Flashback i regnet
Fru Syd och jag hade en liten diskussion ikväll om det kloka i att ge sig ut i spåret och springa vid 19.15-tiden en lördag - i hällregn. Vem som argumentade för vad tror jag inte jag behöver upplysa om.
Jag gav mig i alla fall ut i spåret (hällregnet avtog till att enbart vara ett rejält regn) och när jag sprang där och funderade över varför jag var själv därute i skogen så fick en " flashback" till;
- Grängesberg där jag minns några löpturer från Öraberget, ner mot bryggeriet, förbi Vallen, Björkås, upp vid Bergslagsbyn-förbi Gruvkontoret-Tjärn och så hemåt igen. Jag sprang, minns jag, med snön piskande i ansiktet och tyckte verkligen att jag "kämpade mot elementen" och kände mig så väldigt nyttig när jag så småningom "damp ner" i hemmet.
- Julie Leonardsson. konstnären från Smedjebacken som bland många goda konstverk gjorde en tavla som jag har för mig hette "Kil-Helge mot elementen" där just "Kil-Helge" framåtböjd tog sig framåt, kämpandes mot blåst och regn alt snö. Eftersom jag vet vem Kil-Helge var så kan jag också säga att någon större likhet mellan Syd i Grängesberg och Kil-Helge i Smedjebacken var det i övrigt inte.
- En fredagskväll för väldigt många år sedan också i Grängesberg, där bara farsgubben var hemma och Syd kom på att "idag har jag nog tränat för dåligt" och vid 22.30-tiden sticker iväg ut och springer, inte nog med det utan slår till med backträning nere vid Östra Skolan.
- En cykeltur runt Väsman och en extra tur runt Blötberget efter att ha ätit två rostade frallor en kopp te och druckit en flaska saft - varvid krafterna tog totalt slut efter en 6 mils trampande och att jag till slut inte ens kunde sträcka ut armarna efter att ha suttit ihopböjd över bockstyret.
- Hockeyträningarna med Uno "Garvis "Öhlund som bestod av skridskoåkning och målvaktsträning och man var så "dj---a" slut efter träningen att man inte kunde gå av plan utan man kröp av och Gravis berömde att "du kämpade som Sven Dufva, den gamla finlandssvenske kämpen, där i målet". Eller som Byberg brukade säga; "skall man se blod så skall man gå och se på Syds matcher i hockeymålet". Fullständigt hänsynslös - mot sig själv som den gode Syd var.
Nu hade jag sprungit fem kilometersvändan och fortsatte på nästa varv - det rejäla regnet hade övergått i hällregn igen och då tänkte jag på alla dessa gamla träningsminnen och att det trots allt regnade rätt mycket och att jag nog ändå kunde förlika mig med att fru Syd blev kvar hemma. Vilket jag också berättade när jag kom hem, dyngblöt, och så kände mig sådär nyttig med mig själv som jag gjorde där i Grängesberg en gång i tiden. Inte riktigt kanske men lite i alla fall. Väldigt lite egentligen.
Kommentarer
Postat av: cc den äldre
att fru Syd har svårt att se tjusningen med ett uppfriskande stenhårt träningspass i mörker hällregn och nollgradigt har jag mycket svårt att förstå. Vad kan vara mera romantiskt och viljedanande? Själv har jag ju samma inställning som syd, och en lika oförstående fru eller är det överseende de är?
Postat av: syd
Tack CC d ä att du förstår mig . Jag blev till och med en aning irriterad när frun inte insåg tjusningen. Jag tänker nu tvärtom, när frun vill shoppa då säger jag; lördag kväll, hällregn och nollgradigt, så är shopping för mig, och då slipper jag,
Trackback
