Syd träffade en nära vän i veckan som funderade på både det ena och det andra. Tänk, sa vännen, att jag är så otroligt out-of-date att idag faktiskt ringde upp och gratulerade en person i realtid. Personen fyllde år, i år igen, och blev nästan chockad av att höra en mänsklig röst. I och för sig jag använde mig I-phone för man vill ju ändå hänga med lite. ”Va? Ringer du och gratulerar mig? Så trevligt, sa födelsebarnet. ”Annars har jag fått flera Facebookhälsningar, har inte du Facebook?
Vännen, som ringde och gratulerade, berättade vidare att han/hon är lite för slapp för att skaffa sig en app. Annars finns det appar för allting kommenterade vännen. Förr så sa man att ”kunskap är inte tung att bära”. Nuförtiden verkar kunskap just vara tung att bära. Du behöver faktiskt inte bära kunskap alls nuförtiden. Minsta lilla fråga så kan du söka på nätet, eller ”appa”. Varför skall man anstränga sig och lära sig saker när vi kan får svar på allting på en gång, och dessutom få reda på en massa saker som vi inte ens visste att vi ville få kunskap om?
Det fanns en gång i tiden också möjlighet att ringa och boka saker, aktiviteter eller biljetter där man fick tala med en person. Nuförtiden knapptrycker man tills man kräks och sedan har man tröttnat alternativt blivit bortkopplad. Sedan kan jag ju ha otur, säger vännen, eftersom det alltid när just jag ringer är många andra som också ringer. ”Just nu är det många som ringer och vi tar emot ditt samtal som snart vi kan”. Ja det var ju bussigt, men efter 22 minuters väntan och man har förflyttats från plats 47 till 22 så ger man upp.
Vännen har i sin tur en annan vän som försökte göra en polisanmälan i veckan. Och det gick bra? Nej det gick inte alls för även om brottet, som i det här fallet, hade begåtts i terrängen så krävdes en adress för att anmälan skulle kunna registreras. Skogen 1B, eller elljusbanan 17. Men rikspolischefen är nöjd och säger rätt saker så det är nog lugnt ändå. Låt vara att polisen misstänker att 27 bilbränder i Malmö är anlagda, ja allt annat vore väl konstigt, skulle 27 bilar börja brinna så koordinerat? Jag tror polisen har rätt i sin misstanke. Undrar om rätt adress uppgavs, annars inget brott och då kanske bilarna heller aldrig brunnit?
Allting skall göras efter en mall eller i ett system idag, annars går det inte. Allt börjar bli så förbannat krångligt i vår digitala värld säger vännen. Skulle det inte bli enklare pratade man om? Nu måste alla tänkbara funktioner och registreringar och algoritmer och fan och hans mormor användas vare sig det behövs eller inte. De finns och då måste vi göra som systemet tycker men trycker man fel så har man rätt som det är bokat in en havskryssning i Karibien när man trodde man bokade in en tandläkartid.
Vännen tycker att vi skall reflektera och tänka fritt ibland. Out-of-the-box är ju väldigt modernt men aldrig har vi varit mer ”IN-the-box” än vad vi är nu. Systemen fritar oss från personligt ansvar och engagemang. Det är inte JAG, det är systemet som kräver att och så vidare. Och den personliga integriteten skall vi inte ens prata om. Skiträdda för en CCTV (som gör att många fler brott klaras upp i England) men samtidigt berättar vi alla detaljer, tittar på sidor och blir så förutsägbara att företagen som köper informationen vet till vilken sida du går till härnäst eller i vilken butik i Mall of Scandinavia som du med stor sannolikhet besöker om 7 minuter och 23 sekunder. Vllken musik du lyssnar på, var och när. Spotify har miljarder data om våra musikval, de vet exakt! När vi själva tror att vi är så individuella. Du behöver snart heller inte förbeställa på restaurang. Systemet vet vad du skall äta och var. Det står i appen, inte på lappen, säger vännen och konstaterar att han/hon till och med hellre upplever verkligheten än spelar spel. Jag får snarast spel av alla spel säger vännen avslutningsvis och chockar världen med allt alljämt läsa en tidning som kommer i lådan. Det är chockerande, det borde väl räcka att ta del av en nyhetsflash i adroiden, herregud man skall vara väl lite modern ändå, det borde vännen tänka på. Kanske..
går det denna sommarsemester. I förra notisen från Syd beskrev vi Knausgårds "Min kamp" och Syd James´ "Min kramp". Det visade sig att krampen och den dagens-efter-känslan av "ofriskhet" stämde ganska bra. Nu har det gått 14 dagar utan ordentlig träning någon dag. Illa, illa. Sommarförkylning i form av sedvanlig "Bronchitis Acuta" slog till. Nej inte så att Syd legat däckad men ingen träning, inget bad trots årets i särklass varmaste och soligaste vecka. Trevliga gäster på besök underlättade abstinensen av träningsfrånvaro, Och alla, ja just det, alla har badat i Östersjön men inte Syd. Synd om Syd? Nej definitivt inte men lite stress inför den snart förestående Cykelvasan börjar han nog känna. Sedan vet alla som normalt tränar att utebliven träning påverkar humöret..... Nej inte positivt. där gissade ni fel..
Annars har det varit konvent i USA med både republikaner och demokrater. Det väger tydligen jämnt mellan kandidaterna, det blir en rysare i höst. Frågan är om Zlatan blir en annan höstrysare i Manchester United? Gjorde mål direkt ikväll men men, jag är ändå tveksam till om Zlatan kommer till skott i Premier League. Det går mycket mycket fooortare, för att citera ett känt uttryck från den vackra orten Grängesberg, i Premier League. Och, ursäkta nu alla Zlatanfans, Zlatan brukar inte riktigt komma till skott i tuffare omgivningar. Det är skillnad att möta Galatasaray (ev felstavat) i en vänskapsmatch i juli mot att möte Arsenal eller Chelsea borta i november.
Om Badrocken uteblev den gångna två veckorna på stranden så hade Syd nöjet att se Badrock i Borgholm i veckan som gick. Sanne, Ronander, Mike Watson och Skiffs själv var topparna. Det beror nog också på att Syds egen "gilla-lista" ligger lika.
Jag har ingen skiva med Watson och inte med Skiffs heller, dock en med gruppen "Zkiffz" som kom någon gång för länge sedan. Besvikelse, lam skiva, inget bett alls, Anders Glenmark producerade och han är/var inte känd för några tyngre pjäser. Det tänkte jag på där jag stod i Borgholms slottsruin och kom då på att en annan stor skivbesvikelse var Tom Robinson Band´s första LP. "2-4-6-8-Motorway" var ju riktigt bra men LP:n, nej den lyfte inte överhuvudtaget. Det finns säkert flera besvikelser men igår fick jag senaste numret av MOJO och där finns några spännande nyheter för en spännande musikhöst. En höst där både Band of Horses och Ian Hunter kommer till Sverige. Två favoriter.
Knausgård skriver om "Min kamp" Syd James skriver om "sin kramp"
En första semestervecka har passerat. En omväxlande vecka såväl vädermässigt som "göramässigt". I veckan var vi på Jazzkväll med våra grannar för att lyssna på Lisa Nilsson och Nisse Landgren. Trevlig picknick i kvällen med god mat och trevligt sällskap. Vi pratade en del om sommarläsning och där just Knausgårds "Min kamp" fanns med i grannens hängmatt och läsplattan. Själv har jag inte kommit mer än marginellt till bokläsningen ännu.
Det blev hårdkörning i veckan, ja kanske inte direkt hårdkörning men delvis ändå kanske. Dryga 3 mil skogskörning med mountainbike, 25 km tempo på den andra cykeln, Volleyboll (varje söndag) och långa målarpass. Sedan hade Syd tydligen slavat med drycken för i fredags kväll slog århundradets kramp till, vid middagsbordet med nyanlända gäster. Syd säger själv i ett uttalande; "man har haft kramp många gånger tidigare och smärttåligheten är rätt bra men detta var ett negativt rekord i bägge avseendena". Krampen i vänster lår (cykling - där vi vet att den svaga punkten just är lårmusklerna), var av en helt annan dimension- fruktansvärd. Den satt i, svetten bröt fram, krampen satt i, jag svimmar av smärta, nästan i alla fall. Så småningom så släppte det, kändes dock som en evighet och dagen därpå så kändes det som om det var första dagen på benen efter att ha legat i influensa i 14 dagar. Inte bra, konstaterade fru Syd och jag var benägen att hålla med. Så nu blev det lite lugn cykling på lördagen med inlagda fikapauser och volleyboll igår. Och så har jag druckit mer.
Denna situation är dock en bagatell med tanke på Nice och Turkiet och då förvånar det ännu mer att en av veckans verkliga" boomar" verkar ha varit "Pokemon Go" . Man tar sig för pannan, åtminstone gör Syd det och konstaterar samtidigt att någon kallsvett inte finns där, och funderar. Finns det verkligen inte någon annan vettig sysselsättning för understimulerade personer med, som det verkar, hur mycket tid som helst, än att springa runt med en "app" och jaga Pokemonfigurer?? Börskursen stiger, folk gör nästan vad som helst för att hitta någon speciell figur. "Augmented reality" - ungefär "förstärkt verklighet" är det som erbjuds. Behöver verkligheten verkligen förstärkas, räcker det inte som det är i denna oroliga värld där det mesta verkar gå i otakt för närvarande?
Om det blir "augmented reality" på Kiviks marknad som startar idag vet jag inte, förstärkta bilköer blir det men Syd styr den s k kosan åt annat håll för att införskaffa mer målarfärg. Och sedan blir det kanske ett cykelpass under dagen. Vad säger ni? Ta det lite lugnt, ja men det är ju flera dagar sedan nu som "Min kramp" slog till... men jag skall erkänna att en viss eftertanke finns även hos Syd...
Neil Young började jag lyssna på tidigt. ”Down by the river” som fanns med på ett Soundtrack från filmen ”Strawberry Statement” *brukade få avsluta lördagskvällarna under en period då unge Syd och en kompis hade återkommande kortspelskvällar. Det var väl två vinnarskallar som spelade så det brukade ha en lugnande effekt att sätta på den här låten och lyssna innan vi skildes åt.
Ungefär så började det, sedan har jag tjatat på om Neil Young under alla år. För ett par år sedan, som ni kan läsa om tidigare i Syds spalter så fick jag äntligen med mig fru Syd på en Neil Young konsert i Köpenhamn. Väldigt varm lokal, Crazy Horse-versionen av Neil Young uppskattades ändå rätt väl. Så fram till denna vecka då vi hade nöjet att få se Neil Young i Dalhalla i bättre form och på bättre humör än vad jag någon gång sett honom. Uppbackad av bandet Promise of the real genomfördes en enastående konsert. Ja, jag höll nästan på att skriva en ”magisk” konsert men jag är så innerligt trött på att allt möjligt skräp beskrivs som att det var en magisk hit eller dit så jag lät bli. Hur som helst, det var alldeles enastående bra. Jag tror ingen som var där kan tycka något annat.
Promise of the real är ett eget band och det är ju även Crazy Horse. Andra band som kört med Neil Young är bland annat Pearl Jam och en gång i tiden The Big Brother and the Holding Company, yes samma grupp som Janis Joplin nyttjade.
Det var fjärde eller femte gången jag såg Neil Young, detta är den bästa konserten. Den kommer att etsa sig fast i min själ och mitt minne tillsammans med några andra som jag också bär med mig; Savoy Brown någon gång på 1970-talet på Marquee Club i London, Springsteens konsert på Ullevi för några år sedan då han och E Street Band fick sex stjärnor av fem möjliga, en dan före dankonsert på Cirkus med Ulf Lundell. Sedan finns det annat som också varit kanonbra, inte minst den senaste Springsteenkonserten på Midsommardagen, jättebra! Svårt att jämföra, men två absoluta toppenkvällar inom två veckor.
Frågan är bara vad som gör att vissa konserter etsar sig fast så markant medan andra minns man, men inte med samma påtagliga känsla. Thin Lizzy, minns jag som bra, Fleetwood Mac tidigt 70-tal, Bod Dylan, ZZ Top, Fogerty, Eagles, Beach Boys, Rolling Stones, Tom Petty, och många många fler jättebra men Neil Young i Dalaskogarna en tisdag i juli 2016 kommer jag att bära med mig länge.
*För er som vill fördjupa er ytterligare kan vi berätta att:
The film details the life of one student, loosely based on the Columbia University protests of 1968 and the non-fiction book of the same name by James Simon Kunen.
Antagligen beror det väl på någonting att Syd lockas* av de annorlunda resmålen, underdogs i fotbollen, musiken som skaver lite extra. Jag kom att tänka på detta i samband med en intressant artikel i Dagens Nyheter i helgen.
Det ser väl inte sådär väldigt glamoröst ut men mycket intressant. Flint och Detroit lockar.
Underdogs i form av Island och Wales känns väldigt bra. England som jag alltid håller på en besvikelse, Sverige som förväntat, poängmässigt tippade Syd rätt men det var ändå klent i överkant även om första matchen var det riktiga bottennappet.
AFC Wimbledon känns bra, har kravlat sig upp ytterligare en division.
Musiken behöver inte vara enbart rena toner och perfekt stämsång. Gärna att känslan tar över ibland, som Frankie Miller i den numer mycket gamla ”The Rock”, det bästa på hela den låten är när Frankies röst brister en bit in. Det är känsla det.
Imorgon är det Neil Young på Dalhalla, hoppas vädret blir bättre än nu. Nu rullar åskan över bergen, imorgon vill jag hellre höra basgångar och gitarr utmana hörsel och övriga sinnen.
Omväxling förnöjer? Eller en total mutterlera? Dvs Nut-Clay
Själv har Syd haft en omväxlande semestervecka med allt från ensamarbete med röjsåg i de Ångermanländska skogarna till röjsång med Springsteen och 62000 andra på Ullevi i Göteborg. Den omväxlingen förnöjer.
Frågan är dock om omväxlingen i England är lika kul? Brexit blev det i båda Europaaktiviteterna inom några få dagar. Frågan vilket som var mest överraskande; EU eller fotbollen? Jag tycker nog ändå fotbollen. Dessutom är konsekvenserna lite olika, i fotbollen är ju ändå Wales kvar en omgång till. Så där är ändå UK med och vill vara med så länge som möjligt.
Vad gäller Brexit så är det väl så att de engelska medborgarna antagligen röstat fel, så har det nämligen varit i de flesta EU-folkomröstningar i olika länder genom åren. Då har man gjort om och till slut har man röstat rätt så att säga. Dock tveksamt som det blir så i England även om turbulensen i de politiska leden verkar närmast total. Men som sagt lika överraskande som att Island skulle slå ut England i fotboll var det väl ändå inte. Det har alltid funnits en skepsis mot EU i UK. Nu får vi väl se hur den här processen går vidare; när man tar formellt beslut om att lämna in en utträdesansökan, när den behandlas, hur förhandlingarna går, när något blir klart, vilka konsekvenser det får. Det här kommer nog att med EU-mått gå ganska snabbt vilket innebär att allt bör vara klart inom en 10-årsperiod och då kanske det ändå är dags för en ny omröstning. Vi skall nog inte känna oss alltför stressade. Det finns dock annat som kan stressa och det är nog det allmänna världsläget. Det känns oroligt – som en riktig ”mutterlera”** helt enkelt.
Förbundskapten Roy blev dock stressad och avgår nu direkt efter förlusten mot Island. Underskattning? Antagligen och fel mental inställning speciellt efter att man tog ledningen med 1-0 efter fyra minuter. Inget nytt. Men ack så det kan bli. Syd känner mycket för Lagerbäck och Island men det var ju bara så synd att de slog ut England.
Rooney kunde Roy ha bytt ut i halvtid. Alla passningar gick i sidled och inte mycket framåt. Ungefär som en EU-process…
Då kändes det lättare med Bruce, han levererade! Kanonbra igen och jag glädjer mig lite extra åt att Nils Lofgren fick lite mer utrymme för sin gitarr och snurr!
** Ordet ”mutterlera” finns antagligen inte i SAO, utan uttrycket har sitt ursprung i den kända orten ”Smébacken” och en person där som Syd träffade en gång i tiden och som tyckte att livet kört ihop sig rätt ordentligt i negativ bemärkelse. Så till den milda grad att hela livet blivit en riktig ”mutterlera”, och då är det inte alls kul skall ni veta.
Huruvida England tycker att livet blivit en riktig ”mutterlera” eller inte låter jag vara osagt men vi skulle kunna lansera ordet ”nut-clay”. David Cameron: ”My life has become a totally nut-clay”. Ja, varför inte?
Alla med åtminstone lite fotbollsintresse drömmer om sommaren 94 då Sverige gjorde lycka i VM-slutspelet. Men årets upplaga ser minst sagt svagare ut. Vår s k världsstjärna har mest stått offside och känns på en betydligt lägre nivå än världsklass även om han spelade fram till Irlands självmål. Två matcher inget skott på mål.... To lose in Toulouse var kanske väntat (tyvärr har SJ.s EM-tips vad gäller Sverige gått in till 100% hittills, 1-1 och 0-1 och jag har så gärna fel på mitt tips i sista matchen, 0-2 för övrigt).
Inget lag har väl imponerat så där väldigt men Spanien ser bra ut.
Annars har det varit rätt mycket bråk, huliganer av alla slag. Läser man på huliganhistorien och tror att det bara är i England som huliganerna har funnits så tror man fel. Ta gärna med er boken "How soccer explains the world" av Franklin Foer när ni skall ligga i hängmattan och läsa i sommar.
SJ går själv in i en semestervecka några dagar före midsommar, det här med att hinna ligga i en hängmatta och läsa en bok känns dock rätt avlägset. Ingen hängmatta för det första, tveksamt väder för det andra och ett eget skapat arbetsschema som nog gör att klockan får ringa även kommande morgnar begränsar bokläsandet.
Sedan skall förstås EM följas, det kanske blir Exit från Europa både för Sverige och UK den kommande veckan.. Brexit vore dock mer allvarligt än om Sverige förlorar mot Belgien i nästa match. Tror tyvärr inte att det blir så nice för svenskarna i Nice nästa vecka, men som sagt jag har mer än gärna fel på den punkten.
Brexit känns oroande, det känns överhuvudtaget oroande. Mycket bråk kring matcherna i Frankrike. Politikermord i England. Allmänt stökigt, nja det kan bli en turbulent sommar på många sätt känns det som, men jag har gärna fel på den punkten också. En liten reflektion på mordet i England, idag ställs den misstänkte inför domstol och kan dömas. Mindre än en vecka. Sverige motsvarande process? nja det vet tusan om vi klarat det på sex månader. Systemfel? Ofta bra om handling och konsekvens ligger något så när nära i tid.
Kolarbyn på den s k tapeten efter storbråk i helgen
Nedanstående klipp publcerades i flera tidningar igår. Syd James själv är uppvuxen i detta område och en hel del påminner om dessa, svunna, tider. Då var det också ofta bråk mellan olika grupperingar, dock andra grupperingar är de som är aktuella i detta fall. På "den gamla goda tiden" var det Bastiss liga, Ärtans, Egnahemsliga och de fruktade Skansenligan. Efter artikeln nedan återpublicerar vi en tidigare artikel av Syd om Kolarbyn i Fagersta.
Syds artikel från 2012:
En gång i tiden var Syd en Kolarbyunge och först efteråt, när man flyttat därifrån och blivit äldre, har man förstått att det nog vara ganska tufft att vara en unge i Kolarbyn. För er oinvigda så utgjorde områdena kring Forsbackavägen, Skogsvägen och bort mot Kolargränd själva kärnan av Kolarbyn i de norra delarna av Fagersta. I väster var Norbergsvägen gränsen, överträdde man den så kom man in i fiendeland även om inte Bäckens park var så svårt så blev det värre om man, mot all förmodan, gav sig ner mot Skansen, eller "finnkvarteren" som vi sa. Ner mot Alfaskolan var det rätt OK. Det var Kolarbyn - världen på den tiden.
Ligorna dominerade. Det var Bastiss liga,Ärtans liga, Höghusligan, Egnahemsligan, Skansenligan, där fanns "Kapten Blå" och skall man sammanfatta sin samlade känsla kring alltihop så var det nog, ja kanske inte skräck så i alla fall rädsla och uppmärksamhet. Utan synbarlig anledning annat än att man råkade befinna sig på fel plats så fick man stryk. Syd var aldrig med i någon liga, antagligen lite för liten i åldern så Syd och någon mer jämnårig fick agera "messenger-boy" mellan de olika ligorna, två ligor i alla fall, möjligen tre. Syd hade också visst beskydd av de lite äldre eftersom Syd aldrig slogs med någon yngre utan istället mot de äldre, i vissa åldrar är tre års skillnad rätt mycket, och man åkte på stryk så det sjöng om det men det gav samtidigt viss respekt och med tiden beskydd. Man tog stryk utan tårar och utan att springa hem. Låt vara att det gick lite långt ibland, jag minns att en gång hade vi retat några äldre killar då vi var på behörigt avstånd för att dagen därpå träffa samma gäng igen som sa att de godtog vår ursäkt och trots att Syd hade en klar magkänsla av att något var fel följde vi med dem till skogen, vilket mycket riktigt visade sig vara riktigt dumt. De band fast oss i några träd, klådde upp oss ordentligt och lämnade oss där. När jag så småningom kom hem så kräktes jag, det minns jag.
Jag kräktes en hel del om jag tänker efter, en annan gång hade vi terroriserat vår, på Forsbackavägen alkoholiserade, humörtyngda men verksamma skomakare så till den milda grad att han rusade efter oss med hammaren i högsta hugg, vi sprang till skogen och gömde oss. Rädd som fan igen och så kräktes man på kvällen den dagen också, en annan orsak till den gångens kräkning kan möjligen berott på att vi under flykten kom på att vi skulle dricka björksav som vi lyckats tälja fram. Det skall ju vara nyttigt men det vete tusan.
Fotboll spelade vi på gräsytan mellan Forsbackavägen 4 och 6, Syd var en liten men god målskytt och fick spela med de äldre killarna. Sedan fick kommunen, eller möjligen bostadsföreningen, för sig att de skulle plantera träd på vår "fotbollsplan". Hur det gick till vet jag inte riktigt men det kan ha varit en rejäl vind eller något annat för de planterade träden gick av ganska snabbt och våra matcher kunde fortsätta.
Hockey spelade vi på Kolarbyplan och där kunde vi samsas hyfsat bra även om det var en ständig strid om vilka som skulle ha målburarna, de äldre skulle alltid ha målburarna visade det sig ofta. Syd tog strid vid något tillfälle och utmanade själva Bastiss på en målbur. Syd vägrade släppa trots Bastiss upprepade slag med klubban över Syds fingrar. Jag fick både en ursäkt och målburen den kvällen och efter den händelsen även visst beskydd. Oftast fick vi hålla tillgodo med ett par "snöklutar" som målstolpar med påföljande häftiga diskussioner om pucken alt bollen gått i eller utanför mål.
Det kanske är på sin plats att notera att Syd och hans vänner inte var några verkliga våldsverkare, dumheter förstås, mycket att slåss (mot varandra) men ingen feghet, inga slag mot yngre, inte slå på den som ligger, ingenting mot äldre (förutom skomakaren), ingen kriminalitet. Men å andra sidan, vi var ju inte så gamla heller.
Kolarbyn som sagt, vi får se, jag skriver kanske framöver om när ett par av mina klasskamrater, tjejjer, blev "kidnappade", egentligen inlåsta, av några äldre killar och utsatta för vad? Vuxna pratade men jag vet inte. Undrar var de vuxna var egentligen och polisen? Det kanske man var för liten för att fatta. Det fattar man nog nu; att Ica-handlaren alltid var full och skulle köra bil på söndagarna, att de där som hade julgran inne till påsk varje år var lite knepiga, att den där kidnappningen nog var ganska allvarlig, att det inte var så smart att leka pyroman och brandkår i skogen, att det var farligt att klättra på höghustaken men så hade jag Mormor och Morfar som hade trädgård och det var det lugnt och ingen som pallade deras äpplen, för det var ju Syds mormor och morfar faktiskt. Till det får vi återkomma.
Skogsvägen, Forsbackavägen i Kolarbyn, Fagersta, Sverige, Europa, Världen, Universum:
Som ni säkert läst och hört de senaste dagarna så har ett antal församlingar i Svenska Kyrkan rest runt lite i världen, resor med tveksamt innehåll och syfte tycker en del. Syd James´ församlingspolitiske talesman Reverend James tycker dock att det är storm i ett vigvattenglas. Vi återger här Reverend James´ åsikter i frågan.
-Det är då själva f-n att inte en församling skall kunna göra en resa och att prosten och medlemmarna då kan ta sig ett glas vin till maten och kanske en s.k hutt därtill. Herregud, pressen står i och det frågas oavbrutet, det är nästan som man kan tro att rena "hel et" brutit löst.
En resa gick till Premier League för att man ville jämföra en fotbollsmatch med en gudstjänst. Och? Inte alls konstigt fotbollen är ju helig för många engelsmän. Att till detta klämma några pint på en pub är väl inte hela världen. Är det värre att klämma en pilsner i goda vänners lag en lördag kväll än att dricka vin en söndag förmiddag, frågar sig Revered James och fortsätter;
Alkohol och kyrkan är inget konstigt; vem kom på klosterlikör till exempel? Jo munkarna och nunnorna och de var minsann kyrkliga. Det är till och med så att en av de mest kända personerna inom kyrksamheten till och med kunde göra om vatten till vin och då snackar vi inte hembränning. -Nej, säger Reverend det är lite fel att bråka om sådana här saker. Hela "grejjen" går ju ut på att resa, i och för sig till högre höjder än vad ett charterplan flyger på men riktningen är ändå rätt så att säga.
En tur till Malta, en till Thailand och en del andra ställen, men herregud" låt dem ha lite sköj" som en av Reverends värmländska församlingsvänner säger. Det är inte så kul alla dagar, födslar är väl OK men alla dödslar, Inte kul alls.
Å andra sidan kan man fundera på om det inte ligger en och annan hund begraven i församlingarna och att fler avslöjanden kommer.
För våra engelska läsare kan vi översätta rubriken ordagrant till "There is absolutely an noteable difference between Climate Zone 1 (one) and 5 (five)".
Sällan har Syd upplevt klimatzonsförflyttningen så tydligt som denna helg. Den s k kosan har ställts söderut och från 5-7 graders "värme" till 19-20 graders värme, under lång tid dessutom, så märks skillnaden. Nu skall vi i rättvisans namn dock erkänna att snön för 14 dagar sedan försvann redan efter ett par dagar och det för man väl vara rätt nöjd med så här i maj.
Som en liten parantes i denna geografiska historia så vill Syd besvara en återkommande fråga och det är om namnet Syd syftar på väderstrecket och att det så fall finns en Nord James, Väst James. Nej, säger Syd om Sýd, namnet härstammar från en omskrivning av "Sid" och är engelska, det finns ingen South James, eller East James och så vidare. Namnet här heller ingen koppling till det i vissa områden i Bergslagen frekvent uttalade ordet "Siddu" med långt u. Vi kan nu kostatera att den här lilla "parentesen" tenderar att dra ut i tiden och nästan ta över det som egentligen skulle avhandlas nämligen övergången från klimatzon 5 till 1.
Sydöstra Sverige lider av torka, inte speciellt på Österlen men uppemot Blekinge, sydöstra Småland och Öland. I dessa trakter lyser grundvattnet snart med sin frånvaro vilket är lite tungt nu när turistsäsongen står för dörren. Diametralt står Nordvästra Svealand där regnet öst ner och som i kombination med snösmättningen i Dalafjällen fått Västerdalsälven att stiga med två meter. Det är ett bekymmer i sig men jag kan garantera att Ölandsborna gärna skulle ha både fjäll och regn just nu. Man kan knappt tänka sig att det går tankbilar över Ölandsbron med vatten, men så är det.
I en orolig värld står klimatpåverkan högt på orosskalan, dock vet vi inte riktigt vad som är naturliga rytmiska förändringar och hur mycket som är exempelvis CO2 påverkan. Oavsett det så kan vi konstatera att miljön måste vårdas, CO2 är under inga omständigheter bra. Skräp är inte heller bra. och nu läste Syd att det inte finns "sponsorpengar" för att kunna städa kuststräckorna på Västkusten. Ja, ni läste rätt, det finns inte sponsorpengar! (ett ögonblick min redaktionskommitté säger någonting... Vadå bra sysselsättning? enkla jobb? lägga pengar på rätt ställe??,)
Ja vi går vidare, jag lämnar kommittén därhän just nu och konstaterar istället att nu i helgen avgörs promotion till de olika engelska divisionerna inklusive Premier League. Mourinho till Manchester United. Kanske det, tack och lov är vare sig Man U eller Mourinho några favoriter hos Syd så det är rätt skönt att de är samlade på ett och samma ställe. Men det kan ju möjligvis ändra sig, Leeds och Brynäs tillhörde min egen elitserie en gång i tiden, dvs "vilka-tycker-vi-värst-om-serien". Men som vi skulle ha sagt hemmavid när nu detta tonats ner och man plötsligt ser ett existensberättigande för båda i Premier League respektive SHL; "siddu" hu dä kan bli...
Rubriken är ett citat från en mycket intressant och bra artikel skriven av Katarina Östholm vid MittMedia. Hon ställer ett antal frågor och gör att antal ifrågasättanden av den bild där storstaden är idealmiljön och landsbygden är långsamt, eller snarast snabbt, döende.
Landsbygden är inte döende och storstädernas "tolkningsföreträde" kan behöva ifrågasättas. Avlasta storstäderna, det kanske inte behövs mer än att flytta ut ett antal statliga myndigheter från Stockholmsområdet så avlastas storstaden och stärker landsbygden. Ungefär så skriver Östholm.
Det är ingen naturlag som styr lokalisering, det är beslut. Att Sandvik "tvingades" omlokalisera sitt huvudkontor från Sandviken till Stockholm under förra VD:n styrdes inte av några opåverkbara lagar. Nej det var Faxanders beslut påhejad av den dåvarande, numera avsatta, styrelseordföranden.
Tidningen Land spanar också på myten om landsbygden och den avfolkningsbild som vi matas med. Stämmer det att Stockholm ökar med motsvarande två SL-bussar om dagen? Ja i stort sett men är det 80-90 landsbygdsbor som sitter på bussarna? Nej, det är det inte. Storstädernas befolkningsökning består till stor del av att fler barn föds, människor lever längre samt att invandringen till största delen hamnar i storstäderna. Bor det färre på landsbygden idag än för 35 år sedan? Nej egentligen inte.
Höghastighetståg skall knyta samman storstäderna, kostnad 150-300 miljarder, bra bedömning.. och är det lönsamt ur någon aspekt? Nej antagligen inte! Men, och det berättar en vanligtvis välinformerad källa, det är svårare att få gehör för mindre "attraktiva" underhåll-, trimnings- och förbättringsåtgärder än att samla kändisar och press till invigning av spektakulära nybyggen, typ tunnel genom Hallandsåsen trots att den positiva effekten står i precis motsatt förhållande. Pay-off på underhåll och trimning är kort. Pay-off på Hallandsåsen?
Man behöver inte ställa Landsbygd mot storstad men som citerade Östholm skriver i slutet på sin artikel: "Nej, bygg en mur runt storstaden-efter en vecka kan man se på vilken sida klösmärkena sitter".
Det finns Landsbygdspolitisk agenda ute på remiss för närvarande säger en annan välinformerad källa. Där pratar man bland annat om en 90% täckning av landet vad gäller Bredband och fiber. 90% varför inte 100? Då skapar vi ännu bättre förutsättningar för alla. "Alla skall med" är populärt uttryck, och det är väl helt rätt dock behöver ju inte alla med på snabbtåget eller shoppa på Mall of Scandinavia. Och skulle vi nöja oss med 90% i andra sammanhang? Nej antagligen inte. 90% av storstadsborna har kollektivtrafik, skulle det gå hem? 90% av storstadsborna har mindre än 40 km till närmaste sjukhus?
Artikeln är skriven av Syds Landsbygdspolitiske talesperson; Farmer-Johanna, dotter till Farmer-John..
Det riktigt spratt till i sommarbenen förra helgen och i början veckan. Sol och varmt så det förslog! Precis som vi vill ha det, samtidigt en oro; tänk om detta ÄR årets sommardagar. Fem dagar i maj. Idag är det plus 4 typ, regn, nästan snö. Inte på med vinterdäcken men man funderar. Var det sommaren 2016 som just passerade? Nej ändå inte för vi har några tydliga försommartecken:
1. Träden ÄR gröna
2. Hockey-VM spelas
3. Premier League har sista omgången i helgen,
ack så tomt det blir. Det har varit en bra säsong med några riktiga toppar på slutet. Chelsea-Tottenham, oj oj oj vilken intensitet. Vilken känsla. och i veckan West Ham-Manchester U, sista matchen med gänget på den klassiska arenan. Tråkigt, risken är att man nu möts av en ny betingskonstruktion till hösten. "I lost that lovely feeling" var det någon grupp som sjöng en gång i tiden. Och lite så är det. Highbury var Highbury - Emirates något annat, samma sak är risken att det blir med West Ham.
Och så åkte Newcastle ur, det gillar vi inte. Sunderland klarade sig kvar, det gillar vi. Aston Villa åkte ur, det gillar vi inte. Norwich, nja ganska neutralt. Och Leicester har vi pratat om. och AFC Wimbledon och Scunthorpe United.
Nästa fotbollsresa skall gå till den brittiska landsbygden, nja vi skall lämna London i alla fall.
Så är det med försommartecknen - imorgon skall jag hämta en ny gräsklippare, kanske lika bra att byta in den mot en snöslunga?
Bilarna krånglar, släpvagnarna krånglar. Så oerhört uppiggande man blev nu då!
Skärp dig Syd! Se sommaren an med tillförsikt! Solsken varje dag, regnskur varannan natt mellan 02.00 och 04.00 (man vill ju inte ha torra gräsmattor). Solstol, grillning, bad, läsa böcker på stranden, bada igen. frukost ute, kvällsteet ute. Så skall det låta Syd! Och trevligt helg!
Jag letade egentligen efter något helt annat i min hårddisk med hittade en gammal Sydartikel som vi kan publicera igen, jag har bara ändrat 0-räntan till minusränta. Problemet blir inte mindre, möjligtvis kan man fundera över hur det är med insikterna om dagens situation. Jag var på en bankinformation i veckan där man förmedlade en framtidsprognos, ungefär lika säker som den svenska sommaren. Dvs totalt opålitlig, vilket man inte minst känner idag då det är 20 grader kallare än i måndags. de gamla musik- och filmtitlarna får ur vädermässig synpunkt byta plats. "I don´t like Monday´s" respektive "Thank God it´s Friday" borde nu vara tvärtom. Men nu vara det inte väder vi skulle prata utan ekonomi. det tycker ni är sååå kul!
Minusräntan räddar vare sig Sverige eller Europa!
Under 15-20 års tid har företagen ägnat sig åt att lyfta arbetsintensiva jobb till så kallade lågkostnadsländer. För att det skall bli dyrare? Nej, naturligtvis för att det skall bli billigare. Nu oroar vi oss för deflation dvs. sjunkande priser, var inte det själva ”grejen” med att outsourca?
De 15 kanske 20 miljoner jobb som flyttats till främst Asien har dessutom lämnat ett antal människor i Europa utanför arbetsmarknaden. Stiger eller sjunker deras konsumtionsmöjligheter? Den sjunker förstås!
Alla teorier, stimulansförsök, analyser, nya stimulanser är konstgjord andning. En minusränta pekar på fundamentala fel i ekonomin. Alla borde oroas!
Gå tillbaka till grundläggande ekonomisk teori motsvarande årskurs 1 i Ekonomi på gymnasiet; det handlar på den klassiska utbuds- och efterfrågekurvan. Ingenting annat.
Vi har ingen brist på varor, som för att bli billigare produceras i lågkostnadsländer. Och vi har ett större utbud av varor än vad som efterfrågas, vad händer då med priset? Det sjunker!
Om vi har ett större utbud av arbetskraftstimmar än vad som efterfrågas. Vad händer med löneersättningen? Den sjunker! Och då kan man handla mindre dvs. efterfrågan sjunker och vad händer med priserna på varorna och tjänsterna då? Den sjunker givetvis.
Vi skall givetvis stimulera produktion där vi kan skapa verkliga förädlingsvärden – höja produktens/tjänsten faktiska värde. Vi kan givetvis stimulera konsumtion så att vi handlar mer men det får inte alls samma effekt. Lek med tanken att vi stimulerar konsumtionen så att vi köper 10 miljoner nya TV-apparater. Dessa 10 miljoner TV-apparater är producerade i lågkostnadsländer, vi går till Media Markt, för det är dumt att betala för mycket, och köper våra TV-apparater. Hur mycket reellt förädlingsvärde skapar detta i Sverige? Just ingenting.
En verklig förädlingsvärdekedja är till exempel att LKAB bryter malm som man mal ner till slig, som transporteras till stålverket X som omvandlar järnet till olika stålkvaliteter som säljs till maskinbyggare/plåtförbrukare som bygger någonting, fyller på med mjukvara och säljer detta till en brukare. Då har vi skapat verkliga förädlingsvärden. Men produktion är ute! Fel; vi måste börja där igen!
”Gameing” och musikindustrin är svenska fenomen – jättebra men det är ändå marginalföreteelser.
Offentliga sektorn räddar arbetstillfällena? Var kommer pengarna ifrån? Precis, från de faktiska förädlingsvärden som vi inte längre skapar.
Globalt kommer det att tvingas fram en utjämning som innebär att västvärldens konsumtions- och levnadsstandard kommer att gå ner, relativt sett, – kostnaderna för att producera i västvärlden måste balanseras mot Asien. USA har börjat återindustrialisera, vi måste göra samma sak och samtidigt inse att välfärdsstaten inte kan betalas utan pengar – oavsett om ladorna är tomma eller fyllda för närvarande.
När jag såg rubriken i min mail så trodde jag först det handlande om någon ny spännande skatteflykt fast i omvänd form. Först var det ju Panamanbreven och nu blev bolaget Investor upptaxerade med en dryg miljard och får betala några extra kronor i skatt, typ 230 miljoner. Nu kanske någon kommit på motsatsen och vill skatta så mycket som möjligt och göra att skattemyndigheten skulle bli sååå happy! Så var det nog inte riktigt ändå, förklaring kommer längre ned.
Det har ju vädermässigt varit en lysande helg, rensningsspaden har gått som en raket i trädgårdslanden och penslarna har penslat väggarna med ny färg. En punktering på bakre bildäcket förmörkade temporärt det glada humöret med solsken i blick. Byte av däck går i ett nafs, fyra bultar lossnar fint men den femte sitter som härdad betong alternativt fastsvetsad. Både familjemedlemmarna och grannarna involverades i mutterdragning. Maskiner av allehanda slag, slag av allehanda slag hjälpte inte. mutterndj....ln satt där den satt. Syd alltid så timida humör.... ( vad säger fru Syd för något nu då?...vadå inte ALLTID? hmm), påverkades "marginellt".
Hur som helst en smärre irritation över den fastsvetsade bulten infann sig och till slut fick även en professionell mutterdragare inkallas. Detta superproffs, vilket det måste ha varit, hade tydligen både rätt maskin och rätt hylsa. Vips, vips så var muttern loss, däcket bytt och hela grannskapet kunde återgå till försommarens utekaffe.
Sådana här frågor från familjen om man måste svära, förstår jag inte alls.
Klippet ovan kommer från Levi´s reklam och handlar om amerikanska "moms" inte svensk moms. Och lite reducerat blev klippet också skall erkännas...
Försöker göra lite 1:maj arbete i trädgården men den ena regnskuren efter den andra dämpar ambitionerna då man blir både kall, blöt och längtar efter kaffe.
Väl inne i kökets kaffedoftande atmosfär så rullar radion på Vinyl 107 eller Vinyl FM eller vad det nu heter, i och för sig det spelas en del bra låtar men det är alldeles för mycket mainstream för att jag skall kunna undvika att kommentera fru Syds val av kanal. Lite vämjeligt blir det, så snällt och tillrättalagt.
"Cotton Fields" med Creedence rullar och påminner mig om en diskussion under gymnasietiden då Syd och Pekka med kraft hävdade att CCR kommer att stå sig medan två andra som vi kan kalla för Göran och Didde hävdade motsatsen. Som sagt...
I förra artikeln pratade vi om Prince och även om jag inte var någon stor Princefantast så hedrar det honom att han vägrade släppa sin musik på streamingtjänster utan istället hävdade att musiken skall upplevas live eller från en fysisk skiva. Adele har samma inställning, tror jag.
När vi ändå är inne på musik så diskuterade jag med fru Syd i samband med kaffet och Vinyl FM om vilka skivor som verkligen satt spår (sic!) i mitt musikhuvud. "Cosmos Factory" med CCR, inte en dålig låt. "Dark side of the moon" med Pink Floyd och Howlin´Wind med Graham Parker var tidiga trendsetters för mig. Detta på tal om Vinyl.
Några CD med ny musik blev det i veckan som gick, bland annat nya Santana, med originaluppsättningen. Ja, tidiga Santana gillade jag också, liksom Jorge Santanas grupp Malo. Nya Santana tar vid någonstans vid skivan "Abraxas". Sedan köpte jag Wood´s nya. Har blivit en riktig Woodfantast. Brooklyn New York verkar har en spännande musikscen.
Hur kommer Rio in nu då kanske ni undrar? Ja ni gör det. Förstod nästan det.
Jo i gårdagens Dagens Nyheters helgbilaga fanns en intressant artikel på Brasiliens flygmarknad, de tredje största i världen. Speciellt fokus dock på Rio och den utbredda smuggelkorruption som är utbredd på flygplatsen där. Någon uttryckte sig om att det nog skulle kunna gå att t o m smuggla in en atombomb på något plan. Man betalar en slant och sedan kollar ingen vad en väska innehåller. Olika rutiner är det, tänker på det när min slitna skor skall åka på röntgenbandet vid många incheckningar....
Bilden jag lägger in nu syftar inte på Rio utan på känslan jag själv har efter att ha hört en lååång stund på FM Vinyl (det regnar än nämligen), det är ett vänligt musikval så; För tusan:
Det blev många prinsnyheter under gårdagen. Södermanland begåvades med en och Minnesota berövades en annan.
Syd måste erkänna att han aldrig varit någon Prince-fan. ”Nej soul och funken har aldrig varit min grej med sedan finns det självklart låtar som varit bra”, säger Syd.
Syd måste dessutom erkänna att han aldrig varit någon Prins-fan heller. ”Nej den här uppståndelsen kring prinsessor och prinsar har aldrig varit min grej även om det självklart finns prinsar som varit trevliga”. "Prins Bertil verkar ju ha varit en trevlig s k prick", säger Syd.
Nej, då är beröringspunkterna med Södermanland respektive Minnesota betydligt större. ¼ av Syds genetiska ursprung kommer från Södermanland. Statare som så småningom blev bönder och många besök gjordes under barndomen både i Gnesta, Blacksta, Södertälje (vi pratar landskap nu inte län..), Mariefred, Taxinge, Läggesta och andra strategiska orter. Trivdes bra i Södermanland och gör så fortfarande. En hel del släkt kvar även om det bara är ett par tre som man har kontakt med, "men de bästa är gott nog".
I Minnesota bor den klara majoriteten av Syds släkt. Minneapolis ligger nära. Där i trakterna var min mormors bror Sheriff och där bodde också två andra av hennes bröder. Många besök har gjorts i Minnesota även om nu inte Prince varit högst på agendan vid besöken där. Nej Bob Dylan, Peter Himmelman, Jayhawks m fl. har däremot dykt upp. Skivaffärer har besökts, vådliga vattenskidturer på Mississippifloden har gjorts, löpturer, snöskottning är andra sysselsättningar genom åren. När vi suttit nätter och kvällar i utkanterna av St. Cloud då har det varit annan musik än Prince som vi lyssnat och spelat.
Nu tänker ni att vi skall lägga in ”Purple Rain” här att lyssna på men så blir det nu inte.
Chansen att förlora lika stor som risken att vinna?
SJR (Syd James Revue) har haft kontakt med polismyndigheten, ja det vill säga den nyligen inrättade språkpolisen, även kallad SÅPO, för att försöka klara ut detta med sär skrivningar och användandet av "chans" och "risk". Inte vet vi, säger SÅPO, men det verkar vara en klart stigande okunskap om när risk respektive chans föreligger. Det kan bli lite tokigt när till och med våra vanliga patrullerande kollegor inom Polismyndigheten talar om att t ex chansen för en nätbedragare att åka fast är rätt liten. Framförallt verkar det vara som om "chans" börjar dominera i alla sammanhang där man gör en prognos för framtida scenarier skall beskrivas. "Chansen för nya jordbävningar i Japan är stor", vem vill ha den chansen måntro? "Chansen för pollen". Riskavfall blir väl inte chansavfall får vi hoppas. Eller kanske nya affärsmöjligheter
Om våra yngre medborgare alltjämt frågar om "chans" på någon som känns spännande vet inte SÅPO men däremot kan man väl tvivla på att någon frågar om "risk" på någon.
Jag besökte Folk å Rock i Borlänge förra helgen, RISKEN är stor att Borlänge och Sverige snart tappar en kulturinstitution om inte varje 1) Borlängebo tar en promenad in till citykärnan (väldigt död) och köper en CD eller LP hos Folk å Rock, det är till och med OK att köpa en gammal LP med Vikingarna (vilka f ö skall göra en ny spelning såg vår dansbandskrönikör Fox Trot.nyligen) bara för att öka omsättningen. Den som alltjämt tror att Spotify´s mål är att utveckla musiken måste inte att den risken, chansen menar jag inte är stor. Spotify är enbart ute efter att bli uppköpta, tror vår egen nätkrönikör Virre Reality.
2) Varje Kupolen/IKEA besökare istället byter ett av sina besök där mot ett besök hos Folk å Rock (en gång om dagen hos Ingemar är OK)
3) Att varje världsmedborgare gör samma sak som 1 och 2.
Gå och handla på Folk å Rock! Själv inhandlade vi följande små raringar, flera på chans även om risken finns att något blir fel. Record Store Day 16 april!
Riktigt, riktigt bra! Tack Ingemar! Några riktiga kanoner!
Blev kanske lite för mycket Irländsk "traditional".
Och så Paul Kelly my Aussie Hero!
Och så fortsätter vi vårt stöd för Leicester City!
Hytt-Eriks Fiske- och Managementkonsult, med sin slogan; "det är inte vilket fiske som helst utan röstfiske", har kallats in för att försöka förklara detta med Panamaskandalen. Som ni vet har många välbärgade medborgare i hela världen nu avslöjats med att gömma pengar lite varstans i så kallade brevlådeföretag med hjälp av en advokatfirma i Panama.
Hytt-Erik som själv arbetat i bankvärldens inre kretsar under många år är förvånad över att man valt denna metod att gömma pengar. "Förr eller senare kommer postlådan alltid fram i dagsljuset", säger HE, som vi fortsättningsvis kallar Hytt-Erik för.
"När jag jobbade i bankvärldens inre kretsar så hade vi redan för många år sedan s k brevduveföretag som faktiskt visade sig vara helt kassaskåpssäkra när det gällde att gömma pengar", säger HE. "Vi hade ett mycket smart uträknat kodsystem för att informera våra kunder vart pengarna hade tagit vägen". "Låt vara att det mesta av pengarna återfann vi inte själva heller, men säkert var det, skattefritt. Vi brukade hänga på en sedelbunt på näbben, gärna US dollars eller yen, för de var lättare att känna igen och så var det mer värde per sedel. Vikten är viktig med tanke på att brevduvorna inte kan bära iväg med hur mycket som helst på sina turer runt jordklotet.
Vi hade t ex ett brevduveföretag i den grekiska övärlden och när vi då ville informera våra välbärgade kunder om vart pengarna gömts så sa vi lite skojsamt att; nu har de flugit sin Kos. Då förstod de att de kunde hämta ut pengarna där nere i Grekland". Eller när vi skickade iväg en duva med några kopek till Finland då brukade vi prata om Sven Dufva och då förstod man att pengarna fanns i Finland".
Hytt-Erik berättar vidare att de var folk ur alla samhällsklasser, politiker, företagsledare, fotbollsspelare, det var vittvätt av svarta pengar, V75-vinnare på Solvalla och allehanda andra ljusskygga, men välbärgade individer, som man gav "råd" för de hade ju råd att betala. "Så det som avslöjas nu, förvånar mig inte", säger HE.
"Nu fick vi som sagt lägga ner våra brevduveföretag för det blev med tiden hett om öronen när våra välbärgade bankkunder trots allt ville ha ut någon krona och i stort sett varenda duva försvunnit någonstans på vägen. Var det inte en duvhök som tog dem, så satt de mest på torgen runt om i världen och där var det ju svårt att hitta på rätt duva så att säga. Speciellt de här välbärgade personerna med mycket svarta pengar var inga duvungar så där blev det hotfullt många gånger". Jag minns speciellt en gång då jag hade en dansknorsk kund som blivit rik på svarta pengar i Nordsjön, det vill säga olja. Han hette Lien Andresen, men kallades för Stor-Lien för att han var så kraftigt byggd. Vi hade bestämt träff i norska fjällvärlden där han frågade vart pengarna tagit vägen.
"De har flugit sin Kos", sa jag.
"Du-ved", sa han.
"Nej jag vet inte" sa jag.
"DU-VED!" skrek han högre.
"Nej jag VET inte", sa jag återigen.
Jag kände att det osade katt så jag drog iväg med skotern men redan i Duved var Stor-Lien ifatt mig
Jag förklarade åter att pengarna flugit sin Kos. Då blev han jätteförbannad och gav mig ett riktigt duvslag på höger arm. Jag ramlade och det kändes som om armen gick av, men så var icke fallet utan jag var snabbt på benen igen. Jag var dock duven i höger arm ända till Åre efter. Stor-Lien drog sig mot norska gränsen och försvann sedan i en lavin.
Numer så är allt väldigt öppet och ärligt i bankvärlden säger HE med en snett leende som man anar under den neddragna Panamahatten.
Okänd hattbärare från nätet. Lite lik.....nej kanske inte ändå
Den där Syd James han vet mycket han var det en läsare som utryckte sig när SJ:s förslag om byte av tränare i Chelsea, Newcastle och Leksands IF kommunicerades i höstas.
Leksand gjorde det snabbt och det var början till en makalös vändning som slutade i SHL Ingen fattar egentligen hur, men faktum kvarstår. HOPPAS nu att Leksand inte upprepar tidigare säsongers totala felsatsningar med att skriva dyra kontrakt med spelare är på väg utför sedan många år. Som en gång i tiden var bra men som nu mest glider in till banken för att ta ut lönechecken. Nej satsa nu på det vinnande koncept som mejslats fram under senaste fyra månader! Gamle Ludvikasonen Jonas Frögren har inte direkt var ledande i Leksand förrän nu; i kvalserien har han varit den gamla Frögren igen dvs kanon, vilket motsäger min nyss avlossade teori. Men här finns en känsla med och det är skillnaden. Jag tror inte MoDO dammar av Foppa i sin nya satsning för framtiden och det skall inte Leksand heller göra. Går det lite tungt i SHL-inledningen i höst, ja låt det då gå lite tungt för egentligen var planen att vara åter i SHL 2019. Tiden finns m a o.
Chelsea var tvåa med bytet och har gjort en stark uppryckning, hade Chelsea varit snabbare med att sparka ut Mourinho så hade man nog varit uppe och nosat på Europaspel även nästa säsong.
Newcastle väntade för länge, och ja risken för nedflyttning är stor.
Sedan är inte tränarbyte alltid det rätta, Aston Villa har tredje managern för i år och inget hjälper beroende på att AV inte är bättre än vad tabellen visar, tyvärr.
Jag har börjat "beta av" Lundellboxen, "Vargmåne" det var många år sedan. Bra! Några lite för enkla textsatser i någon låt men en stark skiva i helheten. Jag fick en hastig idé om att under våren enbart lyssna på Lundell, Neil Young, Bo Dylan, Emmylou Harris och Lucinda Williams. Men den tanken har jag redan släppt inte minst för att jag just nu älskar att spela "Crystal River" med Mudcrutch på HÖG volym, brukar passa på när fru Syd är ute på andra äventyr och grannarna alltjämt är vakna. Fönsterrutorna skallrar av basgångarna, ja även hos grannen... Har ni tålamod, låt den rulla på, i 10 minuter, vrid upp till maxvolym, koppla in er HiFi anläggning och låt den ersätta er WiFi-anläggning en stund för bästa ljud!
Påsken är konstrundornas "årstid", en tradition som började på Österlen men som sedan spritt sig lite varstans. Men nu fokuserar vi Österlen. Efter räfsning i trädgården och gjorde vi en tur och fru Syd föreslog en visit i Simrishamn där Ulf Lundell ställde ut sin konst. Dit ställdes den s k kosan och här nedan följer ett litet axplock.
Konsten var bra, riktigt bra! Sedan upptäckte vi att vinylversionen av "Roskilde Orange Stage" fanns signerad, ja ja vi har den på CD men inte vinyl och framförallt inte signerad.
På min fråga om inte boxen också fanns så fick jag först ett tveksamt svar men när Sofia L trädde in så kom boxen fram och ja, det blev ett köp där också! Det vankas mycket Lundell under våren. Till mitt försvar kan sägas att jag inte köpt särskilt många skivor i år. Fyra i Holland, ett par på Bengans dessförinnan.
Eftersom Syd risksvenska dialekt ledde mot Dalarna, märkligt, så fördes samtalet in på låten "Gruva" som har sitt inspiration från den kända orten Grängesberg. Jag är, säger Syd, lika förvånad fortfarande att jag missade den konserten när det begavs sig en gång i tiden. Måste varit bortrest.
Och så det bästa av allt. Inköp av boxen. Sofia Lundell som tagit omslagsfotot servar oss med både konstvisning och box! Kanon! Vad säger du Leif-san om detta?
