Syd James Revue

stod att läsa om någon julshow som hade gått av stapeln i Falun i helgen. "Det är smärtsamt". Ja en sågning som hette duga var det i alla fall. Nu såg jag inte denna julshow men jag såg Leksand-AIK på TV i fredags och jag läste matchreferatet från förlustmatchen mot Nybro. Mot Nybro! Ja ni läser rätt! Jag skulle kunna säga samma sak här; "Uruselt är ett för bra betyg". Det må vara hur oinspirerande som helst att möta Nybro borta en söndag i December 2008 men har man 70, 80 ja kanske 120 tusen i månadslön för att spela hockey då ska man f-n i mig också leverera. Leksand är en angelägenhet, inte bara för den 7000 som fyller Ejendals varje match utan för hela Dalarna. Leksand kommer alltid på tal, det berör, skapar diskussioner, tro, hopp och kärlek. MEN jag tror inte att spelarna fattar vilket ansvar de har. Detta resande teatersällskap som har klubbkänsla där checken är störst fattar inte. Ni bär ett arv, ni bär en kultur. Ödmjukhet, hårt arbete och att leverera ert yttersta är allt vi begär. Och en tanke som bär något längre än skärmkepsen. Och jag säger det igen: Offra Er! Och jag säger det igen! Skaffa nya backar, de här som spelar nu kan ju knappt åka skridskor än mindre starta ett vettigt uppspel. Leksand och vi supporters förtjänar bättre! "Det är smärtsamt nu"!

Och när jag ändå nu är lite upprörd: Jag irriterar mig på de här Premier League spelarna (La Liga också eller var ni vill) som så fort de gör mål skall kyssa klubbmärket på bröstet. Hyckleri!, säger jag. Herregud vem skulle inte kyssa ett klubbmärke om man fick 1 miljon i veckolön. För den summan skulle jag t o m kunna pussa lite på Brynäs..........nja..förresten, pengar är inte allt......