Syd James Revue

Är ett ämne som diskuteras just nu. Ännu är de flesta elever trygga men otryggheten ökar vilket självfallet inte är bra

Hur var det då förr? Redaktionen har ställt några frågor till den f d skoleleven Syd James om hur han upplevde sin skolgång:

 

Nå Syd, var du trygg under din skolgång där i Kolarbyområdet?

 

- Jag tror jag var rätt trygg i årskurs 1 som jag kan minnas. Vi hade en liten skollokal för årskurs 1 som låg i källarplan uppe på Skogsvägen. En klass, en etta och alla barn från väldigt nära omgivning, ja knappt omgivning, jag tror nästan alla bodde inom en radie på 500 meter. Inget bråk, någon fick dock stå i skamvrån ibland. Har förträngt om jag själv stod där men det är nog ett rätt säkert antagande att jag gjorde det någon gång.

 

Men årskurs 1 säger du, det är ju fler årskurser, vad hände?

 

- Vi flyttade ner till Alfa från årskurs 2 och då var tryggheten borta. Jag minns återkommande bråk och slagsmål, Vi i årskurs 2 mot de i årskurs 3. Vi hade förstärkningsstyrkor som kom när den då s k hjälpklassen kom upp till matsalen. Då tuffade vi till oss och kunde attackera årskurs 3 på deras egen trapp. Ja vi slogs, och eftersom vi var ett år yngre så kan man lugnt konstatera att det var inte alltid det gick så bra. Men kaxiga var vi!

 

Du själv då Syd, var du from som ett lamm?

 

- Nej det kan jag inte påstå. Bråkade ALDRIG med någon som var yngre men Syd har ju alltid haft ett speciellt förhållande till överhögheten, på den tiden var överhögheten äldre, lite översittartyper. Man fick rätt mycket stryk men vika ner sig? Aldrig.

Men ett annat minne är just ett bråk med ärskurs 3, jag skulle uppenbarligen slå till någon som dock vek undan och jag sopade istället knogarna rätt in i en tegelvägg- inte så bra kan jag säga. Inte bara sår, utan blodförgiftning och läkarbesök...

 

- Fortsatte detta eller blev det lugnare?

 

- Nej det fortsatte. Jag minns aldrig att man kände sig trygg och säker. Det blev bättre på högstadiet konstigt nog men då hade å andra sidan flera av klasskamraterna råkat rejält illa ut och försatt sig i situationer som inte alls var bra. Där vek Syd undan och tog en annan mer lagriktig väg. Tack och lov! Märkligt, jag minns nu att vi ibland sköt av fyrverkeripjäser i klassrummet, det kanske inte var så mycket lugnare... 

 

Aldrig lugn under hela skoltiden?

 

- Jo faktiskt, i årskurs 9, då hade mor och jag flyttat till "Bergä" och det var någonting helt annat. Var i bråk en gång och då stod alla andra som fågelholkar. Fanns ingenting av den kultur av bråk och slagsmål som jag vuxit upp med. Riktigt skönt faktiskt.

 

Vi brukar prata om det här, fru Syd och jag. Vi från bruksorten slogs igenom grundskolan, byskolan där fru Syd gick där sjöng man "Ekorrn satt i granen". Om "Ekorrn satt granen" där i Kolarbyn var det alltid någon som försökte skjuta den med luftgevär. Just ja, det gjorde vi ju också, sköt på varandra med luftgevär, inte heller så bra. Dumt också när vi lekte pyroman och brandkår.

 

Allt kanske inte var bättre förr. När man läser det här själv så häpnar man. Men det är sant varenda ord. Och det här är inte allt. Man kanske artade sig rätt bra ändå...