Syd James Revue

Northvolt slutade ju i allmänt elände och risken är väl nu att det högprofilerade nya stålverket i Boden står in för en liknande situation. Som vanligt har Syd gärna fel i dessa sammanhang.

Produktionen skulle starta 2026, priset på elektrolysörer m m – utrustningen för att tillverka vätgas skulle sjunka. Mycket billig el skulle finnas.

Vi kan därtill lägga till ståltullar som kommit in efter Trumps utspel. Vi kommer att översvämmas av billigt stål från andra håll + att den tänkta marknaden sjunker.

Så tyvärr, det är väldigt mycket som talar emot just nu. Igen..

Vår vän Syd har varit tveksam till dessa stålsatsningar men har som sagt gärna fel. När Stegra får problem kommer man att hänvisa till geopolitiska förändringar ”som vi inte kunde se” men där överoptimistiska kalkyler och riskaptit (locka kapital) är den egentliga orsaken. Förhoppningsvis kommer man igång, säkert inte 2026 men 2028 kanske. Bodens kommun har satsat stort och ökat sina lån i miljardklassen. Vi får se, risken finns att det blir en riktigt ”mutterlera” av alltihop.

Definitionen av ”mutterlera” skapades av en lokal filosof, ja egentligen en klient som jag hade en gång i tiden, klienten hade många personliga problem, allt körde ihop sig; hon var sjukskriven, sotaren skulle komma,  ja ALLT körde ihop sig och livet var en riktig ”mutterlera”…(uttalas med Bergslagsdialekt!).

Annars hade personen haft en begränsad yrkesutövning, hemmadotter som hade suttit i kassan på Konsum en gång i tiden. Gjort det bra enligt egen uppfattning –” ja va kulet dukti”- men trots det blev det inget förlängt anställningsavtal.

När jag skrivit ovanstående om Northvolt kom en mycket intressant debattartilkel i lördagens DI skriven av en för mig helt okänd person (för övrigt är de flesta på jorden okända personer för mig) vid namn Douglas von Euler-Chelpin under rubriken "Dags att återupptäcka entreprenörskapets ädla ideal,".Citerar: "Northvolts fall är ett monumentalt miusslyckande men också ett välbehövligt uppvaknande. .//... Vi hade byggt ett näringsliv där kapital inte längre var ett verktyg utan ett självändamål. Northvolt lyckades resa miljarder och teckna avtal med världens främsta biltillverkare-trots att de aldrig visat att de kunde producera batterier i industriell skala...// Längs vägen tappade vi något grundläggande, respekten för hantverket. Att bygga bolag -kund för kund, produkt för produkt, anställd för anställd är en lång envis och ofta osynlig process. Det är inte särskilt galamoröst . Men det är just där, i det långsamma och metodiska som verkligt värde uppstår"..

Läs gärna hela!

Och inte nog med det sedan kom Söndagsintervjun i P1 idag med Pelle Almqvist. Ni som läser Syd mnns att vi nyligen avhandlade The Hives. Lyssna på interv jun, blir lite laddad av och till.Mycket bra!

Finns mycket mer att berätta om detta men jag får väl avvakta preskriptionstiden, jag antar att personen numer är avliden alternativt fyller 100 år i september (jodå jag kommer i vilken dag också men skriver inte det..) i år och skulle det vara så då djäklar kör det nog ihop sig…

Barn far verkligen illa i Ukraina och Gaza!

I Sverige fanns dock under helgens nyhetssändningar den stora nyheten om att ett barn fallit från en karusell och skadat sig. ”Var vid medvetande och talbar”, skönt tänkte Syd och såg fallet från hög höjd ner i asfalten. Nu verkar det inte ha varit speciellt högt, en meter var en uppgift.

Vad vill Syd säga med detta då? Jo att det självklart är bra att den fallande karusellflickan klarat sig utan svåra skador men samtidigt att små saker får väldigt stora proportioner ibland. Jag vet inte hur stora insatser som gjordes i Gustavsberg men man kan nog tro att det var rejält.

Det är tur att nyhetsflödet var annorlunda när man själv var barn, säger Syd, annars hade man nog toppat nyhetsflödet flera gånger i veckan. Det var många meterfall utan att någon direkt reagerade på det. I och för sig var Syd säkert lite ”livlig” med återkommande sömnadsbehov efter att ha slagit sig både här och där. Dåvarande Dr Holmgren utbrast vid ett tillfälle till Syds mor; Är han nu här igen? Med betoning på ”igen” dock oklart om han suckade också.

Vid ett långt senare tillfälle blev Syd vittne till hur en pojke klättrade i målburarna på fotbollsplanen, ramlade ner och bröt armen. Ledsen förstås med lugnade snart ner sig och Dr Syd sa till modern att ”ni får väl åka in till lasarettet”. En och halvtimme senare kom Syd tillbaka och fann då både son och moder kvar på plats.

Har ni inte åkt än? Var den naturliga frågan. Nej, svarade modern, vi väntar på ambulansen! Den naturliga frågan blev då: Va?? Ambulans? Någon ambulans kom så klart inte och armen blev gipsad utan större tidnings- och nyhetsrubriker.

Är det ängslighetssamhället som tagit över, eller har man själv missat det allvarliga i till synes bagatellartade händelser?

Så kan man fundera så här en måndag i juni samtidigt som ett stort strömavbrott lamslår Mölndal och ”Sara satt fast i hiss med sin hungriga bebis” som SR toppade med. Ett stort strömavbrott är systempåverkande, att Saras bebis var hungrig känns inte lika stort…..