Ibland kan man fundera på vad man funderar på egentligen
Idag fick jag just en sådan fundering. När jag satt i bilen en stund på förmiddagen så gick ett program på P1 om en sjuttonårig pojke och hans mor som blivit vräkta från sin lägenhet i Stockholm. Sådant skulle man ju lätt kunna fundera på, men nu var det inte riktigt så utan;
En bit in i programmet som spelade de en svensk låt med textraden "Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce". Och det var precis det som jag började fundera på. Jeffrey Lee alltså.(Thåström sjunger för övrigt, ifall ni funderar)
Jag vet inte mina kära läsare hur bekanta ni är med Jeffrey Lee? Hur som helst så gick mina funderingar i riktning mot att Jeffrey måste vara så långt borta från en schlagerlansering man kan tänka sig, inte bara för att han numer är död utanför att hans musik inte alls är schlageraktig. Jag har ju svårt för schlagerfestivalen som ni vet och den går ju av stapeln ikväll.
Usama bin Sade, nej något sådant skulle jag aldrig skriva men schlagerfestivalen känns närmast som en mental terrorattack! Vad är det jag inte förstått? Det förstår jag inte själv heller hur jag än funderar på hur jag funderar.
Men nu åter till Jeffrey Lee Pierce, han var inte särskilt produktiv under sina korta levnandsbana men han gjorde en skiva "Wildweed" som på något förunderligt sätt satt sig i mitt sinne. Det var på LP skivans tid så det är en oherrans massa år sedan, men den gnager där i medvetandet. Musiken på "Wildweed" är just den som inte alls passar i en schlagerfestival. Trots att festivalen blivit så ohyggligt spännande med både Poodles och de finska hårdrockarna som vann för något år sedan.
Nej det är ingen brutalblues, ingen punk, ingen house, nej bara en musik som gnager på. Inget att dansa till, inget att avnjuta ett glas rött (så skall man säga om man är lite inne så där) till (vilket jag inte heller gör). Så gick mina funderingar idag, och håll med om att nog kan man fundera över hur man funderar ibland...
En bit in i programmet som spelade de en svensk låt med textraden "Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce". Och det var precis det som jag började fundera på. Jeffrey Lee alltså.(Thåström sjunger för övrigt, ifall ni funderar)
Jag vet inte mina kära läsare hur bekanta ni är med Jeffrey Lee? Hur som helst så gick mina funderingar i riktning mot att Jeffrey måste vara så långt borta från en schlagerlansering man kan tänka sig, inte bara för att han numer är död utanför att hans musik inte alls är schlageraktig. Jag har ju svårt för schlagerfestivalen som ni vet och den går ju av stapeln ikväll.
Usama bin Sade, nej något sådant skulle jag aldrig skriva men schlagerfestivalen känns närmast som en mental terrorattack! Vad är det jag inte förstått? Det förstår jag inte själv heller hur jag än funderar på hur jag funderar.
Men nu åter till Jeffrey Lee Pierce, han var inte särskilt produktiv under sina korta levnandsbana men han gjorde en skiva "Wildweed" som på något förunderligt sätt satt sig i mitt sinne. Det var på LP skivans tid så det är en oherrans massa år sedan, men den gnager där i medvetandet. Musiken på "Wildweed" är just den som inte alls passar i en schlagerfestival. Trots att festivalen blivit så ohyggligt spännande med både Poodles och de finska hårdrockarna som vann för något år sedan.
Nej det är ingen brutalblues, ingen punk, ingen house, nej bara en musik som gnager på. Inget att dansa till, inget att avnjuta ett glas rött (så skall man säga om man är lite inne så där) till (vilket jag inte heller gör). Så gick mina funderingar idag, och håll med om att nog kan man fundera över hur man funderar ibland...
Kommentarer
Trackback
