Kamprad, skidor och lite musik
Det måste vara sådär en 15 år sedan. Tillsammans med en kollega var vi i Älmhult för att träffa Ingvar Kamprad och ett par av hans medarbetare. Det här var vid jultid och personalen och Ingvar skulle senare äta julbord. IK var på skämthumör och sa "Ja efter mötet är det julbord men ni får nog en varmkorv istället".
Mötet flöt på och Ingvar hade både rutig skjorta och en snus som han bytte då och då, ja snusen alltså, inte skjortan.
Vi närmade oss mötets slut och IK sa "Ja mina vänner nu går vi och äter julbord!". Syd kunde inte vara tyst förstås utan sa; "Vi skulle ju få varmkorv Ingvar!". Vill ni det? Jajamensann! svarade vi och så knallade vi iväg till varuhuset för att köpa varmkorv á 5 kronor styck. "Jag bjuder"sa IK, "ta gärna två"!. Så där stod vi mitt i IKEA:s julhandel och pratade och åt varmkorv med Ingvar Kamprad. En hundraprocentigt sann historia.
Nu har Ingvar lämnat jordelivet, en fantastisk entreprenör! Insåg tidigt att skulle man bygga på långsiktighet så är det inte aktiebörsen som gäller. Där styr kortsiktiga kvartalsrapporter och hade det varit ett börs-IKEA så hade vi nog inte haft några varuhus vare sig i Haparanda eller Moskva.
Uppe i ca 35 skidmil nu efter gårdagens 33 km vid Grönklitt. Fantastisk vinterdag och fantastiskt mycket människor. Längdåkning är inne, det är helt klart! Synd att man inte inledde sin skidkarriär inga unga år! Skidtävlingarna i unga år (skoltävligar) var en mardröm; endera hade man totalt bakhalt eller också hade man tre decimeter snö under trampen. Jag minns min sista skidtävling i Fagersta, i mars, typ 8 grader varmt, vårbäckar, kladdföre, bindning som lossade, tre decimeter snö som fastnat under skidan och så fick man gå från Västanfors och upp till Kolarbyn. Nej det blev aldrig någon längdskidkarriär.
Satsade sedan vid typ 19 på utförsåkning, ny utrustning och så ner mot liften. Finns det något hopp på vägen ner måntro? Det gjorde det och jag minns skidorna högt ovanför mig och sedan att man föll tungt på rygg, staven helt böjd, skidorna spräckta och ont överallt. Typ efter 100 meter i pisten på väg mot liften, premiärtur... Nej det blev ingen alpin karriär heller.
Men nu åker man runt i spåren och tycker det är så trevligt även om man blir trött. Jag började ju åka igen så småningom även om det inte blev några fler skoltävlingar och nu tror jag inte man har några skidtävlingar längre, i dagens lättstötta värld måste alla vinna för annars ......
Hur kommer musiken in nu då funderar ni? Jo jag var till Ingemar och köpte några CD i veckan. Jag skall berätta sedan vad jag tycker om köpen! Lovande är det! Det kommer en recension. Men nu skall vi närmast se på Handboll! Och snart är det februari och ytterligare lite ljusare....
Från Oxberg till Gran Canaria eller tvärtom egentligen
Sedan finns det en del turistfällor som inte är lika vackra, tyvärr. Jag har lite svårt att inte få en negativ mental påverkan när det står ett par avdankade gamla tyska dansbandsångare och underhåller gästerna på en söndagseftermiddag. Nej jag tog inget kort på dem...fru Syd sa nej och det fanns dessutom andra som tog kort av helt andra skäl; de ville minnas denna eftermiddag som var sååå myyysig där på strandserveringen.
Så flög vi hem till 30 cm nysnö och en yngsta dotter Syd som anmält sig till Moraloppet i skidor, 44 km som kvalificering till Vasaloppet. OK jag skjutsar och när jag ändå är där så kan man väl lika gärna åka själv också. Efteranmälan i Oxberg och lite orolig blev jag när det var fem tävlingsklasser och en motionsklass som såg ganska tom ut. Även om Syd tränat på ganska bra under Kanarieöarnas sol så var det inte optimal förberedelse och dessutom var det tungt när klockan ringde där vid 5-tiden lördag morgon.
Ena dagen sitter man på en balkong och äter frukost och lyssnar på vågskvalp från Atlanten, 22 grader varmt, är det en val därborta? Andra dagen sitter man i en buss i Oxberg och trycker i sig några extra förmiddagsmackor och vatten, 8 grader kallt, är det en vallabod därborta?
Hur gick det då i loppet, jo målsättningen uppnåddes; jag kom inte sist, jag kom i mål och jag kom klart under fyra timmar. Jag kunde säkert gått lite hårdare men spåren blev mjukare allteftersom, jag var aldrig tröttare än att jag kunde kolla in stugorna efter spåret. Mycket snö- säkert över metern på vissa partier - vackra lägen......säkert mygg på sommaren- så fint var det. Tror förresten att vi hörde en mygga på GC också, tror jag, fru Syd tyckte det,men det var nog bara Syd som surrade där i nattsömnen. Jag stod nämligen i bandymål en natt därnere, i ett damlag och vi vann. Matchen gick för övrigt på Grängesvallen och varför målet stod nere vid enda hörnflaggan blev aldrig klarlagt. Sedan var jag ute på andra äventyr också - mycket att prata om har jag - om nätterna........ tyst nu! brukar fru Syd säga.
Lite piggare än så här var jag efter Moraloppet, säger Syd.
Undrar hur Syd skall valla på lördag? Nej det var nog inte så funderingarna gick här på stranden.
Ser nästan lite laddad ut!
Fagra nyårslöften inför 2018
Nej, det blir inga löften i år. Vid nyår lovas det både det ena och det andra utan att vare sig det ena eller andra senare blir av så Syd James håller sig till gamla Orsa kompanis devis" Vi lovar ingenting bestämt".
År 1894 var Orsa Kompani på väg hem efter avslutat regementsmöte. Inkvartering skulle ske nära Komtillmåtta krog i Gagnef. Kaptenen misstänkte att beväringarna skulle förfriska sig och lät korpral Gifting ta löfte av sina mannar att inte missbruka brännvinet. För att kunna hålla sitt löfte anmälde korpralen - "Kapten! Orsa kompani lovar ingenting bestämt." Kapten förstod men de bevingade orden har och kommer alltid att missförstås. Man trodde att Orsa kompani inte visste vad de ville - men i själva verket ville kompaniet inte lova något de inte kunde stå för.
Så det är lika bra det. Dock skall jag försöka dokumentera lite mer av vad jag gör, säger Syd James, i en nyårskommentar, det är bra att sätta lite press på sig själv.
På tal om Orsa så såg Syd att Kalle Moreus skulle lämna SVT, undrar om han varit tydligare än kompaniet var och verkligen slutar. Kalle är duktig, en multimusikant, men eftersom han mest medverkar i olika "sjung-program" som Syd undviker till, i stort sett vilket pris som helst, så ser jag sällan Kalle live i rutan.
Det milda vädret håller i sig, vi tackar dock världen för Grängesberg där snötillgången är så pass god att det är fullt acceptabla spår. Men vi efterlyser några graders temperatursänkning, det skulle ju läsa även klimatproblemen... nu har väl inte Grängesberg den påverkansgraden på världsklimatet även om man en gång i tiden var en världsaktör med malmexport över hela världen. Det vara dock några år sedan, inte lika långt tillbaka som Orsa kompanis avslutade regementsmöte men ändå. När jag funderar vidare, säger Syd, så undrar jag om jag inte gjorde den s k "lumpen" på Orsa kompani själv. Jag tror nästan det, exakt så var det! På ett ungefär i alla fall... God fortsättning!
