Syd James Revue

Härom veckan var det en av TV-krönikörerna som skrev om att det var så mycket gråtande i TV. Man grät över makeovers hemma, att någon hantverkare klantat till det, om släktingar man hittade eller inte hittade, att någon förlorade eller någon vann. Grät gjorde man under alla omständigheter.

Imorse läste jag en annan kvinnlig krönikör som kommenterade alla galor och speciellt alla urringningar som tydligen är högsta mode vid dessa galor.

Jag har missat både gråt och urringningar, jag har missat alltihop.

Däremot har jag varit på gala själv! Nu noterade jag inte speciellt om antalet urringningar vad påtagligt stort, i och för sig var det rätt många gubbar där och dom klär sämre i just sådant mode. Trots att det var många gubbar så hade jag åtta damer till bords. Och trots att jag missat alla galor har jag dock lärt mig att MATEN är något alldeles speciellt på dessa galor, sedan må de vara Grammis-, P3-live, Sport-, Fotboll-, Musik i största allmänhetgala, Gunde-gala, TV3 söker bonde med fru-gala och allt vad de heter.

Och det är ingen vanlig mat numera, nej det är s k krångelrätter som kombineras på alla möjliga sätt, man kan knappt förstå vad man skall äta när man läser menyn och när rätten kommer in så ser man inte var det är, trots att det är så lite, eller kanske ´just därför.. Det är nog någonting poetiskt man vill få in!

Nu när jag var på galan så var det lite svårt att se vad det stod, det var rätt mörkt också nämligen men ungefär det här åt vi, tror jag i alla fall;

Förrätt: En liten musicerande lax på spenatbädd, draperad med murkelskymda lingon. Något i den stilen var det och till det serverades ett vitt vin! Som hette något också förstås: Chamonix Gordonbleu Blanc kanske?

Varmrätt: Vändstekt anka med liten potatisknöl, whiskyspunnen såskopp med ett rårört hjortron från Ytterhogdal (möjligen var det Yttermalung).
Till det serverades ett rött vin: Vino Roche? Nej det var något längre namn Roschild Roche Grand Danois kanske....? men nu är ju min franska ganska dålig så det kan ha varit något annat känt märke.

Efterrätt: Smördegsbakelse med mörk chocklad, vispad grädde och en liten major tyckte jag det stod men det såg mer ut som en liten maräng på fatet.
Nu hade festen tagit fart och Syd studerade hur det fortfarande dracks av det det där röda vinet som nu slagits ihop med det viiita viinet och så var det något annat som ena bordsdamen skvättade med. Det visade sig senare vara handsprit och inte alls dessertvinet, och inte var det gott heller men det är viktigt med handhygien så här i galatider.

Kaffe, det både stod på menyn och kom in också, det är jag rätt säker på.

Och så blev det dans - galadans men då hade alla gått hem, jag med.

Tyvärr kan Syd konstatera att en av de senare årens absoluta musikfavoriter, Jackie Leven, har gått ur tiden.
Tyvärr kan Syd konstatera att en av de tidiga årens absoluta musikfavoriter, Keef Hartley, har gått ur tiden.
Tyvärr kan Syd konstatera att en under senare tid rätt uppskattad musikfavorit, Hubert Sumlin, har gått ut tiden.

Tyvärr kan Syd  dessutom konstatera att fotbollsresultaten i helgen gick, inte ur tiden, men väl åt hel----, jag blev så sur när Manchester C lyckades vinna på straff i femte övertidsminuten att jag inte ens ville se första halvlek mellan Arsenal och Manchester U. Tänk OM Spurs hade vunnit, Defoe var JU så nära och Arsenal hade vunnit, Persie var JU så nära. Om dessa OM hade gått in hade vi haft ett oerhört spännande läge i Premier League. Nu är det mindre spännande. 

Och att Zlatan gör två mål mot Italienska ligans jumbo berör mig inte alls (lite kanske eftersom jag ändå skriver). Idag, tror jag det är får en annan italienare Olofs Palmes pris för sin grävande journalistik. Hotad av maffian. Priset delas med en annan journalist, från Mexico, som också hotas av maffian.

Det slapp Juholt i alla fall.

 

Idag har vi bland annat Juholt som håller presskonferens i Oskarshamn och som t ex kan säga följande;

"Jag har idag bestämt mig för att avgå som partiledare för S, med hänsyn till min familj och mig själv men framförallt för partiet. Partiets politik har tyvärr kommit i skymundan av allt fokus som varit på mig. Jag tackar för det fina stöd jag fått och bla bla bla", så skulle det mycket väl kunna bli. Vi får se.

Sedan fortsätter republikanernas primälvalskampanj. Läste att de kandidater som är duktiga i främmande språk misstänkliggörs. Det är alltså ingen merit att kunna flera språk, någon kunde franska och såg dessutom ut som en fransman, huvaligen. Någon kunde mandarin flytande och därmed misstänkt positiv till Kina. En Texaskandidat med lite bred dialekt som klämmer in ett "God Bless America" känns ju "trovärdigare".

Då känns det bättre att få lämna den politiska världen och istället titta ner i en färgburk (ja det är lite smågrejjer som skall målas i köksregionen) fundera över ett träningspass (nu gäller det att behärska sig trots att jag läser boken Born to Run så att man inte tror att man plötsligt blivit en MAN för ultramaraton) och framåt om en stund ratta in fotbollens Premier League där jag VARJE gång går in med förhoppning om att de skuld- och penningstinna topplagen skall få stryk av ett hårt kämpande Norwich, QPR eller West Bromwich.

God Bless AFC Wimbledon! (som haft det tungt på slutet).

Vadå ni saknar musiken i denna kommentar. Ja OK. lyssna på den här då!

"Born to Run" är ju det klassiska albumet med Bruce Springsteen från 1976, hans kanske allra bästa album. Kom också en "30th Anniversary Edition 2006"-

Men nu var det inte det jag tänkte berätta utan det är om den mycket spännande boken med samma namn, dvs "Born to Run - Jakten på löpningens själ" av Christopher McDougall. Du behöver inte vara ett dugg intresserad av löpning för att kunna njuta av den spännande skildringen av sökandet efter och mötet med den bortgömda mexikanska löparstammen tarahumara.

Inte för närvarande (eftersom den här förb..... förkylningen inte vill ge sig riktigt) men annars gillar Syd att springa och när man läser denna bok funderar man på om nästa löptur skall bli i Sierra Madres Canyons.

har sänkt kreditvärdigheten för ett antal europeiska länder. Beslutet var inte oväntat men nu skriker alla europeiska EURO-män och kvinnor i högan sky. Hur kan ni göra så? Vi har ju hittat andra pengar att låna ut! Så här kan ni väl inte göra.
När ett annat kreditvärderingsinstitut sänkte USA:s kreditvärdighet i höstas slutade det med att chefen DÄR fick sluta även "om det var planerat sedan lång tid och inte hade ett dugg med USA:s upprördhet att göra".  Nåja vi får väl se om alla S&P medarbetare sitter kvar efter helgen.

Syd James´ Institute of Financial Rankings and other Important Questions har också rankat de europeiska ländernas ekonomi och talespersonen för SJIoFRaOIQ som den klassiska förkortningen av bolaget är, säger i en kommentar:

"Herregud, jag skulle inte låna ut en enda krona (svensk eller dansk) till något av PIIGS-länderna, eller de andra heller för den delen. Kanske tant Merkel skulle få låna en spänn. Och inte skulle jag köpa en begagnad bil av finansministern i Grekland. Att ländera överhuvudtaget har en raking tycker jag är förvånande, även om de tycker synd om sig själva", så långt talesperonen för SJIoFRaOIQ.

Syd James tycker man kan illustrera hela situationen med lite musik: (Nu tycker jag kanske inte att Europas finansministrar skall göra som i texten men)

Så här skrev Dagens Industri i veckan som gick (Syd James kommenterar därefter);

Efter sju bokstavligt talat svåra år har den svårt sargade musikindustrin vänt den nedåtgående spiralen. Under 2011 ökade musikförsäljningen för första gången på länge, enligt färska siffror.

Det är undersökningsföretaget Nielsen Sound Scan som i sin årliga rapport över tillståndet i musikbranschen konstaterar att musikförsäljningen överraskande ökade under fjolåret och det för första gången sedan 2004.

Antalet sålda album i världen steg, om än endast med 1,4 procent, till 330,6 miljoner. Det är ändå en markant förbättring från året dessförinnan, lågvattenmärket 2010, då det noterades ett tapp på 13 procent.

Enligt Sound Scans siffror står den digitala albumförsäljningen för uppryckningen. Denna klättrade hela 20 procent under 2011 samtidigt som cd-försäljningen fortsatte falla med 6 procent.

Enligt musikorganisationen Narm beror ökningen på en aggressiv marknadsföring från skivbolagens sida, men även en ökad tillgänglighet via nätet och sociala media. Det rapporterar Forbes.

Årets mest sålda album kommer varken från den kanadensiske ynglingen Justin Bieber eller den kontroversiella superstjärnan Lady Gaga. I stället toppar den brittiska soulsångerskan Adele statistiken med sitt andra album 21, som sålde i  5,82 miljoner exemplar.

Näst bäst sålde smörsångaren Michael Bublés julplatta med 2,45 miljoner exemplar före just Lady Gagas Born This Way med 2,1 miljoner exemplar sålda.


Så långt Dagens Industri. Syd har i allra högsta grad bidragit till att försäljningen gått upp, ja egentligen har jag ju bidragit i många år och jag har nog inte ÖKAT mina köp 2011 (det är inte möjligt säger fru Syd i en kommentar) men bibehållet köpen på en för musikindustrin bra nivå. Nu vill jag egentligen inte bidra till musikINDUSTRIN och defintivt inte till att köpa Michel Bublés julskiva, som jag inte ens hört talas om. Men som ni vet så klarar jag bara en jullåt.... Nej jag vill köpa skivor som är akta! Inte en produktplacering!

Sedan måste även jag erkänna att Helen Sjöholm sjunger bra och att folktonerna i BAO är apatliga. Men till något skivköp räcker det inte.

Kolla in; http://www.rnrjoe.com/