Syd James Revue

Hade en bild av Chicago som jag tror helt var baserad på filmen French Connection som kom i början på 70-talet men tydigen, det har hänt en del. USA:s tredje största stad. Imponerande i många stycken. Vi höll oss inte i de södra områdena där det är mer stök och då kändes staden välmående även om sirenér hördes hela tiden. Fullt upp verkar de ha på Fire Department.

 

Min andra bild av Chicago var aktiva blueskvarter där den elektrifierade bluesen spelades på trånga barer dygnet  runt. Av det fanns intet, Det fanns en "minnesplats" vid Chess- studios men det var också allt. Hittade förstås en skivbutik i Chicago "Reckless Records" men det var totalt omöjligt att få något grepp om hur och var skivorna var sorterade. Verkade mest vara DVD-orienterat. Revansh på skivfronten kom senare i St Cloud. 

 

Bäst av allt var dock att få se släkten igen, många år sedan nu. Vi är oss precis lika, bara den yngre generationen har blivit lite vuxnare....

 

Tidsomställningen kändes tydligt och nu också positivt på Covidstickan... 

 

We enjoyed Chicago even if my idea of Chicago was out of date. Not uppdated since The French Connection with Gene Hackman. Chicago was good but the best of all was to see you all, relatives and friends! Thank you all! So many years since last, of course the younger generation have grown up a bit.. but we others are all the same..

 

Randy and I still share the music and some new music introductions was done in both directions! And you could still buy records in St Cloud!

 

Bildkavalkad:

 

badade aldrig i Genesarets sjö" ser jag går på SVT ikväll. Kommer inte att se den filmen, det är mycket nu; "Ett fall för Vera" ligger efter, Engelska krimserine "Grace" tredje avsnitt och så premiär i Premier League ikväll. 

 

Hur som helst när jag såg filmen "Kom Novak" annonserades kom jag ihåg att jag för många år sedan skrev en artikel på temat. Började söka på mina gamla inlägg och landade då istället på en annan historia som jag brukar få återberätta med jamna mellanrum. Jag kan lugna er med att det nu är rätt många år sedan det hände och ansiktet är återställt i mer normalt läge sedan länge.

 

Bakgrunden är mitt återkommande vårbruk i skogen.

 

The story; 

 Lördag:

 

 

Måndag:

Tog mig trots "förlorad-boxare-på-teknisk-knock-out-utseende" ner till Brüssel idag. Ja, jag förklarade vid incheckningen vad jag hade gjort och så vidare. Man får lite sympatier då typ; "oj,oj det där måste ha gjort ont" och man ler då lite snett och säger; "javars men det kunde varit värre", här viker man inte ner sig heller! Det hade kunnat vara värre.

Hursomhelst så hade jag en stund över efter mötet i Bryssel och innan tåget till Amsterdam skulle gå och då styrdes givetvis kosan direkt till skivbutiken "Goupil o´phone" där vi, kära läsare, varit förut. Men vad händer? Trots solglasögon (som döljer utseendet till viss del - tänker då på ansiktet) så lyckas jag ändå få in en fluga i mitt andra öga.

Och det är klart att kommer man in i en skivbutik med mitt nuvarande utseende och går fram till innehavaren och ber honom titta om jag har en fluga i andra ögat, då förstår jag att han inte tittar så där väldigt noga utan ser mest förvånad ut. Någon dj---a fluga hittar han inte och nu är statusen så att Syd inte ens förmår leta efter skivor med inlevelse. Jag mår illa, de skaver i bägge ögonen och jag tappar lusten för skivköp! Då är det inte bra kan jag säga!

Nu sitter jag på tåget på väg mot Amsterdam och det känns som om man skall åka genom hela Europa, vi skall passera Mechelen, Antwerpen, Rotterdam, Schiphol och den ena metropolen efter den andra. Men herre guuuud, nu har vi åkt i 27 minuter och har redan passerat både Mechelen och Antwerpen och är med god fart på väg mot Rotterdam.. Tar man Tågkompaniet hemma så har man i bästa fall efter 27 minuter lyckats passera Smedjebacken eller Grängesberg.....ooops nu höll jag på att missa att vi åkte ur Belgien.

Jag skojade lite med fru Syd i morse och sa; "att som jag ser ut nu så är väl de enda affärsmöten där man egentligen platsar de som görs upp i Amsterdams Red Light District".

Nej precis, fru Syd tyckte inte heller att det var något roligt skämt.

Är det vackert här? Nja, det ser rätt lika ut här i "flatland"; Grönt är det, buskar och kanaler och tegelhus, och buskar och kanaler och tegelhus, och buskar och tegelhus, en tegelstad och lite buskar. Inget fel, absolut inte, men i vilket land man är spelar ingen roll, det är rätt lika som sagt. Nja, nu skymtar jag en tendens till kulle där borta i fjärran.

Nej det var en träddunge ser jag nu.

Boxer och Canal + i all ära. Här nere har de fler kanaler. Sevärda på annat sätt.

Det är kargare hemma än här i "Roosendaal" dit vi nu anländer. "Hej Syd, var bor du?" "Jag bor i Rosendalen", skulle Syd svara. Det låter väl lite mysigt,  lite bröderna Lejonhjärta så där,  men vi ordentliga svenskar skulle väl då antagligen ställa följdfrågan: "Vilket postnummer är det där då?"

Som sagt, Belgien försvann nyss bakom en buske och fram steg Holland, handelsfolket. Förutom landskapet så ser man en massa åkerier (Logistic Centers heter det numer). Men ni, måste vi inte bli lite mer lokala om vi skall klara miljön m.m. i framtiden?  Inte skicka grönsaker och "grejjer" fram och tillbaka på vägarna hela tiden. Men det är klart att det är lättare att odla här, Hollands komparativa fördel som man läste om i Nationalekonomin en gång i tiden. Vi får väl skicka "grejjerna" och grönsakerna med tåg istället.

Nu slutar inte färden men väl mitt skrivande; (don´t worry readers, allt är skrivet off-line) för nu mår jag illa, endera för att jag mår illa av den tekniska knock-outen i lördags eller för att jag inte ätit lunch ännu, och nu är klockan 21.05. Det hade nog varit bättre att få den där flugan i soppan istället.

 

Så kunde det gå till förr i världen, nu skall jag ta en cykeltur. Efter närmare fyra veckor med toppenväder så har det regnat en stund.