Syd James Revue

I helgen skall yngsta dotter Syd springa Lidingöloppet och själv springer inte Syd utan ordnar transportdetaljen. Dock har Syd sprungit förut, dock med föga framgång.

Första gångens deltagande i Lidingöloppet föregicks av intensiv löpträning, så intensiv att en utmattningsfraktur uppstod i ena foten.

Frakturen gick dock över i tid och det gjorde även Syds löptid så småningom. Hur som helst; fru Syd och äldre bror Syd var med och assisterade i loppet.

Högst överraskande låg Syd snabbt väldigt högt placerad i loppet. Utgångstempot var högt, mycket högt; 53 minuter på första 14 km.

Det kändes väldigt bra fram till ungefär 16 km sedan infann sig den berömda väggen.

Det var ingen liten vägg utan skulle nog närmast kunna ses som en betongvägg som skall hålla emot stridsvagnar.

Att bryta loppet var inte tänkbart men tröttheten ökade successivt, och dessutom snabbt.

Högt tempo där också med andra ord. Om vi nu hade knappa timmen på loppets första halva så var tiden på den andra halvan två timmar och tio minuter, det gick alltså rejält långsamt.

Omsatt i kilometertempo så låg tiden på, ja faktisk snudd på närmare 9 minuter.

Och då mina vänner då pratar vi löpning… inte ålning medels hasning (ni som gjort militärtjänst vet vad det är), inte simning, inte baklängeslöpning, nej faktiskt så försökte Syd ta sig framåt. Svårt att tro men så var det.

Den andra gången tänkte Syd springa mer taktiskt, det var en del av att ta en Svensk klassiker så nu tänkte Syd se till att 1) fullfölja loppet 2) få en bättre tid än senast

Tyvärr så bröts ett par revben några veckor innan loppet vilket inte visade sig vara så bra. När man bryter revbenen så blir man ofta dessutom förkyld och skall hosta.

Det är inte bra kan jag meddela er som inte brutit revben och fått hosta. Med andra ord inte bästa uppladdning.

Men glad i den s k hågen startade vi loppet. Lugnare utgångstempo! Problemet den här gången var att det lugna starttempot aldrig växlade upp utan förblev lugnt, och långsamt.

Trött blev man dessutom, Vid c a 22 km så upplevde jag att huvudet var ihoptryckt. Pannan kändes som den låg i höjd med näsan.Det fanns inget huvud högre upp, märkligt känsla. Revbenen smärtade. Stegen blev allt tyngre ock kortare men att bryta var ju inte att tänka på.

Så vi kämpade på och kom i mål på tre minuter sämre tid än förra gången!

Låt vara att tempot var jämnare  men det var nog det enda som var bra också. Illamående blev jag också! Jag minns dock inte att jag kräktes men det var nog nära.

Det här tänkte jag INTE berätta för dotter Syd när vi styr kosan på Lidingö nej, där blir budskapet;

Lidingöloppet, det fixar du lätt. Herregud, det vet väl jag som sprungit det själv…

Nu har det snart gått en vecka och hur gick det då?  kanske ni undrar; Jodå det fixade hon lätt, med bra tid och fullgjord klassiker. Utan illamående och ihoptryckt huvud.

Syd publicerar nu ett antal texter som har skrivits långt tidigare efter att ha funnit ett gammalt USB, just nu kör

vi reseminnen.

På väg till Spanien fick jag för mig att jag skulle komplettera mitt lilla hygiensortiment med en lite mer avancerad deodorant. Normalt undviker jag taxfree och köper en standardvariant på Pressbyrån på Arlanda. Visserligen brukar inte sortimentet som Pressbyrån erbjuder finnas med på TV-reklamen men ändå. Nu tänkte jag att ett alternativ kunde kanske pigga upp!

Utbudet är stort men att finna en enkel deodorant för en man är inte lätt bland alla buttar, tuber och annat. Jag sökte upp en butiksanställd och avbröt tyvärr hennes dialog med en annan blond butiksanställd;

- Hade du trevligt i lördags?

– Ja, jättemyyysigt!

– Drack ni viiin?

– Ja, jättehärliiigt! (jag lägger in fler i:n så att niiii skall förstå att det var väldigt viiinigt och fiiint alltiiiing). Sedan träder då Syd in med en fråga:
-Har ni någon deodorant som är till män? Det hade man och den blonda tar med mig till herravdelningen:

-  Vilken doft använder du normalt?

– Que?

– Ja har du någon egen favorit?

– Nej, jag tar väl det som finns.

Då säger den blonda;

- Då skall jag ta fram min favoritdoft!

– Ja det blir bra det, svarar Syd. Så får jag en sådan där doftsticka att sniffa på.

– Är den inte härliiig, jag blir alldeles galen när jag känner den där doften, säger den blonda och det har jag förstått på TV att man kan bli

MEN, det törs f-n bli oemotståndlig så här på tisdag eftermiddag på Arlanda och om dessutom expediiiten bliiir ”alldeles galen”, då får man nog passa sig.

– Inte bra, säger Syd.  

– Jag har även en mer sportig variant om du hellre vill ha det, eller hon kanske sa ”niii”.

– Ja det passar nog mig bättre för jag gillar att träna, säger Syd och kastar en orolig blick på den galn………..nej blonda menar jag.

Så blev det och sedan knallar man iväg med sina 75 ml till kassan och betalar:

- Va? 219 spänn för en deodorant?

-Vadå Armani? -

- Men herregud för 219 spänn det får man ju en hel familjeförpackning på närmaste lågprisvaruhus!

- Nej, Family Fresh! säger jag, vad är det för fel på  Family Fresh från Herdins i Falun? 

-Ja det kan kanske vara det där med oemotståndligheten då…..?, Jag kanske ska låta fru Syd lukta lite på Armani innan jag säger; ”aldrig mer”!

Syd publicerar nu ett antal texter som har skrivits långt tidigare efter att ha funnit ett gammalt USB, just nu kör

vi reseminnen.

November 2009;

Sitter just nu på Münchens flygplats på väg till Zagreb och det är förseningar. Och vad fördriver man tiden med på flygplatsen. Jo man ringer bland annat till fru Syd och vill ha lite ”dress-code” råd och förstår då;

1; att det behöver jag och
2; Jag har tagit fel kläder i kombination och
3; Det är inget att göra åt OM jag inte lättar på kortet och rusar iväg och köper kläder på flygplatsen. Och ni som ni som känner Syd vad tror ni?

Precis, inga kläder köps in här inte. Pengar är nämligen till för?

Rätt igen; Skivor!

Nej, jag tar på mig en slips till mina mörka kläder, styr kosan mot närmaste café och köper te och en stor fruktkaka, alldeles för stor visar det sig, och passar samtidigt på att fråga caféservitrisen: Jag vill ha ett ärligt svar! Hur ser det här ut i kombination? Är det OK?

Ja, jag frågar, på en blandning av tyska och engelska.

Syd; I want to have an honest answer! -Servitris; No we only have orange no honey! - Syd:No, no, no HONEST, how do I look? - It´s OK! blir till slut svaret och jag kan lugnt åka till Zagreb. De är nog inte så kinkiga där borta i Kroatien i alla fall ,,,,,,

Jag kan ju upplysa om att det är den här typen av frågor till i stort sett (ja egentligen helt okända) okända människor som Syd brukar ställa. Vilket brukar få

a)     Fru Syd att skämmas

b)     Döttrarna Syd att skämmas

c)     Få frågemottagaren att undra vad Syd är för ”märklig person" egentligen

d)     Konsekvensen att man är igenkänd nästa gång man kommer

e)     Och så får man oftast ett svar.

Syd publicerar nu ett antal texter som har skrivits långt tidigare efter att ha funnit ett gammalt USB, just nu kör

vi reseminnen.

Augusti 2008;

I took the train to Paddington station from Heathrow this midweek day. As you all know by now Syd do documentary´s about train and close-to-train-Life.

It only takes 15 minutes to reach Paddington and when I left the train I saw two officers/service staff from Heathrow Express on the platform. One Indian guy and a girl (woman) who turned out to be Martina.

She start me talkin´ (this reminds me of the Paul Kelly song; “Don´t start me talking – cause I never stop). I told Martina that I would like to take a photo of “you two officers” and that I have a “blogg”. I asked if the publicity would be OK and gave her the www

So this (English version) is for you Martina and your collegue of course. Hope you could read my notes (for some reason people find it sometimes difficult – hard do understand). Anyway!

Nice to meet you, Syd is my name! (This reminds of a song by Rolling Stones ….). Then I took off for my meeting close to Paddington.

I had my meeting and then I took off (many “off” it is) to the Emirates Stadium for Arsenal-FC Twente.

SOLD OUT! I couldn´t believe my eyes. The Gunners are 2-0 up and it´s sold out. I ask a staff member of tickets on the “Black Market” when a very nice Arsenal fan show up and asked me if I was looking for a ticket. Yes! I´am! He was a season-ticket holder and his friend couldn´t make it this night. I became Mr Whitelaw and now we have agreed that I can contact him for Arsenal tickets, what about that my friends?  Syd is your link now to the Emirates Stadium.

You just call (Which reminds of a Steve Wonder song; “I just call,,,)  here is the number:-+44

 ….no, no you call Syd. God offers!

 And I agreed to have a new ring signal on my mobile. "Arsenal! Come on!"

(Please forgive me Hammers and The Blues, this is only for a few minutes…)

Hörde jag rätt? ”The Crew flying with XX 1233 to London Heathrow go to gate B 104, the Aircraft is ready to depart”…. Det .annonserades precis i högtalaren.

Ja jag hoppas att det inte är denna “crew” som skall flyga planet……. Å andra sedan vet man inte;

För något år sedan åkte jag nämligen ett sent tåg hem från Stockholm med byte i Avesta av någon outgrundlig anledning. Väl stående på perrongen i Avesta blev vi försenade vilket utropades i högtalaren. Efter en stund passerade konduktören och jag frågade om anledningen till förseningen. ”Vi hittar inte lokföraren” blev svaret. Och som sagt det hade lika gärna kunnat utropas i högtalaren på Avesta station (eller Krylbo- de har ju haft folkomröstning om detta): ”Lokföraren till tåg 523”, eller vad det nu var, ”vänligen bege er omedelbart till loket, vi andra är klara för avgång”…….

Vad orsaken var till lokförarens försening förtäljer inte historien men vi kom iväg så småningom. Det kan ha varit försovning, men knappast 22.00 på kvällen. Magen? Ja ett fullt legalt skäl. Hur som helst, om detta får vi leva i ovisshet.

Vid ett annat tillfälle så var konduktören borta när tåget skulle gå, så man vet inte hur det är med Londonplanet det kan vara så att piloten är ute på vift någonstans.

Vad nu? Vad hör jag? Nu var det ytterligare några som saknas på XX 1233 till London, vad tusan är det helt tomt på det där planet??? Om flygturen ("flighten"  som det heter så här i internationell miljö) saknar både besättning och passagerare är det då någon egentlig mening att åka?

Nu är det något nytt utrop; nu saknar man någon som heter........... Nils M, tyckte det lät som. "Mr Nils M go to gate B 104, London".

Ja det är som jag säger. Det är helt tomt i det där planet.