Syd James Revue

Charlotte Kalla, Anna Haag och Anja är. (Vill på intet sätt förringa Björn Ferrys guld -kanon!). Så härligt att de får lyckas, visa spontan glädje, verkar trevliga och ödmjuka. Superlativen kan staplas. MEN mest "impad" är Syd ändå av Anja P:s prestation. "Halvt ihjälslagen" reser hon sig upp på nio, skakar igång kroppen och tar brons ett dygn senare.
Anjas dramatiska fall ger en flash-back till egna spektakulära fall i slalompisterna och man återupplever den smärta, den känsla av okontrollerad fart och höjd när man lämnat snön för en flygtur på, ja uppgifterna går isär, men vissa vittnen till Syds slalomdebut säger att:
"Ja det kanske inte var lika högt som Anja flög och inte så långt heller men ramlade gjorde ni ungefär på samma sätt". "Men nog var höjden en 60-70 cm och nog flög du ett par tre meter".
"Vadå, två tre meter? Jag flög ju jättelångt". (Vittnen brukar inte minnas riktigt efter lång tid nämligen)

Det får vara hur det vill men Syds slalomdebut innebar ett dramatiskt fall redan på väg ner till liftens start! Syd hade sett på TV att man skulle hoppa och det var väl ett par hundra meter ner till liften och hoppchans fanns. Syd tog fart, såg en lämplig kulle och hoppade med känt resultat. Redan INNAN jag hunnit ner till liften första gången var ena skidan spräckt, stavarna böjda och Syd nu införstådd med att man bör åtminstone göra ETT ÅK innan man börjar hoppa. Någon lysande karriär i slalombacken blev det aldrig, nej jag snorar hellre fram i spåret, precis som Anna, Charlotte och Björn och Majdik som tog brons med fyra spräckta revben.
Dessa fyra spräckta revben ger en flash-back till egna spekta..................... ja vi tar det en annan gång för nu var det ju FAKTISKT skidor och duktiga tjejer vi skulle skriva om.