No more war

Ni som läser Syds blogg vet att två gånger  per år sätter jag samman en CD, en jul-CD och en sommar-CD som vänner med CD-spelare får. Som ni vet är jag anti-Spotify, ja ingen anhängare i alla fall. Detta har inte förändrats efter de senaste turerna där "min" Neil Young tar täten i en bojkoll av Spotify, "In Neil we trust".
Hur som helst, 2017 ställde jag samman en jul-CD med temat "No More War" och den gör sig påmind i dessa mörka tider av  Rysslands invasion av Ukraina. Läser man boken av Catherine Belton "Putins krets" och studerar rysk historia så kanske man inte är alldeles förvånad, men ändå, jo man är ändå förvånad, förfärad och kan inte fatta galenskapen
 
En av Putins förtrogna är Roman Abramovich som äger Chelsea FC, mitt gamla Chelsea. När Roman kom in gick Syd ur och återvände till östra London där West Ham hör hemma.
Nu igår kväll (lördag) meddelar Abramovich att han överlåter sitt ägarskap till en stiftelse. "...Thats why I today giving trustees of Chelsea´s charitable Foundation the stewardship and care of Chelsea FC".
 
En akt av ett gott hjärta eller ren kalkylering om att ett lag ägt av en oligark i dessa tider inte är populärt och kanske utestängs från tävlingar. Vi får se. Har svag tilltro till Romans goda hjärta.
 
Idag säger också Chelseas Manager: "Vi förlorar gärna om det hjälper Ukraina", vi får se det också (17.30 ikväll).
 
Nu tillbaka till den där tema-CD:n "No more war". Två låtar tog jag bort. Men tyvärr får de ny aktualitet. Krigets fasa. Ingen hardcore grunge, lyssna. Inget pysmys heller.  Låt 1 om fasan, låt 2 om flykten.
 
 

Syd tar flighten

LPA-ARN 3:20 står det på skärmen i stolen framför mig. Boken har jag nu läst ut; ”Renegades” av Barack Obama och Bruce Springsteen.

Smörgåsen jag köpte är uppäten. Och inte kan man sova nu när klockan är 18.18.

Jag tittar till höger, två tomma stolar trots att 376 av 388 platser är bokade. Jag tittar till vänster, en tom stol, min stol. Jag flyttade över nämligen och krånglade till det lite.

-Har du beställt mat?

- Nej men snälla du, inte beställer jag flygplansmat!

Detta är ett återkommande samtalsämne när fru Syd och jag reser tillsammans. Nu är inte fru Syd med på just den här flighten och inte svarade jag riktigt som jag skrev när frågan kom heller. Jag bara berättade att jag bytt plats.

Resultat i OS-hockeyn annonserades, Sverige -Canada 2-0, känner måttlig upphetsning.

11 572 meter över havet, badade i havet innan jag åkte. Tåg taxi, alltjämt lite försiktig trots att Covid verkar sjunka undan. Höjdangivelsen påminner mig om seriefiguren Snobben, existerar Snobben alltjämt? Finns Snobben som podd eller app eller är han helt out-of-date? Hur som helst, Snobben skulle bli författare en gång i tiden och började med en kärleksroman och började texten med;

”Min kärlek till dig är djupare än det djupaste av hav, som är Marianergraven på 11478 meter (kanske fel meterantal) och jag högaktar dig mer än det högsta berg som är Mount  Everest på 8848 meter... Så var det med den romantiken.

Deckargenren blev inte mer lyckad: Intrigen inleddes med: ”Hjälp! Någon har stulit min polarko!

Nej det blev inte bra. ”Renegades” som jag nyss läst som sagt var mycket bättre. DEN bygger på en podd där Barack och Brucen pratar om olika livsfrågor. De oroas över utvecklingen i US. Kan det splittrade landet enas. Kan landet få en healing efter Trump? Men de diskuterar även frånvarande fäder, musik och annat.

När vi ändå är inne på musik och Obama och Bruce så nämner de båda Jackie Robinson som den förste icke vite spelaren i baseballen någon gång kring 1947, spelade för Dodgers tror jag det var. Chuck Prophet som jag gillar har gjort en bra låt om just Jackie Robinson. Värd att lyssna på.

Nämen vad tusan, nu sköt passageraren framför mig tillbaka stolen så min dator inte får plats. Rackarns också.. 2.51 kvar nu och inte kan jag sova nu heller. Och så pratas det hockey omkring mig; En Färjestadare hör jag på klingande värmländska,  flygvärden är Brynäsare och tycker genuint illa om Färjestad, och bakom sitter en som håller på Almtuna. Nu är det tungt... Och toalettkö!

Vi är utanför Frankrikes kust, Biscaya. Ställer man sig kön nu kanske man får kissa över Holland.


RSS 2.0