Vardagar

Läser f n Ulf Lundells svit ”Vardagar”. Är inte i fas utan ligger lite efter, påbörjar ”Vardagar 6” nu. Funderar på om vi skall börja med ”Syds vardagar”?

Kanske blir det för lite variation.

 

”Det är måndag morgon, den ena mobilen har en skällande hund som vaknasignal den andra har en kväkande anka. Nu när fru Syd är på s k vift går det bra annars är inte just dessa toner direkt uppskattade. Maxvolym, man vet ju aldrig man skulle ju kunna försova sig. Det har ju hänt, kan dock inte riktigt minnas när, men det har hänt. Det är jag rätt säker på,

Sedvanlig frukost. Yoghurt med blåbär, två mjuka mackor och min favoritdryck ProViva och så en kopp te, gärna Earl Grey.

Det är samma imorgon tisdag, onsdag, torsdag och på fredag. Inte bara morgon förresten det kan se lika ut på kvällen, vilket brukar oroa omgivningen, Men då brukar jag säga några lugnande ord, som att lunchen är inte densamma; te och ProViva får det bara blir två gånger per dag.

 

Man tittar ut, gärna längtansfullt bort mot postlådan och minns när morgontidningen kom varje dag.

Inte nu längre, nu kommer en tunnare variant tre dagar per vecka. Ulf L brukar kolla på fåglar. Jag tittar ut igen, inga fåglar men man kan ana rådjursspår där i snön, och en hare kanske.

Sätter i motorvärmaren, bra för motorn men inte för Sverige elförbrukning peak-hours så här mellan 06.00- 08.00. Har slagit på P1. Allmänt elände.

 

Jag märker dock att jag blivit med inlyssnade. Förr i tiden kunde jag komma på att en bra rockskiva kunde var trevligt på morgonen.  Men nej det har jag valt bort, trumsolon och fasade gitarrer gick inte hem på morgonen. Inte tidigt i alla fall.

 

Sedvanliga morgonbestyr, ut i bilen iväg. Kommer numer oftast ihåg motorvärmarsladden (peppar peppar)  vi har kört bort ett antal genom åren. Sladden brukade hänga med ett tag tills den kom under hjulet och man funderade; Vad var det där som small? – Hel.. det var ju motorvärmaren! Men det slipper man höra sig själv konstatera detta numer.

 

Jobbar på, hela dagen sent, träna om det inte är för sent. Sedan vet ni det där med yoghurten osv.

 

Nyheter- mest elände. Fotboll: elände där med, fel lag vinner oftast tycker jag. Är ingen Lutonfantast men kan ändå utbrista i svordomar när något av topplagen gör mål i 90:e minuten och då ha vänt ett hotande nederlag till seger”

 

Ulf L tittar på fåglar, jag konstaterar att Norwich City kallas för ”Kanariefåglarna” fast på engelska och när jag konstaterat det så har jag redan sovit en stund”.

 

Så där skulle det kunna bli:

 

”Tisdag morgon- morgontidning! Sedan är det rätt lika igen. Flaxar till i ett träd, en rödhake måntro? Nej det var något som kom blåsandes ser jag....”

 

Nej Syd måste hitta ett annat grepp, komma med några avslöjanden? Om sig själv alltså. Vad skulle det nu kunna vara.... ?? Det får ni läsa i ”Vardagar med Syd 1”.

 

 

 

 


AI-Syd?

Har inte skrivit på en månad, nu är det januari månad som skall vara årets fattigaste. Nu syftar det på ekonomin efter jul- och nyårsfirande, inte fattigast på skrivinspiration och tid, men så är det i detta fall. Upplevd tidsbrist. Kanske skall överlåta till en AI att skriva? Nej vi kör!
 
Trots en inledning i varmare trakter kom januari att kännas väldigt lång i år. Period med alldeles för kallt väder, jättemycket snö ( som jag i och för sig gillar) men många kvällar gick till att skotta snö. Hem sent från jobbet. Köpte andningsmask för att kunna åka skidor när det är 12-15 eller kallare. Jag har som elitskidåkarna, känsliga luftrör. Ni som läste mina likheter med Calle Halfvarsson ser nu att det finns fler likheter med skideliten.
1. Som Calle, ungefär vart femte skidpass fungerar
2. Problem med luftrören vid kyla
 
Det är väl ungefär så nära skifeliten jag kan komma. Men har åkt rätt mycket skidor, senaste gångerna i den södra skidorten Norrbärke. Igår när jag kom fram mötte jag en man som just avslutat sitt skidpass och jag kastade ut min sedvanliga fråga och följande samtal utspann sig.
-- Gick det bra, spåren ok? 
Mannen svarade att han hade dålig kondition
- Jaha, säger Syd,  hur långt har du åkt?
- 1,8 är svaret.
- Ja men det var väl bra!
- Jag blev bajsnödig!
- Då tänkte jag att det var väl en märklig information att ge till en för honom helt okänd person men det sa jag inte utan istället något i stil med
- Ja det får man väl hantera.
 
Sedan kom en ny åkare in, tydligen en bekant så den här "sk-tinformationen" kanske var avsedd för honom? Samtidigt förändrades min bedömning av hans prestation. Han hade åkt 1,8 km visade det sig,  i min värld hade han åkt 1.8 mil.. Men det kanske berodde på att det blev mer sk-tåkning än skidåkning?
 
Själv har jag åkt så pass mycket att jag fått ont in min opererade höft, muskulärt. Fru Syd suckar uppgivet.
- Att du ALDRIG lär dig, det ju ALLTID samma sak!
sedan fortsätter hon..
- Och så blir du OROLIG och funderar på VARFÖR?
 
Jo jag vet! 
 
Nu skall jag hämta sand! Det gamla ordspråket "Vägverket behövs om sandningen skall fram" gäller inte länge. Sanda själv annars blir du väl liggandes i någon ishög.
Sedan blir det skiDåkning tror jag, känns lite bättre i höften tycker jag nog.
 
 

Gott Nytt säger Syd

Då har du nyårsdagen inträtt och man skall tänka igenom om man skall kunna klara sina nyårslöften detta år.
Vilka löften gav då Syd i år? Samma som ifjol som var samma som året innan osv. Jag utvärderar själv varje år hur det gått och konstaterar att nästa år då kanske...
 
Jag tittar ut över ett ovanligt snörikt landskap, vi har nog dryga halvmetern. Jag skall lämna över snön till fru Syd några dagar då Syd själv skall ut och fara. Här lyfts snön med handkraft så jag hoppas större snöfall uteblir.
 
Hörde att det varit ett kraftigt jordskalv i Japan, kriget i Ukraina fortsätter och annat elände. Men så var det ett par damer som ringde "Ring P1" nu på morgonen och lyfte fram att det finns många positiva saker, de var inte naiva på något sätt utan uppskattade det vi kan tycka är självklart men som inte är det. 
 
Jag läste att vi blev 75 miljoner fler människjor på jorden under 2023, en utmaning för klimatet. Jag läste också att försäljningen av vinylskivor ökar kraftigt. Inte sålts så måmga vinylskivor sedan 1990 som under 2023. Jag bidrog starkt själv skall jag erkänna, de senste är Robin Trower, George Thorogood (nyutgåva), Rolling Stones och nu senast Eric Bibb, tack Jesper! Mycket bra! Spelade lite för fru Syd igår. Thorogood ingen favorit men annars bra! Även Angel Olsen lyssnade vi in. 
 
Som ni märker finns inget samlat tema i dagens inlägg, och det stämmer. Så går nämligen mina tankar också. Inte undra på att man pratar mycket i sömnen när alla funderingar skall kanaliseras. Nattpratet är som ni vet helt "random". Många tillfälligheter är det och så blir det nog 2024 också!
 
Gott Nytt År! Eller som vår käre frisörmästare (RIP) brukade säga;  Gott Nytt Hår!

Calle Halfvarsson och jag

I veckan har jag känt mig lite som Calle Halfvarsson, lite skall jag säga men ändå. Vi skiljer oss åt; Calle är en världsåkare, det är inte jag. Jag kommer inte heller att bli om någon världsåkare om nu någon funderade på det. Oavsett träningsmängd ochj att jag nu senaste veckan har åkt skidor fem kvällar/dagar av sju. Sedan bor vi ju i Dalarna bägge två......
 
När Calle H åker skidor så strular det ofta, igår fick han t. ex. krångel med bindningen vid skidbytet och tappade tid. Det var i denna typ av situationer som jag känt mig lite som Calle i veckan. 
 
Började förra söndagen då jag kom fram till spåret och konstaterade att jag inte hade mina egna skidor utan en annan familjemedlems, skidorna är 30 cm för korta men bidningen stämde så det var bara att köra.
 
I tisdags kväll hade jag rätt skidor men då gick staven sönder efter tre km så resterande åtta blev knepiga, staven försvann ner i snön vid varje stavtag. Nu är ju inte snödjupet något större problem än men det blev en väldigt oharmonisk åkning.
 
I torsdags var utrustningen i ordning, hittat reservstav, rätt skidor men det var så alldeles förban,,,t kallt! Fingervantar passar inte mig och defintivt inte i -15. Jag trodde jag hade koll på fingrarna efter fem sex kilometer, värmen hade börjat komma. Men när jag åkt klart var mina tummar borta, ja inte helt förstås men totalt känslolösa, bortfrusna men de kom igen efter en dryg halvtimme i värmen.
 
Men så i fredags, allt klaffade. Bra spår, bra skidor, lagom temperatur. Perfekt! Och jag bestämde mig då att tidigt på lördag morgon skulle jag åka igen innan väderomslaget skulle komma..
 
Ja, jag åkte mina rundor lördag morgon, dock lite för sent ändå; det blåste, kvistar och snö for från träden och träffade huvud och byggde små högar i spåret. Då tänkte jag...
 
Så här har nog Calle det, ungefär vart femte lopp fungerar utan problem och då är Calle på topp. Och jag också...

Jul-CD 2023 spellista - enjoy

 

Förvåning

Det är väldigt mycket förvåning över allting brukar en nära vän till Syd säga och tar den senaste debatten kring elsituationen i Sverige- Vi hade elbrist och rusande priser ifjol, nu har man kommit på att hela den omställning vill skall göra gör att det saknas el. Den billiga överskottsel som fanns i norr tidigare och som motiverade stora satningar på fossilfritt stål och annat, ja den elen är redan intecknad.
Nu hörde Syds vän att ett stort mutinationella IT-bolag som börjar på M och slutar på "oft"  funderar på att bygga en serverhall i Malmö. Överskottsel i elområde 4?
 
Northvolt taktar inte riktigt som de ska, Scania som vill ha batterier till sina ellastbilar får inga batterier. Northvolt siktar på en börsintroduktion där våra pensionspengar skall satsas och så blir det ett nytt Klarna eller Spotify som höjs till skyarna men som sällan redovisar något överskott. Spotify skall nu säga upp 15 % av sina anställda, förvåning?, säger Syds vän. Nej, alla företag som går med ständig förlust måste vida åtgårder.
 
Stödet till Ukraina sviktar, motoffebsiven fick inte Ryssland att rasa ihop. Ojdå förvåmning igen. Det gäller att hålla ut, nöta på, inte svikta.
 
Erdogan har gjort sitt, nu krånglar parlamentet, det var väl väntat. Förvåning?
 
Pisarresultatet visar att svenska elever tappar i läsförståelse, förvåning och nu minsann måste vi vidta åtgärder. Läser man inte så bli läsförståelsen sämre, kan knappast förvåna någon.
 
Det är mycket förvåning över allting, experter sitter på rad och skall uttala sig, det blir en flockmentalitet där också. Prata med vanligt folk.
 
Det där är vad Syds vän funderar på, Syd själv är en obotlig optimist som närmast skall ta på sig snöskorna och ge sig  ut, funderar över viktiga saker som om det är några spår dragna idag, skidorna står ivrigt väntande. Det snöar, inte mycket men det har kommit en antal centimeter. Vilket leder till återkommande vinterfrågan; varför kör plogbilarna som fantastiskt sakta? Det är ingen fråga som löses i det korta perspektivet.  Och sedan är det hockey och fotboll och skidor och "På spåret", ujujuj, det är myckä nu...
 
 
 
 

Roads of worries

Det finns många fina vägsträckor och det finns det motsatta. Då tänker jag inte på själva vägens beskaffenhet utan känslan av att åka just den vägen.
 
Inte så mycket nuförtiden men i mitt gamla jobbliv åkte jag förfärligt mycket bil, 7-8000 mil per år. Detta har drastigt sjunkit vilket känns skönt men vissa vägsträckor påverkar mig väldigt mycket..
 
När jag svänger av mot inlandet efter att ha åkt kustvägen upp till Sundsvall, förbi Timrå ishall, så minns jag alltid en match mellan Leksand och Timrå för väldigt många år sedan, minns inget resultat men det var totalt fullpackat på läktarplats. Jag såg inte matchen vare sig live eller på TV utan jag hade då en ögonskada och låg på Falu lasarett i en säng och lyssnade på radio, Det minns jag varje gång jag passerar Timrå. Hur som helst så svänger man av vid Bergeforsen med sikte mot Graninge, Långsele, Sollefteå och sedan fortsätter man på 90.an upp mot Junsele. 
 
Otroligft vackert egentligen men alla ödehus gör mig dyster till sinnet. Fina gårdar förfaller, släkter har brukat marken och nu slysas allt igen och husen tappar totalt sin forna glans. Och samtidigt skall alla trängas i storstaden där utanförskapet har en annan karaktär. Men å andra sidan jag skulle inte heller själv vilja bo där efter vägen upp mot Graninge, där jag varje gång för övrigt förundras över att de har en vattenskidklubb....Graninge Vattenskidklubb...
 
Men så har vi vägen mot Köping, från LA. Det går bra ner till Oti vägskäl  (Fagersta) men sedan när jag fortsätter rakt fram mot Kolsva och Köping då blir det tungt. Det är egentligen ingenting jag tänker på men rätt som det är sitter jag där med ett blytungt sinne. Någon form av släktkrönika spelas upp och det blir alldeles eländigt. Varje gång! Fattar inte riktigt men jag för sluta åka denna väg. Det blir för drygt både för mig själv och omgivningen.
 
Då är det bättre att hålla sig till 66:an! Även om inte det årshundradets upplevelse så påverkar den inte sinnet negativt. Och det är en bra början...
 
 

Det blev aldrig någon film med Bengt Nåjde

Den gamle långdistanslöparen Bengt Nåjde avled i mitten av september, den 17:e för att vara mer exakt. Ni yngre läsare kan knappast minnas och kanske heller aldrig har hört om Bengt Nåjde. Bengt Nåjde var under 60-70 talet Sverige bästa långdistansare, Han nådde inte yttersta världsklass men var i alla fall i Europatoppen. Ingen blixtrande spurtare men likt David Bedford malde han ner sina konkurrenter.
 
Hur kommer nu detta med film i i sammanhanget? Jo herr Syd, dvs jag själv, kom för ett antal år sedan på idén att jag skulle göra några intervjufilmer med några personer som jag hade en speciell relation till på något sätt. Bengt Nåjde var en av dem. Det skall sägas att Bengt Nåjde inte hade någon som helst relation till mig.
 
Hur som helst, i slutet på 60-talet när Syd var en yngre variant av sig själv var det tivolidags i hemstaden, detta var på våren vet jag eftersom jag har klara referenspunkter. Det var tivoli i hemstaden som sagt och där ingick Williams-Arnes motorcirkus, ni vet de där som kör motorcykel i tunna. Och Bengt Nåjde var en av förarna, skulle vara i alla fall och det var detta vi klara ut med Bengt. Stämde detta eller inte? Kunde ha blivit en spännande film..
 
På den här tiden kunde man som liten pojke åka ner till tivoliet eller om det var cirkus och fråga om man fick hjälpa till mot att man skulle få en fribiljett. Så var också fallet vid detta tillfälle där jag och en kompis skulle hjälpa William-Arne med att sätta upp tunna och tält. Jag fick en stor bågsåg, satte i gång att såga, missade att det satt en spik i plankan, sågen studsar upp och nästa sågtag sätter jag i mitt vänstra pekfinger. Ärret är kvar än och jag kan än idag konstatera att det inte var många millimeter till att fingret hade sågats av helt.
 
Tommy L som också var med och sågade (eller om det var Micke P. osäker) följde med till lasarettet, inte åkte man hem, nej vi tog cyklarna och cyklade till lasarettet. Jag minns att jag höll på att svimma och när jag väl kom fram till akuten frågade sköterskan: - Är det något kvar av fingret? - Jo det är det men inte mycket. -Fick en spruta, 8 stygn och sedan cyklade vi tillbaka till William-Arnes motorcirkus igen. Inte århundradets smartaste beslut, vilket mor Syd meddelade med tydlighet när jag väl kom hem. 
 
Det var i maj, pingst till och med,  varmt var det och vi var vid en sommarstuga någon dag senare och skulle bada. Fick en plastpåse virad runt handen och plaskade runt där i vattnet med H som jag då hade fått som bror. Någon fribiljett fick jag inte heller....jo jag fick en men när jag skulle titta hade de stängt för dagen..
 
Så var det med den filmen, övriga två? Ja en var fotboillsproffs i England och där har jag alltjämt chansen och den tredje är en mormor till en av de tjejjer som jag tränat i fotboll. En hängiven sportfantast med Leksand, Brage, Falu Innebandy och speedway med Masarna på schemat. Med ett sådant schema är det inte konstigt att man tackar nej till sin dotters 50-års fest. Hur kunde man lägga en sådan fest samma tid som Brage hade hemmamatch? Det kanske vi skall reda ut i nästa film..
 

Trygghet i skolan

Är ett ämne som diskuteras just nu. Ännu är de flesta elever trygga men otryggheten ökar vilket självfallet inte är bra
Hur var det då förr? Redaktionen har ställt några frågor till den f d skoleleven Syd James om hur han upplevde sin skolgång:
 
Nå Syd, var du trygg under din skolgång där i Kolarbyområdet?
 
- Jag tror jag var rätt trygg i årskurs 1 som jag kan minnas. Vi hade en liten skollokal för årskurs 1 som låg i källarplan uppe på Skogsvägen. En klass, en etta och alla barn från väldigt nära omgivning, ja knappt omgivning, jag tror nästan alla bodde inom en radie på 500 meter. Inget bråk, någon fick dock stå i skamvrån ibland. Har förträngt om jag själv stod där men det är nog ett rätt säkert antagande att jag gjorde det någon gång.
 
Men årskurs 1 säger du, det är ju fler årskurser, vad hände?
 
- Vi flyttade ner till Alfa från årskurs 2 och då var tryggheten borta. Jag minns återkommande bråk och slagsmål, Vi i årskurs 2 mot de i årskurs 3. Vi hade förstärkningsstyrkor som kom när den då s k hjälpklassen kom upp till matsalen. Då tuffade vi till oss och kunde attackera årskurs 3 på deras egen trapp. Ja vi slogs, och eftersom vi var ett år yngre så kan man lugnt konstatera att det var inte alltid det gick så bra. Men kaxiga var vi!
 
Du själv då Syd, var du from som ett lamm?
 
- Nej det kan jag inte påstå. Bråkade ALDRIG med någon som var yngre men Syd har ju alltid haft ett speciellt förhållande till överhögheten, på den tiden var överhögheten äldre, lite översittartyper. Man fick rätt mycket stryk men vika ner sig? Aldrig.
Men ett annat minne är just ett bråk med ärskurs 3, jag skulle uppenbarligen slå till någon som dock vek undan och jag sopade istället knogarna rätt in i en tegelvägg- inte så bra kan jag säga. Inte bara sår, utan blodförgiftning och läkarbesök...
 
- Fortsatte detta eller blev det lugnare?
 
- Nej det fortsatte. Jag minns aldrig att man kände sig trygg och säker. Det blev bättre på högstadiet konstigt nog men då hade å andra sidan flera av klasskamraterna råkat rejält illa ut och försatt sig i situationer som inte alls var bra. Där vek Syd undan och tog en annan mer lagriktig väg. Tack och lov! Märkligt, jag minns nu att vi ibland sköt av fyrverkeripjäser i klassrummet, det kanske inte var så mycket lugnare... 
 
Aldrig lugn under hela skoltiden?
 
- Jo faktiskt, i årskurs 9, då hade mor och jag flyttat till "Bergä" och det var någonting helt annat. Var i bråk en gång och då stod alla andra som fågelholkar. Fanns ingenting av den kultur av bråk och slagsmål som jag vuxit upp med. Riktigt skönt faktiskt.
 
Vi brukar prata om det här, fru Syd och jag. Vi från bruksorten slogs igenom grundskolan, byskolan där fru Syd gick där sjöng man "Ekorrn satt i granen". Om "Ekorrn satt granen" där i Kolarbyn var det alltid någon som försökte skjuta den med luftgevär. Just ja, det gjorde vi ju också, sköt på varandra med luftgevär, inte heller så bra. Dumt också när vi lekte pyroman och brandkår.
 
Allt kanske inte var bättre förr. När man läser det här själv så häpnar man. Men det är sant varenda ord. Och det här är inte allt. Man kanske artade sig rätt bra ändå...

Janne Andersson och en röst i natten

Vissa av er kanske kommer ihåg en TV-serie som hette "En röst i natten"? Det var inte jag men...
 
Ofta, speciellt ofta när det är och har varit mycket runt omkring, mycket på jobbet, mycket hemma. Då brukar undertecknad av någon outgrundlig anledning behöva prata om nätterna till fru Syds stora "glädje"- Nej, snarast störande upplevs det.
 
Jag hör min egen röst säga en rad osammanhängande saker som inte har någon som helst koppling till den vakna vardagen. Eller kanske?, får kolla med någon sömnpratsforskare om saken.
 
Ett frekvent återkommade fras är: " Skall jag sjunga en bit för dig?". Hittills har svaret alltid varit "nej, tyst, sov nu". Och det gör jag för än har jag inte hört mig själv att faktiskt sjunga.
 
I natt var det en ny mening som uttalades: "Jag vill inte vara någon häcklöpare som springer i motvind". Var det nu kom ifrån??
 
En annan gång kände jag mig tydligen "som en omkullvält telefonkiosk".  Och en tredje gång kunde "jag inte köra omkring med en flakmoppe med soppa på flaket".
 
Det är totala "randomuttalanden" som jag till och med tror att en sömnforskare eller drömtydare skulle ha fullt upp att få klarhet i. Vi får se vad mer som kommer framöver? Skönt om man hade lite mer positiva tongångar kanske..?
 
En annan som kanske inte sover så bra (nu sover i och för sig Syd bra även om han pratar) är Janne Andersson, vår coach för herrlandslaget. 1-3 mot Österrike var inte bra, minst sagt, och nu spekuleras det och tycks från alla håll och då tänkte även Syd tycka lite.
 
Syd tycker inte att Andersson skall avgå. Vi kanske inte är bättre än så här? Om individuella misstag görs, nu gjordes flera i och för sig, så har de egentligen inte med spelsystem och coachning att göra.
 
Kan man inte slå ett bra pass så kan man inte, är man ouppmärksam så är man . Men det straffas direkt idag. Tiden att rätta till ett misstag finns inte. Förr, på Vallen i Grängesberg, hann man i och för sig inte heller rätta till alla misstag. Då fick man istället kompensera med en rejäl glidtackling och hoppas att bollen träffades först, eller årminstone fanns i närheten.
 
Hittade detta på "nätet" , 
 

De flesta som pratar i sömnen är män eller barn. Ungefär 25 procent av barn pratar i sömnen någon gång, och omkring en procent av vuxna.

Läs också: Sova med strumporna på ha oväntade fördelar!

Vad sömnprat egentligen innebär är sömnbrist. Saker som kan trigga att någon pratar i sömnen är feber, alkoholstress eller depression, till exempel.

 

 

Några särskilda strumpor kan man då undra?.... Nja jag pratar vidare tror jag..

 

 

Tondöva

Tittar man i Svenska akademiens ordlista så är "tondöv" ett adjektiv som betyder att man är helt omusikalisk. Helt alltså.
 
Syd tycker att det finns andra former av tondövhet, typ mer intellektuell tondövhet. Svenska akademien är ju själva vid ett flertal tillfällen uppvisat påtaglig intellektuell tondövhet. Men nu tänkte jag avhandla Nobelstiftelsen som på sin kammare kom på att det nog vore en god idé att bjuda in ambassadörerna från Ryssland, Vitryssland (Belarus) och Iran till priscermonien. De var de enda som tyckte detta var en god idé!
 
Det blev ramaskri från alla andra och då fanns två alternativ, ändra sig eller avgå.Att höra detta muller hindrades inte av tondövhet. Man ändrade sig men problemet då var/är att man egentligen inte ändrade sig utan man hade tagit intryck av protesterna och då ändrat sitt beslut. Tycker man då egentligen att man i alla fall gjort rätt bedömning?
 
Vi får se vad som händer framöver, kanske någon avgår av hälsoskäl? Trovärdigheten är förbrukad till stora delar men det är ett prestigeuppdrag och svårt att släppa. Det är tyst just nu men vi får se.
 
Tyst på krigsfronten i Ukraina är det inte. Samma sak här med tondövhet, inte lägger sig Rysslands armé ner och ger upp, så att det går "sakta" fram i motoffensiven är inget att undras över. Det är mer fantastiskt att det är en motoffensiv. Uppdateringar får ni bland annat på www.cornucopia.se.
 
Krig sprider elände precis som vildsvinen där man nu tvingats stänga naturen i en del av Västmanland och en bit in i Dalarna. Alla är förtvivlade, med rätta. Bort med dem, ja då tänker vi inte på de förtvivlade utan på vildsvinen, som f ö medvetet importerades en gång tiden. 
 
Det här blev ju en väldigt tungsint krönika men vi kan pigga (ofrivillig vits med tanke på vildsvinen) upp oss lite nu på slutet; vi pratade om realityprogram idag på jobbet. Och vi var vid bordet rätt överens om att sådana här sjungprogram och annat som sänds, där är kan man nästan längta efter att få vara lite tondöv ibland.

Pusher street

Jag vet inte om ni, kära läsare, varit på Pusher Street i området Christiania, Köpenhamn. Ni har säkert läst om att invånarna i Christiania nu själva vill att Pusher Street skall stängas. Dertta efter en dödskjutning i slutet på augusti.
 
Jag har inte varit på Pusher Street men kan dock tycka att den öppna droghandeln där kunde ha stängts för många, många år sedan. 
 
Under en stor del av 1980-talet jobbade undertecknad extra som personundersökare, detta efter en kortare karriär (anställning) på Kriminalvårdsstyrelsen som frivårdsassistent. Där började jag med personundersökningar och fortsatte därefter under mer än tio år som extern personundersökare. Ett bra men ibland mycket påfrestande extraknäck. Personundersökning är inte typ §7 undersökning och ingen rättspsykiatrisk undersökning utan fokuserade mer på de sociala förhållandena och en livsanamnes.
 
Hur som helst, ett mycket frekvent brott var relaterat till narkotika. Det var förhållandevis unga killar (ytterst sällan nåon tjej) som åkt just till Pusher Street,köpt knark och kört hem till Dalarna och sålt.. Jag jobbade mest med Ludvika, Smedjebacken, delvis Borlänge, Avesta. Inte minst Smedjebacken hade i förhållande till sin befolkning många aktiva.
 
De åkte fast, hyfsat många, och så blev det personundersökning. Man kunde redan då fundera över hur denna droghandel kunde fortgå, ta många liv och ändå fortsätta. Nu då, 2023,  blev döden i form av en skjutning mycket påtaglig "på deras gata i stan"; Pusher Street. och nu låter det annorlunda..
Äntligen.
 
Har många gånger funderat på om jag skall göra en uppföljning av "mina" ärenden och se vad som hände i resten av deras liv. Antagligen måste jag ha någon akademisk ambition för att få tillgång till materialet, ja det är klart jag skall ha tid också. Ungefär 150 personundersökningar blev det innan jag totalt tappade lusten efter en situation, en fredagskväll, i en drogsunkig lägenhet i LA där Syd satt ensam med starkt påverkade missbrukare, en sönderslagen och HIV-positiv. Där tog det stopp!
 
Jag var på fest häromveckan och som alltid måste jag kolla vad som fanns i skivsamligen, där hittade jag soundtracket till "Easy Rider", drogromatisk men bra musik. Jag lade ett bud på skivan, i och för sig så har jag den redan men det kan vara bra att ha två.
 
 

Öppet

Himlen är öppen även denna lördag, känns som om höstem kom redan första veckan i augusti och man får verkligen passa på för att hinna ut med gräsklipparen innan nästa regn sveper in.
 
PÅ tal om "öppet" som läste jag precis en artikel om en ölbar i Berlin "Bei Schlawinchen" som öppnade 1979 och som inte stängt sedan dess. Dygnet runt sedan 1979, de övervägde att stänga under pandemin men personalen hittade aldrig nyckeln och kunde därmed inte låsa så baren förblev öppen,
 
Nu är jag ingen omfattande öldrickare och inte heller Berlinbesökare men nästa gång i Berlin skall jag gå dit. Eftrer att ha sett en match med Union Berlin. Nu är jag ingen stor fantast av tysk ligafotboll heller men jag följer Union Berlin, St Pauli (Hamburg) och Köln. Varför då? undrar ni. Jo både Union olch St Pauli är lite eljest och Köln är den stad i Tyskland där jag var flest gånger (typ fyra). Inte djupare än så.
 
Jag har nämnt tidigare att Viaplay har problem med ekonomin för att de tecknat dyra idrottskontrakt. Nu har TV4 problem och skall genomföra ett sparprogram. Lite speciellt, undrar om man kan se det på Playtjänsten? SparPROGRAMMET alltså..
 
Mycket är det; kriget i öst fortsätter. för uppdaterad informatiuon se www.cornucopia.se. Det regnar och det är torrt, det brinner och det är räntor som går upp och mitt i detta är det dessutom stora rúbriker om att det Spanska fotbollsförbundets ordförande kysste en av de spanska världsmästarna på munnen vid prisutdelningen. Gubbe!
 
Nu skall jag strax ge mig ut i regnet, styra kosan mot den lokala skivbutiken, DDR, Dala Destroy Records, köpa kanske sälja eller inget alls. Jag köper färre skivor än tidigare men den här veckan kom i alla fall några nya i lådan;
Sarah Borges
John Mellencamp
Jerry Joseph,
Greta van Fleet och slutligen
The Chicks
 
Klart bra allihop, Nöjd. Mellencamp funderar med tanke på läget:
 
John Mellencamp - Hey God (Official Lyric Video) - Bing video
 
 
 
 

Syd tänker, lite i alla fall

Som vanligt tog semestern snabbt slut. Det är precis lika varje år. Efter fem dagar tycker jag min ledighet varit otroligt, jag faktiskt extremt lång, och konstaterar till  fru Syd att nu kan man börja jobba igen. Det gör du ju hela semestern ändå säger då fru Syd.... Sedan går dagarna och så är det slut och så regnar det. Ofta och mycket.

Vi har nog ett ganska känsligt samhälle, det skall vara rätt så precist allting för att det skall fungera bra. Inte så mycket robusthet inbyggda i våra system.

 

Trafikverket och SJ har ju särskilda utmaningar varje årstid; Vintertid är det för mycket snö, växlarna fryser, ingen plogar på tågen. Detta har precis föregåtts av hösten, då är det ofta löv på rälsen som gör det svårt i motluten. På sommaren är det, som nu, för mycket regn så att spåren ramlar ner eller för varmt så det rälsen blir krokig. Möjligen finns en period där på vårkanten som känns okej, möjligen... det kan ju blåsa också, tågförarna kan vara på fel plats eller inte på plats överhuvudtaget. Det var nog tur att man skrotade bygget av höghastighetståg och försöker få ordning på det som redan är.

 

Gerhardsson har fått bra ordning på fotbollsdamerna. Syd uttryckte en viss tvekan eller oro inför VM men nu är "man" i semifinal. Låt vara med rätt mycket tur men ändå. Målvakten har gjort det bra. Tror faktiskt inte att Hedvig klarat räddningarna mot USA. USA-damerna som nu sågas av Trump. Frågan är nog om inte det ändå känns bättre än att hyllas av densamme.

 

Men nog är marginalerna små, en cm fel på Hurtigs straff, lite hårdare i ryggen på målis senast så hade utfallet kunnat vara helt annat, i två matcher. Men roligt att vi är med på fotbollskartan. Herrarna har att lära!

 

På tal om fotboll så har Viaplay stora ekonomiska bekymmer då man köpt dyra rättigheter till sportevenemang. Men, försäkrar Viaplay, vi skall inte ändra på ett vinnande koncept; "vi skall fortsätta med våra experter och studioupplägg". 

Snälla Viaplay: Spar pengar så vi slipper alla dessa experter där den ena skall vara mer analyserande än den andra. Vi ser själva! Trots alla experter så är det ibland bara en rejäl snedspark som skiljer mellan fiasko och succé. 

 


Fotbolls-VM och gamla bruksminnen

Så har det varit avspark i årets fotbolls-VM! De svenska damerna räknas som en av VM-favoriterna och det får de mer än gärna vara, Men med förra årets EM i minne så får man nog vara lite försiktig med optimismen. Relativt lätt grupp bör göra att man går vidare men sedan måste fler upp och visa sin bästa sida. Ifjol var det bara Aslani som levererade på önskvärd nivå tycker Syd.
 
Vi hoppas på det bästa men jag känner viss oro.
 
Det kan man också känna över den reaktion på koranbränningar som nu piskas upp. Dumt att bränna men reaktionerna kan också kännas orkestrerade i syfte att försvåra för Sveriges NATO-process. Vi får se. Liksom med fotbolls-VM.
 
När man har semester så hinner man med lite andra saker som man inte hinner med annars och av någon helt oförklarlig anledning hittade jag en gammal ljudupptagning på telefonen. Drygt 10 år gammal där min morbror berättar om brukslivet förr. Hans far, min morfar, var masmästare i hyttan vid Fagersta Bruk och nedan hör ni ett lite utdrag ur samtalet. Svårt att tro att den är en 91-åring som berättar.
.
Generation efter generation i släkten Syd James har arbetet i järn- och stålindustrin. Även Syd hade en kort karriär på valsverket i Smedjebacken. "Syd, anläggningsskötare i Konti". "Konti"stod för det kontinuerliga finvalsverket, som gick 7/24. Minns att mina föräldrar var mycket förvånade, ja nästan häpna, när Syd kom hem med sin första månadslön och tjänade mer än vad de gjorde i sin egen frisörverksamhet respekrive anställning på redovisningsbyrå.
 
Fyrskift gällde, tre helger i månaden jobbade man. Minns att jag en fredagskväll hade ambitionen att gå ut på dans på fredag kväll för att sedan åka direkt till skiftet som började 04.00. Det sprack direkt. Totalt knockad. Inte på dansgolvet för dit kom jag inte för jag var så trött. Men ambitionen fanns...
 
Nu lyssnar vi lite på en dramatisk situation, ett självmord eller??? 
 
Tryck här för att lyssna!
 

Fotbolls-VM och gamla bruksminnen

Så har det varit avspark i årets fotbolls-VM! De svenska damerna räknas som en av VM-favoriterna och det får de mer än gärna vara, Men med förra årets EM i minne så får man nog vara lite försiktig med optimismen. Relativt lätt grupp bör göra att man går vidare men sedan måste fler upp och visa sin bästa sida. Ifjol var det bara Aslani som levererade på önskvärd nivå tycker Syd.
 
Vi hoppas på det bästa men jag känner viss oro.
 
Det kan man också känna över den reaktion på koranbränningar som nu piskas upp. Dumt att bränna men reaktionerna kan också kännas orkestrerade i syfte att försvåra för Sveriges NATO-process. Vi får se. Liksom med fotbolls-VM.
 
När man har semester så hinner man med lite andra saker som man inte hinner med annars och av någon helt oförklarlig anledning hittade jag en gammal ljudupptagning på telefonen. Drygt 10 år gammal där min morbror berättar om brukslivet förr. Hans far, min morfar, var masmästare i hyttan vid Fagersta Bruk och nedan hör ni ett lite utdrag ur samtalet. Svårt att tro att den är en 91-åring som berättar.
.
Generation efter generation i släkten Syd James har arbetet i järn- och stålindustrin. Även Syd hade en kort karriär på valsverket i Smedjebacken. "Syd, anläggningsskötare i Konti". "Konti"stod för det kontinuerliga finvalsverket, som gick 7/24. Minns att mina föräldrar var mycket förvånade, ja nästan häpna, när Syd kom hem med sin första månadslön och tjänade mer än vad de gjorde i sin egen frisörverksamhet respekrive anställning på redovisningsbyrå.
 
Fyrskift gällde, tre helger i månaden jobbade man. Minns att jag en fredagskväll hade ambitionen att gå ut på dans på fredag kväll för att sedan åka direkt till skiftet som började 04.00. Det sprack direkt. Totalt knockad. Inte på dansgolvet för dit kom jag inte för jag var så trött. Men ambitionen fanns...
 
Nu lyssnar vi lite på en dramatisk situation, ett självmord eller??? Tryck här för att lyssna!
 

Sommar, sol och semester

Sammanfattningsvis Carpe Diem som vi brukar säga! Nu plingar det rätt ofta i mobilen och när fru Syd undrar vad det är kan jag berätta att det är resultaten från ett antal vänskapsmatcher i fotboll som dyker upp. Det får man på köpet när man bevakar ett antal lag under det normala spelåret. Jag kan i alla fall berätta att Charlton Athletic mötte Leyton Orient i veckan...
 
När jag blir ledig så skall jag lyssna på programmet "Sommar" tänker jag varje år. Har lyssnat några gånger men tröttnar rätt snart. Besvärlig barndom, lite psykisk ohälsa, sedan en vändning och en lyckosam karriär verkar ha blivit standard,
 
Jag vet inte om en besvärlig barndom ligger bakom men en annan vändning vi fick i veckan var Erdogans "ja" till Sverige i NATO. Nu skall parlamentet i övrigt övertygas. En skicklig förhandlare tycker man lokalt i hemlandet. Vi andra är lite trötta. Vi är nog till mans och kvinns, till hens, lite trötta på bränningar av heliga skrifter också.
Det kunde gott räcka med att några Göteborgare träffas och bränner något gammalt matchprogram från AIK eller Djurgården eller vice versa. 
 
Hur som, vi blir nog med i NATO om ett tag och då skall försvaret rustas upp. Avrustningen kostade jättemycket i material som slumpades bort. Nu kanske det materialet mest hörde hemma som rekvisita i filmen "Repmånad" men ändå. Nu kommer det att kosta igen. I dessa sammanhang kan vi nu komma med ett sensationellt avslöjande;
 
 
Syd var under sin värnplikt ingen stor militär. Nej han hade svårt med det här att bli beordrad och att alla instruktioner skulle skrikas fram. Nej, även om Syd nosade på banrekordet på regementets terrängbana och spelade i regementlagets såväl fotbolls- som handbollslag så var det ingen lysande karriär. Sporten gick ju bra men det militära höll inte samma klass...
 
Vi hoppas att Syds motsvarigheter idag såväl som den militära ledningen har en annan inställning. Nog drar filmen "Repmånad" till lite extra men ibland var det allt åt det hållet...
 
Nej nu skall jag "Carpe diema" ett tag, det gäller att skynda på om man skall hinna med...
 
Hör ni, jag har helt plötsligt börjat lyssna på på Dixie Chicks eller Chicks som de heter numer
 
 
 
 
 
 

Jag minns det som igår

Igår var Syd på en mycket bra och spännande föreläsning! Minnesmästaren Martin Nilsson som är svensk minnesmästare och som har världsrekord i Pi matrix. Bland annat.
 
Imponerande! Gick och köpte hans senaste bok direkt och tänkte att nu skall jag minsann börja träna!
 
Men så tänkte jag att den här konsten att minnas allt och länge den är ju rätt väl spridd redan. Förutom att bo i den stora staden LA så har ju Syd besökspunkter och kontakter i andra delar av Sverige. De må vara i söder eller norr, det må vara i öst eller väst. I många av byarna ute finns det alltid minnesmästare. Någon som uttryckt sig olämpligt, eller något som uppfattats som olämpligt, vid något tillfälle. Tillfället kan han inträffat på 50-talet. 60-talet eller kanske ännu längre tillbaka men det sitter som gjutet i minnet hos den förorättade.
Nu fick vi lära oss igår att repetion är en viktig del för att minnas över tid så det gäller att upprepa dessa ord med jämna mellanrum.
 
En person som jag träffade får ett antal år sedan mindes exakt vad en annan person hade utryckt på järnhandeln i byn i juni 1953. "Å dä kömmer ja aldri att förlåta".
 
Vid ett annat tillfälle träffade jag en person som var inbjuden till ett kulturevenemang, men kunde inte gå dit för att en avlägsen släkting till arrangören hade gjort något fel för säkert 57 år sedan, nej vi måste vara mer exakta, det var 17:e juli 1966 som personen hade knuffat till någon sten eller vad det nu var. Jag minns inte (behöver träna).
 
Ja jag måste träna, även om jag kommer ihåg vem som slog inlägget i VM-matchen 1970 mellan England och Brasilien, då när Pelé nickade och Gordon Banks gjorde fotbollshistoriens mest spektakulära räddning. Ja jag skall inte tjata om det för det där kommer ni ihåg allihop.*
 
Samtidigt är det bra att minnas en del, minns vi inte historien tenderar vi att upprepa dumheter. det får man nästan dagliga bevis på.
 
Andra har teflonminne och minns väldigt selektivt! 
 
Jag frågade minnesmästaren om hur det kommer sig att oväsentligheter sätter sig i minnet trots att man inte pluggat in. Antagligen har vi upprepat berättelsen/situationen/orden så de har etsat sig fast i hjärnan som f ö aldrig kan bli överfylld med minnen. Det finns alltid lite mer plats, precis som hyllorna där jag har mina skivor.
 
men som jag brukar säga; jag är inte långsint men jag glömmer aldrig en oförrätt!
 
Asch fasiken också nu måste jag snabbt avsluta, hade helt glömt bort att jag skulle hämta upp på stationen. Jag ringer och meddelar att jag är lite sen. Mobilen? tusan glömde jag mobilen i bilen? 
 
På tal om dåligt minne; tänk att Svenska Spel aldrig kan komma ihåg mina sju siffror på Lotto, fyra ibland men sedan kommer de av sig.... varje vecka.
 
Glad midsommar! Ja just ja, det är ju en vecka kvar. Man kan ju inte minnas allt.
 
* Jair slog inlägget
 
 

Sommar-CD 2023

Nu är den klar och börjar distribueras. Ni som brukar få- får. Enjoy! (Får inte synkningen korrekt så det blir en förskjutning i sidled nedan men låtlistan är densamma)
 

Feedback

Feedback/återkoppling är ju bra...ibland.
 
Inte igår för då var det söndag men i lördags var jag rask och pigg ur sängen vid 7-tiden. Hade en plan vad jag skulle hinna med innan vi, dvs fru Syd och jag, skulle bege oss till de värmländska skogarna.
Min plan var att jag skulle måla en del av grunden på huset och färg fanns i källaren. 
 
Trodde jag, men den färgen hade nog torkat för en, ja vad skall vi gissa?, 20 år sedan kanske. Knappt så det gick att få loss en färgslinga med stämjärn. Då kan jag säga att färgen är rejält torr.
.
Jag tog målarbruken och for iväg till butiken, var där före öppning men de såg väl att jag hade en plan så de kom och öppnade. Det visade sig vara en standardfärg ,då för 20 år sedan men den gick att få fram. Perfekt, swish och så hem. 
Nej det var lite för ljust tyckte vi nog så tillbaka igen till målarbutiken. Och då när jag kliver ur bilen möter jan en bekant, inte nära vän för jag kommer aldrig ihåg vad personen heter men vi hejar glatt och byter några ord när vi ses.
 
- Men tjenare Syd, du ser SÅ trött ut så jag höll knappt på att känna igen dig!
Vad svarar man då?
Säger man: "Jag tänkte just säga detsamma" (Det hade varit ren lögn) Så jag svarade.
- Så är det, jag är nog trött, är det bra med dig då som ser så  pigg ut? Nej det sa jag inte heller.
Nej jag svarade bara:
- Ja du ser hur det är, Hårt jobb, tidig morgon, ja du vet och sedan
- Hur är det med dig då?
 
Det var bra visade det sig. Jag var nu på väg tillbaka in i butiken och funderade, hoppas de känner igen mig nu eller  kanske har jag  blivit så trött sedan förra besöket att det är kört.
 
Men det gick bra, färgen mörknar när den torkar, jag målade,  jag duschade, vi åkte till Värmland och hämtade upp några personer på stationen. Hur trött jag såg ut vet jag inte men det var ingen som sa något, Nu kände de flesta mig inte alls mig så det var lugnt.
 
Söndag vidare till Skåne och idag distansjobb och utejobb och när jag ser nu mig i spegeln.så  jo jag känner igen mig själv.
- Känner du igen mig fru Syd?
Det gjorde hon och grannen tyckte jag såg solbränd ut.
 
Pigg och allert? Vältränad? Välklädd?  Det sista vore omöjligt. Gröna M58 miltärbyxor och en rosa T-shirt som är fru Syds men som jag lånat idag eftersom jag inte fick med mig allt i min raska packning.
 
Nej  så det här med välklädd, pigg och allert osv det hörde jag inget om......
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0