Syd James Revue

Ni som läser Syds blogg vet att två gånger  per år sätter jag samman en CD, en jul-CD och en sommar-CD som vänner med CD-spelare får. Som ni vet är jag anti-Spotify, ja ingen anhängare i alla fall. Detta har inte förändrats efter de senaste turerna där "min" Neil Young tar täten i en bojkoll av Spotify, "In Neil we trust".

Hur som helst, 2017 ställde jag samman en jul-CD med temat "No More War" och den gör sig påmind i dessa mörka tider av  Rysslands invasion av Ukraina. Läser man boken av Catherine Belton "Putins krets" och studerar rysk historia så kanske man inte är alldeles förvånad, men ändå, jo man är ändå förvånad, förfärad och kan inte fatta galenskapen

 

En av Putins förtrogna är Roman Abramovich som äger Chelsea FC, mitt gamla Chelsea. När Roman kom in gick Syd ur och återvände till östra London där West Ham hör hemma.

Nu igår kväll (lördag) meddelar Abramovich att han överlåter sitt ägarskap till en stiftelse. "...Thats why I today giving trustees of Chelsea´s charitable Foundation the stewardship and care of Chelsea FC".

 

En akt av ett gott hjärta eller ren kalkylering om att ett lag ägt av en oligark i dessa tider inte är populärt och kanske utestängs från tävlingar. Vi får se. Har svag tilltro till Romans goda hjärta.

 

Idag säger också Chelseas Manager: "Vi förlorar gärna om det hjälper Ukraina", vi får se det också (17.30 ikväll).

 

Nu tillbaka till den där tema-CD:n "No more war". Två låtar tog jag bort. Men tyvärr får de ny aktualitet. Krigets fasa. Ingen hardcore grunge, lyssna. Inget pysmys heller.  Låt 1 om fasan, låt 2 om flykten.