Ros för ris
Nu har man gjort en andra dag i risets förlovade land. Det blir rätt bra när det får rensas upp och sällan har man fått som mycket rosor som för riset. Var och varannan som passerar förbi berömmer och funderar om jag skall ha tre så stora vårbrasor imorgon! Men det skall vi inte ha! En vindpust i dessa jättehögar så riskerar man att bränna ner hela kvarteret. Och den ju vara lite onödigt.
En annan som börjar få mer rosor efter allt ris är nog Fernando Torres, såg att han gjorde 3 mål idag mot QPR i 6-1 segern hemma på Stamford Brídge. Men betalar man äver 900 miljoner för en spelare så är det väl på tiden att han börjar leverera. Summan är absurd oavsett!
Och Southampton tar steget upp i Premier League - besökte deras gamla arena, The Dell, en gång i tiden och blev oerhört väl emottagen - personlig guidning ända in i omkädningsrummet och spelarnas skor fick man prova. Sympatier finns så välkomna även om det nu skedde på West Hams bekostnad. Hade "the Saints" förlorat igår hade "the Hammers" gått upp och då hade nog till och med fru Syd kunnat få ri, nej rosor menar jag förstås.
En annan som börjar få mer rosor efter allt ris är nog Fernando Torres, såg att han gjorde 3 mål idag mot QPR i 6-1 segern hemma på Stamford Brídge. Men betalar man äver 900 miljoner för en spelare så är det väl på tiden att han börjar leverera. Summan är absurd oavsett!
Och Southampton tar steget upp i Premier League - besökte deras gamla arena, The Dell, en gång i tiden och blev oerhört väl emottagen - personlig guidning ända in i omkädningsrummet och spelarnas skor fick man prova. Sympatier finns så välkomna även om det nu skedde på West Hams bekostnad. Hade "the Saints" förlorat igår hade "the Hammers" gått upp och då hade nog till och med fru Syd kunnat få ri, nej rosor menar jag förstås.
Hur kan man bli så trött?
Igår startade Syd skogsarbetet vid 08.46 tiden för att ange ett exakt klockslag på ett ungefär, före nio var det i alla fall. Framåt lunchtid passerade en granne (en mycket trevlig bloggläsare f ö) och funderade på om Syd insett att han inte är 25 år längre? - Blir du inte äldre och visare Syd? - Nej, vissa saker lär man sig inte......
Syd kämpade på där i skogsröjningen, det var inga gigantiska tunga lyft men det är/var en förskräcklig massa träd med tillhörande ris, att jag hann fälla så många träd, funderade Syd och påminde sig om det gamla referatet av Sven Jerring om Japaner, japaner!; Träd, träd, där inte stora men de aro många, det är träd som ligger, träd som sitter fast, träd som.... ja så där gick tankarna.
Tankarna går mycket när man går där och lyfter ris, kapar träd, kvistar och har sig på alla sätt. På ett sånt här dagsverke hinner man fundera i många banor minsann. En analytiker skulle nog ha fullt upp.
Hur som helst så var Syd i alla fall så klok (lite visare har man nog blivit ändå) så han la in några pausar med kaffe, vatten och till och med smörgås under dagen. Sedan fram emot 18.17 tiden kom en annan granne och tyckte att nu skall du väl ge dig - du har hållit på hela dagen. Och minsann det kändes - då blev man helt plötsligt väldigt trött. Lördagskvällen - jag har ett svagt minne av att jag hörde att "sena Rapport" påannonserades vid 22.30 kanske? sedan vaknade jag till strax före midnatt där i fåtöljen och efter en stunds funderande kom jag fram till tandborsten - piggnade till och tänkte skriva detta blogginlägg just då - i inspiration över något - oklart vad men valde bort det alternativet eftersom jag fick sendrag i fingrarna, tinitus, lätt illamående och tendens till yrsel. Så jag skrev det nu på morgonen och inser nu att jag är sen - herregud klockan är ju 09.37 - riset väntar!
Syd kämpade på där i skogsröjningen, det var inga gigantiska tunga lyft men det är/var en förskräcklig massa träd med tillhörande ris, att jag hann fälla så många träd, funderade Syd och påminde sig om det gamla referatet av Sven Jerring om Japaner, japaner!; Träd, träd, där inte stora men de aro många, det är träd som ligger, träd som sitter fast, träd som.... ja så där gick tankarna.
Tankarna går mycket när man går där och lyfter ris, kapar träd, kvistar och har sig på alla sätt. På ett sånt här dagsverke hinner man fundera i många banor minsann. En analytiker skulle nog ha fullt upp.
Hur som helst så var Syd i alla fall så klok (lite visare har man nog blivit ändå) så han la in några pausar med kaffe, vatten och till och med smörgås under dagen. Sedan fram emot 18.17 tiden kom en annan granne och tyckte att nu skall du väl ge dig - du har hållit på hela dagen. Och minsann det kändes - då blev man helt plötsligt väldigt trött. Lördagskvällen - jag har ett svagt minne av att jag hörde att "sena Rapport" påannonserades vid 22.30 kanske? sedan vaknade jag till strax före midnatt där i fåtöljen och efter en stunds funderande kom jag fram till tandborsten - piggnade till och tänkte skriva detta blogginlägg just då - i inspiration över något - oklart vad men valde bort det alternativet eftersom jag fick sendrag i fingrarna, tinitus, lätt illamående och tendens till yrsel. Så jag skrev det nu på morgonen och inser nu att jag är sen - herregud klockan är ju 09.37 - riset väntar!
Jag ber om ursäkt men jag lovar att bilden är inte manipulerad och
Syd har inte skyltat i butiken men nog blev det allt åtminstone lite roligt och lite likt??
Helspanskt blev det inte - på Fagerliden heller
Tuffa tider i Spanien med hög arbetslöshet och dålig ekonomi är nog ingenting mot den besvikelse som Barcas och Real fans känner efter veckans debacle i Champions League. Syd är dock inte alldeles överraskad och nu är frågan om man inte skulle ta sig en liten avstickare till München och titta på finalen. Nej så blir det inte utan man får nog hålla tillgodo med att titta på en damträning på Fagerliden där döttrarna Syd nu spelar.
Jag tänkte göra en okulärbesiktning av verklighetsträsket och jag tänkte få insupa känslan av en stilla vårpromenad i födelsestaden upp till arenan. Jag behövde inte direkt trängas med den övriga befolkningen. Öde var det trots att timmen var tidig - inte en kotte ute. Jag passerade pizzerian där jag hörde alltför höga skratt för att det enbart skulle vara själva pizzan som var orsaken. Jag klev vidare in mot de historiska finnkvarteren och passerade villan där "Lill-L" bodde en gång i tiden. Jag såg garaget där jag en gång blev överraskad av en finngrabb som jag för sent upptäckte när han hoppade ner från taket och gav mig en marksyning som hette duga.
Jag passerade Borggården, vek in mot Fagerliden och konstaterade förundrat hur det en gång i tiden kunde vara friidrottstävlingar där med 3000 i publiken. Precis där, där det nu bara är en dåligt underhållen gräsplan och ett risbuskage i kanten.
Mitt i bland alla segrar kom en stor förlust.
I all uppståndelse efter segrar för Chelsea och Brynäs så missade jag att rocklegenden Levon Helm gick ur tiden i veckan. Jag citerar ingressen till en artikel signerad Martin Jönsson i SvD:
" Han var den enda amerikanen i det största amerikanska rockbandet och på många sätt dess musikaliske ledare. I torsdags kväll förlorade Levon Helm kampen mot cancern, men först efter att ha återuppstått som centralfigur för en levande rotmusik, 40 år efter bildandet av The Band." Slut citat.
The Band är/var ett av mina absoluta favoritband och konserten "The last waltz" som filmades av Martin Scorsese är odödlig och bör ses av alla.
Även ni som läser Syd men inte är så begeistrade över hans musiktips alla gånger ta er tid att lyssna på tipsen nedan.
MODE är inte Syds bästa gren men skulle nog kunna bli det.... nej nu skojar jag med er, rejält till och med, men jag läste i alla fall en intressant modeartikel om att USA tar hem jeansen igen. En yngre (?) och allt mer medveten konsumentgrupp frågar mer efter lokalt producerade kläder, med känd härkomst, producerade under bättre arbetsförhållanden och mer personifierade! Bra, säger Syd!
" Han var den enda amerikanen i det största amerikanska rockbandet och på många sätt dess musikaliske ledare. I torsdags kväll förlorade Levon Helm kampen mot cancern, men först efter att ha återuppstått som centralfigur för en levande rotmusik, 40 år efter bildandet av The Band." Slut citat.
The Band är/var ett av mina absoluta favoritband och konserten "The last waltz" som filmades av Martin Scorsese är odödlig och bör ses av alla.
Även ni som läser Syd men inte är så begeistrade över hans musiktips alla gånger ta er tid att lyssna på tipsen nedan.
MODE är inte Syds bästa gren men skulle nog kunna bli det.... nej nu skojar jag med er, rejält till och med, men jag läste i alla fall en intressant modeartikel om att USA tar hem jeansen igen. En yngre (?) och allt mer medveten konsumentgrupp frågar mer efter lokalt producerade kläder, med känd härkomst, producerade under bättre arbetsförhållanden och mer personifierade! Bra, säger Syd!
Kolarbyn part 2 (gästskribent) to be continued......
Det är mycket trevligt att kunna publicera en reflektion och nya minnen från Kolarbyn från en annan Kolarbyunge, låt vara från andra sidan Norbergsvägen men andå. . Nu stod inte de "hårda striderna" oss emellan som vår gäst skriver utan fienden fanns åt andra håll. Syd gör några små inpass på slutet.
Hej Syd!
Jag tappade din blogg när jag bytte dator och arbetsplats…. Kul att läsa den igen och speciellt om Kolarbyn. (Den finns en grupp på Facebook som heter ”Vi som älskar Kolarbyn”, har jag tjuvläst på hustruns inloggning. Men jag känner inte igen nå´n längre – möjligen är de flesta ättlingar till veteranerna från finnligan…?)
För oss som bodde på andra sidan Norbergsvägen var det inte så många krig mot ”er” som jag kommer ihåg. Vi som bodde i den direkta gränszonen mot finnkåkarna var ju tvungna att hålla rent åt det hållet, så att säga.
Men vi (jag i a f) var mest bara rädda för Bastis, Ärtan och nå´n med dubbelnamn och ljus röst..? Lars-??? Vem var det? Jag bjuder på en fika om du kommer på namnet.
Sedan hade vi respekt för en stor grov finngrabb, som rätt och slätt kallades för ”Finni”! Antagligen – sedd i ett 40-50-årigt perspektiv – var han utvecklingsstörd. Men – om jag ska vara ärlig – så höll jag mig mest borta från de farliga ungarna och försökte att inte synas så mycket…..
Ärtan förresten – bodde dom först på Forsbackavägen och sedan på Hantverksvägen, eller var det tvärtom?
Jag har tänkt mycket på det du skriver –”var fanns de vuxna och polisen?” Jag brukar tänka tillbaka på den frihet(?) som ungarna hade då. Det fanns väl alltid en morsa som stod bakom gardinerna och tittade så ungarna inte gjorde nå´t olämpligt . Föräldrarna ville ju inte ”skämma ögunu ur sig”. Vi blev väl andra sorts föräldrar…
Dom där tjejerna… vilka var det? Det har jag aldrig hört talas om. Om det nu inte var Mo W och någon mer som sades vara medlemmar i ”Sängklubben”. Om du förstår antydningen?
Skomakaren kommer jag ihåg – det luktade gott därinne. Men han var lynnig – först när du skriver det så förstår jag att han var missbrukare. Sprit eller skokräm?
Och bredvid fanns ju vår hovleverantör av allt från transistorradion ”Monark” till cyklar, mopeder, fiskedon, cykelväskor…, ja, allt. Det var en trevlig affär.
Kommer du ihåg?
Nu blev jag lite upplivad!
Syd kommenterar: Den där "Lars med ljus röst" kommer jag inte ihåg! Bodde han på "vår" sida måntro? Själv hade jag ganska goda förbindelser med "andra sidan Norbergsvägen" eftersom jag hade en tremänning som bodde där, vilket underlättade, till viss del i alla fall.
Du skriver om "rädslan" och det var precis som jag minns det också som du ser i förra delen av Kolarby-story, inte skräck kanske, inte rädsla men det gällde att tänka på var man höll hus och att vara uppmärksam. Annars small det. Ofta och hårt!
De här tjejerna som blev inlåsta var en av systrarna N, möjligen bägge två. Den äldsta gick i min klass och vi bodde grannar. Bra vänner! Sedan avancerade hon snabbt till andra "nöjen" som inte var så hälsosamma och där en fjutt som Syd inte hade tillträde. Och det var nog lika bra det.
Skomakaren tror jag drack brännvin helt enkelt, möjligen spetsad med lite skokräm ibland. Nej det var nog mest grogg som han och hans kompis, taxichauffören, drog i sig.
Trevligt att minnas även om inte alla minnen är så trevliga att minnas så att säga...... to be continued.....
Det smärtar ett Leksandshjärta
men vi får ändå lov att säga "grattis" till Brynäs. Det är nog tur för själ och hjärta att man inte brinner lika starkt för hockeyn numer; i ungdomen hade man knappt överlevt att se Leksand i allsvenskan och Brynäs på SM-tronen. Det är väl bra att ett lag från närområdet vinner och de har gjort det bra! Nu skall jag ta fram min Brynäströja och ta med den imorgon för att gratulera mina Brynäsare på jobbet! (Jag erkänner: Jag äger en Brynäströja, och jag vet jag skulle kunnat kasta den trots att det var en present men det har inte blivit så - man kanske är lite vek trots allt...)
Tack och lov är det så att ingenting så snabbt blir historia som idrotthändelser! Redan imorgon är detta historia och vi kan istället se fram mot nästa säsong för då kommer det att hända saker, igen.
Idag åt jag f ö lunch på äldreboendet i Fagersta. Tyvärr knäcktes jag av gamla skolminnen när det serverades risgrynspudding med saftsås! Och mina rysningar var nog befogade för jag hörde på Aktuellt ikväll att enbart 6% av landets skolmat uppfyller näringskraven på järn, D-vitaminer och andra små godsaker eller hur det nu hängde ihop. Bra var det i alla fall inte och det har jag misstänkt ända sedan första klass i grundskolan!
Tack och lov är det så att ingenting så snabbt blir historia som idrotthändelser! Redan imorgon är detta historia och vi kan istället se fram mot nästa säsong för då kommer det att hända saker, igen.
Idag åt jag f ö lunch på äldreboendet i Fagersta. Tyvärr knäcktes jag av gamla skolminnen när det serverades risgrynspudding med saftsås! Och mina rysningar var nog befogade för jag hörde på Aktuellt ikväll att enbart 6% av landets skolmat uppfyller näringskraven på järn, D-vitaminer och andra små godsaker eller hur det nu hängde ihop. Bra var det i alla fall inte och det har jag misstänkt ända sedan första klass i grundskolan!
En Kolarbyunge!
Delar av läsekretsen tycker att jag skall skriva lite mer om min historia och det kanske kan gå bra eftersom jag många gånger funderat på att åtminstone skriva något om hur det var att växa upp i Kolarbyn. Vi får väl se hur det går men vi (redaktionskommittén och jag) inför i alla fall en ny kategori på bloggen idag: "Kolarbyn". Jag var i Fagersta idag och tog en liten snabbis över Kolarbyn på vägen hem och då bestämde jag. OK jag kör lite Kolarbyn.
En gång i tiden var Syd en Kolarbyunge och först efteråt, när man flyttat därifrån och blivit äldre, har man förstått att det nog vara ganska tufft att vara en unge i Kolarbyn. För er oinvigda så utgjorde områdena kring Forsbackavägen, Skogsvägen och bort mot Kolargränd själva kärnan av Kolarbyn i de norra delarna av Fagersta. I väster var Norbergsvägen gränsen, överträdde man den så kom man in i fiendeland även om inte Bäckens park var så svårt så blev det värre om man, mot all förmodan, gav sig ner mot Skansen, eller "finnkvarteren" som vi sa. Ner mot Alfaskolan var det rätt OK. Det var Kolarbyn - världen på den tiden.
Ligorna dominerade. Det var Bastiss liga, Ärtans liga, Höghusligan, Egnahemsligan, Skansenligan, där fanns "Kapten Blå" och skall man sammanfatta sin samlade känsla kring alltihop så var det nog, ja kanske inte skräck så i alla fall rädsla och uppmärksamhet. Utan synbarlig anledning annat än att man råkade befinna sig på fel plats så fick man stryk. Syd var aldrig med i någon liga, antagligen lite för liten i åldern så Syd och någon mer jämnårig fick agera "messenger-boy" mellan de olika ligorna, två ligor i alla fall, möjligen tre. Syd hade också visst beskydd av de lite äldre eftersom Syd aldrig slogs med någon yngre utan istället mot de äldre, i vissa åldrar är tre års skillnad rätt mycket, och man åkte på stryk så det sjöng om det men det gav samtidigt viss respekt och med tiden beskydd. Man tog stryk utan tårar och utan att springa hem. Låt vara att det gick lite långt ibland, jag minns att en gång hade vi retat några äldre killar då vi var på behörigt avstånd för att dagen därpå träffa samma gäng igen som sa att de godtog vår ursäkt och trots att Syd hade en klar magkänsla av att något var fel följde vi med dem till skogen, vilket mycket riktigt visade sig vara riktigt dumt. De band fast oss i några träd, klådde upp oss ordentligt och lämnade oss där. När jag så småningom kom hem så kräktes jag, det minns jag.
Jag kräktes en hel del om jag tänker efter, en annan gång hade vi terroriserat vår, på Forsbackavägen alkoholiserade, humörtyngda men verksamma skomakare så till den milda grad att han rusade efter oss med hammaren i högsta hugg, vi sprang till skogen och gömde oss. Rädd som fan igen och så kräktes man på kvällen den dagen också, en annan orsak till den gångens kräkning kan möjligen berott på att vi under flykten kom på att vi skulle dricka björksav som vi lyckats tälja fram. Det skall ju vara nyttigt men det vete tusan.
Fotboll spelade vi på gräsytan mellan Forsbackavägen 4 och 6, Syd var en liten men god målskytt och fick spela med de äldre killarna. Sedan fick kommunen, eller möjligen bostadsföreningen, för sig att de skulle plantera träd på vår "fotbollsplan". Hur det gick till vet jag inte riktigt men det kan ha varit en rejäl vind eller något annat för de planterade träden gick av ganska snabbt och våra matcher kunde fortsätta.
Hockey spelade vi på Kolarbyplan och där kunde vi samsas hyfsat bra även om det var en ständig strid om vilka som skulle ha målburarna, de äldre skulle alltid ha målburarna visade det sig ofta. Syd tog strid vid något tillfälle och utmanade själva Bastiss på en målbur. Syd vägrade släppa trots Bastiss upprepade slag med klubban över Syds fingrar. Jag fick både en ursäkt och målburen den kvällen och efter den händelsen även visst beskydd. Oftast fick vi hålla tillgodo med ett par "snöklutar" som målstolpar med påföljande häftiga diskussioner om pucken alt bollen gått i eller utanför mål.
Det kanske är på sin plats att notera att Syd och hans vänner inte var några verkliga våldsverkare, dumheter förstås, mycket att slåss (mot varandra) men ingen feghet, inga slag mot yngre, inte slå på den som ligger, ingenting mot äldre (förutom skomakaren), ingen kriminalitet. Men å andra sidan, vi var ju inte så gamla heller.
Kolarbyn som sagt, vi får se, jag skriver kanske framöver om när ett par av mina klasskamrater, tjejjer, blev "kidnappade", egentligen inlåsta, av några äldre killar och utsatta för vad? Vuxna pratade men jag vet inte.
Undrar var de vuxna var egentligen och polisen? Det kanske man var för liten för att fatta. Det fattar man nog nu; att Ica-handlaren alltid var full och skulle köra bil på söndagarna, att de där som hade julgran inne till påsk varje år var lite knepiga, att den där kidnappningen nog var ganska allvarlig, att det inte var så smart att leka pyroman och brandkår i skogen, att det var farligt att klättra på höghustaken men så hade jag Mormor och Morfar som hade trädgård och det var det lugnt och ingen som pallade deras äpplen, för det var ju Syds mormor och morfar faktiskt. Till det får vi återkomma.
Skogsvägen, Forsbackavägen i Kolarbyn, Fagersta, Sverige, Europa, Världen, Universum:
En gång i tiden var Syd en Kolarbyunge och först efteråt, när man flyttat därifrån och blivit äldre, har man förstått att det nog vara ganska tufft att vara en unge i Kolarbyn. För er oinvigda så utgjorde områdena kring Forsbackavägen, Skogsvägen och bort mot Kolargränd själva kärnan av Kolarbyn i de norra delarna av Fagersta. I väster var Norbergsvägen gränsen, överträdde man den så kom man in i fiendeland även om inte Bäckens park var så svårt så blev det värre om man, mot all förmodan, gav sig ner mot Skansen, eller "finnkvarteren" som vi sa. Ner mot Alfaskolan var det rätt OK. Det var Kolarbyn - världen på den tiden.
Ligorna dominerade. Det var Bastiss liga, Ärtans liga, Höghusligan, Egnahemsligan, Skansenligan, där fanns "Kapten Blå" och skall man sammanfatta sin samlade känsla kring alltihop så var det nog, ja kanske inte skräck så i alla fall rädsla och uppmärksamhet. Utan synbarlig anledning annat än att man råkade befinna sig på fel plats så fick man stryk. Syd var aldrig med i någon liga, antagligen lite för liten i åldern så Syd och någon mer jämnårig fick agera "messenger-boy" mellan de olika ligorna, två ligor i alla fall, möjligen tre. Syd hade också visst beskydd av de lite äldre eftersom Syd aldrig slogs med någon yngre utan istället mot de äldre, i vissa åldrar är tre års skillnad rätt mycket, och man åkte på stryk så det sjöng om det men det gav samtidigt viss respekt och med tiden beskydd. Man tog stryk utan tårar och utan att springa hem. Låt vara att det gick lite långt ibland, jag minns att en gång hade vi retat några äldre killar då vi var på behörigt avstånd för att dagen därpå träffa samma gäng igen som sa att de godtog vår ursäkt och trots att Syd hade en klar magkänsla av att något var fel följde vi med dem till skogen, vilket mycket riktigt visade sig vara riktigt dumt. De band fast oss i några träd, klådde upp oss ordentligt och lämnade oss där. När jag så småningom kom hem så kräktes jag, det minns jag.
Jag kräktes en hel del om jag tänker efter, en annan gång hade vi terroriserat vår, på Forsbackavägen alkoholiserade, humörtyngda men verksamma skomakare så till den milda grad att han rusade efter oss med hammaren i högsta hugg, vi sprang till skogen och gömde oss. Rädd som fan igen och så kräktes man på kvällen den dagen också, en annan orsak till den gångens kräkning kan möjligen berott på att vi under flykten kom på att vi skulle dricka björksav som vi lyckats tälja fram. Det skall ju vara nyttigt men det vete tusan.
Fotboll spelade vi på gräsytan mellan Forsbackavägen 4 och 6, Syd var en liten men god målskytt och fick spela med de äldre killarna. Sedan fick kommunen, eller möjligen bostadsföreningen, för sig att de skulle plantera träd på vår "fotbollsplan". Hur det gick till vet jag inte riktigt men det kan ha varit en rejäl vind eller något annat för de planterade träden gick av ganska snabbt och våra matcher kunde fortsätta.
Hockey spelade vi på Kolarbyplan och där kunde vi samsas hyfsat bra även om det var en ständig strid om vilka som skulle ha målburarna, de äldre skulle alltid ha målburarna visade det sig ofta. Syd tog strid vid något tillfälle och utmanade själva Bastiss på en målbur. Syd vägrade släppa trots Bastiss upprepade slag med klubban över Syds fingrar. Jag fick både en ursäkt och målburen den kvällen och efter den händelsen även visst beskydd. Oftast fick vi hålla tillgodo med ett par "snöklutar" som målstolpar med påföljande häftiga diskussioner om pucken alt bollen gått i eller utanför mål.
Det kanske är på sin plats att notera att Syd och hans vänner inte var några verkliga våldsverkare, dumheter förstås, mycket att slåss (mot varandra) men ingen feghet, inga slag mot yngre, inte slå på den som ligger, ingenting mot äldre (förutom skomakaren), ingen kriminalitet. Men å andra sidan, vi var ju inte så gamla heller.
Kolarbyn som sagt, vi får se, jag skriver kanske framöver om när ett par av mina klasskamrater, tjejjer, blev "kidnappade", egentligen inlåsta, av några äldre killar och utsatta för vad? Vuxna pratade men jag vet inte.
Undrar var de vuxna var egentligen och polisen? Det kanske man var för liten för att fatta. Det fattar man nog nu; att Ica-handlaren alltid var full och skulle köra bil på söndagarna, att de där som hade julgran inne till påsk varje år var lite knepiga, att den där kidnappningen nog var ganska allvarlig, att det inte var så smart att leka pyroman och brandkår i skogen, att det var farligt att klättra på höghustaken men så hade jag Mormor och Morfar som hade trädgård och det var det lugnt och ingen som pallade deras äpplen, för det var ju Syds mormor och morfar faktiskt. Till det får vi återkomma.
Skogsvägen, Forsbackavägen i Kolarbyn, Fagersta, Sverige, Europa, Världen, Universum:
Att HM syr i Bangladesh
Slogs upp som en nyhet i kvällen i nya Aktuellt! Nyhet? Bangladesh har varit sömnadsmecka länge för alla billiga klädmärken. Men nu får man betänka att arbetarna på syfabriken faktiskt får lön, låt vara bara 275-400 kr i månaden för en veckoarbetstid på 60 timmar. Och billiga toppar vill vi ju faktiskt ha!
Hugo Stenbeck är en annan kille (Mauritz var den första killen enligt ovan) som är i blåsväder nu efter att han lämnat Hockeylaget Malmö Redhawks utan att betala sina 18 mkr. Och nu skickar han hotbrev och säger: Passa er! Och då säger Malmös ordf. -Passa dig själv du, du vet inte vilka du gör affärer med! Törs du komma ner till Malmö den lille rackare? Det där med "lille rackare" la jag till själv. Passa sig hit och passa sig dit, om Malmö passat lite bättre under säsongen kanske säsongen sett helt annorlunda ut och Stenbeck kanske mer villig att betala. Nu måste de arma spelarna i Malmö gå ner i lön. Osäkert om det blir i nivå med textilarbetarna i Bangladesh.
Någon som är villig att betala är Facebook som ger 7 miljarder för en app; Instagram! För den summan skulle jag nästan överväga att sälja min blogg. Facebook köper Syd James för, OK då, fem miljarder (man vill ju inte överdriva) och Syd säljer! Det vore ju rätt kul att få fem miljarder! Då kunde man både köpa toppar i Bangledesh och med dem stötta Malmö Redhawks. De behöver ju toppa sitt lag..... (enkel humor, sån där humor som vi inte uppskattar egentligen men men).
Något som under kvällens nyhets- och sporttimme lämnar mig fullständigt kall är påannonsen om att Falu Innebandy slår Storvreta. Dessutom åkte damlandslaget ut direkt i hockey-VM och det förstår jag för nog åkte de väl bättre skridskor för några år sedan? Nu ser det ju betänkligt taffligt ut!
Mycket att fundera på!
Hugo Stenbeck är en annan kille (Mauritz var den första killen enligt ovan) som är i blåsväder nu efter att han lämnat Hockeylaget Malmö Redhawks utan att betala sina 18 mkr. Och nu skickar han hotbrev och säger: Passa er! Och då säger Malmös ordf. -Passa dig själv du, du vet inte vilka du gör affärer med! Törs du komma ner till Malmö den lille rackare? Det där med "lille rackare" la jag till själv. Passa sig hit och passa sig dit, om Malmö passat lite bättre under säsongen kanske säsongen sett helt annorlunda ut och Stenbeck kanske mer villig att betala. Nu måste de arma spelarna i Malmö gå ner i lön. Osäkert om det blir i nivå med textilarbetarna i Bangladesh.
Någon som är villig att betala är Facebook som ger 7 miljarder för en app; Instagram! För den summan skulle jag nästan överväga att sälja min blogg. Facebook köper Syd James för, OK då, fem miljarder (man vill ju inte överdriva) och Syd säljer! Det vore ju rätt kul att få fem miljarder! Då kunde man både köpa toppar i Bangledesh och med dem stötta Malmö Redhawks. De behöver ju toppa sitt lag..... (enkel humor, sån där humor som vi inte uppskattar egentligen men men).
Något som under kvällens nyhets- och sporttimme lämnar mig fullständigt kall är påannonsen om att Falu Innebandy slår Storvreta. Dessutom åkte damlandslaget ut direkt i hockey-VM och det förstår jag för nog åkte de väl bättre skridskor för några år sedan? Nu ser det ju betänkligt taffligt ut!
Mycket att fundera på!
Richard Ashcroft och Tom Robinson
är två killar som jag blivit riktigt besviken på under åren. Låt vara att det var i helt olika tid men ändå, minnet finns där ännu. Yngsta fröken Syd spelade Verve idag, som fanns på Spotify, och då kom dessa minnen tillbaka. Verve-CD:n tyckte jag en period var det allra bästa och såg fram emot en lång bekantskap med gruppen. Men då kom Ashcroft på att han skulle sluta och "starta eget". Han var den drivande kraften i Verve och nu tänkte jag att något stort skulle komma. Men så blev det inte alls.
Minns ni Tom Robinson Band med låten "2-4-6-8 Motorway". En kanonlåt. Sedan kom Tom Robinson med en LP (förr i tidens CD så att säga). Och hur sammanfattar jag denna emotsedda skiva om inte i annat med en stor besvikelse. Det var inte bra helt enkelt.
John Cale gjorde filmmusik till någon konstig film som jag inte sett och skivan kunde jag också ha avstått insåg jag när den redan var köpt. Inte bra!
Musikmässigt måste jag ha haft en riktig svacka på 80-talet. Rick Astley - hur tusan kunde jag sjunka så lågt? I mitt eget tycke vill säga och slog jag inte också till med en Orupskiva vid samma tidpunkt. Jag måste ha haft en tillfällig sinnesförvirring. Ja ja jag förstår att ni ser "straffsparksläget" och frågar: tillfällig?
Sådana här funderingar kan en enda låt på Spotify ge upphov till!
Minns ni Tom Robinson Band med låten "2-4-6-8 Motorway". En kanonlåt. Sedan kom Tom Robinson med en LP (förr i tidens CD så att säga). Och hur sammanfattar jag denna emotsedda skiva om inte i annat med en stor besvikelse. Det var inte bra helt enkelt.
John Cale gjorde filmmusik till någon konstig film som jag inte sett och skivan kunde jag också ha avstått insåg jag när den redan var köpt. Inte bra!
Musikmässigt måste jag ha haft en riktig svacka på 80-talet. Rick Astley - hur tusan kunde jag sjunka så lågt? I mitt eget tycke vill säga och slog jag inte också till med en Orupskiva vid samma tidpunkt. Jag måste ha haft en tillfällig sinnesförvirring. Ja ja jag förstår att ni ser "straffsparksläget" och frågar: tillfällig?
Sådana här funderingar kan en enda låt på Spotify ge upphov till!
Bilder från 12 km rundan
Rundan börjar i riktning mot Olseröd och i ryggen har man denna vy när vi lämnar Maglehem bakom oss.
På väg upp emot banans högsta punkt, slutet på Linderödsåsen;
Rundans högsta punkt vid Folkestorp;
Närmar oss havet med infarten mot Rigeleje;
Sista lilla tallridån passeras och löpningen fortsätter efter stranden mot Juleboda;
Om ni är riktigt observanta så syns Stenshuvud i bilden högerdel, lite dis så här på påskaftons kväll;
Framme vid Juleboda och ålfiskarnas utrustning fladdrar för vinden;
Åter upp mot byn (turen kommer upp grusvägen ni ser), gamla bränneriet ser ni till höger där kostnären Curt Hillfon håller hov och utställning under påsken. Det bär uppåt till 60 meter över havet igen.
På väg upp emot banans högsta punkt, slutet på Linderödsåsen;
Rundans högsta punkt vid Folkestorp;
Närmar oss havet med infarten mot Rigeleje;
Sista lilla tallridån passeras och löpningen fortsätter efter stranden mot Juleboda;
Om ni är riktigt observanta så syns Stenshuvud i bilden högerdel, lite dis så här på påskaftons kväll;
Framme vid Juleboda och ålfiskarnas utrustning fladdrar för vinden;
Åter upp mot byn (turen kommer upp grusvägen ni ser), gamla bränneriet ser ni till höger där kostnären Curt Hillfon håller hov och utställning under påsken. Det bär uppåt till 60 meter över havet igen.
Måne över Haväng
är en gammal Lundellåt och som jag kommer att tänka på där jag nu sitter och ser ut över ett Österlen som idag piskas av nordanvind och snöfall. Inga stora mängder men vit- och blåsipporna får en annan omgivning än de senaste dagarnas försommarvärme som varit härnere.
Jag hade förberett en påskhelg med intensiv målning i utbyggnaden men riktigt så långt hade inte bygget kommit så nu blev det plötsligt en helg utan hantverksarbete. När dessutom snön täcker trädgårdslanden och gräset så kan man inte rensa heller. Ovant känns det men nu finns en chans att läsa ifatt tidningar och tidskrifter som har en tendens att olästa fylla på diverse högar kring sängbordet.
Till och med tidningen Land ägnar jag någon minut och funderar på om jag skall ställa upp i tävlingen som går ut på att skapa en dopfilt, eller vad det var, till Estelle! Kungens barnbarn alltså! Jag funderar inte många sekunder utan vänder istället blicken mot en annan spännande artikel om hur man virkar en dopklänning. Land känns ibland som en kvarleva från en svunnen tid. Mycket svunnen!
Det har blilvit två löppass i alla fall, ett rejält pass igår då solen sken och ett lite kortare morgonpass idag då snön piskade ansiktet. Jag brukar trivas rätt bra med att springa "mot elementen"; lite motvind, regn/snö i ansiktet och man känner sig som värsta naturmänniskan. Men skall jag vara helt ärlig så är nog sol och medvind ändå att föredra. Skåne är platt är uppfattningen men löpturen igår har ungefär 60 meters höjdskillnad; från 50 meter upp till 60 sedan ner till havsnivå och upp igen. Igår gick det rejält tungt, jag var nog helt enkelt för trött för ett 12 km pass, idag blev det 7 km: ner till havet och upp igen. Havet var grått idag men jag funderar ändå på ett liten fotosejour under dagen, vi (och ni) får se.
Nu har dessutom slutat snöa och jag ser att havet börjar skymta fram.
Jag hade förberett en påskhelg med intensiv målning i utbyggnaden men riktigt så långt hade inte bygget kommit så nu blev det plötsligt en helg utan hantverksarbete. När dessutom snön täcker trädgårdslanden och gräset så kan man inte rensa heller. Ovant känns det men nu finns en chans att läsa ifatt tidningar och tidskrifter som har en tendens att olästa fylla på diverse högar kring sängbordet.
Till och med tidningen Land ägnar jag någon minut och funderar på om jag skall ställa upp i tävlingen som går ut på att skapa en dopfilt, eller vad det var, till Estelle! Kungens barnbarn alltså! Jag funderar inte många sekunder utan vänder istället blicken mot en annan spännande artikel om hur man virkar en dopklänning. Land känns ibland som en kvarleva från en svunnen tid. Mycket svunnen!
Det har blilvit två löppass i alla fall, ett rejält pass igår då solen sken och ett lite kortare morgonpass idag då snön piskade ansiktet. Jag brukar trivas rätt bra med att springa "mot elementen"; lite motvind, regn/snö i ansiktet och man känner sig som värsta naturmänniskan. Men skall jag vara helt ärlig så är nog sol och medvind ändå att föredra. Skåne är platt är uppfattningen men löpturen igår har ungefär 60 meters höjdskillnad; från 50 meter upp till 60 sedan ner till havsnivå och upp igen. Igår gick det rejält tungt, jag var nog helt enkelt för trött för ett 12 km pass, idag blev det 7 km: ner till havet och upp igen. Havet var grått idag men jag funderar ändå på ett liten fotosejour under dagen, vi (och ni) får se.
Nu har dessutom slutat snöa och jag ser att havet börjar skymta fram.
Dags för kvartalsuppföljning av Syds 2012-profetia - är Syd ett orakel eller bara en ny Saida?
Område 1. Ekonomi
a) 2011: Börsen skulle gå upp trodde alla experter men den gick ner förklarar alla experter nu den 30 december.
Syd-Profetia 2012: Det går upp tror alla experter och sedan går den nog ned tror alla experter och Syd tror att experterna egentligen inte har en susning. Går det inte upp med 20% så går den nog ned eller upp eller ligger kring 0 som någon uttryckte sig! Man skulle nog kunna bli (lite hovsam ödmjukhet smyger sig in) expert själv, säger Syd.
Utfall Q 1: Profetian rätt, svårt att missa! Börsen upp c a 10% så här långt
b) 2011: PIIGS-länderna i Europa skuldsatta upp över öronen!
Syd-Profetia 2012: PIIGS-länderna i Europa skuldsatta upp över andras öron.
Utfall Q 1: Profetian rätt, frågan är bara över vems öron? Har någon hört någon säga något om en avbetalning från Grekland till exempel. Avbetalning överhuvudtaget? Någon? Nej, precis, det kan bli hett om öronen även 2012.
Område 2. Politik
a) 2011: Den arabiska våren övergick till en tidig höst
Syd-Profetia 2012: Tidigt höst övergår till långvarig vinter
Utfall Q 1: Profetian rätt, Egyptens kopter, Libyens splittring, Strider i Syrien, Tunisien vad händer där egentligen?
b) 2011: Nordkorea får en ny liten president, tronföljare, landsfader eller vad vi skall kalla pojkvaskern
Syd-Profetia 2012: Nordkorea rasar ihop, ännu mer. Det kanske det redan har gjort om man utgår ifrån hur mycket alla har gråtit över att gamle landsfadern vek hädan så här i jultider.
Utfall Q1: Världshistoriens äldsta tonåring har blivit ledare. Oklart utfall! Vi får se vad det blir.
Område 3. Sport och Kultur
a) 2011: Zlatan skrev en bok (antagligen berättade han för någon som skrev) och nu kanske boken skall bli film.
Syd-Profetia 2012: Boken blir film. Zlatan spelas av Zlatan som i filmen är en ödmjuk fotbollsspelare som lyckas även i landslaget (filmen får méd andra ord en Science Fiction style - eller Fantasy)
Utfall Q1; Igår imponerade inte Zlatan så "Fantasy" ligger nära för resten av året. Vi får se!
b) 2011: London förbereder sig för OS
Syd-Profetia som Syd verkligen inte hoppas blir sann: men risken för en terrorattack i London 2012 skall inte underskattas. Så länge det är en berusad rödhårig skotte med kilt som hotar att visa sin missil är det ganska lugnt men men.
Utfall Q1; Vi får avvakta Q3 och hoppas vi har fel.
Område 4. Saab
a) 2011: Saab i konkurs vilket Syd förutspådde redan 2010.
Syd-profetia: Saab återuppstår som en flygplansfabrik, kanske?, en vindkraftpropellerfabrik kanske, en liten web-fabrik? men det kanske slutar med att man bara säljer reservdelar ("spare parts" som vi säger internationellt så där) och så får man för sig att flytta verksamheten från Nyköping till Trollhättan för att skapa "nya" jobb.
Utfall Q1; Blir nog rätt vad det lider. Reservdelar på väg enligt uppgift.
Område 5. Kultur med stort K
a) 2011: Syd James köpte en herrans massa CD och Vinýlskivor
Syd-profetia: Syd James köper en herrans massa CD och vinylskivor (Odds; - ni får tillbaka 90 spänn per satsad 100-lapp)
Utfall Q1; Fel. Köpt alldeles för lite! Vad är det för fel?
Område 6. Leksands IF
a) 2011: Leksand skulle ta steget upp i Elitserien men det gjorde man inte.
Syd-Profetia: Leksand går inte upp i Elitserien och efter våren är Salo till Salu (den kan bli en tidig vår i Leksand).
Utfall Q1; Fan också, profetian rätt om Elitserien. Om Salo blir till Salu får vi se!
Vi tar en liten sång som handlar om Greklands statskassa och hur man tar hand om alla oskyldiga politiker därstädes. Skivtiteln framförallt!
a) 2011: Börsen skulle gå upp trodde alla experter men den gick ner förklarar alla experter nu den 30 december.
Syd-Profetia 2012: Det går upp tror alla experter och sedan går den nog ned tror alla experter och Syd tror att experterna egentligen inte har en susning. Går det inte upp med 20% så går den nog ned eller upp eller ligger kring 0 som någon uttryckte sig! Man skulle nog kunna bli (lite hovsam ödmjukhet smyger sig in) expert själv, säger Syd.
Utfall Q 1: Profetian rätt, svårt att missa! Börsen upp c a 10% så här långt
b) 2011: PIIGS-länderna i Europa skuldsatta upp över öronen!
Syd-Profetia 2012: PIIGS-länderna i Europa skuldsatta upp över andras öron.
Utfall Q 1: Profetian rätt, frågan är bara över vems öron? Har någon hört någon säga något om en avbetalning från Grekland till exempel. Avbetalning överhuvudtaget? Någon? Nej, precis, det kan bli hett om öronen även 2012.
Område 2. Politik
a) 2011: Den arabiska våren övergick till en tidig höst
Syd-Profetia 2012: Tidigt höst övergår till långvarig vinter
Utfall Q 1: Profetian rätt, Egyptens kopter, Libyens splittring, Strider i Syrien, Tunisien vad händer där egentligen?
b) 2011: Nordkorea får en ny liten president, tronföljare, landsfader eller vad vi skall kalla pojkvaskern
Syd-Profetia 2012: Nordkorea rasar ihop, ännu mer. Det kanske det redan har gjort om man utgår ifrån hur mycket alla har gråtit över att gamle landsfadern vek hädan så här i jultider.
Utfall Q1: Världshistoriens äldsta tonåring har blivit ledare. Oklart utfall! Vi får se vad det blir.
Område 3. Sport och Kultur
a) 2011: Zlatan skrev en bok (antagligen berättade han för någon som skrev) och nu kanske boken skall bli film.
Syd-Profetia 2012: Boken blir film. Zlatan spelas av Zlatan som i filmen är en ödmjuk fotbollsspelare som lyckas även i landslaget (filmen får méd andra ord en Science Fiction style - eller Fantasy)
Utfall Q1; Igår imponerade inte Zlatan så "Fantasy" ligger nära för resten av året. Vi får se!
b) 2011: London förbereder sig för OS
Syd-Profetia som Syd verkligen inte hoppas blir sann: men risken för en terrorattack i London 2012 skall inte underskattas. Så länge det är en berusad rödhårig skotte med kilt som hotar att visa sin missil är det ganska lugnt men men.
Utfall Q1; Vi får avvakta Q3 och hoppas vi har fel.
Område 4. Saab
a) 2011: Saab i konkurs vilket Syd förutspådde redan 2010.
Syd-profetia: Saab återuppstår som en flygplansfabrik, kanske?, en vindkraftpropellerfabrik kanske, en liten web-fabrik? men det kanske slutar med att man bara säljer reservdelar ("spare parts" som vi säger internationellt så där) och så får man för sig att flytta verksamheten från Nyköping till Trollhättan för att skapa "nya" jobb.
Utfall Q1; Blir nog rätt vad det lider. Reservdelar på väg enligt uppgift.
Område 5. Kultur med stort K
a) 2011: Syd James köpte en herrans massa CD och Vinýlskivor
Syd-profetia: Syd James köper en herrans massa CD och vinylskivor (Odds; - ni får tillbaka 90 spänn per satsad 100-lapp)
Utfall Q1; Fel. Köpt alldeles för lite! Vad är det för fel?
Område 6. Leksands IF
a) 2011: Leksand skulle ta steget upp i Elitserien men det gjorde man inte.
Syd-Profetia: Leksand går inte upp i Elitserien och efter våren är Salo till Salu (den kan bli en tidig vår i Leksand).
Utfall Q1; Fan också, profetian rätt om Elitserien. Om Salo blir till Salu får vi se!
Vi tar en liten sång som handlar om Greklands statskassa och hur man tar hand om alla oskyldiga politiker därstädes. Skivtiteln framförallt!
Vad skriver man om så här direkt när man inte har något direkt att skriva om?
Jag blev så förvånad över att "Windows Internet Explorer" fungerade så här helt plötsligt igen. Vi har haft problem att nå varandra under några dagar; Bill Gates och jag, nämligen. Jag förberedde mig för en kväll med svordomar och allehanda frustration över min laptop. Och så fungerar allting helt plötsligt! Så brukar det inte vara- det brukar vara precis tvärtom - plötsligt händer det! Ingenting fungerar och då blir man lätt lätt irriterad men nu slapp jag det också.
Jag hade gjort iordning en lapp med instruktioner om laninställningar och proxy hit och dit. Den kan jag nu knöla ihop och kasta in i braskaminen för den behöver tändas nu när vårvädret så plötsligt drog iväg någonstans dit inte ens meterologerna verkar hitta på det. Påsken såg rätt bedrövlig ut.
Men påsken skulle kunna bli riktigt riktigt bra om det plötsligt kunde hända helt oväntade saker som t ex att Leksand vinner två matcher till och Rögle inte vinner överhuvudtaget. Då kommer vi att fira långt in på långfredagsnatten. Trots att vi är i Skåne då! Men på östra sidan är det långt till västra sidan där Rögle finns så det är väl knappast någon som berörs av händelser så långt iväg. För långt iväg är det när man är i Skåne.
8-10 mil är en dagsutflykt vilket fru Syd erfor för något år sedan då hon kom sig för att åka till IKEA i Malmö sådär 8 mil bort på skärtorsdagens eftermiddag. Te IKEA nau? Åuutta miiel! Iväg for hon, fru Syd, för IKEA dit åker fru Syd själv, för Syd själv klarar inte IKEA eller annan shopping.
När Syd skall shoppa sådant som inte går att lyssna på eller läsa i då försvinner all styrka och kondition i ett nafs, helt plötsligt är all ork borta. Att kunna springa 10-12 km en tisdagskväll brukar inte vara något problem, men redan efter 10-12 meter i ett shoppingcenter är astman påtaglig, muskelvärk i hela kroppen, det svartnar för ögonen och blicken flackar efter närmaste cafébord och med ben som knappt bär en längre får man sjunka ner med en kopp kaffe och en dagstidning, sakta återvänder livsandarna ända tills man skall aktiveras som smakråd vilket oftast brukar sluta, ja vi kan väl säga, mindre bra, för att vara lite vänlig så här i påskveckans inledning.
Helt plötsligt händer det också att man upptäcker något man aldrig upptäckt förut och som passar bra så här i nattens tidiga timme.
Jag hade gjort iordning en lapp med instruktioner om laninställningar och proxy hit och dit. Den kan jag nu knöla ihop och kasta in i braskaminen för den behöver tändas nu när vårvädret så plötsligt drog iväg någonstans dit inte ens meterologerna verkar hitta på det. Påsken såg rätt bedrövlig ut.
Men påsken skulle kunna bli riktigt riktigt bra om det plötsligt kunde hända helt oväntade saker som t ex att Leksand vinner två matcher till och Rögle inte vinner överhuvudtaget. Då kommer vi att fira långt in på långfredagsnatten. Trots att vi är i Skåne då! Men på östra sidan är det långt till västra sidan där Rögle finns så det är väl knappast någon som berörs av händelser så långt iväg. För långt iväg är det när man är i Skåne.
8-10 mil är en dagsutflykt vilket fru Syd erfor för något år sedan då hon kom sig för att åka till IKEA i Malmö sådär 8 mil bort på skärtorsdagens eftermiddag. Te IKEA nau? Åuutta miiel! Iväg for hon, fru Syd, för IKEA dit åker fru Syd själv, för Syd själv klarar inte IKEA eller annan shopping.
När Syd skall shoppa sådant som inte går att lyssna på eller läsa i då försvinner all styrka och kondition i ett nafs, helt plötsligt är all ork borta. Att kunna springa 10-12 km en tisdagskväll brukar inte vara något problem, men redan efter 10-12 meter i ett shoppingcenter är astman påtaglig, muskelvärk i hela kroppen, det svartnar för ögonen och blicken flackar efter närmaste cafébord och med ben som knappt bär en längre får man sjunka ner med en kopp kaffe och en dagstidning, sakta återvänder livsandarna ända tills man skall aktiveras som smakråd vilket oftast brukar sluta, ja vi kan väl säga, mindre bra, för att vara lite vänlig så här i påskveckans inledning.
Helt plötsligt händer det också att man upptäcker något man aldrig upptäckt förut och som passar bra så här i nattens tidiga timme.
