Kissar i flaskan?

 

Det kom ett utskick från VA:

 

Syd James´ talesman för lagerarbetare säger i en kommentar att det skitbra att det här kommer fram inför Amazons planerade etablering på den svenska marknaden. Om saker och ting säljs skitbilligt eller att en tjänst är nästan gratis så ligger ofta en hund begraven. Det låga priset måste betalas någonstans och i exemplet med Amazon är det tydligen så att medarbetarnas kisspauser får stryka på foten.  Hur det med övriga behov låter vi vara osagt men egentligen skulle de inte behöva ha så bråttom, inte så länge man skickar med Postnord i alla fall. Där tar det sin lilla tid innan det lilla paketet kommer fram, om det kommer fram överhuvudtaget för nu går massor av paket tillbaka till främst Kina för att man börjat ta betalt för hantering av moms och andra små saker.

 

Det är svårt att sia, speciellt om framtiden. Vem kunde tro inför helgen att Premier League skulle vara avgjord under förutsättning att Manchester City som gått dåligt ett tag skulle slå ett hemma- och formstarkt Tottenham på Wembley! Jo tjena! Det gjorde man! Och skulle sista laget i ligan West Bromwich, han någon chans alls mot Manchester United på bortaplan. Icke! Jo, tjena!  Och skall man efter detta kalla sig för fotbollsexpert? Jo, tjena.

 

Tjena, är nog inget utryck som Svenska Akademien kör med. Det händer mycket innanför akademiens slutna dörrar men några tjena, tjena är nog inte aktuellt. Där håller man på den s k etiketten. Utanför kan det dock gå vilt till; Kristina Lugn skriker ut att ”jag röker, ni kommer alla att dö” när hon är på väg genom skogen av journalister.  Den ödmjuke helyllekillen Horace Engdahl knuffar bryskt undan en journalist som står i vägen. Och nu skall de kvarvarande ledamöterna utse årets nobelpristagare i litteratur och snart läser vi kanske i någon rubrik:

 

”Svenska Akademiens ledamöter tvingas kissa i flaskor för att hinna uppfylla målet”.

 

Men de blir säkert osams om detta också och någon hävdar säkert; att skall jag kissa så skall jag vara Allén.

 

Jag kan redan höra den tillfällige ständige sekreteraren sjunga denna sång

 

 


Många som lämnar in i såväl akademien som i verkligheten

Nu är svenska akademien på tapeten rätt ordentligt och tre av "de aderton" har lämnat sina stolar. Vi kan dock direkt dementera att Syd James skulle inta någon av de lediga stolarna. "Nej", säger Syd i en kommentar till Syd James Revue, "inte har jag någon lust att sitta på Freden på torsdagarna och kuckelura med det där gänget. Ärtsoppa och pannkaka kan jag äta på hemmaplan".
Skall vi vara lite seriösa så känns det rätt klent att inte akademien kan städa upp i turerna kring "kulturpersonligheten". Man skall kanske inte överskatta akademiens betydelse men å andra sidan inte underskatta heller.
Tre andra som kanske berör mer är att Jerry Williams, Lill-Babs Svensson och Ray Wilkins lämnat in på kort tid. Lill-Babs fikade jag med så sent som i januari, ja Lill-Babs var inte medveten om det men hon satt vid bordet bredvid på Arlanda inför en resa till Kanarieöarna och då såg hon pigg och fräsch ut.
Jag måste dock erkänna att jag adrig varit någon fan av Lill-Babs musik och artisteri, det ligger för långt ifrån mitt musikspår.
Lite närmare låg Jerry Williams, ja inte så att jag rusade iväg och köpte hans skivor, det finns en bland mina dryga 2000 skivor men han gjorde sin grej väldigt bra och som liveartist var han oftast klockren.
 
Ray Wilkins, ja faktiskt är det nog så att Ray Wilkins berör mig mest av de tre. Han spelade i Chelsea på den tiden då Chelsea (och Leksand) var det absolut viktigaste i sportvärlden. Före oligarker och total penninghysteri i Premier League. Dagens hyllning på Stamford Bridge var mäktig, "a legend of the Bridge".
 
Och om ni lyssnar på inlägget så kommer ni att höra att Ray Wilkins också hade stor betydelse för akademien... Eftersom ni nog har bråttom så kan ni rulla fram klippet till 1,45 och lyssna en halvminut. Sedan vet jag inte om den ständige sekreteraren är medveten om detta...
 
 
'

RSS 2.0