Syd James Revue

Så har Syd ånyo varit iklädd fluga och frack för Andra gången i sitt liv. Det får inte bli någon  vana det här för hur dkulle det se ut om man gick lite typ Halloweenklädd hela dagarna? Festen var  i Stora staden och männens bröst var dekorerade med allehanda band och medaljer. Vad kvinnornas dito var dekorerade med kan jag inte uttala mig om även man  om (självklart inte Syd -)  kunde titta långt ner i de djuuupa urringningarna. I år hade jag bordsdamer som var både lysande och kanonbra. Förra året var bordsdamen mer på lyset och blev mer  typ kanon på nattkröken.

 

Jag funderade ett tag innan festen om jag skulle hänga på mig mina medaljer och ordensband, men "nej" sa fru Syd det gör du inte. - "Du kan ju inte gå omkring med klubbnålar från en massa engelska fotbollslag och knyta en Crystal Palace- halsduk snett över bröstet". Jag gav med mig!

 Mat fick vi också och det var tur det, man kan ju inte leva på Champagne allena, nu hade jag i och för sig fikat en gång under dagen.

 Kungen var på plats, fru Kungen också och jag hade en liten plan att bjuda upp henne på en bugg men det blev fru Syd som fick bugga där i Stockholmsnatten, och man har ju rytmen i blodet så det gick ju galant, ja t o m fru Syd tyckte att mina danskonster var imponerande, JAG tyckte hon sa så i alla fall.

Fru Syd och jag hade en liten diskussion ikväll om det kloka i att ge sig ut i spåret och springa vid 19.15-tiden en lördag - i hällregn. Vem som argumentade för vad tror jag inte jag behöver upplysa om.

 

Jag gav mig i alla fall ut i spåret (hällregnet avtog till att enbart vara ett rejält regn) och när jag sprang där och funderade över varför jag var själv därute i skogen så fick en " flashback" till;

 

- Grängesberg där jag minns några löpturer från Öraberget, ner mot bryggeriet, förbi Vallen, Björkås, upp vid Bergslagsbyn-förbi Gruvkontoret-Tjärn och så hemåt igen. Jag sprang, minns jag, med snön piskande i ansiktet och tyckte verkligen att jag "kämpade mot elementen" och kände mig så väldigt nyttig när jag så småningom "damp ner" i hemmet.

 

- Julie Leonardsson. konstnären från Smedjebacken som bland många goda konstverk gjorde en tavla som jag har för mig hette "Kil-Helge mot elementen" där just "Kil-Helge" framåtböjd tog sig framåt, kämpandes mot blåst och regn alt snö. Eftersom jag vet vem Kil-Helge var så kan jag också säga att någon större likhet mellan Syd i Grängesberg och Kil-Helge i Smedjebacken var det i övrigt inte.

 

- En fredagskväll för väldigt många år sedan också i Grängesberg, där bara farsgubben var hemma och Syd kom på att "idag har jag nog tränat för dåligt" och vid 22.30-tiden sticker iväg ut och springer, inte nog med det utan slår till med backträning nere vid Östra Skolan.

 

- En cykeltur runt Väsman och en extra tur runt Blötberget efter att ha ätit två rostade frallor en kopp te och druckit en flaska saft - varvid krafterna tog totalt slut efter en 6 mils trampande och att jag till slut inte ens kunde sträcka ut armarna efter att ha suttit ihopböjd över bockstyret.

 

- Hockeyträningarna med Uno "Garvis "Öhlund som bestod av skridskoåkning och målvaktsträning och man var så "dj---a" slut efter träningen att man inte kunde gå av plan utan man kröp av och Gravis berömde att "du kämpade som Sven Dufva, den gamla finlandssvenske kämpen, där i målet". Eller som Byberg brukade säga; "skall man se blod så skall man gå och se på Syds matcher i hockeymålet". Fullständigt hänsynslös - mot sig själv som den gode Syd var.

 

Nu hade jag sprungit fem kilometersvändan och fortsatte på nästa varv - det rejäla regnet hade övergått i hällregn igen och då tänkte jag på alla dessa gamla träningsminnen och att det trots allt regnade rätt mycket och att jag nog  ändå kunde förlika mig med att fru Syd blev kvar hemma. Vilket jag också berättade när jag kom hem, dyngblöt, och så kände mig sådär nyttig med mig själv som jag gjorde där i Grängesberg en gång i tiden. Inte riktigt kanske men lite i alla fall. Väldigt lite egentligen.

 

 

 

En, för mig och för många andra också förstår jag, relativt okänd kines får litteraturpriset, ekonomipriset gick inte till EU men väl fredspriset.

Jag vet inte om de som fick ekonomipriset sammanfattade sitt vetande så här, men med tanke hur det ser ut lite varstans så kan man undra.

Lånad bild från okänd.

En helt annan händelse i veckan påminde mig (Syd alltså) om ett antal "spännande" managementkurser som man fått gå genom åren. Några saker återkommer alltid och jag skall snart förklara hur jag hamnade i denna tankesnurra.

 

ALLA managementkurser behandlar "Maslows behovstrappa"; oerhört spännande, första gången kanske men inte när man hört den 24,7 gånger. Men den är med och man skall inse både det ena och det andra.

 

Sedan brukar man ibland, inte lika frekvent som Maslows trappa, även prata om "Pavlovs hund". Ett exempel på klassisk betingning om hur en given signal kan få hunden att dräggla UTAN att det kommer mat. Nu såg jag dock en annan variant där två hundar i samtal konstaterade; "nu har jag fått husse dit jag vill; jag behöver bara dräggla lite när den där klockan ringer så får jag mat en kort stund senare" -nåja det sista var en överdrift men i alla fall.

 

Sedan kommer "Yohari-fönster", som skall ge lite insikt om att man inte har insikt om ens egna dolda sidor - som man inte ser själv men som andra ser (rena deckaren är det) och sedan kommer något som man brukar hävda hänger ihop med "Alice i Underlandet", riktigt hur kommer jag inte ihåg men ihop hängde det på något vis och det är när Alice eller någon annan därborta i Underlandet skall fråga efter vägen:

- "Vilken väg skall jag välja?" frågar någon obeslutsam (skall symbolisera någon obeslutsam chef antagligen)

- "Vart skall du gå då?" frågar en smart (skall symbolisera någon smart konsult som ställer de smarta frågorna)

- "Det vet jag inte", säger den obeslutsamma - (som inte har TYDLIGA mål för sin verksamhet)

- "Då spelar det heller ingen roll vilken väg du väljer", säger den smarta konsulten (som då vill påvisa vikten av målstyrning osv bla bla).

 

Nu till verkligen (telefonen ringer)

- Ja, det är Syd!

- Hej det är X, jag tror jag åkt fel!! HUR skall jag åka???

- Var är du då?

- Jag vet inte!

- Finns det någonting du känner igen?

- NEJ! INGENTING!

- År du på väg Söderut eller Norrut. Åt vilket håll åker du?

- Hur skall jag kunna veta det?

 

Hade jag då varit den smarte managementkonsulten skulle jag har svarat: Då spelar det heller ingen roll vilken väg du väljer!

Men det gör man inte utan man guidar tålmodigt vidare så att familjen kan samlas så småningom, som en enda stor familj.

 

Det var alltså det som fick mina tankar att fara iväg till managementkonsulternas förlovade land.