Ikväll fick kroppen bestämma..
Ni minns väl tidigare noteringar med citat från den kända idrottsfilosofen i Grängesberg som myntade uttrycket;
"Kröppfaen ska lära sig vem som bestämmer" efter ett rejält träningspass, på gränsen till vad man just klarar av.
Ikväll hade jag klara ambitioner att avsluta helgen med ett löppass. Nu blev det mycket utomhusarbete igår, sådär en 11 timmar, röjsågen startade 09.02 i morse, gick två timmar, sedan dusch och utflykt till äldrevården och sedan hem och ut igen.
Redan då kände jag att det var lite segt, men jag tänkte på filosofen att "kröppfaen" skall lära sig vem som bestämmer så nog skulle vi springa. Fru Syd ville inte hänga med utan avrådde även för min löpning; "du har ätit för lite och det är varmt" "Brukar jag följa dina träningsråd?, frågade Syd lite kaxigt så där. -Nej, men du kunde kanske lyssna någon gång!, framhärdade fru Syd och nu hade även äldsta dottern framfört sin mening. Gaddar ihop sig gör dom.
När yngsta dotter Syd ringde och sa att hon and boyfriend skulle ut och springa precis där jag tänkt springa så föreslog Syd att; -"Bra då kan jag hänga med er!"....
Vill ni ha ALLA argument för att det inte var någon bra idé? Eller räcker det med att jag berättar att det bästa vore att jag sprang själv.
Men när jag stod där vid diskbänken efter argumenten så kände jag själv att kroppen signalerade:
"Spring inte med mig ikväll!"
Och sedan sa kroppen: -"Det känns som jag kommer att kräkas om du springer med mig".
-"Lite lugnt" sade Syd.
-"Nej inte alls", sa kroppen, "jag är alldeles tom på energi".
-"Du har väl lärt dig vem som bestämmer, kontrade Syd!
-"Ja", sa kroppen, "det har jag jag". "Och dessutom känner jag mig yr", fortsatte kroppen argumentationen.
Nu har jag ätit, kört några situps, kanske "Plankan", någon löpning blev det inte men imorgon då minsann. Jag säger det här lite tyst till er, man vet aldrig vem som lyssnar.
"Kröppfaen ska lära sig vem som bestämmer" efter ett rejält träningspass, på gränsen till vad man just klarar av.
Ikväll hade jag klara ambitioner att avsluta helgen med ett löppass. Nu blev det mycket utomhusarbete igår, sådär en 11 timmar, röjsågen startade 09.02 i morse, gick två timmar, sedan dusch och utflykt till äldrevården och sedan hem och ut igen.
Redan då kände jag att det var lite segt, men jag tänkte på filosofen att "kröppfaen" skall lära sig vem som bestämmer så nog skulle vi springa. Fru Syd ville inte hänga med utan avrådde även för min löpning; "du har ätit för lite och det är varmt" "Brukar jag följa dina träningsråd?, frågade Syd lite kaxigt så där. -Nej, men du kunde kanske lyssna någon gång!, framhärdade fru Syd och nu hade även äldsta dottern framfört sin mening. Gaddar ihop sig gör dom.
När yngsta dotter Syd ringde och sa att hon and boyfriend skulle ut och springa precis där jag tänkt springa så föreslog Syd att; -"Bra då kan jag hänga med er!"....
Vill ni ha ALLA argument för att det inte var någon bra idé? Eller räcker det med att jag berättar att det bästa vore att jag sprang själv.
Men när jag stod där vid diskbänken efter argumenten så kände jag själv att kroppen signalerade:
"Spring inte med mig ikväll!"
Och sedan sa kroppen: -"Det känns som jag kommer att kräkas om du springer med mig".
-"Lite lugnt" sade Syd.
-"Nej inte alls", sa kroppen, "jag är alldeles tom på energi".
-"Du har väl lärt dig vem som bestämmer, kontrade Syd!
-"Ja", sa kroppen, "det har jag jag". "Och dessutom känner jag mig yr", fortsatte kroppen argumentationen.
Nu har jag ätit, kört några situps, kanske "Plankan", någon löpning blev det inte men imorgon då minsann. Jag säger det här lite tyst till er, man vet aldrig vem som lyssnar.
Kommentarer
Trackback
