Kamprad, skidor och lite musik

Det måste vara sådär en 15 år sedan. Tillsammans med en kollega var vi i Älmhult för att träffa Ingvar Kamprad och ett par av hans medarbetare. Det här var vid jultid och personalen och Ingvar skulle senare äta julbord. IK var på skämthumör och sa "Ja efter mötet är det julbord men ni får nog en varmkorv istället".
Mötet flöt på och Ingvar hade både rutig skjorta och en snus som han bytte då och då, ja snusen alltså, inte skjortan.
Vi närmade oss mötets slut och IK sa "Ja mina vänner nu går vi och äter julbord!". Syd kunde inte vara tyst förstås utan sa; "Vi skulle ju få varmkorv Ingvar!". Vill ni det? Jajamensann! svarade vi och så knallade vi iväg till varuhuset för att köpa varmkorv á 5 kronor styck. "Jag bjuder"sa IK, "ta gärna två"!. Så där stod  vi mitt i  IKEA:s julhandel och pratade och åt varmkorv med Ingvar Kamprad. En hundraprocentigt sann historia.
Nu har Ingvar lämnat jordelivet, en fantastisk entreprenör! Insåg tidigt att skulle man bygga på långsiktighet så är det inte aktiebörsen som gäller. Där styr kortsiktiga kvartalsrapporter och hade det varit ett börs-IKEA så hade vi nog inte haft några varuhus vare sig i Haparanda eller Moskva.
 
Uppe i ca 35 skidmil nu efter gårdagens 33 km vid Grönklitt. Fantastisk vinterdag och fantastiskt mycket människor. Längdåkning är inne, det är helt klart! Synd att man inte inledde sin skidkarriär inga unga år! Skidtävlingarna i unga år (skoltävligar) var en mardröm; endera hade man totalt bakhalt eller också hade man tre decimeter snö under trampen. Jag minns min sista skidtävling i Fagersta, i mars, typ 8 grader varmt, vårbäckar, kladdföre, bindning som lossade, tre decimeter snö som fastnat under skidan och så fick man gå från Västanfors och upp till Kolarbyn. Nej det blev aldrig någon längdskidkarriär.
Satsade sedan vid typ 19 på utförsåkning, ny utrustning och så ner mot liften. Finns det något hopp på vägen ner måntro? Det gjorde det och jag minns skidorna högt ovanför mig och sedan att man föll tungt på rygg, staven helt böjd, skidorna spräckta och ont överallt. Typ efter 100 meter i pisten på väg mot liften, premiärtur... Nej det blev ingen alpin karriär heller.
 
Men nu åker man runt i spåren och tycker det är så trevligt även om man blir trött. Jag började ju åka igen så småningom även om det inte blev några fler skoltävlingar och nu tror jag inte man har några skidtävlingar längre, i dagens lättstötta värld måste alla vinna för annars ......
 
Hur kommer musiken in nu då funderar ni? Jo jag var till Ingemar och köpte några CD i veckan. Jag skall berätta sedan vad jag tycker om köpen! Lovande är det! Det kommer en recension. Men nu skall vi närmast se på Handboll! Och snart är det februari och ytterligare lite ljusare....
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0