Årets sommar-CD klar

Då är årets sommar-CD klar. Ni som brukar få får igen, någon mer som vill ha så hör av er! Temat på årets CD är inte svårt att hitta. Och tankarna på nästa CD har redan börjat. Lägger med ett möjligt spår. Men här är årets spellista:
 
 
 
 
 

Det är varmt, det är vår, det

är väldigt mycket att göra nu när just allt skall göras. Sju veckor sedan man lade av skidorna, och hade jag inte blivit förkyld så hade jag nog kört en vecka till. Nu har vi haft sommar i fyra veckor. Och man hinner inte med riktigt, Därför kommer nästa inlägg, förutom detta förstås att dröja några dagar. Som en liten "teaser" kan vi nämna att nästa artikel kommer att handla om tåg och så kommer vi att presentera årets sommar-CD.
 
Tills dess följ Syd James på Instagram, "Syd James Revue",. Jag är glad över alla mina följare på Instagram men som den "rocksjäl" jag är måste jag erkänna att det känns lite extra att ha fått Warren Haynes som följare. Jag är fan av Gov´t Mule och det har tydligen uppmärksammats.
 
 
 
 
 

Ibland kan jag till och med förstå mig själv

Skrivandet på bloggen har pågått i drygt 10 år, man ser statistik på hur många som läser och det varierar över dag och tid. Ibland kommer uppskattning och en artikel som drev läsandet och återkopplingen var artikeln om Mr T från Grängesberg. Antalet läsare ökade, mångdubblades! Trevligt!
 
Igår kväll försökte jag för övrigt förklara för mig själv varför "underdog-perspektivet" är så starkt. Orsaken var PL-matchen Chelsea-Huddersfield. Miljardbygget Chelsea skulle väl lätt avfärda bottenlaget Hudds som verkligen ville kämpa sig till en poäng och säkra spel i PL en säsong till. Och de lyckas och Syd blir jätteglad,  nästan så att en rktig feelgood-känsla infnner sig trots att poängen vinns på Chelseas bekostnad. Som ni läsare vet så är min känsla för Chelsea inte densamma som före oligarkpengarna inträde. Men i alla matcher vill jag att the underdog skall lyckas välta de stora. Sedan är man kluven vid andra tillfällen då underdogs mötsi som Millwall-Fulham till exempel.
 
Hur som helst, underdogsperspektivet är starkt, när jag ser gamla filmer (vilket jag i och för sig nästan aldrig gör) från de "wild west" så hoppas jag fortfarande att slaget vid Little Big Horn skall göra så att Indianerna vinner alltihop. Jag vet att det är mer än hundra år sedan de förlorade men kanske ändå, nej jag vet, men jag tror ni förstår vad jag menar.
 
Vad jag menar med året sommar-CD som är i slutfasen av färdigställandet tror jag blir lätt att förstå för mottagarna, sommarkänslan är redsn påtaglig så CD:n kanske släpps redan nu i maj. 
 
Och förkylningen verkar äntligen ha släppt, peppar,peppar, så igår kväll genomfördes årets andra cykeltur runt Väsman, 48 km, och eftersom jag inte äger några cykelbyxor så är vissa ställen ömmande idag....

Vila i frid T!

I veckan kom beskedet att Mr T gått ur tiden. Jag var uppdaterad på status genom gatans informatörer. T hade drabbats av aggressiv sjukdom och enligt samma informatörer var tiden utmätt. Så blev det också. Alla i Gränges och många i Ludvika har en ”relation” till T. Han hördes och syntes.

Under mina tonår i Grängesberg minns jag T ofta tillsammans med en annan man vars namn jag inte minns. De var starkt uppmuntrande till min målvaktskarriär som då pågick. Ofta framfördes stödet i samband med att man jobbade i garderoben på Folkets Park, som då var ett stort nöjespalats med dans de flesta fredagar under vinterhalvåret.

 

Många historier tillskrevs T, om alla är sanna och korrekt återgivna vet jag inte: ”T var på väg över Berget och stannade en person och frågade: -Tror du jag hinner till Parken?  - När skall du vara där då?, frågade den andra. Svaret blev: NU!!

 

En annan historia skall ha utspelat sig vid mönstringen där T fick frågan var han jobbade: ”Ja jöbber uppe på backen under Törnkvist” Vilket för er som läser detta och inte är från Grängesberg, dvs de flesta av er, betyder att T var ovanjordsarbetare och hans arbetsledare hette Törnkvist.

 

Jag träffade också T i en helt annan situation för många år sedan, yrkesmässigt. Då framträdde en helt annan bild, T bodde då hemma hos sina föräldrar, det var perfekt ordning i rummet. Sportböckerna stod prydligt uppradade i bokhyllan, årgång efter årgång. Jag fick också en förklaring till utvecklingen av T:s karakteristiska gång och vokabulär. Kan dock inte återge detta p g a tystnadsplikt.

 

T blev alltmer högljudd ju mer alkoholkonsumtionen steg, för någon sommar sedan träffade fru S och jag T på gågatan i Ludvika. Det var högljutt, jag sa åt T att - lugna ner dig nu, jag köper kaffe åt dig och så sätter du dig här (på BK:s uteservering) och dricker kaffe i lugn och ro. Så blev det, T var starkt uppskattande vilket han högljutt förmedlade medan frun och jag drog oss vidare:

TACK Syd, TACK för Kaffet! hördes upprepade gånger, högt, när vi drog oss mot södra city.

 

En vän berättade nyligen att han träffat T utanför systemet: - Men va f-n T har du köpt en hel LÅDA öl? – Ja, ja jag orkade inte bära två blev svaret på T:s  speciella uttryckssätt med tillhörande kroppsspråk.

 

Som sagt,  tiden var utmätt, gatans informatörer hade rätt. En profil försvinner, en karaktär på sitt speciella sätt. Det blir en saknad men vi hoppas nu att din oroliga själ får frid.


Kissar i flaskan?

 

Det kom ett utskick från VA:

 

Syd James´ talesman för lagerarbetare säger i en kommentar att det skitbra att det här kommer fram inför Amazons planerade etablering på den svenska marknaden. Om saker och ting säljs skitbilligt eller att en tjänst är nästan gratis så ligger ofta en hund begraven. Det låga priset måste betalas någonstans och i exemplet med Amazon är det tydligen så att medarbetarnas kisspauser får stryka på foten.  Hur det med övriga behov låter vi vara osagt men egentligen skulle de inte behöva ha så bråttom, inte så länge man skickar med Postnord i alla fall. Där tar det sin lilla tid innan det lilla paketet kommer fram, om det kommer fram överhuvudtaget för nu går massor av paket tillbaka till främst Kina för att man börjat ta betalt för hantering av moms och andra små saker.

 

Det är svårt att sia, speciellt om framtiden. Vem kunde tro inför helgen att Premier League skulle vara avgjord under förutsättning att Manchester City som gått dåligt ett tag skulle slå ett hemma- och formstarkt Tottenham på Wembley! Jo tjena! Det gjorde man! Och skulle sista laget i ligan West Bromwich, han någon chans alls mot Manchester United på bortaplan. Icke! Jo, tjena!  Och skall man efter detta kalla sig för fotbollsexpert? Jo, tjena.

 

Tjena, är nog inget utryck som Svenska Akademien kör med. Det händer mycket innanför akademiens slutna dörrar men några tjena, tjena är nog inte aktuellt. Där håller man på den s k etiketten. Utanför kan det dock gå vilt till; Kristina Lugn skriker ut att ”jag röker, ni kommer alla att dö” när hon är på väg genom skogen av journalister.  Den ödmjuke helyllekillen Horace Engdahl knuffar bryskt undan en journalist som står i vägen. Och nu skall de kvarvarande ledamöterna utse årets nobelpristagare i litteratur och snart läser vi kanske i någon rubrik:

 

”Svenska Akademiens ledamöter tvingas kissa i flaskor för att hinna uppfylla målet”.

 

Men de blir säkert osams om detta också och någon hävdar säkert; att skall jag kissa så skall jag vara Allén.

 

Jag kan redan höra den tillfällige ständige sekreteraren sjunga denna sång

 

 


Många som lämnar in i såväl akademien som i verkligheten

Nu är svenska akademien på tapeten rätt ordentligt och tre av "de aderton" har lämnat sina stolar. Vi kan dock direkt dementera att Syd James skulle inta någon av de lediga stolarna. "Nej", säger Syd i en kommentar till Syd James Revue, "inte har jag någon lust att sitta på Freden på torsdagarna och kuckelura med det där gänget. Ärtsoppa och pannkaka kan jag äta på hemmaplan".
Skall vi vara lite seriösa så känns det rätt klent att inte akademien kan städa upp i turerna kring "kulturpersonligheten". Man skall kanske inte överskatta akademiens betydelse men å andra sidan inte underskatta heller.
Tre andra som kanske berör mer är att Jerry Williams, Lill-Babs Svensson och Ray Wilkins lämnat in på kort tid. Lill-Babs fikade jag med så sent som i januari, ja Lill-Babs var inte medveten om det men hon satt vid bordet bredvid på Arlanda inför en resa till Kanarieöarna och då såg hon pigg och fräsch ut.
Jag måste dock erkänna att jag adrig varit någon fan av Lill-Babs musik och artisteri, det ligger för långt ifrån mitt musikspår.
Lite närmare låg Jerry Williams, ja inte så att jag rusade iväg och köpte hans skivor, det finns en bland mina dryga 2000 skivor men han gjorde sin grej väldigt bra och som liveartist var han oftast klockren.
 
Ray Wilkins, ja faktiskt är det nog så att Ray Wilkins berör mig mest av de tre. Han spelade i Chelsea på den tiden då Chelsea (och Leksand) var det absolut viktigaste i sportvärlden. Före oligarker och total penninghysteri i Premier League. Dagens hyllning på Stamford Bridge var mäktig, "a legend of the Bridge".
 
Och om ni lyssnar på inlägget så kommer ni att höra att Ray Wilkins också hade stor betydelse för akademien... Eftersom ni nog har bråttom så kan ni rulla fram klippet till 1,45 och lyssna en halvminut. Sedan vet jag inte om den ständige sekreteraren är medveten om detta...
 
 
'

Östersjön piskar igen på 10-årsdagen av SJR bloggstart

Det är på månaden 10 år sedan Syd började skriva på sin blogg. Vi firar påsk på Österlen där ibland den första gräsklippningen sker vid påsk. Så icke i år. Skärtorsdagens snöstorm tog oss bokstavligen med storm.

Jag cyklade ner till havet, snön piskade i ansiktet, vinden låg på från öst. Att man sommartid kan rulla hela vägen ner till havet var svårt att förstå. Fick stå och rampa utför, funderade nästan på om det var bättre att gå. Då kom jag att tänka på att detta kändes bekant och en av de första artilklarna som Syd skrev är från påsken i mars 2008 och då var så att:

 

"Östersjön piskar sitt saltstänkta, isblå, skummande vatten mot den annars så lena skånska sandstranden. Idag är havet vredgat av en hård ostlig vind som pressar vågarna med kraft mot land. Den lilla åns utlopp i Östersjön har förändrats till ett inlopp som får ån att svämma över och skapa en illusion av Lousianas träskmarker. Står en romstinn laxhona i skyddet av en gammal stam? Havets moderna skatter spolas upp med vågorna; en tom polsk vodkaflaska guppar in mot land, en gammal blå kapsyl får ett nytt hem i skyddet av en kuvad trädstam. Det snöblandade regnet piskar i ansiktet och det känns som om man träffas av småspik. Vågornas kraft suger kraften ur sinnet, man funderar på hur länge man skulle överleva i detta kalla vatten. Sanddynerna ändrar karaktär, figurer byggs upp för att i nästa stund suddas bort av ännu en våg. Denna lena strand där man under varma sommardagar kan vaggas till sömns av en lugnt vågskvalp, där piskas man nu att vända ryggen mot vinden och söka sig in mot land. Det annars långgrunda havet känns idag djupt och kallt denna påskfredags namn till trots. Donet av havet är mäktigt och det känns långt till vår"

 

.image6
Foto: Syd James Nature


Från Karibien till snöslask

bJag måste erkänna att de flesta av mina fördomar kom på skam, jag trodde att alla passagerare, utom vi och våra vänner förstås, skulle vara kraftigt överviktiga pensionärer från typ Pittsburgh som kastade sig hej vilt över bufféborden. Sedan skulle samtliga förflytta sig till en bingohall efter att pöst vid poolen en stund.
Fel kan jag säga, visst det fanns några kraftigt överviktiga, mycket krafigt till och med, där nästan permobilen försvann under de svällande bakdelarna. Men de nästan 3000 passagerrna var av alla sorter. Ja medelvikten var högre än min, det är den oftast kan vi väl tillägga, men många tränade och i alla åldrar. Om medelvikten var högre än min så var medelåldern lägre.
Och hur var då båten? Imponerande måste jag säga, Oerhört hög nivå på allt, ingen inställsam sevice utan den kändes äkta och var genomgående på högklassisk nivå. Maten bra, träningsförutsättningarna bra, varmt och skönt.Kort sagt: Det var väldigt bra så min semesterångest försvann successivt och helt plötslgt kändes Vasaloppet väldigt långt borta. Men anmälan inför nästa års Vasalopp är redan gjord, det blir öppet spår för min del så kan jag fokusera på att matcha döttrana i det "riktiga" Vasaloppet.
 
Spåren i Karibien efter föregående hösts orkaner var påtaglig på många håll, vart 25:e "räknar" med en orkan av denna dignitet, men med tanke på det redan varma havet kan man fundera på om det inte blir mer ofta och med stor kraft. Inte så mycket att förvånas över men icke desto mindre oroande.
 
Att så många blir förvånade över att all den data vi själva lägger in på Facebook sparas och kan samlas upp är förvånande. Syd:s talesperson för IT- och sociala media frågor kunde redan för några år sedan berätta att efter 150 likes på FB vet FB mer om dig än dina vänner, efter 300 likes vet FB mer om dig än din partner. Ja det sista kanske man kan fundera på men att vi kartläggs och att data kan användas fel borde vi alla inse i dagens diagitaliserade värld där det finns få förlåtande zoner. Beteendemönster påverkas, näthandeln ökar och till och med den skivbutik som jag "brukar" (varit där en gång förut) i Miami var stängd. Hela den butiksradan var utraderad och många skyltfönster hade brunt papper som fönsterdekoration. 
 
Vi tillbringade en dag i Miami, kring Ocean drive. Snacka om skyltfönster, levande, gående. Där exponerande man allt, ja nästan i alla fall. Bara överkroppar, ojdå jag såg fel det fanns en liten topp där ändå..tatuerade muskelbyggare och 2726 bystdrottningar. Kroppsfixering av stora mått. Ja det fanns några kroppsfixerade på båten också men då mer i formen av att man dragit åt ansiktsmusklerna rätt rejält. Då känns det ändå rätt bra att man fortfarande kan le och kisa mot solen utan att det drar ända nere i knävecken.
 
Jetlegs eller snarare jethead har jag, rejält kan säga. Men nu väntar dammsugaren och snöskyffeln sedan får vi se om det blir en skidtur och då känns plötslgt Karibien, reggae och 35 graders värme långt borta.
 
 
 

Förnöjd och illamående

Om det är "omväxling som förnöjer" som ordspråket säger så är Syd väldigt förnöjd just nu. Kroppen har återhämtat sig efter Vasaloppet, tror jag. Vi har landat i Fort Lauderdale, Florida, fru Syd och jag, efter en torsdag som tillbringades i luften mestadels men också med några timmar på Heathrow. Och som sagt jag trodde nog att kroppen var piggare än den egentligen är för efter ett rejält träningspass idag så är jag inte lika förnöjsam längre utan mest illamående.
Vi bor väldigt galant här vid Atlantens kant och skall snart ut och äta. Fru Syd tror INTE på min teori om att jag äter för mycket och därför blir illamående. "Det är normalt att äta lunch trots att det inte är en Vasaloppsvecka" påstår hon.
Hon mår lite illa själv också, fru Syd, men det beror på penicillin. Vi fick börja med att besöka Obamacare idag och det gick bra. Till skillnad mot svensk sjukvård så fick man dels underteckna ett papper där man intygar att sjukvård inte är en exakt vetenskap och att man går med på att läkaren gör de undersökningar de gör. Vad som vidare skiljer sjukvården åt var att det inte vara några problem att få en akuttid, akut så att säga. Nej kom ni sa dom! Och sedan fick vi sitta och vänta, i minst 5 minuter, innan frun fick komma in.
 
Som sagt under gårdagen så var vi många timmar i luften. AIRBUS 380 från London, ett gigantisk stort plan och man satt där på andra våningen med 2+4+2 säten. Nytt och fräscht.
Samtidigt läste jag en artikel i Times om att Airbus skall säga upp folk, bland annat beroende på just Airbus 380 inte säljer så bra. En ljusning är att Emirates har köpt 20 plan och betalat 15 miljarder dollar för detta. Det blir många kronor det, drygt 6 miljarder per plan om jag räknat rätt. Det är dyrt om man skall ligga på topp.
 
Vi skall stanna ytterligare någon dag här sedan far vi vidare på kryssning. De flesta ser det som ett skämt att Syd skall på kryssning men vi får ta tag i detta. Ta ett rejält krysstag så att säga, så skall nog det bli bra.
Hemma sköter döttrarna huset och snön,  Ytterligare 20 cm. Vi närmar oss snart metern därhemma. Kanske blir lite mer skidåkning när man är hemma igen. Men närmast kryssning som sagt. Och då känns det som vi är tillbaka där vi började veckan; i Vasaloppet för där var fick man också kryssa en hel del, mellan spåren.

Syds resa från Sälen till Mora

Så här skrev jag i torsdags; En viss oro och nervositet har börjat infinna sig inför söndagens planerade Vasaloppsåkande. Kylan, 90 km, kommer musklerna att orka? Hinner man i mål? Ordning och reda inför starten? Rätt skidor? Rätt kläder? Rätt förberedd? Såg att DN hade gjort ett snabbfilm där man åkte Vasaloppet på 90 sekunder. Det ser ju rätt lätt ut de här 90 sekunderna… Med det är många år sedan jag åkte senast, väldigt många

 

Vi låter Syd berätta fortsättningen;

 

Klockan är 04.00 söndag morgon den 4 mars 2018. Jag har fått lära mig att åka ner vid sju halvåtta och göra sig klart för start, det räcker inte. Så går det inte till. Nej frukost vid 04.00, strax efter 05.00 sitter man i bilen på väg mot den parkeringsplats som vi spanat in kvällen innan och som ligger rakt över älven från startplatsen sett.  Kan inte vara många själar ute nu tänker man lugnt; fel kan jag säga, packat med bilar och folk men vi lyckas ändå parkera bilen och knalla över till startområdet. Det är fullt med folk, skidor som skall hämtas och läggas ut i startfållan. Strax efter sex ligger skidorna där. Det är mörkt , - 8 grader, snöfall och det är två timmar till start. 

Hur fördriver man två timmar med 15000 andra på en strandkant till Dalälven? Jo man köper en kaffe, tar sig en smörgås och ställer sig i toalettkön! Här står man alltså och åter smörgås och dricker kaffe i dasskön. Snacka om kretsloppstänkande! Så är det i alla fall och lite mer nöjd knallar man sedan vidare och funderar hur alla de där andra skall hinna gå på toa nu när klockan blivit kvart i sju! Det är långa köer, skitlånga! Jag kan lugna alla med att smörgåsen var uppäten långt innan dassdörren öppnade sig!

 

07.15; bäst att gå mot startfålla 9, jag har lagt min skidor till höger, smart! Har precis pratat med yngsta dotter Syd som i startfålla 6 lagt sina till vänster, hum, men jag har nog gjort rätt??

 

07.58 snart dags och så går starten! Tusan vad fort det går där till vänster. Att byta spår är inte att tänka på, det visar sig att det är möjligt först efter en 7-8 km. Framme vid ladan nu, backen upp, stopp! Ja en timme och fyra minuter senare är man uppe, åkt tre km. Min plan om under 8 timmar har redan spruckit, och den kommer att spricka fler gånger.

 

Det blir lite mer skidåkning efter första kontrollen, lite mer. Funderar på vart alla dålig skidåkare kommer ifrån. Mest män i Lycra outfits som har jättebråttom för att sedan ramla i nästa backe!

 

I slutet på varje backe under hela loppet ligger den ett gäng gubbar och sprattlar, och i varje uppförsbacke saxar man, långsamt.... men sedan är det bråttom igen. Fort går det inte men bråttom har man.

 

Vid 4-5 mil börjar man känna att man åkt skidor i en typ fyra fem mil! Då kör en grupp gubbar omkull igen, jag lyckas runda dem men blir påkörd själv. Pang i backen, jag hör hur utrustningen mår illa men det är bara hoppa upp och köra igen.

 

60 km passeras, 65 km och då får staven en ny smäll och går av! Ja, jag svär, jag erkänner det och jag kommer att svära igen.

 

Vid 70 km känner jag mig illamående, staven som jag fått ersatt av en lånestav (jag har fått köpa den, räkning kommer, säkert dyr stav…) är en 15 cm kortare än den andra och nu har jag dessutom två högerstavar. Tekniken blir inte bättre av att det skiljer så mycket i längd. Man kanske inte är direkt vacker i spåret annars men nu ser man väl närmast ut som Ringaren i Notre Dame.

 

Man kämpar på, rätt vad det är så är man i Eldris, sista kontrollen, och då inser man att man inte klarar 9 timmar heller om det inte går fort på slutet.

Vid 5 km kvar tänker man att nu är det inte mer kvar än ett varv på Eljusbanan på Biskopsnäset. Nu vill man bara i mål.

2 km kvar. 1 km kvar, närmar sig upploppet och jag kastar en blick på klockstapeln på Mora Kyrka. Tycker mig se att klockan är fem i fem! Fel! Den slår precis fem = 9 timmar och varför man svär åt kyrkklockan kan jag inte riktigt förstå själv, men det gör jag! Och då ser jag att fru Syd står där och hejar. Bra Jobbat! Kämpa på! Och jag fick efter loppet förklara att det var inte henne jag svor åt utan Mora kyrka! Hon funderade just vad orsaken hade varit.

 

Musklerna värker en del, främst vänster axel som burit runt på en för kort stav i 3 mil, flåset, hjärtat, ja det låter väl löjligt men jag åkte hela Vasaloppet utan att vara andfådd en enda gång. För när inte gubbarna, det är mest gubbar, körde omkull utför så skulle de, som sagt, gå med skidorna brett isär uppför. Så man blev aldrig trött så där konditionsmässigt, inte det minsta faktiskt. Sedan är det faktiskt så att jag körde om Gunde Svan i Vasaloppsspåret. Sant. Före Gunde Svan! Det ni! Jaja att han coachade en nybörjare tycker jag är överinformation.

 

Sedan var det svårt att lägga sig och sova, inte p g a adrenalinkickar utan p g a sendrag i bägge ljumskarna. Det var halvdassiga spår så man fick hålla emot hela tiden för att inte skidorna skulle fladdra iväg där i terrängen. Jag fick lägga mig framåt på huk och ta värktabletter, då släppte krampen efter en stund och man kunde somna sådär 21 timmar efter uppstigandet i Sälen den 4 mars 2018.

Och igår mådde jag illa och idag har jag brutit ett revben, eller så är det stakningen med för kort stav som ger sig till känna. Och så är det mindre än ett år kvar till Vasaloppet!

 

 

 

 

 

 

 


Angry Birds i OS?

OS går in i slutfasen och även om det varit en del stora besvikelser så har det ändå varit betydligt flera stora och positiva överraskningar. Framförallt känns skidskyttelandslagen som en mäktig upplevelse. Kalla och Stina förstås! Och än finns det fler möjligheter.

 

Östersund spelade bort sig på hemmaplan vilket var en besvikelse men torsdagens insats på Emirates i London var i högsta grad en positiv överraskning även om nu Arsenal var mer än lovligt underpresterande. Nu klarade sig både Wenger och Arsenal vidare men i helgen krävs skärpning annars blir det katastrof i Ligacup-finalen. Tempo och aggressivitet krävs, ja lite som ”Angry Birds”. 

 

Ja Angry Birds, jag noterade att Everton har "Angry Birds" som tröjreklam och då funderade jag på hur "Angry Birds" ägare har råd med det. Det kanske de inte har för nu, som ni helt säkert... noterat, har ”Angry Birds”  fallit kraftigt på börsen. Inte fåglarna i sig utan ägarbolaget. Förvånande? Jag vet inte för jag har aldrig spelat ”Angry Birds” även om de nu har tröjreklam på Evertons matchtröjor.

 

Fotboll förstår jag och jag har nu försökt förstå Angry Birds säger Syd;

 

"Jag har fått det förklarat att ”Angry Birds”  är ett spel där arga fåglar används för att skjuta typ grisar, ja inte riktiga grisar utan en digitalgris, säkert i olika färger. Och så får man poäng…………..ju fler grisar man skjuter eller prickar desto fler poäng………….ja, så är det tydligen….. roligt……….och sååå spännande……. Och populärt är det också och ett skicklighetsspel tydligen;  på nätet säger man det i alla fall.

 

Inkludera Angry Birds i OS? Jag tänker skidskytte på grisar, ja digitala grisar istället för de där rätt tråkiga svarta prickarna .  Lerduveskytte hänger ju med i sommar-OS. I vår digitala moderna värld så skulle man faktiskt kunna göra om de där rätt tråkiga lerduvorna också och samtidigt få en sponsor, för om man döper om lerduvorna till "Angry Birds" så är sponsorskontraktet klart. Vi måste ju modernisera OS och plocka in sporter som vi moderna människor vill ha........

 

 Pink Floyd var föregångare till Angry Birds? Nja de hade flygande grisar istället.


Utrecht, Holland i februari 2018 part 2

Det blev inte mycken tid till författande under vistelsen i Utrecht. Hade lite problem igår med inställda tåg mot van den Haag-hållet, och samma sak på Van Hoitenbuschseefahrengreatenhamn men det ordnade sig efter ett tag.
 
Nu har vi landat på Schipol och skall snart göra tvärtom, dvs flyga härifrån. Intensiva dagar i Utrecht, man TROR man skall få lite tid över och så blir, dvs väldigt lite tid över. Man lever i sin Houten-Utrecht omgivning, med lite transporter hit och dit så blir det inbokad tid mellan 7-19 och sedan skall det ätas lite och sedan skall man hinna gå hem och sova.
 
Vi har pratat en del viktiga saker under resan, vid middagarna, har vi avhandlat allt från religion, nord och syd även i Holland, mellan katoliker i syd och protestanter i norr. Ungefär som Mora IK och Leksands IF, det har vi också        avhandlat nämligen, när vi ändå var inne på religion.
Vi har avhandlat Kallas skidguld vilket gav ett klart överläge gentemot våra norska mässgrannar i lördags morse. Det var på lördagen det som sagt, på söndagen koncentrerade vi oss på fotboll istället, jajaja vi vet att norska herrarna vann. Jajaja vi vet att bäste svensk var 12;a. Tjat om det där OS hela tiden...
 
Som sagt det blir intensivt, varit mycket trevligt samtidigt och hade det inte varit med de här inställda tågen där på söndagen så hade man nog fått lite mer egen tid. Nu är flyget försenat och då är antagligen tåget i tid på Arlanda, Spännande blir det, hälsar Syd från den holländska landskapet. Lite snö skymtade imorse. Lite..

Utrecht, Holland i februari 2018

Funderade just om det är den sjätte eller sjunde gången, eller åttonde kanske, som man tillbringar denna februarihelg i Utrecht. Fint väder, ´ja det har det varit en gång om jag minns rätt. Annars blåsigt och kallt, precis som idag. Och minus 24 hemma känns aningen behagligare än den plusgrad som kanske det är här men där kylen tränger genom allt.
Tyvärr så har hotellet missat bokningen även detta år, ingen utsikt över järnvägsspooren. Dessutom har de byggt en massa spärrar så man kan inte knalla runt på perrongerna och hålla koll som man kunde förr i tiden, dvs för en sådär sex år sedan. Det var bättre förr....
 
Men det verkar fungera rätt bra med tågen trots allt, vi får väl se hur det blir senare idag, det är en klass 1 varning utfärdat och de har förvarnat om upp till 2 cm snö, just det upp till 2 cm snö..... Men å andra sidan kan jag förstå varningen, en klass 1 varning kunde även utfärdas för alla de cyklar som färdas runt här i högsta fart. De känns mer riskfyllda än de där 2 centimetrarna snö som kan komma. De här inte kommit än ser jag när jag kollar ut genom fönstret, dvs centrimetrarna. 
 
Istället för tågspooren så spanar jag numer ut mot en minaret, den var klar i fjol också, men förr tiden fanns den inte, dvs för en sådär sex år sedan. Det verkar vara en pragmatisk minaret för i bottenvåningen annonseras "Kebab Factory" ut, snärtigt namn! Bra mycket bättre än den gamla restaurangen i Ludvika, "Alibaba hamburgerbar kebab saloon". Men det var också förr i tiden då man kunde ha sådana där långa namn. Ja ni vet för typ sex år sedan.
 
En sak som dock stadigt håller i sig vid dessa hollandsbesök är förkylning, och jag tycker att nysningarna kommer lite för frekvent just nu. En kopp kaffe behövs. Lunch säger ni? Asch, det var förr tiden det...
 
Följ gärna Syd James på Instagram. Vi skall ge oss ut i staden nu, Syd och hans vän. Vi skall Instagramma lite..
"Syd James Revue" på Instagram.

Så kom den då till slut!

kan Rikspolischefens avgång! Ni som följer Syd James vet att detta varit ett återkommande tema hos SJ. Den vanligtvis välunderrättade källan har varit säker på att detta skulle ske. Frågan har bara varit när det skulle ske. Nu har man väntat länge men inför valet i höst ville säkert inte den ansvarige ministern ha polischefen som ett blysänke runt halsen.
Nu fick Dan från ena dan till den andra andra ett annat uppdrag som generaldirektör för MSB. Hur länge kommer detta  förordnande att gälla?  Kommer Eliasson att avgå från detta? Detta tror Syds källa, avgång blir det och då har Dan tagit beslutet själv, vi får se.
Nu hånas f d rikspolischefen på polisens intranät (SJ har INTE tillgång till polisens intranät), det kan väl kännas lite onödigt att ge Dan skulden för allting. En svensk skidåkare misstänks för bloddoping. Rikspolischefen? Tveksam straff mellan Liverpool och Tottenham, vem blåste? Rikspolischefen? Nej ni ser själva det är ju inte rimligt! Men vi får väl höra vad Leif GW säger på tisdag. Han har ju inte direkt stått i främsta ledet i rikspolischefens hyllningskör så det blir nog en bister kommentar.
 
Annars så håller vintern sitt grepp; jättefint är det. Sedan blir det kanske väl mycket skottning uppe i Västernorrland där snötäcket nu ligger på dryga 170 cm. Men nu var det inte snötäcket som var dagens ämne utan rikspolischefen och snötillgången styr han inte (har dock inte kollat polisens intranät). Det blir nog bra med nya chefen från Säpo säger vår välunderättade poliskälla från en närbelägen en snöhög. Undercover normalt men nu när källan kravlar runt i snön ser det mer ut som en overcover agent!
 
Nu blir det te och macka! 43 km skidor i helgen måste kompenseras, återhämtning är ett ord vi fått lära oss. Ja det är nog bra, knappt 44 mil har vi nått så här långt och även om man inte tycker att man gör några superframsteg så är det ändå skillnad nu mot månadsskiftet november-december. Nej, och det kan bestämt dementeras. Ja jag tänker på den här nyheten i Uppdrag Granskning om att en fortfarande aktiv svensk skidåkare haft misstänkt höga blodvärden. Det är inte Syd! Nej, blodtrycket kan möjligen bli lite högt ibland när inte fastvallen blir rätt.......och då kan även ett s k kraftuttryck komma....
 
Klipp från Google:
 
 
 
 

Kamprad, skidor och lite musik

Det måste vara sådär en 15 år sedan. Tillsammans med en kollega var vi i Älmhult för att träffa Ingvar Kamprad och ett par av hans medarbetare. Det här var vid jultid och personalen och Ingvar skulle senare äta julbord. IK var på skämthumör och sa "Ja efter mötet är det julbord men ni får nog en varmkorv istället".
Mötet flöt på och Ingvar hade både rutig skjorta och en snus som han bytte då och då, ja snusen alltså, inte skjortan.
Vi närmade oss mötets slut och IK sa "Ja mina vänner nu går vi och äter julbord!". Syd kunde inte vara tyst förstås utan sa; "Vi skulle ju få varmkorv Ingvar!". Vill ni det? Jajamensann! svarade vi och så knallade vi iväg till varuhuset för att köpa varmkorv á 5 kronor styck. "Jag bjuder"sa IK, "ta gärna två"!. Så där stod  vi mitt i  IKEA:s julhandel och pratade och åt varmkorv med Ingvar Kamprad. En hundraprocentigt sann historia.
Nu har Ingvar lämnat jordelivet, en fantastisk entreprenör! Insåg tidigt att skulle man bygga på långsiktighet så är det inte aktiebörsen som gäller. Där styr kortsiktiga kvartalsrapporter och hade det varit ett börs-IKEA så hade vi nog inte haft några varuhus vare sig i Haparanda eller Moskva.
 
Uppe i ca 35 skidmil nu efter gårdagens 33 km vid Grönklitt. Fantastisk vinterdag och fantastiskt mycket människor. Längdåkning är inne, det är helt klart! Synd att man inte inledde sin skidkarriär inga unga år! Skidtävlingarna i unga år (skoltävligar) var en mardröm; endera hade man totalt bakhalt eller också hade man tre decimeter snö under trampen. Jag minns min sista skidtävling i Fagersta, i mars, typ 8 grader varmt, vårbäckar, kladdföre, bindning som lossade, tre decimeter snö som fastnat under skidan och så fick man gå från Västanfors och upp till Kolarbyn. Nej det blev aldrig någon längdskidkarriär.
Satsade sedan vid typ 19 på utförsåkning, ny utrustning och så ner mot liften. Finns det något hopp på vägen ner måntro? Det gjorde det och jag minns skidorna högt ovanför mig och sedan att man föll tungt på rygg, staven helt böjd, skidorna spräckta och ont överallt. Typ efter 100 meter i pisten på väg mot liften, premiärtur... Nej det blev ingen alpin karriär heller.
 
Men nu åker man runt i spåren och tycker det är så trevligt även om man blir trött. Jag började ju åka igen så småningom även om det inte blev några fler skoltävlingar och nu tror jag inte man har några skidtävlingar längre, i dagens lättstötta värld måste alla vinna för annars ......
 
Hur kommer musiken in nu då funderar ni? Jo jag var till Ingemar och köpte några CD i veckan. Jag skall berätta sedan vad jag tycker om köpen! Lovande är det! Det kommer en recension. Men nu skall vi närmast se på Handboll! Och snart är det februari och ytterligare lite ljusare....
 
 

bloglovin
RSS 2.0