En riktig "mutterlera" men Syd löser Greklandskrisen
Jag tror jag nämnt det förut men i ett tidigare liv, ja nu pratar jag inte om reinkarnation, utom i ett annat yrkesliv så hade jag en "klient" som när det rörde till sig riktigt ordentligt och stressen var påtaglig - då blev allting som en riktig "mutterlera". Ordets ursprung är i övrigt ospårbar!
Ikväll kom jag hem så jag kunde se Rapport vid 19.30 och då tänkte jag; herregud vilken mutterlera det har blivit av alltihop, men Syd har nu lösningen.
1. Grekland skall ha ett nytt nyval som man sa på radion, ett nytt nyval, så nu blir det rörigt ett tag till. Finanserna är i botten, ingen ser någon utväg men det gör Syd James eftersom
2. företagen som sysslar med personlig assistans gör stora vinster på skattepengar, ja ni börjar förstå nu. Man gör om hela Grekland till ett företag med idel personliga assistenter och så åker de ut i Europa och assisterar andra behövande människor. Fem greker per åldrad tysk, vilket klipp! Skattepengarna bara rasar in, grekerna får jobb, tyskarna omvårdnad och alla blir jättelyckliga. Nu får man dock se upp så det inte blir som i Göteborg där den personliga assistans som erbjöds där inte var av den sort som socialstyrelsen rekommenderar!
Men nu skall ju Socialstyrelsen läggas ner å andra sidan föreslås det, 12 olika myndigheter inom vårdsektorn skall bli 4, och om det tycker man inte på socialstyrelsen. Nu skall erkännas att jag tappade fokus en stund där på nyheterna och hur det nu var med den där mannen som tände eld på sig själv hade med socialstyrelsen att göra eller inte låter jag vara osagt. Han fick dock personlig assistans den där mannen som hade eld i baken.
Snacka om att bränna sitt ljus i bägge ändar.
En rekommendation har dock Socialstyrelsen fått mig att anamma: 6-8 skivor om dagen! CD-skivor!
Ikväll kom jag hem så jag kunde se Rapport vid 19.30 och då tänkte jag; herregud vilken mutterlera det har blivit av alltihop, men Syd har nu lösningen.
1. Grekland skall ha ett nytt nyval som man sa på radion, ett nytt nyval, så nu blir det rörigt ett tag till. Finanserna är i botten, ingen ser någon utväg men det gör Syd James eftersom
2. företagen som sysslar med personlig assistans gör stora vinster på skattepengar, ja ni börjar förstå nu. Man gör om hela Grekland till ett företag med idel personliga assistenter och så åker de ut i Europa och assisterar andra behövande människor. Fem greker per åldrad tysk, vilket klipp! Skattepengarna bara rasar in, grekerna får jobb, tyskarna omvårdnad och alla blir jättelyckliga. Nu får man dock se upp så det inte blir som i Göteborg där den personliga assistans som erbjöds där inte var av den sort som socialstyrelsen rekommenderar!
Men nu skall ju Socialstyrelsen läggas ner å andra sidan föreslås det, 12 olika myndigheter inom vårdsektorn skall bli 4, och om det tycker man inte på socialstyrelsen. Nu skall erkännas att jag tappade fokus en stund där på nyheterna och hur det nu var med den där mannen som tände eld på sig själv hade med socialstyrelsen att göra eller inte låter jag vara osagt. Han fick dock personlig assistans den där mannen som hade eld i baken.
Snacka om att bränna sitt ljus i bägge ändar.
En rekommendation har dock Socialstyrelsen fått mig att anamma: 6-8 skivor om dagen! CD-skivor!
Shopping är livsfarligt - precis som Syd hävdat tidigare
Denna rubrik står att läsa i Dagens Industri (måndagsupplagan nätet);
Med en fullastad kundvagn körde en 40-årig kvinna bakifrån på en annan kvinna på varuhuset Gekås i Ullared
Nu åtalas hon för misshandel vid Varbergs tingsrätt, rapporterar TV 4 Nyheterna Halland.
Händelsen inträffade för två år sedan och hon som blev påkörd fick blåmärken på ryggen.
Här oroar vi oss för terrorhandlingar och andra otrevligheter när faran lurar så nära inpå oss. Jag har länge misstänkt att Ullared inte är någon hälsosam plats. Detta är nu bekräftat! Den påkörande kvinnan såg inte vart hon körde, säkert var kundvagnen lastad som ett mindre containerfartyg, och så ivrig förstås, efter att ha fyndat hela dagen.
Sedan tycker jag faktiskt att ett par rejäla blåmärken det får man ta när man trängs i Ullared - skillnad är om man blivit totalt överkörd av en kundvagn och brutit både armar och ben. Nu verkar ju en del shoppa som om man totalt har tappat huvudet men så dramatisk var inte denna överkörning.
Tre minuter
Jag tog mig en smörgås och tänkte; jag slår på TV:n och kollar avslutningen på Premier League. Tre minuter var det kvar av matchen Manchester City - QPR och QPR ledde med 2-1. Citys titel bortspelad. Sedan kommer tre minuter som kommer att gå till världshistorien i fotboll. Garanterat! Totalt osannolikt men City inte bara kvitterar, nej de lyckas pressa in en tredje mål i matchen sista spark. I femte övertidsminuten!
Jag gillar inte att ett investmentbolag i Abu Dhabi pumpat i miljarder i City, jag gillar inte att ryska oligarkpengar styr Chelsea och jag gillar inte att Manchester U betalar 45 miljoner pund i ränta varje år för att de amerikanska ägarna lånat så mycket för att köpa klubben. Men det var ett helt osannolikt avslut!
Och United förlorade inte titeln idag, det gjorde de i hemmamatchen mot Everton!
Jag gillar inte att ett investmentbolag i Abu Dhabi pumpat i miljarder i City, jag gillar inte att ryska oligarkpengar styr Chelsea och jag gillar inte att Manchester U betalar 45 miljoner pund i ränta varje år för att de amerikanska ägarna lånat så mycket för att köpa klubben. Men det var ett helt osannolikt avslut!
Och United förlorade inte titeln idag, det gjorde de i hemmamatchen mot Everton!
Var fanns AD och HD när en annan var barn? Dvs för några år sedan.
Nu har man kommit på att barn som föds senare på året betydligt oftare får diagnosen ADHD än de som fötts tidigare på året. Och nu funderas det på om det helt enkelt är så att barn som är yngre än de äldre helt enkelt är lite omognare än de mognare barnen och uppfattas som stökiga och oroliga.
När Syd var barn, typ för några år sedan, så fanns det skolmognadsprov då man skulle rita flaggor på flaggstänger och skorstenar som det rök ur. Blåste flaggan åt ena hållet och röken åt det andra då fick man minsann inte början skolan det året. Idag skulle ett sådant skorstenstest säkert vara kränkande för den personliga integriteten, vilket det säkert var då också. Men då fanns inga ADHD ungar alls. Då fanns det stökiga ungar, omogna ungar och riktiga ungdj--lar som slogs och hade sig. De kunde till och med dra flickorna i håret och då kom magistern eller rektorn och drog i ens eget hår så man blev alldeles tårögd. Nu drog i och för sig inte Syd flickorna i håret men annat, mindre allvarsamt bus, kunde rendera i en tillrättavisning av magistern som inte heller drog i håret eftersom han var så kort och inte nådde upp riktigt. Nej han satte tummen under hakan och så tryckte han upp huvudet och så stod man där med huvudet riktat mot himmelen och ändå krävdes att man skulle ha ögonkontakt med den där lille magistern.
Jag hade den där magistern i tre år och vi gillade aldrig varandra. Jag har aldrig gillat sådana där typer som trycker upp tummarna under hakan på en. Jag tyckte faktiskt riktigt illa om honom och eftersom jag alltid varit lite rebell mot överhögheten så tyckte han nog att jag var en riktigt liten obstinat unge som man verkligen skulle trycka upp tummen under hakan på så han skulle fatta vem som bestämde och det gjorde han som sagt. Dvs han både bestämde och tryckte med de där förb...de tummarna!
För några år sedan mötte jag den där lilla dj... nej magistern menar jag och då såg jag en lika kort gubbe men betydligt äldre än han var när han var yngre och jag funderade länge på om jag skulle morsa och säga; Hej du magistern! Minns du mig? Och det gjorde jag också till slut efter mycket funderande: Hej magistern minns du mig? S J! (H T hette han f ö)
Men det gjorde han inte, sa han i alla fall. Jag brydde inte om att sätta in mig själv i något sammanhang, jag kände bara att han var passé. Tummarna hade han kvar, på bägge händerna, det såg jag.
Han var borta en period, för vad är oklart, i någon årskurs och då fick vi en annan elak lärare, kvinna var det. Då kom vi på (inte flickorna förstås) att fröken liknade en Buddha-figur och så utförde vi knäböjningsriter framför henne på skolgården - typ Mecka - och då blev hon alldeles väldigt upprörd och så fick vi kvarsittning allihopa (inte flickorna) förstås. Sedan kom han tillbaka och när han fick höra talas om vår bön så blev det en tumme igen, på allihop, men någon ADHD var det ingen som pratade om. Så stökig som vår klass var (inte alla flickorna men några) så hade det nog blivit ADHD på allihop. Minst!
Nej det där var ingen rolig tid, gjorde vi inget annat så slogs vi eller spelade fotboll; Santos hette vi och vi var riktigt bra. Vi vann; 10 segrar på 10 matcher och Syd gjorde hälften av alla mål och jag har ett svagt minne av att den lille elakingen till magister i ett ännu svagare ögonblick sa någonting positivt. Men jag kan ha fel.
När Syd var barn, typ för några år sedan, så fanns det skolmognadsprov då man skulle rita flaggor på flaggstänger och skorstenar som det rök ur. Blåste flaggan åt ena hållet och röken åt det andra då fick man minsann inte början skolan det året. Idag skulle ett sådant skorstenstest säkert vara kränkande för den personliga integriteten, vilket det säkert var då också. Men då fanns inga ADHD ungar alls. Då fanns det stökiga ungar, omogna ungar och riktiga ungdj--lar som slogs och hade sig. De kunde till och med dra flickorna i håret och då kom magistern eller rektorn och drog i ens eget hår så man blev alldeles tårögd. Nu drog i och för sig inte Syd flickorna i håret men annat, mindre allvarsamt bus, kunde rendera i en tillrättavisning av magistern som inte heller drog i håret eftersom han var så kort och inte nådde upp riktigt. Nej han satte tummen under hakan och så tryckte han upp huvudet och så stod man där med huvudet riktat mot himmelen och ändå krävdes att man skulle ha ögonkontakt med den där lille magistern.
Jag hade den där magistern i tre år och vi gillade aldrig varandra. Jag har aldrig gillat sådana där typer som trycker upp tummarna under hakan på en. Jag tyckte faktiskt riktigt illa om honom och eftersom jag alltid varit lite rebell mot överhögheten så tyckte han nog att jag var en riktigt liten obstinat unge som man verkligen skulle trycka upp tummen under hakan på så han skulle fatta vem som bestämde och det gjorde han som sagt. Dvs han både bestämde och tryckte med de där förb...de tummarna!
För några år sedan mötte jag den där lilla dj... nej magistern menar jag och då såg jag en lika kort gubbe men betydligt äldre än han var när han var yngre och jag funderade länge på om jag skulle morsa och säga; Hej du magistern! Minns du mig? Och det gjorde jag också till slut efter mycket funderande: Hej magistern minns du mig? S J! (H T hette han f ö)
Men det gjorde han inte, sa han i alla fall. Jag brydde inte om att sätta in mig själv i något sammanhang, jag kände bara att han var passé. Tummarna hade han kvar, på bägge händerna, det såg jag.
Han var borta en period, för vad är oklart, i någon årskurs och då fick vi en annan elak lärare, kvinna var det. Då kom vi på (inte flickorna förstås) att fröken liknade en Buddha-figur och så utförde vi knäböjningsriter framför henne på skolgården - typ Mecka - och då blev hon alldeles väldigt upprörd och så fick vi kvarsittning allihopa (inte flickorna) förstås. Sedan kom han tillbaka och när han fick höra talas om vår bön så blev det en tumme igen, på allihop, men någon ADHD var det ingen som pratade om. Så stökig som vår klass var (inte alla flickorna men några) så hade det nog blivit ADHD på allihop. Minst!
Nej det där var ingen rolig tid, gjorde vi inget annat så slogs vi eller spelade fotboll; Santos hette vi och vi var riktigt bra. Vi vann; 10 segrar på 10 matcher och Syd gjorde hälften av alla mål och jag har ett svagt minne av att den lille elakingen till magister i ett ännu svagare ögonblick sa någonting positivt. Men jag kan ha fel.
"Dirty Dancing" blev det
med mestadels damer i publiken, ja det var inte helt kvinnodominerat men lite av "Ladies Night" var det när Syd tillsammans med fru Syd bevistade omnämnda arrangemang på Chinateatern i Stockholm den gågna helgen.
Jag kan sträcka mig så långt att jag kan hålla med om att det var duktiga dansare på scenen och att de hade vältränade ben, nu vill jag för tydlighetens skull säga att det inte var jag själv som noterade detta utan damerna i vårt sällskap.
Vänta ett ögonblick, fru Syd säger någonting..- Vadå, var det hans ben ni pratade om? Nåja, inte riktigt min grej med denna föreställning kan jag säga.
Hela helgen gick i dansens tecken, inte nog med att det var Dirty Dancing på lördag kväll, på hotellet hade Svenska folkdanssällskapet riksting i dagarna två och tror ni inte att de drog igång med en hambo redan till frukost på söndag morgon? Jodå minsann, det gjorde de. Och någon annan dans där de for runt som skottspolar hit och dit. Till ackompanemang av ett tvåradigt dragspel! Huvaligen vad man blir utsatt för i denna grymma värld.
På tal om grym värld så har ni säkert hört talas om mannen i Gävle som blev riven av en björn i helgen, säger han själv. Nu tror ingen annan än han själv på björnattacken, rivmärkena är för smala och inte så djupa som de blir av en björn, säger björnrivmärkesexpeterna som uttalat sig. Inga spår efter björn på den plats där striden stod och nu har polisen lagt ner sin förundersökning. Frågan är vad polisen hade förväntat sig om de fortsatt sin förundersökning; skulle de söka efter en misstänkt björn? Efterlysa björnen? Anhålla björnen i dennes frånvaro? Jag vet inte vad jag skall tro om björnen, om mannen tror jag att han var ute i skogen i helt andra avsikter. Han hade nog tänkt sig lite Dirty Dancing där i buskarna men partnern var inte alls med på noterna utan tog naglarna till hjälp för att komma loss från mannens björnkramar. Så tror jag det var! Och inte tyckte jag hans ben såg speciellt vältränade ut heller nu när de visade rivmärkena på TV ikväll.
En som gärna visar upp sina vältränande ben är Rysslands återvalde president Vladimir Putin, han svor nu presidenteden för tredje gången och kan säkert bli sittande på posten i ytterligare 12 år (omval) om inget annat välter den ryska björnen under tiden.
Val har det varit i både Grekland och Frankrike och nu har man tröttnat på att spara i både Grekland och Frankrike. Nu skall vi ha tillväxt heter det. Finansmarknaden ligger och lurar, och det vet vi; man skall inte väcka den björn som sover, så det gäller att hålla finansen lugn. Syd säger det igen; om vi flyttar 30 miljoner jobb till lågprisländer då blir det många arbetslösa varifrån man flyttat jobben. Så att satsa på den här lågprisimporten är nog bara att göra sig själv en riktig björntjänst. Och det blir tufft och tuffare, man kan bara konstatera att livet är inte en dans på rosor. Sedan må det vara Dirty Dancing eller hambo, det blir tufft vilket som.
Jag kan sträcka mig så långt att jag kan hålla med om att det var duktiga dansare på scenen och att de hade vältränade ben, nu vill jag för tydlighetens skull säga att det inte var jag själv som noterade detta utan damerna i vårt sällskap.
Vänta ett ögonblick, fru Syd säger någonting..- Vadå, var det hans ben ni pratade om? Nåja, inte riktigt min grej med denna föreställning kan jag säga.
Hela helgen gick i dansens tecken, inte nog med att det var Dirty Dancing på lördag kväll, på hotellet hade Svenska folkdanssällskapet riksting i dagarna två och tror ni inte att de drog igång med en hambo redan till frukost på söndag morgon? Jodå minsann, det gjorde de. Och någon annan dans där de for runt som skottspolar hit och dit. Till ackompanemang av ett tvåradigt dragspel! Huvaligen vad man blir utsatt för i denna grymma värld.
På tal om grym värld så har ni säkert hört talas om mannen i Gävle som blev riven av en björn i helgen, säger han själv. Nu tror ingen annan än han själv på björnattacken, rivmärkena är för smala och inte så djupa som de blir av en björn, säger björnrivmärkesexpeterna som uttalat sig. Inga spår efter björn på den plats där striden stod och nu har polisen lagt ner sin förundersökning. Frågan är vad polisen hade förväntat sig om de fortsatt sin förundersökning; skulle de söka efter en misstänkt björn? Efterlysa björnen? Anhålla björnen i dennes frånvaro? Jag vet inte vad jag skall tro om björnen, om mannen tror jag att han var ute i skogen i helt andra avsikter. Han hade nog tänkt sig lite Dirty Dancing där i buskarna men partnern var inte alls med på noterna utan tog naglarna till hjälp för att komma loss från mannens björnkramar. Så tror jag det var! Och inte tyckte jag hans ben såg speciellt vältränade ut heller nu när de visade rivmärkena på TV ikväll.
En som gärna visar upp sina vältränande ben är Rysslands återvalde president Vladimir Putin, han svor nu presidenteden för tredje gången och kan säkert bli sittande på posten i ytterligare 12 år (omval) om inget annat välter den ryska björnen under tiden.
Val har det varit i både Grekland och Frankrike och nu har man tröttnat på att spara i både Grekland och Frankrike. Nu skall vi ha tillväxt heter det. Finansmarknaden ligger och lurar, och det vet vi; man skall inte väcka den björn som sover, så det gäller att hålla finansen lugn. Syd säger det igen; om vi flyttar 30 miljoner jobb till lågprisländer då blir det många arbetslösa varifrån man flyttat jobben. Så att satsa på den här lågprisimporten är nog bara att göra sig själv en riktig björntjänst. Och det blir tufft och tuffare, man kan bara konstatera att livet är inte en dans på rosor. Sedan må det vara Dirty Dancing eller hambo, det blir tufft vilket som.
Nu står Syd inför en utmaning som heter duga
Efter en vecka i risets förlovade land har nu fredagskvällens lugn infunnit sig så här vid 23.08 tiden och man kan drömma sig fram mot helgens stora utmaning. Syd skall följa med fru Syd till huvudstaden nämligen, jo vi skriver "följa med" eftersoms fruns tjejgäng har bestämt att ta med MÄNNEN till Hockey-VM staden!! Det bokades tidigt och när man såg att timingen stämde precis med Hockey-VM förstod man precis att överraskningens timme var inne; hela gänget skulle gå på hockey!
Det har varit ett väldans hemlighetsmakeri när man frågat typ: -Var skall vi bo? Svar: Nja, vet ej! -När skall vi åka? Svar: Nja lördag f m någongång... Man kollar om det är någon matchstart vid 16-tiden men det stämmer inte riktigt. - Vad skall vi göra? - Du får väl se!
Hursomhelst så kom avslöjandet för någon vecka sedan: Musikal!! En paradgren för Syd! "Fantomen på Operan" för ett antal år sedan - zzzzz efter en stund......... uppskattades inte. Vad väntar denna gång? Jo "Dirty Dancing"!!
Ni som känner Syd vid det här laget förstår att vågen kördes direkt. Dirty Dancing, YES! Den har Syd väntat på ända sedan han såg ett axplock av filmen. Tjejgänget skulle överraska MÄNNEN och nog överraskades det alltid. Dirty Dancing är säkert jättebra, för kvinnor tror jag. Sedan är det klart att så länge Patrick Swayzes dans fick damerna att falla som furor så funderade man en stund på om inte en buggkurs ändå kunde vara en klok investering.
Buggkurs blev det men så mycket Dirty Dancing blev det inte. Det var ju en herrans massa steg hit och dit att hålla reda på, snurror hit och dit, karusell vänster och höger, hålla i här men inte där, dessutom i takt alltihop. Och svettig blev man. Det blev Patrick S också men han såg mycket fräschare svettig ut. Nej det blev bara en grundkurs i bugg! Fortsättningskursen fick fru Syd klara själv, nu har man ju dansen i blodet så att säga så det har ju gått bra ändå - men någonting som liknar Dirty Dancing har det inte blivit.
Vi får väl se efter morgondagen om "I had the time of my life", vi får väl hoppas den tiden är positiv i så fall. Good night folks!
När jag nu ser tredje klippet nedan så ser jag nog att det påminner lite om den där buggkursen i alla fall. Lite.....
grann. Nja, det kanske vara någon annan kurs, den som man inte fick gå.
Det har varit ett väldans hemlighetsmakeri när man frågat typ: -Var skall vi bo? Svar: Nja, vet ej! -När skall vi åka? Svar: Nja lördag f m någongång... Man kollar om det är någon matchstart vid 16-tiden men det stämmer inte riktigt. - Vad skall vi göra? - Du får väl se!
Hursomhelst så kom avslöjandet för någon vecka sedan: Musikal!! En paradgren för Syd! "Fantomen på Operan" för ett antal år sedan - zzzzz efter en stund......... uppskattades inte. Vad väntar denna gång? Jo "Dirty Dancing"!!
Ni som känner Syd vid det här laget förstår att vågen kördes direkt. Dirty Dancing, YES! Den har Syd väntat på ända sedan han såg ett axplock av filmen. Tjejgänget skulle överraska MÄNNEN och nog överraskades det alltid. Dirty Dancing är säkert jättebra, för kvinnor tror jag. Sedan är det klart att så länge Patrick Swayzes dans fick damerna att falla som furor så funderade man en stund på om inte en buggkurs ändå kunde vara en klok investering.
Buggkurs blev det men så mycket Dirty Dancing blev det inte. Det var ju en herrans massa steg hit och dit att hålla reda på, snurror hit och dit, karusell vänster och höger, hålla i här men inte där, dessutom i takt alltihop. Och svettig blev man. Det blev Patrick S också men han såg mycket fräschare svettig ut. Nej det blev bara en grundkurs i bugg! Fortsättningskursen fick fru Syd klara själv, nu har man ju dansen i blodet så att säga så det har ju gått bra ändå - men någonting som liknar Dirty Dancing har det inte blivit.
Vi får väl se efter morgondagen om "I had the time of my life", vi får väl hoppas den tiden är positiv i så fall. Good night folks!
När jag nu ser tredje klippet nedan så ser jag nog att det påminner lite om den där buggkursen i alla fall. Lite.....
grann. Nja, det kanske vara någon annan kurs, den som man inte fick gå.
Ros för ris
Nu har man gjort en andra dag i risets förlovade land. Det blir rätt bra när det får rensas upp och sällan har man fått som mycket rosor som för riset. Var och varannan som passerar förbi berömmer och funderar om jag skall ha tre så stora vårbrasor imorgon! Men det skall vi inte ha! En vindpust i dessa jättehögar så riskerar man att bränna ner hela kvarteret. Och den ju vara lite onödigt.
En annan som börjar få mer rosor efter allt ris är nog Fernando Torres, såg att han gjorde 3 mål idag mot QPR i 6-1 segern hemma på Stamford Brídge. Men betalar man äver 900 miljoner för en spelare så är det väl på tiden att han börjar leverera. Summan är absurd oavsett!
Och Southampton tar steget upp i Premier League - besökte deras gamla arena, The Dell, en gång i tiden och blev oerhört väl emottagen - personlig guidning ända in i omkädningsrummet och spelarnas skor fick man prova. Sympatier finns så välkomna även om det nu skedde på West Hams bekostnad. Hade "the Saints" förlorat igår hade "the Hammers" gått upp och då hade nog till och med fru Syd kunnat få ri, nej rosor menar jag förstås.
En annan som börjar få mer rosor efter allt ris är nog Fernando Torres, såg att han gjorde 3 mål idag mot QPR i 6-1 segern hemma på Stamford Brídge. Men betalar man äver 900 miljoner för en spelare så är det väl på tiden att han börjar leverera. Summan är absurd oavsett!
Och Southampton tar steget upp i Premier League - besökte deras gamla arena, The Dell, en gång i tiden och blev oerhört väl emottagen - personlig guidning ända in i omkädningsrummet och spelarnas skor fick man prova. Sympatier finns så välkomna även om det nu skedde på West Hams bekostnad. Hade "the Saints" förlorat igår hade "the Hammers" gått upp och då hade nog till och med fru Syd kunnat få ri, nej rosor menar jag förstås.
Hur kan man bli så trött?
Igår startade Syd skogsarbetet vid 08.46 tiden för att ange ett exakt klockslag på ett ungefär, före nio var det i alla fall. Framåt lunchtid passerade en granne (en mycket trevlig bloggläsare f ö) och funderade på om Syd insett att han inte är 25 år längre? - Blir du inte äldre och visare Syd? - Nej, vissa saker lär man sig inte......
Syd kämpade på där i skogsröjningen, det var inga gigantiska tunga lyft men det är/var en förskräcklig massa träd med tillhörande ris, att jag hann fälla så många träd, funderade Syd och påminde sig om det gamla referatet av Sven Jerring om Japaner, japaner!; Träd, träd, där inte stora men de aro många, det är träd som ligger, träd som sitter fast, träd som.... ja så där gick tankarna.
Tankarna går mycket när man går där och lyfter ris, kapar träd, kvistar och har sig på alla sätt. På ett sånt här dagsverke hinner man fundera i många banor minsann. En analytiker skulle nog ha fullt upp.
Hur som helst så var Syd i alla fall så klok (lite visare har man nog blivit ändå) så han la in några pausar med kaffe, vatten och till och med smörgås under dagen. Sedan fram emot 18.17 tiden kom en annan granne och tyckte att nu skall du väl ge dig - du har hållit på hela dagen. Och minsann det kändes - då blev man helt plötsligt väldigt trött. Lördagskvällen - jag har ett svagt minne av att jag hörde att "sena Rapport" påannonserades vid 22.30 kanske? sedan vaknade jag till strax före midnatt där i fåtöljen och efter en stunds funderande kom jag fram till tandborsten - piggnade till och tänkte skriva detta blogginlägg just då - i inspiration över något - oklart vad men valde bort det alternativet eftersom jag fick sendrag i fingrarna, tinitus, lätt illamående och tendens till yrsel. Så jag skrev det nu på morgonen och inser nu att jag är sen - herregud klockan är ju 09.37 - riset väntar!
Syd kämpade på där i skogsröjningen, det var inga gigantiska tunga lyft men det är/var en förskräcklig massa träd med tillhörande ris, att jag hann fälla så många träd, funderade Syd och påminde sig om det gamla referatet av Sven Jerring om Japaner, japaner!; Träd, träd, där inte stora men de aro många, det är träd som ligger, träd som sitter fast, träd som.... ja så där gick tankarna.
Tankarna går mycket när man går där och lyfter ris, kapar träd, kvistar och har sig på alla sätt. På ett sånt här dagsverke hinner man fundera i många banor minsann. En analytiker skulle nog ha fullt upp.
Hur som helst så var Syd i alla fall så klok (lite visare har man nog blivit ändå) så han la in några pausar med kaffe, vatten och till och med smörgås under dagen. Sedan fram emot 18.17 tiden kom en annan granne och tyckte att nu skall du väl ge dig - du har hållit på hela dagen. Och minsann det kändes - då blev man helt plötsligt väldigt trött. Lördagskvällen - jag har ett svagt minne av att jag hörde att "sena Rapport" påannonserades vid 22.30 kanske? sedan vaknade jag till strax före midnatt där i fåtöljen och efter en stunds funderande kom jag fram till tandborsten - piggnade till och tänkte skriva detta blogginlägg just då - i inspiration över något - oklart vad men valde bort det alternativet eftersom jag fick sendrag i fingrarna, tinitus, lätt illamående och tendens till yrsel. Så jag skrev det nu på morgonen och inser nu att jag är sen - herregud klockan är ju 09.37 - riset väntar!
Jag ber om ursäkt men jag lovar att bilden är inte manipulerad och
Syd har inte skyltat i butiken men nog blev det allt åtminstone lite roligt och lite likt??
Helspanskt blev det inte - på Fagerliden heller
Tuffa tider i Spanien med hög arbetslöshet och dålig ekonomi är nog ingenting mot den besvikelse som Barcas och Real fans känner efter veckans debacle i Champions League. Syd är dock inte alldeles överraskad och nu är frågan om man inte skulle ta sig en liten avstickare till München och titta på finalen. Nej så blir det inte utan man får nog hålla tillgodo med att titta på en damträning på Fagerliden där döttrarna Syd nu spelar.
Jag tänkte göra en okulärbesiktning av verklighetsträsket och jag tänkte få insupa känslan av en stilla vårpromenad i födelsestaden upp till arenan. Jag behövde inte direkt trängas med den övriga befolkningen. Öde var det trots att timmen var tidig - inte en kotte ute. Jag passerade pizzerian där jag hörde alltför höga skratt för att det enbart skulle vara själva pizzan som var orsaken. Jag klev vidare in mot de historiska finnkvarteren och passerade villan där "Lill-L" bodde en gång i tiden. Jag såg garaget där jag en gång blev överraskad av en finngrabb som jag för sent upptäckte när han hoppade ner från taket och gav mig en marksyning som hette duga.
Jag passerade Borggården, vek in mot Fagerliden och konstaterade förundrat hur det en gång i tiden kunde vara friidrottstävlingar där med 3000 i publiken. Precis där, där det nu bara är en dåligt underhållen gräsplan och ett risbuskage i kanten.
Mitt i bland alla segrar kom en stor förlust.
I all uppståndelse efter segrar för Chelsea och Brynäs så missade jag att rocklegenden Levon Helm gick ur tiden i veckan. Jag citerar ingressen till en artikel signerad Martin Jönsson i SvD:
" Han var den enda amerikanen i det största amerikanska rockbandet och på många sätt dess musikaliske ledare. I torsdags kväll förlorade Levon Helm kampen mot cancern, men först efter att ha återuppstått som centralfigur för en levande rotmusik, 40 år efter bildandet av The Band." Slut citat.
The Band är/var ett av mina absoluta favoritband och konserten "The last waltz" som filmades av Martin Scorsese är odödlig och bör ses av alla.
Även ni som läser Syd men inte är så begeistrade över hans musiktips alla gånger ta er tid att lyssna på tipsen nedan.
MODE är inte Syds bästa gren men skulle nog kunna bli det.... nej nu skojar jag med er, rejält till och med, men jag läste i alla fall en intressant modeartikel om att USA tar hem jeansen igen. En yngre (?) och allt mer medveten konsumentgrupp frågar mer efter lokalt producerade kläder, med känd härkomst, producerade under bättre arbetsförhållanden och mer personifierade! Bra, säger Syd!
" Han var den enda amerikanen i det största amerikanska rockbandet och på många sätt dess musikaliske ledare. I torsdags kväll förlorade Levon Helm kampen mot cancern, men först efter att ha återuppstått som centralfigur för en levande rotmusik, 40 år efter bildandet av The Band." Slut citat.
The Band är/var ett av mina absoluta favoritband och konserten "The last waltz" som filmades av Martin Scorsese är odödlig och bör ses av alla.
Även ni som läser Syd men inte är så begeistrade över hans musiktips alla gånger ta er tid att lyssna på tipsen nedan.
MODE är inte Syds bästa gren men skulle nog kunna bli det.... nej nu skojar jag med er, rejält till och med, men jag läste i alla fall en intressant modeartikel om att USA tar hem jeansen igen. En yngre (?) och allt mer medveten konsumentgrupp frågar mer efter lokalt producerade kläder, med känd härkomst, producerade under bättre arbetsförhållanden och mer personifierade! Bra, säger Syd!
Kolarbyn part 2 (gästskribent) to be continued......
Det är mycket trevligt att kunna publicera en reflektion och nya minnen från Kolarbyn från en annan Kolarbyunge, låt vara från andra sidan Norbergsvägen men andå. . Nu stod inte de "hårda striderna" oss emellan som vår gäst skriver utan fienden fanns åt andra håll. Syd gör några små inpass på slutet.
Hej Syd!
Jag tappade din blogg när jag bytte dator och arbetsplats…. Kul att läsa den igen och speciellt om Kolarbyn. (Den finns en grupp på Facebook som heter ”Vi som älskar Kolarbyn”, har jag tjuvläst på hustruns inloggning. Men jag känner inte igen nå´n längre – möjligen är de flesta ättlingar till veteranerna från finnligan…?)
För oss som bodde på andra sidan Norbergsvägen var det inte så många krig mot ”er” som jag kommer ihåg. Vi som bodde i den direkta gränszonen mot finnkåkarna var ju tvungna att hålla rent åt det hållet, så att säga.
Men vi (jag i a f) var mest bara rädda för Bastis, Ärtan och nå´n med dubbelnamn och ljus röst..? Lars-??? Vem var det? Jag bjuder på en fika om du kommer på namnet.
Sedan hade vi respekt för en stor grov finngrabb, som rätt och slätt kallades för ”Finni”! Antagligen – sedd i ett 40-50-årigt perspektiv – var han utvecklingsstörd. Men – om jag ska vara ärlig – så höll jag mig mest borta från de farliga ungarna och försökte att inte synas så mycket…..
Ärtan förresten – bodde dom först på Forsbackavägen och sedan på Hantverksvägen, eller var det tvärtom?
Jag har tänkt mycket på det du skriver –”var fanns de vuxna och polisen?” Jag brukar tänka tillbaka på den frihet(?) som ungarna hade då. Det fanns väl alltid en morsa som stod bakom gardinerna och tittade så ungarna inte gjorde nå´t olämpligt . Föräldrarna ville ju inte ”skämma ögunu ur sig”. Vi blev väl andra sorts föräldrar…
Dom där tjejerna… vilka var det? Det har jag aldrig hört talas om. Om det nu inte var Mo W och någon mer som sades vara medlemmar i ”Sängklubben”. Om du förstår antydningen?
Skomakaren kommer jag ihåg – det luktade gott därinne. Men han var lynnig – först när du skriver det så förstår jag att han var missbrukare. Sprit eller skokräm?
Och bredvid fanns ju vår hovleverantör av allt från transistorradion ”Monark” till cyklar, mopeder, fiskedon, cykelväskor…, ja, allt. Det var en trevlig affär.
Kommer du ihåg?
Nu blev jag lite upplivad!
Syd kommenterar: Den där "Lars med ljus röst" kommer jag inte ihåg! Bodde han på "vår" sida måntro? Själv hade jag ganska goda förbindelser med "andra sidan Norbergsvägen" eftersom jag hade en tremänning som bodde där, vilket underlättade, till viss del i alla fall.
Du skriver om "rädslan" och det var precis som jag minns det också som du ser i förra delen av Kolarby-story, inte skräck kanske, inte rädsla men det gällde att tänka på var man höll hus och att vara uppmärksam. Annars small det. Ofta och hårt!
De här tjejerna som blev inlåsta var en av systrarna N, möjligen bägge två. Den äldsta gick i min klass och vi bodde grannar. Bra vänner! Sedan avancerade hon snabbt till andra "nöjen" som inte var så hälsosamma och där en fjutt som Syd inte hade tillträde. Och det var nog lika bra det.
Skomakaren tror jag drack brännvin helt enkelt, möjligen spetsad med lite skokräm ibland. Nej det var nog mest grogg som han och hans kompis, taxichauffören, drog i sig.
Trevligt att minnas även om inte alla minnen är så trevliga att minnas så att säga...... to be continued.....
Det smärtar ett Leksandshjärta
men vi får ändå lov att säga "grattis" till Brynäs. Det är nog tur för själ och hjärta att man inte brinner lika starkt för hockeyn numer; i ungdomen hade man knappt överlevt att se Leksand i allsvenskan och Brynäs på SM-tronen. Det är väl bra att ett lag från närområdet vinner och de har gjort det bra! Nu skall jag ta fram min Brynäströja och ta med den imorgon för att gratulera mina Brynäsare på jobbet! (Jag erkänner: Jag äger en Brynäströja, och jag vet jag skulle kunnat kasta den trots att det var en present men det har inte blivit så - man kanske är lite vek trots allt...)
Tack och lov är det så att ingenting så snabbt blir historia som idrotthändelser! Redan imorgon är detta historia och vi kan istället se fram mot nästa säsong för då kommer det att hända saker, igen.
Idag åt jag f ö lunch på äldreboendet i Fagersta. Tyvärr knäcktes jag av gamla skolminnen när det serverades risgrynspudding med saftsås! Och mina rysningar var nog befogade för jag hörde på Aktuellt ikväll att enbart 6% av landets skolmat uppfyller näringskraven på järn, D-vitaminer och andra små godsaker eller hur det nu hängde ihop. Bra var det i alla fall inte och det har jag misstänkt ända sedan första klass i grundskolan!
Tack och lov är det så att ingenting så snabbt blir historia som idrotthändelser! Redan imorgon är detta historia och vi kan istället se fram mot nästa säsong för då kommer det att hända saker, igen.
Idag åt jag f ö lunch på äldreboendet i Fagersta. Tyvärr knäcktes jag av gamla skolminnen när det serverades risgrynspudding med saftsås! Och mina rysningar var nog befogade för jag hörde på Aktuellt ikväll att enbart 6% av landets skolmat uppfyller näringskraven på järn, D-vitaminer och andra små godsaker eller hur det nu hängde ihop. Bra var det i alla fall inte och det har jag misstänkt ända sedan första klass i grundskolan!
En Kolarbyunge!
Delar av läsekretsen tycker att jag skall skriva lite mer om min historia och det kanske kan gå bra eftersom jag många gånger funderat på att åtminstone skriva något om hur det var att växa upp i Kolarbyn. Vi får väl se hur det går men vi (redaktionskommittén och jag) inför i alla fall en ny kategori på bloggen idag: "Kolarbyn". Jag var i Fagersta idag och tog en liten snabbis över Kolarbyn på vägen hem och då bestämde jag. OK jag kör lite Kolarbyn.
En gång i tiden var Syd en Kolarbyunge och först efteråt, när man flyttat därifrån och blivit äldre, har man förstått att det nog vara ganska tufft att vara en unge i Kolarbyn. För er oinvigda så utgjorde områdena kring Forsbackavägen, Skogsvägen och bort mot Kolargränd själva kärnan av Kolarbyn i de norra delarna av Fagersta. I väster var Norbergsvägen gränsen, överträdde man den så kom man in i fiendeland även om inte Bäckens park var så svårt så blev det värre om man, mot all förmodan, gav sig ner mot Skansen, eller "finnkvarteren" som vi sa. Ner mot Alfaskolan var det rätt OK. Det var Kolarbyn - världen på den tiden.
Ligorna dominerade. Det var Bastiss liga, Ärtans liga, Höghusligan, Egnahemsligan, Skansenligan, där fanns "Kapten Blå" och skall man sammanfatta sin samlade känsla kring alltihop så var det nog, ja kanske inte skräck så i alla fall rädsla och uppmärksamhet. Utan synbarlig anledning annat än att man råkade befinna sig på fel plats så fick man stryk. Syd var aldrig med i någon liga, antagligen lite för liten i åldern så Syd och någon mer jämnårig fick agera "messenger-boy" mellan de olika ligorna, två ligor i alla fall, möjligen tre. Syd hade också visst beskydd av de lite äldre eftersom Syd aldrig slogs med någon yngre utan istället mot de äldre, i vissa åldrar är tre års skillnad rätt mycket, och man åkte på stryk så det sjöng om det men det gav samtidigt viss respekt och med tiden beskydd. Man tog stryk utan tårar och utan att springa hem. Låt vara att det gick lite långt ibland, jag minns att en gång hade vi retat några äldre killar då vi var på behörigt avstånd för att dagen därpå träffa samma gäng igen som sa att de godtog vår ursäkt och trots att Syd hade en klar magkänsla av att något var fel följde vi med dem till skogen, vilket mycket riktigt visade sig vara riktigt dumt. De band fast oss i några träd, klådde upp oss ordentligt och lämnade oss där. När jag så småningom kom hem så kräktes jag, det minns jag.
Jag kräktes en hel del om jag tänker efter, en annan gång hade vi terroriserat vår, på Forsbackavägen alkoholiserade, humörtyngda men verksamma skomakare så till den milda grad att han rusade efter oss med hammaren i högsta hugg, vi sprang till skogen och gömde oss. Rädd som fan igen och så kräktes man på kvällen den dagen också, en annan orsak till den gångens kräkning kan möjligen berott på att vi under flykten kom på att vi skulle dricka björksav som vi lyckats tälja fram. Det skall ju vara nyttigt men det vete tusan.
Fotboll spelade vi på gräsytan mellan Forsbackavägen 4 och 6, Syd var en liten men god målskytt och fick spela med de äldre killarna. Sedan fick kommunen, eller möjligen bostadsföreningen, för sig att de skulle plantera träd på vår "fotbollsplan". Hur det gick till vet jag inte riktigt men det kan ha varit en rejäl vind eller något annat för de planterade träden gick av ganska snabbt och våra matcher kunde fortsätta.
Hockey spelade vi på Kolarbyplan och där kunde vi samsas hyfsat bra även om det var en ständig strid om vilka som skulle ha målburarna, de äldre skulle alltid ha målburarna visade det sig ofta. Syd tog strid vid något tillfälle och utmanade själva Bastiss på en målbur. Syd vägrade släppa trots Bastiss upprepade slag med klubban över Syds fingrar. Jag fick både en ursäkt och målburen den kvällen och efter den händelsen även visst beskydd. Oftast fick vi hålla tillgodo med ett par "snöklutar" som målstolpar med påföljande häftiga diskussioner om pucken alt bollen gått i eller utanför mål.
Det kanske är på sin plats att notera att Syd och hans vänner inte var några verkliga våldsverkare, dumheter förstås, mycket att slåss (mot varandra) men ingen feghet, inga slag mot yngre, inte slå på den som ligger, ingenting mot äldre (förutom skomakaren), ingen kriminalitet. Men å andra sidan, vi var ju inte så gamla heller.
Kolarbyn som sagt, vi får se, jag skriver kanske framöver om när ett par av mina klasskamrater, tjejjer, blev "kidnappade", egentligen inlåsta, av några äldre killar och utsatta för vad? Vuxna pratade men jag vet inte.
Undrar var de vuxna var egentligen och polisen? Det kanske man var för liten för att fatta. Det fattar man nog nu; att Ica-handlaren alltid var full och skulle köra bil på söndagarna, att de där som hade julgran inne till påsk varje år var lite knepiga, att den där kidnappningen nog var ganska allvarlig, att det inte var så smart att leka pyroman och brandkår i skogen, att det var farligt att klättra på höghustaken men så hade jag Mormor och Morfar som hade trädgård och det var det lugnt och ingen som pallade deras äpplen, för det var ju Syds mormor och morfar faktiskt. Till det får vi återkomma.
Skogsvägen, Forsbackavägen i Kolarbyn, Fagersta, Sverige, Europa, Världen, Universum:
En gång i tiden var Syd en Kolarbyunge och först efteråt, när man flyttat därifrån och blivit äldre, har man förstått att det nog vara ganska tufft att vara en unge i Kolarbyn. För er oinvigda så utgjorde områdena kring Forsbackavägen, Skogsvägen och bort mot Kolargränd själva kärnan av Kolarbyn i de norra delarna av Fagersta. I väster var Norbergsvägen gränsen, överträdde man den så kom man in i fiendeland även om inte Bäckens park var så svårt så blev det värre om man, mot all förmodan, gav sig ner mot Skansen, eller "finnkvarteren" som vi sa. Ner mot Alfaskolan var det rätt OK. Det var Kolarbyn - världen på den tiden.
Ligorna dominerade. Det var Bastiss liga, Ärtans liga, Höghusligan, Egnahemsligan, Skansenligan, där fanns "Kapten Blå" och skall man sammanfatta sin samlade känsla kring alltihop så var det nog, ja kanske inte skräck så i alla fall rädsla och uppmärksamhet. Utan synbarlig anledning annat än att man råkade befinna sig på fel plats så fick man stryk. Syd var aldrig med i någon liga, antagligen lite för liten i åldern så Syd och någon mer jämnårig fick agera "messenger-boy" mellan de olika ligorna, två ligor i alla fall, möjligen tre. Syd hade också visst beskydd av de lite äldre eftersom Syd aldrig slogs med någon yngre utan istället mot de äldre, i vissa åldrar är tre års skillnad rätt mycket, och man åkte på stryk så det sjöng om det men det gav samtidigt viss respekt och med tiden beskydd. Man tog stryk utan tårar och utan att springa hem. Låt vara att det gick lite långt ibland, jag minns att en gång hade vi retat några äldre killar då vi var på behörigt avstånd för att dagen därpå träffa samma gäng igen som sa att de godtog vår ursäkt och trots att Syd hade en klar magkänsla av att något var fel följde vi med dem till skogen, vilket mycket riktigt visade sig vara riktigt dumt. De band fast oss i några träd, klådde upp oss ordentligt och lämnade oss där. När jag så småningom kom hem så kräktes jag, det minns jag.
Jag kräktes en hel del om jag tänker efter, en annan gång hade vi terroriserat vår, på Forsbackavägen alkoholiserade, humörtyngda men verksamma skomakare så till den milda grad att han rusade efter oss med hammaren i högsta hugg, vi sprang till skogen och gömde oss. Rädd som fan igen och så kräktes man på kvällen den dagen också, en annan orsak till den gångens kräkning kan möjligen berott på att vi under flykten kom på att vi skulle dricka björksav som vi lyckats tälja fram. Det skall ju vara nyttigt men det vete tusan.
Fotboll spelade vi på gräsytan mellan Forsbackavägen 4 och 6, Syd var en liten men god målskytt och fick spela med de äldre killarna. Sedan fick kommunen, eller möjligen bostadsföreningen, för sig att de skulle plantera träd på vår "fotbollsplan". Hur det gick till vet jag inte riktigt men det kan ha varit en rejäl vind eller något annat för de planterade träden gick av ganska snabbt och våra matcher kunde fortsätta.
Hockey spelade vi på Kolarbyplan och där kunde vi samsas hyfsat bra även om det var en ständig strid om vilka som skulle ha målburarna, de äldre skulle alltid ha målburarna visade det sig ofta. Syd tog strid vid något tillfälle och utmanade själva Bastiss på en målbur. Syd vägrade släppa trots Bastiss upprepade slag med klubban över Syds fingrar. Jag fick både en ursäkt och målburen den kvällen och efter den händelsen även visst beskydd. Oftast fick vi hålla tillgodo med ett par "snöklutar" som målstolpar med påföljande häftiga diskussioner om pucken alt bollen gått i eller utanför mål.
Det kanske är på sin plats att notera att Syd och hans vänner inte var några verkliga våldsverkare, dumheter förstås, mycket att slåss (mot varandra) men ingen feghet, inga slag mot yngre, inte slå på den som ligger, ingenting mot äldre (förutom skomakaren), ingen kriminalitet. Men å andra sidan, vi var ju inte så gamla heller.
Kolarbyn som sagt, vi får se, jag skriver kanske framöver om när ett par av mina klasskamrater, tjejjer, blev "kidnappade", egentligen inlåsta, av några äldre killar och utsatta för vad? Vuxna pratade men jag vet inte.
Undrar var de vuxna var egentligen och polisen? Det kanske man var för liten för att fatta. Det fattar man nog nu; att Ica-handlaren alltid var full och skulle köra bil på söndagarna, att de där som hade julgran inne till påsk varje år var lite knepiga, att den där kidnappningen nog var ganska allvarlig, att det inte var så smart att leka pyroman och brandkår i skogen, att det var farligt att klättra på höghustaken men så hade jag Mormor och Morfar som hade trädgård och det var det lugnt och ingen som pallade deras äpplen, för det var ju Syds mormor och morfar faktiskt. Till det får vi återkomma.
Skogsvägen, Forsbackavägen i Kolarbyn, Fagersta, Sverige, Europa, Världen, Universum:
Att HM syr i Bangladesh
Slogs upp som en nyhet i kvällen i nya Aktuellt! Nyhet? Bangladesh har varit sömnadsmecka länge för alla billiga klädmärken. Men nu får man betänka att arbetarna på syfabriken faktiskt får lön, låt vara bara 275-400 kr i månaden för en veckoarbetstid på 60 timmar. Och billiga toppar vill vi ju faktiskt ha!
Hugo Stenbeck är en annan kille (Mauritz var den första killen enligt ovan) som är i blåsväder nu efter att han lämnat Hockeylaget Malmö Redhawks utan att betala sina 18 mkr. Och nu skickar han hotbrev och säger: Passa er! Och då säger Malmös ordf. -Passa dig själv du, du vet inte vilka du gör affärer med! Törs du komma ner till Malmö den lille rackare? Det där med "lille rackare" la jag till själv. Passa sig hit och passa sig dit, om Malmö passat lite bättre under säsongen kanske säsongen sett helt annorlunda ut och Stenbeck kanske mer villig att betala. Nu måste de arma spelarna i Malmö gå ner i lön. Osäkert om det blir i nivå med textilarbetarna i Bangladesh.
Någon som är villig att betala är Facebook som ger 7 miljarder för en app; Instagram! För den summan skulle jag nästan överväga att sälja min blogg. Facebook köper Syd James för, OK då, fem miljarder (man vill ju inte överdriva) och Syd säljer! Det vore ju rätt kul att få fem miljarder! Då kunde man både köpa toppar i Bangledesh och med dem stötta Malmö Redhawks. De behöver ju toppa sitt lag..... (enkel humor, sån där humor som vi inte uppskattar egentligen men men).
Något som under kvällens nyhets- och sporttimme lämnar mig fullständigt kall är påannonsen om att Falu Innebandy slår Storvreta. Dessutom åkte damlandslaget ut direkt i hockey-VM och det förstår jag för nog åkte de väl bättre skridskor för några år sedan? Nu ser det ju betänkligt taffligt ut!
Mycket att fundera på!
Hugo Stenbeck är en annan kille (Mauritz var den första killen enligt ovan) som är i blåsväder nu efter att han lämnat Hockeylaget Malmö Redhawks utan att betala sina 18 mkr. Och nu skickar han hotbrev och säger: Passa er! Och då säger Malmös ordf. -Passa dig själv du, du vet inte vilka du gör affärer med! Törs du komma ner till Malmö den lille rackare? Det där med "lille rackare" la jag till själv. Passa sig hit och passa sig dit, om Malmö passat lite bättre under säsongen kanske säsongen sett helt annorlunda ut och Stenbeck kanske mer villig att betala. Nu måste de arma spelarna i Malmö gå ner i lön. Osäkert om det blir i nivå med textilarbetarna i Bangladesh.
Någon som är villig att betala är Facebook som ger 7 miljarder för en app; Instagram! För den summan skulle jag nästan överväga att sälja min blogg. Facebook köper Syd James för, OK då, fem miljarder (man vill ju inte överdriva) och Syd säljer! Det vore ju rätt kul att få fem miljarder! Då kunde man både köpa toppar i Bangledesh och med dem stötta Malmö Redhawks. De behöver ju toppa sitt lag..... (enkel humor, sån där humor som vi inte uppskattar egentligen men men).
Något som under kvällens nyhets- och sporttimme lämnar mig fullständigt kall är påannonsen om att Falu Innebandy slår Storvreta. Dessutom åkte damlandslaget ut direkt i hockey-VM och det förstår jag för nog åkte de väl bättre skridskor för några år sedan? Nu ser det ju betänkligt taffligt ut!
Mycket att fundera på!
