Det finns en del saker som fascinerar Syd James

och då tänker jag inte enbart på engelsk fotboll som vi avhandlat i föregående lilla notis.
Jag tänker inte heller på att SÄPO nu skall utreda om ÖB gjort sig skyldig till brott för att han uttalade sig om Sveriges bristande försvarsförmåga. Vi kan bara hålla ut i en vecka sa ÖB. Någon påpekade att till ÖB.s försvar (ej tänkt lustighet)skall sägas att han inte avslöjade vilken vecka som det handlade om. Fascinerande diskussion men ändå inte.
 
Nej nu tänkte jag mer på en fascination för Warren Zevon vars födelsedag passerade den här veckan och i höst är det tio år sedan Zevon avled. Jag minns inte riktigt när jag började lyssna på Warren Zevon men det var på vinylens tid (som i och för sig nu är på frammarsch igen). Sentimental Hygiene var första skivan jag köpte.
 
Sedan har Warren varit en absolut favorit, jag har alla skivor, utom just Sentimental Hygiene i olika former och hoppas på en fullmatad box snart. Warren var ingen renlevnadsman vilket inte minst framgår av hans egen biografi "I´ll sleep when I´m dead".
 
 
Det fascinerar Syd James, men jag fascineras också av en annan person, inte alls på samma konstnärliga nivå som Warren och det är Timothy Treadwell. Se filmen, kan ni dessutom förnimma musiken så är det Richard Thompson, få filmer som jag ser om men the "Grizzly Man" är en sådan ( De misstänkta, Bullitt och Dirty Dancing brukar jag också se om, ja det där med Dirty Dancing var en klar lögn men annars var det sant).
Fru Syd är ute på festligheter i helgen, det är FA-Cup helg i England så jag funderar på att göra detta till en Warren Zevon helg (jag tänkte inte kopiera hans livsstil men lyssna på skivorna), och kolla på The Grizzly Man igen. Men så blir det nog ändå inte när allt annat skall hinnas med. Nu närmast styr vi kosan mot dammsugaren, sedan mot pjäxorna eller löparskorna, sedan  får vi se.
 
 
Warren fick diagnos om obotlig lungcancer och då startade han inspelningen av sin sista skiva "The Wind". Dylans gamla "Knockin on Heaven´s Door" får en extra dimension när man hör Warren sjunga den inför sitt livsslut.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0