Syd James Revue

Är ett ämne som diskuteras just nu. Ännu är de flesta elever trygga men otryggheten ökar vilket självfallet inte är bra

Hur var det då förr? Redaktionen har ställt några frågor till den f d skoleleven Syd James om hur han upplevde sin skolgång:

 

Nå Syd, var du trygg under din skolgång där i Kolarbyområdet?

 

- Jag tror jag var rätt trygg i årskurs 1 som jag kan minnas. Vi hade en liten skollokal för årskurs 1 som låg i källarplan uppe på Skogsvägen. En klass, en etta och alla barn från väldigt nära omgivning, ja knappt omgivning, jag tror nästan alla bodde inom en radie på 500 meter. Inget bråk, någon fick dock stå i skamvrån ibland. Har förträngt om jag själv stod där men det är nog ett rätt säkert antagande att jag gjorde det någon gång.

 

Men årskurs 1 säger du, det är ju fler årskurser, vad hände?

 

- Vi flyttade ner till Alfa från årskurs 2 och då var tryggheten borta. Jag minns återkommande bråk och slagsmål, Vi i årskurs 2 mot de i årskurs 3. Vi hade förstärkningsstyrkor som kom när den då s k hjälpklassen kom upp till matsalen. Då tuffade vi till oss och kunde attackera årskurs 3 på deras egen trapp. Ja vi slogs, och eftersom vi var ett år yngre så kan man lugnt konstatera att det var inte alltid det gick så bra. Men kaxiga var vi!

 

Du själv då Syd, var du from som ett lamm?

 

- Nej det kan jag inte påstå. Bråkade ALDRIG med någon som var yngre men Syd har ju alltid haft ett speciellt förhållande till överhögheten, på den tiden var överhögheten äldre, lite översittartyper. Man fick rätt mycket stryk men vika ner sig? Aldrig.

Men ett annat minne är just ett bråk med ärskurs 3, jag skulle uppenbarligen slå till någon som dock vek undan och jag sopade istället knogarna rätt in i en tegelvägg- inte så bra kan jag säga. Inte bara sår, utan blodförgiftning och läkarbesök...

 

- Fortsatte detta eller blev det lugnare?

 

- Nej det fortsatte. Jag minns aldrig att man kände sig trygg och säker. Det blev bättre på högstadiet konstigt nog men då hade å andra sidan flera av klasskamraterna råkat rejält illa ut och försatt sig i situationer som inte alls var bra. Där vek Syd undan och tog en annan mer lagriktig väg. Tack och lov! Märkligt, jag minns nu att vi ibland sköt av fyrverkeripjäser i klassrummet, det kanske inte var så mycket lugnare... 

 

Aldrig lugn under hela skoltiden?

 

- Jo faktiskt, i årskurs 9, då hade mor och jag flyttat till "Bergä" och det var någonting helt annat. Var i bråk en gång och då stod alla andra som fågelholkar. Fanns ingenting av den kultur av bråk och slagsmål som jag vuxit upp med. Riktigt skönt faktiskt.

 

Vi brukar prata om det här, fru Syd och jag. Vi från bruksorten slogs igenom grundskolan, byskolan där fru Syd gick där sjöng man "Ekorrn satt i granen". Om "Ekorrn satt granen" där i Kolarbyn var det alltid någon som försökte skjuta den med luftgevär. Just ja, det gjorde vi ju också, sköt på varandra med luftgevär, inte heller så bra. Dumt också när vi lekte pyroman och brandkår.

 

Allt kanske inte var bättre förr. När man läser det här själv så häpnar man. Men det är sant varenda ord. Och det här är inte allt. Man kanske artade sig rätt bra ändå...

Vissa av er kanske kommer ihåg en TV-serie som hette "En röst i natten"? Det var inte jag men...

 

Ofta, speciellt ofta när det är och har varit mycket runt omkring, mycket på jobbet, mycket hemma. Då brukar undertecknad av någon outgrundlig anledning behöva prata om nätterna till fru Syds stora "glädje"- Nej, snarast störande upplevs det.

 

Jag hör min egen röst säga en rad osammanhängande saker som inte har någon som helst koppling till den vakna vardagen. Eller kanske?, får kolla med någon sömnpratsforskare om saken.

 

Ett frekvent återkommade fras är: " Skall jag sjunga en bit för dig?". Hittills har svaret alltid varit "nej, tyst, sov nu". Och det gör jag för än har jag inte hört mig själv att faktiskt sjunga.

 

I natt var det en ny mening som uttalades: "Jag vill inte vara någon häcklöpare som springer i motvind". Var det nu kom ifrån??

 

En annan gång kände jag mig tydligen "som en omkullvält telefonkiosk".  Och en tredje gång kunde "jag inte köra omkring med en flakmoppe med soppa på flaket".

 

Det är totala "randomuttalanden" som jag till och med tror att en sömnforskare eller drömtydare skulle ha fullt upp att få klarhet i. Vi får se vad mer som kommer framöver? Skönt om man hade lite mer positiva tongångar kanske..?

 

En annan som kanske inte sover så bra (nu sover i och för sig Syd bra även om han pratar) är Janne Andersson, vår coach för herrlandslaget. 1-3 mot Österrike var inte bra, minst sagt, och nu spekuleras det och tycks från alla håll och då tänkte även Syd tycka lite.

 

Syd tycker inte att Andersson skall avgå. Vi kanske inte är bättre än så här? Om individuella misstag görs, nu gjordes flera i och för sig, så har de egentligen inte med spelsystem och coachning att göra.

 

Kan man inte slå ett bra pass så kan man inte, är man ouppmärksam så är man . Men det straffas direkt idag. Tiden att rätta till ett misstag finns inte. Förr, på Vallen i Grängesberg, hann man i och för sig inte heller rätta till alla misstag. Då fick man istället kompensera med en rejäl glidtackling och hoppas att bollen träffades först, eller årminstone fanns i närheten.

 

Hittade detta på "nätet" , 

 

De flesta som pratar i sömnen är män eller barn. Ungefär 25 procent av barn pratar i sömnen någon gång, och omkring en procent av vuxna.

Läs också: Sova med strumporna på ha oväntade fördelar!

Vad sömnprat egentligen innebär är sömnbrist. Saker som kan trigga att någon pratar i sömnen är feber, alkohol, stress eller depression, till exempel.

 

 

Några särskilda strumpor kan man då undra?.... Nja jag pratar vidare tror jag..

 

 

Tittar man i Svenska akademiens ordlista så är "tondöv" ett adjektiv som betyder att man är helt omusikalisk. Helt alltså.

 

Syd tycker att det finns andra former av tondövhet, typ mer intellektuell tondövhet. Svenska akademien är ju själva vid ett flertal tillfällen uppvisat påtaglig intellektuell tondövhet. Men nu tänkte jag avhandla Nobelstiftelsen som på sin kammare kom på att det nog vore en god idé att bjuda in ambassadörerna från Ryssland, Vitryssland (Belarus) och Iran till priscermonien. De var de enda som tyckte detta var en god idé!

 

Det blev ramaskri från alla andra och då fanns två alternativ, ändra sig eller avgå.Att höra detta muller hindrades inte av tondövhet. Man ändrade sig men problemet då var/är att man egentligen inte ändrade sig utan man hade tagit intryck av protesterna och då ändrat sitt beslut. Tycker man då egentligen att man i alla fall gjort rätt bedömning?

 

Vi får se vad som händer framöver, kanske någon avgår av hälsoskäl? Trovärdigheten är förbrukad till stora delar men det är ett prestigeuppdrag och svårt att släppa. Det är tyst just nu men vi får se.

 

Tyst på krigsfronten i Ukraina är det inte. Samma sak här med tondövhet, inte lägger sig Rysslands armé ner och ger upp, så att det går "sakta" fram i motoffensiven är inget att undras över. Det är mer fantastiskt att det är en motoffensiv. Uppdateringar får ni bland annat på www.cornucopia.se.

 

 

Jag vet inte om ni, kära läsare, varit på Pusher Street i området Christiania, Köpenhamn. Ni har säkert läst om att invånarna i Christiania nu själva vill att Pusher Street skall stängas. Dertta efter en dödskjutning i slutet på augusti.

 

Jag har inte varit på Pusher Street men kan dock tycka att den öppna droghandeln där kunde ha stängts för många, många år sedan. 

 

Under en stor del av 1980-talet jobbade undertecknad extra som personundersökare, detta efter en kortare karriär (anställning) på Kriminalvårdsstyrelsen som frivårdsassistent. Där började jag med personundersökningar och fortsatte därefter under mer än tio år som extern personundersökare. Ett bra men ibland mycket påfrestande extraknäck. Personundersökning är inte typ §7 undersökning och ingen rättspsykiatrisk undersökning utan fokuserade mer på de sociala förhållandena och en livsanamnes.

 

Hur som helst, ett mycket frekvent brott var relaterat till narkotika. Det var förhållandevis unga killar (ytterst sällan nåon tjej) som åkt just till Pusher Street,köpt knark och kört hem till Dalarna och sålt.. Jag jobbade mest med Ludvika, Smedjebacken, delvis Borlänge, Avesta. Inte minst Smedjebacken hade i förhållande till sin befolkning många aktiva.

 

De åkte fast, hyfsat många, och så blev det personundersökning. Man kunde redan då fundera över hur denna droghandel kunde fortgå, ta många liv och ändå fortsätta. Nu då, 2023,  blev döden i form av en skjutning mycket påtaglig "på deras gata i stan"; Pusher Street. och nu låter det annorlunda..

Äntligen.

 

Har många gånger funderat på om jag skall göra en uppföljning av "mina" ärenden och se vad som hände i resten av deras liv. Antagligen måste jag ha någon akademisk ambition för att få tillgång till materialet, ja det är klart jag skall ha tid också. Ungefär 150 personundersökningar blev det innan jag totalt tappade lusten efter en situation, en fredagskväll, i en drogsunkig lägenhet i LA där Syd satt ensam med starkt påverkade missbrukare, en sönderslagen och HIV-positiv. Där tog det stopp!

 

Jag var på fest häromveckan och som alltid måste jag kolla vad som fanns i skivsamligen, där hittade jag soundtracket till "Easy Rider", drogromatisk men bra musik. Jag lade ett bud på skivan, i och för sig så har jag den redan men det kan vara bra att ha två.