Syd James Revue

Jag vaknade i morse men en tydlig oroskänsla. Hade en smärta, ett tryck, i min opererade höft, de senast opererade höften. Till det kan vi återkomma. (Vänster höft opererades 1980 av helt andra orsaker-skador)

 

Hur som helst det kändes inte bra och jag funderade på om jag gjort något speciellt igår; ,klättrat på stege, varit på taket, badat I Nottjärn och börjat bröstsimma. Tänkte att benrörelsen påverkat. Men jag har ju gjort det förut. Lite extra armhävningar och sit-ups innan läggdags men ingen förklaring.

 

Jag ligger mest på vänster sida nu efter operationen och nu låg jag på höger och funderade, ja jag till och med beklagade mig för hustrun att höger höft gjorde ont.

 

Men så förde jag ner handen mot höger höft och konstaterar att jag ligger på en bok. DET var förklaringen. Jag hade väl somnat med boken som jag alltid gjort (har inget med åldern att göra, trots att jag nu fyller år igen).  Nej det har varit ett fenomen sedan länge, när jag bodde hemma och öven äldre bror Syd bodde hemma så lyste det alltid i mitt rum när han kom hem. Han släckte och plockade bort boken som låg i sängen. På den tiden läste jag en jättetjock bok om mordet på president Kennedy, det var väldigt tjock och detaljrik så jag somnade oftast efter endast någon sida. Fick kämpa ett halvår innan den var färdigläst. 

 

Om det varit den boken som var på 900 sisor så hade nog min höftsmärta fått en snabbare förklaring är vad som blev fallet idag.

 

Boken "Unge Mungo" av Douglas Stuart är väldigt bra. Den utspelar sig i Glasgows mest utsatta delar och är ingen feelgood-bok. Nej den känns i många stycken dystrare än "Shuggie Bain" som jag berömt förut. Men som sagt lägg undan den innan ni somnar, annars kan ni också få höftproblem.

 

Det är bra att man blir äldre, allt annat vore sämre och blir man klokare med åren. Vissa kanske, andra inte och Syd tillhör nog gruppen "andra".

 

Fru Syd fick en fråga för ett tag sedan; "Har Syd alltid varit lika forcerad och stressad?" Och hon svarade: Jaaa, men kanske lite mer nu när han blivit lite äldre.

 

"Barnasinnet" finns kvar, ja kanske inte på det sättet ni tänker men förra helgen var jag hemma själv och då kände jag mig som en tonåring efter att både hustru och barn förmanat mig: "Ta det nu lugnt, inte upp i skogen när du är själv hmma, klättra inte upp på taket, tänk dig för, ta inte inte ut dig helt, ät. Sätt dig ner och ta det lugnt, läs en bok! Och läste gjorde jag ju denna helg och fick ont i höften som sagt...

 

Nu kall vi dricka lite kaffe sedan "kör jag mot skogen". Fritt citerat efter av de tidigre fotbolstjejjerna som jag tränade som under alla år trott att Robin Hood och gänget på julafton "kör mot skogen" istället för mot "Sherwoodskogen".