På lördag tar Charles den tredje Berglund sitt Djurgården till Nobelhallen. Lika bra att mesta mästarna vänjer sig vid såna ställen. I höst är det så vardagen ser ut. Det krävs ett Ranelid-mirakel för att rädda kvar Djurgården i elitserien.

Problemet var större och enklare och därför svårare än så. Det egna spelet var lika uselt i kvalserien som i elitserien.

I nästa omgång åker Djurgården till Karlskoga och i vissa håll i hockeyvärlden sägs att det behövs visum för att ta sig dit och en privatarmé ta sig hem från en lördagsmatch där.

Djurgårdens tredje tränare för säsongen har varnat för kvalseriekoman. Den kan slå till efter några inledande bra matcher. För Djurgården slog den till efter några inledande bra minuter.

Djurgården hade flera guldlägen att vinna den här matchen men tappade alla.

Djurgården fick sedan ett lysande läge att i alla fall spela till sig en förlängning men brände det också så det sjöng om det och Rögle vann helt rättvist.

Rögles Alexander Johansson hade just kvitterat till 2-2 i början av tredje. I mittzon körde två djurgårdare ihop och medan de låg och sprattlade som kalkoner på hal is blåste Rögle in i anfallszon och Alexander Johanson gjorde andra raka målet.

Fredrik Claesson kvitterade. Det var en halv period kvar och här borde Djurgården ha insett att man varit nära att åka på en j-a smäll men överlevt. Istället fortsatte Djurgården att spela totalt huvudlöst. Nu körde tre spelare ihop i egen zon. Pucken gick bak till Daniel Glimmenvall och det var 3-4 och tack och god natt, Djurgården.

Det var kvällens andra bjudning av Gustaf Wesslau. Och ska man rangorna Djurgårdens djävulskap kommer det här högt upp: att Ölvestad, Ottosson, Tjärnqvistarna (mina krav på Daniel är skyghöga), Marcus Nilson och Gustaf Wesslau, de spelarna som ska bära laget var de som hade störst problem med Rögles fart och vilja och hunger.

Och ändå hade det börjat så bra.