Oj,oj oj - jag mår illa
Jag gjorde ett litet besök på bokhandeln ikväll för att inköpa boken "Den nya överklassen" av Bengt Ericson. Där beskriver han bland annat de överdrifter och våldsamt självgynnande bonussystemen som florerar och som vår Syd irriterat kommenterat i sina krönikor.
Men det var nu inte detta som gav Syd anledning att säga Oj, oj, oj i bokhandeln, egentligen sa han inte det heller utan tyst för sig själv sa Syd; "men va f-n, det kan inte vara sant". Nu låg en bok om Engla i bokhyllan, någonting i stil med "Engla du saknas oss". Jag kan inte fatta att denna mycket tragiska händelse så sýstematiskt nyttjats i alla möjliga sammanhang; snabbt en fond, en direktsänd begravning, böcker m m och än värre blir det när man tänker på vem som varit den drivande kraften bakom detta.
Man blir inte mentalt illamående av detta, nej man drabbas snarast av en mental kaskadkräkning.
Då är det skönt att få sätta sig under korkeken och lukta på blommorna, även om det i mitt fall snarast är sitta under furutaket och känna på de nya CD:skivorna: (tror ni inte att min senaste leverans fastnade i tullen, dumheter säger jag, det finns sprit, trafficking, knark, och allt annat, leave my CD:s alone!)
Där ligger Texas Tornados (nja, jag kanske saknar Doug Sahm ändå och det kanske är lite för mycket mexdans), där ligger Scissors Sisters "Night work" (nja, egentligen inte min stil alls men jag gillar dem ändå, speciellt "Fire with Fire"), där ligger Sharon Jones & The Dap-Kings (nja, egentligen inte min stil men hyfsat OK), där ligger Endless Boogie (ja, den gillar jag, absolut, det gnisslar och lever rövare i bra takt), där ligger Otis Taylor (ja den gillar jag också, bluuuueeees) och där ligger Grace Potter och andra små raringar (CD! inget annat!).
Nu skall jag lägga mig och drömma.
Men det var nu inte detta som gav Syd anledning att säga Oj, oj, oj i bokhandeln, egentligen sa han inte det heller utan tyst för sig själv sa Syd; "men va f-n, det kan inte vara sant". Nu låg en bok om Engla i bokhyllan, någonting i stil med "Engla du saknas oss". Jag kan inte fatta att denna mycket tragiska händelse så sýstematiskt nyttjats i alla möjliga sammanhang; snabbt en fond, en direktsänd begravning, böcker m m och än värre blir det när man tänker på vem som varit den drivande kraften bakom detta.
Man blir inte mentalt illamående av detta, nej man drabbas snarast av en mental kaskadkräkning.
Då är det skönt att få sätta sig under korkeken och lukta på blommorna, även om det i mitt fall snarast är sitta under furutaket och känna på de nya CD:skivorna: (tror ni inte att min senaste leverans fastnade i tullen, dumheter säger jag, det finns sprit, trafficking, knark, och allt annat, leave my CD:s alone!)
Där ligger Texas Tornados (nja, jag kanske saknar Doug Sahm ändå och det kanske är lite för mycket mexdans), där ligger Scissors Sisters "Night work" (nja, egentligen inte min stil alls men jag gillar dem ändå, speciellt "Fire with Fire"), där ligger Sharon Jones & The Dap-Kings (nja, egentligen inte min stil men hyfsat OK), där ligger Endless Boogie (ja, den gillar jag, absolut, det gnisslar och lever rövare i bra takt), där ligger Otis Taylor (ja den gillar jag också, bluuuueeees) och där ligger Grace Potter och andra små raringar (CD! inget annat!).
Nu skall jag lägga mig och drömma.
Kommentarer
Trackback
