom om man skall kunna klara sina nyårslöften detta år.
Vilka löften gav då Syd i år? Samma som ifjol som var samma som året innan osv. Jag utvärderar själv varje år hur det gått och konstaterar att nästa år då kanske...
Jag tittar ut över ett ovanligt snörikt landskap, vi har nog dryga halvmetern. Jag skall lämna över snön till fru Syd några dagar då Syd själv skall ut och fara. Här lyfts snön med handkraft så jag hoppas större snöfall uteblir.
Hörde att det varit ett kraftigt jordskalv i Japan, kriget i Ukraina fortsätter och annat elände. Men så var det ett par damer som ringde "Ring P1" nu på morgonen och lyfte fram att det finns många positiva saker, de var inte naiva på något sätt utan uppskattade det vi kan tycka är självklart men som inte är det.
Jag läste att vi blev 75 miljoner fler människjor på jorden under 2023, en utmaning för klimatet. Jag läste också att försäljningen av vinylskivor ökar kraftigt. Inte sålts så måmga vinylskivor sedan 1990 som under 2023. Jag bidrog starkt själv skall jag erkänna, de senste är Robin Trower, George Thorogood (nyutgåva), Rolling Stones och nu senast Eric Bibb, tack Jesper! Mycket bra! Spelade lite för fru Syd igår. Thorogood ingen favorit men annars bra! Även Angel Olsen lyssnade vi in.
Som ni märker finns inget samlat tema i dagens inlägg, och det stämmer. Så går nämligen mina tankar också. Inte undra på att man pratar mycket i sömnen när alla funderingar skall kanaliseras. Nattpratet är som ni vet helt "random". Många tillfälligheter är det och så blir det nog 2024 också!
Gott Nytt År! Eller som vår käre frisörmästare (RIP) brukade säga; Gott Nytt Hår!
I veckan har jag känt mig lite som Calle Halfvarsson, lite skall jag säga men ändå. Vi skiljer oss åt; Calle är en världsåkare, det är inte jag. Jag kommer inte heller att bli om någon världsåkare om nu någon funderade på det. Oavsett träningsmängd ochj att jag nu senaste veckan har åkt skidor fem kvällar/dagar av sju. Sedan bor vi ju i Dalarna bägge två......
När Calle H åker skidor så strular det ofta, igår fick han t. ex. krångel med bindningen vid skidbytet och tappade tid. Det var i denna typ av situationer som jag känt mig lite som Calle i veckan.
Började förra söndagen då jag kom fram till spåret och konstaterade att jag inte hade mina egna skidor utan en annan familjemedlems, skidorna är 30 cm för korta men bidningen stämde så det var bara att köra.
I tisdags kväll hade jag rätt skidor men då gick staven sönder efter tre km så resterande åtta blev knepiga, staven försvann ner i snön vid varje stavtag. Nu är ju inte snödjupet något större problem än men det blev en väldigt oharmonisk åkning.
I torsdags var utrustningen i ordning, hittat reservstav, rätt skidor men det var så alldeles förban,,,t kallt! Fingervantar passar inte mig och defintivt inte i -15. Jag trodde jag hade koll på fingrarna efter fem sex kilometer, värmen hade börjat komma. Men när jag åkt klart var mina tummar borta, ja inte helt förstås men totalt känslolösa, bortfrusna men de kom igen efter en dryg halvtimme i värmen.
Men så i fredags, allt klaffade. Bra spår, bra skidor, lagom temperatur. Perfekt! Och jag bestämde mig då att tidigt på lördag morgon skulle jag åka igen innan väderomslaget skulle komma..
Ja, jag åkte mina rundor lördag morgon, dock lite för sent ändå; det blåste, kvistar och snö for från träden och träffade huvud och byggde små högar i spåret. Då tänkte jag...
Så här har nog Calle det, ungefär vart femte lopp fungerar utan problem och då är Calle på topp. Och jag också...
Det är väldigt mycket förvåning över allting brukar en nära vän till Syd säga och tar den senaste debatten kring elsituationen i Sverige- Vi hade elbrist och rusande priser ifjol, nu har man kommit på att hela den omställning vill skall göra gör att det saknas el. Den billiga överskottsel som fanns i norr tidigare och som motiverade stora satningar på fossilfritt stål och annat, ja den elen är redan intecknad.
Nu hörde Syds vän att ett stort mutinationella IT-bolag som börjar på M och slutar på "oft" funderar på att bygga en serverhall i Malmö. Överskottsel i elområde 4?
Northvolt taktar inte riktigt som de ska, Scania som vill ha batterier till sina ellastbilar får inga batterier. Northvolt siktar på en börsintroduktion där våra pensionspengar skall satsas och så blir det ett nytt Klarna eller Spotify som höjs till skyarna men som sällan redovisar något överskott. Spotify skall nu säga upp 15 % av sina anställda, förvåning?, säger Syds vän. Nej, alla företag som går med ständig förlust måste vida åtgårder.
Stödet till Ukraina sviktar, motoffebsiven fick inte Ryssland att rasa ihop. Ojdå förvåmning igen. Det gäller att hålla ut, nöta på, inte svikta.
Erdogan har gjort sitt, nu krånglar parlamentet, det var väl väntat. Förvåning?
Pisarresultatet visar att svenska elever tappar i läsförståelse, förvåning och nu minsann måste vi vidta åtgärder. Läser man inte så bli läsförståelsen sämre, kan knappast förvåna någon.
Det är mycket förvåning över allting, experter sitter på rad och skall uttala sig, det blir en flockmentalitet där också. Prata med vanligt folk.
Det där är vad Syds vän funderar på, Syd själv är en obotlig optimist som närmast skall ta på sig snöskorna och ge sig ut, funderar över viktiga saker som om det är några spår dragna idag, skidorna står ivrigt väntande. Det snöar, inte mycket men det har kommit en antal centimeter. Vilket leder till återkommande vinterfrågan; varför kör plogbilarna som fantastiskt sakta? Det är ingen fråga som löses i det korta perspektivet. Och sedan är det hockey och fotboll och skidor och "På spåret", ujujuj, det är myckä nu...
Det finns många fina vägsträckor och det finns det motsatta. Då tänker jag inte på själva vägens beskaffenhet utan känslan av att åka just den vägen.
Inte så mycket nuförtiden men i mitt gamla jobbliv åkte jag förfärligt mycket bil, 7-8000 mil per år. Detta har drastigt sjunkit vilket känns skönt men vissa vägsträckor påverkar mig väldigt mycket..
När jag svänger av mot inlandet efter att ha åkt kustvägen upp till Sundsvall, förbi Timrå ishall, så minns jag alltiden match mellan Leksand och Timrå för väldigt många år sedan, minns inget resultat men det var totalt fullpackat på läktarplats. Jag såg inte matchen vare sig live eller på TV utan jag hade då en ögonskada och låg på Falu lasarett i en säng och lyssnade på radio, Det minns jag varje gång jag passerar Timrå. Hur som helst så svänger man av vid Bergeforsen med sikte mot Graninge, Långsele, Sollefteå och sedan fortsätter man på 90.an upp mot Junsele.
Otroligft vackert egentligen men alla ödehus gör mig dyster till sinnet. Fina gårdar förfaller, släkter har brukat marken och nu slysas allt igen och husen tappar totalt sin forna glans. Och samtidigt skall alla trängas i storstaden där utanförskapet har en annan karaktär. Men å andra sidan jag skulle inte heller själv vilja bo där efter vägen upp mot Graninge, där jag varje gång för övrigt förundras över att de har en vattenskidklubb....Graninge Vattenskidklubb...
Men så har vi vägen mot Köping, från LA. Det går bra ner till Oti vägskäl (Fagersta) men sedan när jag fortsätter rakt fram mot Kolsva och Köping då blir det tungt. Det är egentligen ingenting jag tänker på men rätt som det är sitter jag där med ett blytungt sinne. Någon form av släktkrönika spelas upp och det blir alldeles eländigt. Varje gång! Fattar inte riktigt men jag för sluta åka denna väg. Det blir för drygt både för mig själv och omgivningen.
Då är det bättre att hålla sig till 66:an! Även om inte det årshundradets upplevelse så påverkar den inte sinnet negativt. Och det är en bra början...
Den gamle långdistanslöparen Bengt Nåjde avled i mitten av september, den 17:e för att vara mer exakt. Ni yngre läsare kan knappast minnas och kanske heller aldrig har hört om Bengt Nåjde. Bengt Nåjde var under 60-70 talet Sverige bästa långdistansare, Han nådde inte yttersta världsklass men var i alla fall i Europatoppen. Ingen blixtrande spurtare men likt David Bedford malde han ner sina konkurrenter.
Hur kommer nu detta med film i i sammanhanget? Jo herr Syd, dvs jag själv, kom för ett antal år sedan på idén att jag skulle göra några intervjufilmer med några personer som jag hade en speciell relation till på något sätt. Bengt Nåjde var en av dem. Det skall sägas att Bengt Nåjde inte hade någon som helst relation till mig.
Hur som helst, i slutet på 60-talet när Syd var en yngre variant av sig själv var det tivolidags i hemstaden, detta var på våren vet jag eftersom jag har klara referenspunkter. Det var tivoli i hemstaden som sagt och där ingick Williams-Arnes motorcirkus, ni vet de där som kör motorcykel i tunna. Och Bengt Nåjde var en av förarna, skulle vara i alla fall och det var detta vi klara ut med Bengt. Stämde detta eller inte? Kunde ha blivit en spännande film..
På den här tiden kunde man som liten pojke åka ner till tivoliet eller om det var cirkus och fråga om man fick hjälpa till mot att man skulle få en fribiljett. Så var också fallet vid detta tillfälle där jag och en kompis skulle hjälpa William-Arne med att sätta upp tunna och tält. Jag fick en stor bågsåg, satte i gång att såga, missade att det satt en spik i plankan, sågen studsar upp och nästa sågtag sätter jag i mitt vänstra pekfinger. Ärret är kvar än och jag kan än idag konstatera att det inte var många millimeter till att fingret hade sågats av helt.
Tommy L som också var med och sågade (eller om det var Micke P. osäker) följde med till lasarettet, inte åkte man hem, nej vi tog cyklarna och cyklade till lasarettet. Jag minns att jag höll på att svimma och när jag väl kom fram till akuten frågade sköterskan: - Är det något kvar av fingret? - Jo det är det men inte mycket. -Fick en spruta, 8 stygn och sedan cyklade vi tillbaka till William-Arnes motorcirkus igen. Inte århundradets smartaste beslut, vilket mor Syd meddelade med tydlighet när jag väl kom hem.
Det var i maj, pingst till och med, varmt var det och vi var vid en sommarstuga någon dag senare och skulle bada. Fick en plastpåse virad runt handen och plaskade runt där i vattnet med H som jag då hade fått som bror. Någon fribiljett fick jag inte heller....jo jag fick en men när jag skulle titta hade de stängt för dagen..
Så var det med den filmen, övriga två? Ja en var fotboillsproffs i England och där har jag alltjämt chansen och den tredje är en mormor till en av de tjejjer som jag tränat i fotboll. En hängiven sportfantast med Leksand, Brage, Falu Innebandy och speedway med Masarna på schemat. Med ett sådant schema är det inte konstigt att man tackar nej till sin dotters 50-års fest. Hur kunde man lägga en sådan fest samma tid som Brage hade hemmamatch? Det kanske vi skall reda ut i nästa film..
Är ett ämne som diskuteras just nu. Ännu är de flesta elever trygga men otryggheten ökar vilket självfallet inte är bra
Hur var det då förr? Redaktionen har ställt några frågor till den f d skoleleven Syd James om hur han upplevde sin skolgång:
Nå Syd, var du trygg under din skolgång där i Kolarbyområdet?
- Jag tror jag var rätt trygg i årskurs 1 som jag kan minnas. Vi hade en liten skollokal för årskurs 1 som låg i källarplan uppe på Skogsvägen. En klass, en etta och alla barn från väldigt nära omgivning, ja knappt omgivning, jag tror nästan alla bodde inom en radie på 500 meter. Inget bråk, någon fick dock stå i skamvrån ibland. Har förträngt om jag själv stod där men det är nog ett rätt säkert antagande att jag gjorde det någon gång.
Men årskurs 1 säger du, det är ju fler årskurser, vad hände?
- Vi flyttade ner till Alfa från årskurs 2 och då var tryggheten borta. Jag minns återkommande bråk och slagsmål, Vi i årskurs 2 mot de i årskurs 3. Vi hade förstärkningsstyrkor som kom när den då s k hjälpklassen kom upp till matsalen. Då tuffade vi till oss och kunde attackera årskurs 3 på deras egen trapp. Ja vi slogs, och eftersom vi var ett år yngre så kan man lugnt konstatera att det var inte alltid det gick så bra. Men kaxiga var vi!
Du själv då Syd, var du from som ett lamm?
- Nej det kan jag inte påstå. Bråkade ALDRIG med någon som var yngre men Syd har ju alltid haft ett speciellt förhållande till överhögheten, på den tiden var överhögheten äldre, lite översittartyper. Man fick rätt mycket stryk men vika ner sig? Aldrig.
Men ett annat minne är just ett bråk med ärskurs 3, jag skulle uppenbarligen slå till någon som dock vek undan och jag sopade istället knogarna rätt in i en tegelvägg- inte så bra kan jag säga. Inte bara sår, utan blodförgiftning och läkarbesök...
- Fortsatte detta eller blev det lugnare?
- Nej det fortsatte. Jag minns aldrig att man kände sig trygg och säker. Det blev bättre på högstadiet konstigt nog men då hade å andra sidan flera av klasskamraterna råkat rejält illa ut och försatt sig i situationer som inte alls var bra. Där vek Syd undan och tog en annan mer lagriktig väg. Tack och lov! Märkligt, jag minns nu att vi ibland sköt av fyrverkeripjäser i klassrummet, det kanske inte var så mycket lugnare...
Aldrig lugn under hela skoltiden?
- Jo faktiskt, i årskurs 9, då hade mor och jag flyttat till "Bergä" och det var någonting helt annat. Var i bråk en gång och då stod alla andra som fågelholkar. Fanns ingenting av den kultur av bråk och slagsmål som jag vuxit upp med. Riktigt skönt faktiskt.
Vi brukar prata om det här, fru Syd och jag. Vi från bruksorten slogs igenom grundskolan, byskolan där fru Syd gick där sjöng man "Ekorrn satt i granen". Om "Ekorrn satt granen" där i Kolarbyn var det alltid någon som försökte skjuta den med luftgevär. Just ja, det gjorde vi ju också, sköt på varandra med luftgevär, inte heller så bra. Dumt också när vi lekte pyroman och brandkår.
Allt kanske inte var bättre förr. När man läser det här själv så häpnar man. Men det är sant varenda ord. Och det här är inte allt. Man kanske artade sig rätt bra ändå...
Vissa av er kanske kommer ihåg en TV-serie som hette "En röst i natten"? Det var inte jag men...
Ofta, speciellt ofta när det är och har varit mycket runt omkring, mycket på jobbet, mycket hemma. Då brukar undertecknad av någon outgrundlig anledning behöva prata om nätterna till fru Syds stora "glädje"- Nej, snarast störande upplevs det.
Jag hör min egen röst säga en rad osammanhängande saker som inte har någon som helst koppling till den vakna vardagen. Eller kanske?, får kolla med någon sömnpratsforskare om saken.
Ett frekvent återkommade fras är: " Skall jag sjunga en bit för dig?". Hittills har svaret alltid varit "nej, tyst, sov nu". Och det gör jag för än har jag inte hört mig själv att faktiskt sjunga.
I natt var det en ny mening som uttalades: "Jag vill inte vara någon häcklöpare som springer i motvind". Var det nu kom ifrån??
En annan gång kände jag mig tydligen "som en omkullvält telefonkiosk". Och en tredje gång kunde "jag inte köra omkring med en flakmoppe med soppa på flaket".
Det är totala "randomuttalanden" som jag till och med tror att en sömnforskare eller drömtydare skulle ha fullt upp att få klarhet i. Vi får se vad mer som kommer framöver? Skönt om man hade lite mer positiva tongångar kanske..?
En annan som kanske inte sover så bra (nu sover i och för sig Syd bra även om han pratar) är Janne Andersson, vår coach för herrlandslaget. 1-3 mot Österrike var inte bra, minst sagt, och nu spekuleras det och tycks från alla håll och då tänkte även Syd tycka lite.
Syd tycker inte att Andersson skall avgå. Vi kanske inte är bättre än så här? Om individuella misstag görs, nu gjordes flera i och för sig, så har de egentligen inte med spelsystem och coachning att göra.
Kan man inte slå ett bra pass så kan man inte, är man ouppmärksam så är man . Men det straffas direkt idag. Tiden att rätta till ett misstag finns inte. Förr, på Vallen i Grängesberg, hann man i och för sig inte heller rätta till alla misstag. Då fick man istället kompensera med en rejäl glidtackling och hoppas att bollen träffades först, eller årminstone fanns i närheten.
Hittade detta på "nätet" ,
De flesta som pratar i sömnen är män eller barn. Ungefär 25 procent av barn pratar i sömnen någon gång, och omkring en procent av vuxna.
Tittar man i Svenska akademiens ordlista så är "tondöv" ett adjektiv som betyder att man är helt omusikalisk. Helt alltså.
Syd tycker att det finns andra former av tondövhet, typ mer intellektuell tondövhet. Svenska akademien är ju själva vid ett flertal tillfällen uppvisat påtaglig intellektuell tondövhet. Men nu tänkte jag avhandla Nobelstiftelsen som på sin kammare kom på att det nog vore en god idé att bjuda in ambassadörerna från Ryssland, Vitryssland (Belarus) och Iran till priscermonien. De var de enda som tyckte detta var en god idé!
Det blev ramaskri från alla andra och då fanns två alternativ, ändra sig eller avgå.Att höra detta muller hindrades inte av tondövhet. Man ändrade sig men problemet då var/är att man egentligen inte ändrade sig utan man hade tagit intryck av protesterna och då ändrat sitt beslut. Tycker man då egentligen att man i alla fall gjort rätt bedömning?
Vi får se vad som händer framöver, kanske någon avgår av hälsoskäl? Trovärdigheten är förbrukad till stora delar men det är ett prestigeuppdrag och svårt att släppa. Det är tyst just nu men vi får se.
Tyst på krigsfronten i Ukraina är det inte. Samma sak här med tondövhet, inte lägger sig Rysslands armé ner och ger upp, så att det går "sakta" fram i motoffensiven är inget att undras över. Det är mer fantastiskt att det är en motoffensiv. Uppdateringar får ni bland annat på www.cornucopia.se.
Krig sprider elände precis som vildsvinen där man nu tvingats stänga naturen i en del av Västmanland och en bit in i Dalarna. Alla är förtvivlade, med rätta. Bort med dem, ja då tänker vi inte på de förtvivlade utan på vildsvinen, som f ö medvetet importerades en gång tiden.
Det här blev ju en väldigt tungsint krönika men vi kan pigga (ofrivillig vits med tanke på vildsvinen) upp oss lite nu på slutet; vi pratade om realityprogram idag på jobbet. Och vi var vid bordet rätt överens om att sådana här sjungprogram och annat som sänds, där är kan man nästan längta efter att få vara lite tondöv ibland.
Jag vet inte om ni, kära läsare, varit på Pusher Street i området Christiania, Köpenhamn. Ni har säkert läst om att invånarna i Christiania nu själva vill att Pusher Street skall stängas. Dertta efter en dödskjutning i slutet på augusti.
Jag har inte varit på Pusher Street men kan dock tycka att den öppna droghandeln där kunde ha stängts för många, många år sedan.
Under en stor del av 1980-talet jobbade undertecknad extra som personundersökare, detta efter en kortare karriär (anställning) på Kriminalvårdsstyrelsen som frivårdsassistent. Där började jag med personundersökningar och fortsatte därefter under mer än tio år som extern personundersökare. Ett bra men ibland mycket påfrestande extraknäck. Personundersökning är inte typ §7 undersökning och ingen rättspsykiatrisk undersökning utan fokuserade mer på de sociala förhållandena och en livsanamnes.
Hur som helst, ett mycket frekvent brott var relaterat till narkotika. Det var förhållandevis unga killar (ytterst sällan nåon tjej) som åkt just till Pusher Street,köpt knark och kört hem till Dalarna och sålt.. Jag jobbade mest med Ludvika, Smedjebacken, delvis Borlänge, Avesta. Inte minst Smedjebacken hade i förhållande till sin befolkning många aktiva.
De åkte fast, hyfsat många, och så blev det personundersökning. Man kunde redan då fundera över hur denna droghandel kunde fortgå, ta många liv och ändå fortsätta. Nu då, 2023, blev döden i form av en skjutning mycket påtaglig "på deras gata i stan"; Pusher Street. och nu låter det annorlunda..
Äntligen.
Har många gånger funderat på om jag skall göra en uppföljning av "mina" ärenden och se vad som hände i resten av deras liv. Antagligen måste jag ha någon akademisk ambition för att få tillgång till materialet, ja det är klart jag skall ha tid också. Ungefär 150 personundersökningar blev det innan jag totalt tappade lusten efter en situation, en fredagskväll, i en drogsunkig lägenhet i LA där Syd satt ensam med starkt påverkade missbrukare, en sönderslagen och HIV-positiv. Där tog det stopp!
Jag var på fest häromveckan och som alltid måste jag kolla vad som fanns i skivsamligen, där hittade jag soundtracket till "Easy Rider", drogromatisk men bra musik. Jag lade ett bud på skivan, i och för sig så har jag den redan men det kan vara bra att ha två.
Himlen är öppen även denna lördag, känns som om höstem kom redan första veckan i augusti och man får verkligen passa på för att hinna ut med gräsklipparen innan nästa regn sveper in.
PÅ tal om "öppet" som läste jag precis en artikel om en ölbar i Berlin "Bei Schlawinchen" som öppnade 1979 och som inte stängt sedan dess. Dygnet runt sedan 1979, de övervägde att stänga under pandemin men personalen hittade aldrig nyckeln och kunde därmed inte låsa så baren förblev öppen,
Nu är jag ingen omfattande öldrickare och inte heller Berlinbesökare men nästa gång i Berlin skall jag gå dit. Eftrer att ha sett en match med Union Berlin. Nu är jag ingen stor fantast av tysk ligafotboll heller men jag följer Union Berlin, St Pauli (Hamburg) och Köln. Varför då? undrar ni. Jo både Union olch St Pauli är lite eljest och Köln är den stad i Tyskland där jag var flest gånger (typ fyra). Inte djupare än så.
Jag har nämnt tidigare att Viaplay har problem med ekonomin för att de tecknat dyra idrottskontrakt. Nu har TV4 problem och skall genomföra ett sparprogram. Lite speciellt, undrar om man kan se det på Playtjänsten? SparPROGRAMMET alltså..
Mycket är det; kriget i öst fortsätter. för uppdaterad informatiuon se www.cornucopia.se. Det regnar och det är torrt, det brinner och det är räntor som går upp och mitt i detta är det dessutom stora rúbriker om att det Spanska fotbollsförbundets ordförande kysste en av de spanska världsmästarna på munnen vid prisutdelningen. Gubbe!
Nu skall jag strax ge mig ut i regnet, styra kosan mot den lokala skivbutiken, DDR, Dala Destroy Records, köpa kanske sälja eller inget alls. Jag köper färre skivor än tidigare men den här veckan kom i alla fall några nya i lådan;
Sarah Borges
John Mellencamp
Jerry Joseph,
Greta van Fleet och slutligen
The Chicks
Klart bra allihop, Nöjd. Mellencamp funderar med tanke på läget:
Som vanligt tog semestern snabbt slut. Det är precis lika varje år. Efter fem dagar tycker jag min ledighet varit otroligt, jag faktiskt extremt lång, och konstaterar till fru Syd att nu kan man börja jobba igen. Det gör du ju hela semestern ändå säger då fru Syd.... Sedan går dagarna och så är det slut och så regnar det. Ofta och mycket.
Vi har nog ett ganska känsligt samhälle, det skall vara rätt så precist allting för att det skall fungera bra. Inte så mycket robusthet inbyggda i våra system.
Trafikverket och SJ har ju särskilda utmaningar varje årstid; Vintertid är det för mycket snö, växlarna fryser, ingen plogar på tågen. Detta har precis föregåtts av hösten, då är det ofta löv på rälsen som gör det svårt i motluten. På sommaren är det, som nu, för mycket regn så att spåren ramlar ner eller för varmt så det rälsen blir krokig. Möjligen finns en period där på vårkanten som känns okej, möjligen... det kan ju blåsa också, tågförarna kan vara på fel plats eller inte på plats överhuvudtaget. Det var nog tur att man skrotade bygget av höghastighetståg och försöker få ordning på det som redan är.
Gerhardsson har fått bra ordning på fotbollsdamerna. Syd uttryckte en viss tvekan eller oro inför VM men nu är "man" i semifinal. Låt vara med rätt mycket tur men ändå. Målvakten har gjort det bra. Tror faktiskt inte att Hedvig klarat räddningarna mot USA. USA-damerna som nu sågas av Trump. Frågan är nog om inte det ändå känns bättre än att hyllas av densamme.
Men nog är marginalerna små, en cm fel på Hurtigs straff, lite hårdare i ryggen på målis senast så hade utfallet kunnat vara helt annat, i två matcher. Men roligt att vi är med på fotbollskartan. Herrarna har att lära!
På tal om fotboll så har Viaplay stora ekonomiska bekymmer då man köpt dyra rättigheter till sportevenemang. Men, försäkrar Viaplay, vi skall inte ändra på ett vinnande koncept; "vi skall fortsätta med våra experter och studioupplägg".
Snälla Viaplay: Spar pengar så vi slipper alla dessa experter där den ena skall vara mer analyserande än den andra. Vi ser själva! Trots alla experter så är det ibland bara en rejäl snedspark som skiljer mellan fiasko och succé.
