Nu har jag fått ökad förståelse för mig själv igen säger Syd i en kommentar

till sig själv efter att ha åkt bil till "Näset" för en löptur. Inte så att jag insett att löpningen är bästa motionsformen nej det bestämde jag mig för redan i tonåren när jag begåvats med ett par fotbollsskor med skruvdobb!! Som Mormor köpte av min tremänning. Har ni sprungit 12 km asfalt med skruvdobbsskor? Gör inte det, om asfalten är hård så kan jag garantera er att vaderna blir ännu hårdare efter ett sådant löppass. Nej det var inte då insikten kom om löpningen och nu var det å andra sidan inte den insikten som jag insåg ikväll.
P4 söndagar 20.00 är det  tydligen dansbandsdags, med recensioner av Lasse Stefanz, från Kristianstad, och andra dansband och då förstår jag mig själv; dvs att jag inte klarar dansbandsmusik. Gråt inga tårar för min skull för jag klarar mig nog ändå med mina ärliga blå ögon men det känns skönt att få slå över till sjöväderprognosen
 
Det känns annars nästan som det var en sjöväderprognos på land den här helgen, speciellt igår. Då var det precis som dansbandet Sven-Ingvars sjöng en gång i tiden; Och rätt som det regna så kom det en skur... Blött var det och riktigt tråkigt för dem som arrangerade LA-festen i helgen. Låt vara att artisterna inte där heller föll mig i smaken (undrar vad den där Syd gillar? undrar redaktionskommitténs ständige sekreterare) men jag tycker ändå synd om arrangörerna liksom jag tyckte synd om Chile som förlorade mot Brasilien och synd om Mexico ikväll som fick en straff emot sig i 4:e övertidsminuten. Och ego-Robben ramlade förstås, även om han  varit bra i detta VM, vilket måste erkännas.
 
Nej det har varit dammsugare inne, lite trädgårdsarbete ute, löpning som sagt och lite fotboll och på CD:n-spelaren har
 bland annat Chrissie Hyndes nya solo-CD spelats. Nja, säger jag, lite väl mycket popsnickeri a la mainstream i Stockholm. Låt nr 4 bäst. En 3:a i totalbetyg. Och:
 
Unsung cover art
Rätt bra, lite för soft kanske men jag hittar första låten till jul-CD 2014 på den här. Betyg 3. Och som sagt
 
A Letter Home CD snart dags.

Hur många kommentatorer och kommentarer behövs egentligen?

Syd James har funderat på om det bara är han som är kritisk till de överbefolkade studios som följer fotbolls-VM i hälarna. Nu skall minst 17 experter uttala sig om Suarez i Uruguays lag har fått ett för strängt eller inte fått för strängt straff för att han bitit en spelare i Italien i axeln. Han har ett bra bett Suarez för han har huggit tänderna i andra spelare tidigare. Frågan är dock vad som är värst; två dobbar i pannan, ett avskalat smalben eller ett bett i axeln? Därom tvista de lärda varav Sveriges förbundskapten Hamrén är en.
Vår vän Hamrén är inbjuden till studion i Brasilien för att vara bikommentator och kan säga kloka saker som att "Nu måste England göra mål om de skall vinna matchen" - sägs när man ligger under med 0-1. Klokt och analyserande. Att bollen är rund, att man skall komma in bakom backlinjen, att man skall ta för sig i luftrummet, att man måste göra mål på chanserna, att det är svårt att vända en match när man ligger under med 3-0 osv, det är sånt som sägs. Jag älskar fotboll men alla dessa onödiga kringkommentarer gör att man nästan sätter bollen i halsen och det är inte roligt det kan jag försäkra er om.
Det påminner mig om en god vän som spelade i Örebro och möttes av följande  pep-talk från den välmenande tränaren inför andra halvlek då man låg under med 2-1! På värsta närkiiiiinska peppar tränaren med; "Grabbar viii har legat under förut å fått stryyyk". Tanken var nog tvärtom men liiiiite fel kan de bliii.
 
Annars har det varit en besvärande kall sommarvecka, vilket i och för sig gjort att man med gott samvete kunnat somna till en fotbollsmatch varje kväll. Nu är det fredag och inga matcher men då ligger ett antal CD hemma och väntar. Bland annat Neil Young and Crazy Horse live från San Francisco (Performance heter skivan). Ingen riktig fredagsmysmusik men å andra sidan är jag inte för så mycket fredagsmys heller...
 
 

När jag satt och skrev här ikväll

så gick jag tillbaka till en gammal artikel om en dödsruna* i DN som jag skrev om tidigt i vintras. Denna mening är underbar i vårt genomsystematiserade samhälle (som vi gärna vill tro).
 
"Han var en bilhandlare i branschens utkanter och säkert ingen revisorsdröm"
och jag ser kopplingen till Nevs i Trollhättan där produktionen nu står still igen efter att man själva stoppat produktionen då man inte kan betala räkningarna till sina leverantörer. Det är den stora skillnaden mot förra gången; då stoppade leverantörerna själva leveranserna för att man inte fick betalt.
 
"Nevs var en biltillverkare i branschens utkanter och säkert ingen revisorsdröm".
 
Frågan vem som kostade samhället mest, Matti Naskali* eller Nevs är nog lätt att besvara.....
 
 
Från nätupplagan av SvD:
 

Knockad av knott

Efter matchen Argentina- Nigeria tänkte jag avstå kvällens löptur och göra en djupdykning i vedhögen och börja klyva den jättehög som jag sågade upp i januari och som legat där och gnagt. Vedkap fram, elkabel fram. Hur den nu kan bli hopslingrad som ett sämre garnnystan? Men hur som helst strömmen kom igång, så också jag och kapen och knotten. Man brukar klaga på mygg och knott i Norrland och där har man upplevt några tuffa kvällar när man svettig röjt i skogen och haft 12 045 028 knott i huvudet, i öronen, näsan, ryggen, nacken och i och på.. ja nu vet jag att jag har en del känsliga läsare varför vi inte fortsätter den berättelsen men ytterligare detaljer.
Så var det ikväll i det mellansvenska landskapet. Det gick inte, en timme sedan gav jag upp och efter dusch kliar det nu överallt, ja i huvudet, i öronen, näsan, ryggen, nacken och i och på, ja ni förstår. Jaså det gör ni inte, jo det kliar i höger handflata och armbågen....
 
Nej man fick avbryta kapningen, dra in elkabel och jag förstår nu hur den kan bli så hopslingrad. Man har bråttom, för bråttom men det är det där man knotten, då måste det gå undan. Vatten till potatislandet, keps på och man känner sig nästan som karaktär i en roman Ivar Lo Johansson. Kastar en blick mot bokhyllan här till höger om mig för att se om jag hittar någon Ivar Lo titel som beskriver Syds känsla. Det gör det inte och titlar som "Söner av ett folk" av Väinö Linna eller "Managing the Global Supply Chain" känns inte helt relevanta i detta sammanhang.  Man skall nog inte överdriva det agrala arvet utan det får nog bli lite VM-fotboll igen på WEBBEN. Godnatt jord!
 
 

Palma de Mallorca

Där har Syd varit i några dagar. "Mallis" säger vana resenärer men Syd håller sig Mallorca, ett ställe jag aldrig hade tänkt sätta min fot på liksom Kanarieöarna, eller "Kannis" som väldigt vana resenärer säger. Fördomsfull har man kanske varit eller också har Kannis och Mallis utvecklats positivt. Syd har nu varit på Kannis tre gånger och gjort debut på Mallis där vi bodde i centrala Palmis, som resenärer med viss vana säger.
Och jag har varit en riktig nöjdis både på Kannis och Mallis säger Sydis.
Palmis var en riktigt trevlig ort, vi bodde bra, hade bra frukost, fungerande WiFi, fint väder, trevliga vänner, ja kort sagt det kunde inte vara så mycket bättre.
Sedan kom man hem till Sweden på midsommarafton vars nattemperatur sjönk ner mot nollstrecket, kallaste midsommar på 150 år berättade någon, man blev en riktig kallis på köpet
Eftersom timmen är ganska sen, det är match på TV så skall inte dagens inlägg bli så långt. Men ambitionerna framåt är större. Det skall skrivas mer. Visas filmer, spelas teater, fotograferas, sjungas och allt möjligt annat på (ett ögonblick redaktionschefen säger något; - Vadå överdrivet? Stryka filmer, teater, sång och allt möjligt annat?? Varför då? - Jaha, då visar vi väl några kort då..)
 
Jag tänkte visa några kort från Palma de Mallorca. Fint var det;
 
 Tres Amigos och
 
 
 El perro está nästan bajo la mesa
 
 
 
 
 
 
 

Första gången är något speciellt

Och äntligen har jag hittat klippet från den första matchen jag såg i motsvarande dagens Premier League. I augusti 1972 på Stamford Bridge. Det var en varm dag, det var säsongspremiär, Chelsea skulle möta mitt, på den tiden värsta antilag, Leeds United. Stamford var under rekonstruktion varför en långsida var helt avstängd, dvs ingen publikplats. Den aktuella dagen hade The Bridge fått godkänt att ta in 48 000 årskådare men drygt 53000 fyllde till slut arenan, inklusive Syd James på ståplats. PÅ klippet ser ni läktarsektionen vid 4-0 målet (4:09)- Det var trångt, för trångt och efter att över 40 personer svimmat före matchen (matchen började 3 pm men redan 1 pm var arenan stängd p g a att den redan då var överfylld) så tvingades man släppa in publiken väldigt nära planen, i princip på sidlinjerna. Vilket fansen utnyttjade... Till saken hör att de som svimmade inte kunde bäras ned från läktaren utan man tvingades lyfta upp personerna och åskådarna fick hjälpa till att lyfta personerna på en våg ovanför huvudena innan de nådde Medical Aid nere på planen.
Jag hade hört en historia något år tidigare om en person som varit på ståplats på gamla Highbury (Arsenal), superpackat på läktaren, personen ifråga lyfte ena benet för att klia sig på det andra fick därefter inte ner benet på läkarsektionen igen. Jag tvivlade länge på sanningshalten men bevisligen kunde situationen bli så. För den som tagit ett par pints före matchen var det inte roligt och inte heller för dem som stod närmast...
 
Lite av den dramatiken kanske framgår av klippet!?
 

Nationaldagen

har jag inte ägnat så mycket tid, inte än i varje fall. Det är morgon, det är regn, det är mycket som skall göras. Lite spännande var det i veckan när Utbrottet av första världskriget firades! Jo det stod faktisk så i en tidningsartikel, gärna ett högtidshållande men knappast ett firande av att det var hundra år sedan första världskriget startade....
 
En annan lite rolig skrivning var en längre artikel om den svenska fotbollsdomaren Jonas Eriksson som skall åka till Brasilien och döma VM. Kontentan var bland annat att det går allt snabbare i världsfotbollen men att det oftast är lättare att döma på hög nivå än i allsvenskan: "När en högerback i de europeiska topplagen gör ett långt uppspel så hamnar bollen där det är tänkt, och då är det lättare att läsa spelet och hinna med, men när en högerback i allsvenskan gör motsvarande uppspel vet man inte riktigt vart bollen hamnar"...... så kan det nog vara.
 
En annan händelse av vikt i veckan är att det nu är finito med Frank Lampard i Chelsea. Han är uttagen till VM men platsar inte i Chelsea längre. Kanske rätt men jag hoppas att han inte åker till någon pseudo-klubb i USA. Jag ser hellre Lampis i West Ham (back to the roots) eller varför inte i Leicester eller QPR.
 
Nej det är dags att sätta igång på CD-spelaren och börja dagens jobb, första tvätten ligger i maskinen så lite är på G.
 

Sommar-CD har släppts

Teman avslöjas direkt: What´s so funny with Peace, Love and Understanding. Från början hade jag tänkt mig att årets tema skulle vara "Krig och Fred" men min vän Lars S övertygade mig om att ha ett lite mer uppmuntrande tema och så blev det. Så här kommer innehållet på årets CD:
 
Några små kommentarer: Jacob Jeffries, Drew Holcomb, Guards, Fidelity! och Everclear är alla från Floridaresan i Februari.
"Wrecking Ball" albumet med Emmylou Harris rekommenderas starkt. Kommit i nyutgåva i år. Köp!
 
Neil Young gillar Angel Band.
 
Bruce Springsteens senaste CD "High Hopes" är klart underskattad, det är inte E Street men den är bra!
 
För gitarrlicksen på "Nathaniel" står David Gilmour ex Pink Floyd
 
"Jackie Robinson" - lyssna på texten, (det skall ni göra på alla texter för det finns ett antal kopplingar mellan vissa låtar). Hur som helst Jackie Robinson var den förste svarte basebollspelaren i Major League baseball: (Från Wikipedia);
Jack Roosevelt "Jackie" Robinson (January 31, 1919 – October 24, 1972) was an American baseball player who became the first African-American to play in Major League Baseball (MLB) in the modern era.[1] Robinson broke the baseball color line when the Brooklyn Dodgers started him at first base on April 15, 1947. As the first major league team to play a black man since the 1880s, the Dodgers ended racial segregation that had relegated black players to the Negro leagues for six decades.[2] The example of Robinson's character and unquestionable talent challenged the traditional basis of segregation, which then marked many other aspects of American life, and contributed significantly to the Civil Rights Movement.[3][4]

RSS 2.0