Bury my Chelseaheart at Stamford Bridge

Som ni vet har ju Chelsealågan brunnit i mitt hjärta sedan slutet på 60-talet (dvs förr i tiden) men sedan Roman Abramovich ryska oligarkpengar kom in och resultaten, spelmässigt, förbättrats men känslan har försämrats.

Chelsea var konkursmässigt på 70-talet och Stamford Bridge hotades av rivning då området skulle exploateras, vi var ett antal som skänkte pengar i kampanjen "Save the Bridge". 

NU, idag, förstörs lördagsförmiddagen av en tidningsnotis, och typiskt nog inte på sportsidorna utan i Dagens Industri, med rubriken "Chelsea överger sin hemmaplan". Den dagen det sker  då säger jag:"Begrav mitt Chelseahjärta på Stamford Bridge". (Detta är en liten travesteringen på Indianskildringen; "Bury my heart at Wounded Knee", för övrigt en mycket bra Bok av Dee Brown - svensk översättning: "Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee"). 

Tyvärr köper man sönder och samman Premier League. Säljargumentet med den fantastiska genuina stämningen kring engelska matcher är snart helt borta. Det sippas "viiit viiin" för matchen, man fladdrar in med sin biljett a 200 pund och man gäspar avmätt över Sunderland, "what´s that?" och man vet möjligtvis att en match pågår i två halvlekar.

Nu funderar Roman på att bygga en ny arena vid Earls Court. Där brukar Chelsea Flower Show hålla till och kanske det ger namnet till nya arenan (kalla den för Guds skull inte "New Stamford Bridge")? Annars kanske något mer passande som "Oligark Stadium" eller varför inte en kombination av Romans oljepengar och blomstershowen; typ "Black Rose Stadium".

West Ham - I´m back!  (OBS två inslag nedan!!) OBS OBS 2; Eftersom jag känner WHU så kontrolltittade jag på hela klippet, det var tur det för nu varnar jag er för det finns även andra bollar än fotbollar som skymtar fram, nu var det inte så farligt men i alla fall, med tanke på kungen och allt som hänt).




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0